Glädjebud från Cumorah!
Ni och jag kan inte bara överleva utan segra, som Moroni gjorde, i vår kamp att stå för sanningen i svåra tider.
När jag besökte Joseph Smiths återuppbyggda lilla enkla timmerstuga kände jag att jag stod på helig mark. Jag stod på den plats där ängeln Moroni för första gången visade sig för Joseph Smith för att inleda detta stora och underbara verk — återställelsen av Jesu Kristi evangelium. När jag har begrundat hur dessa två stora profeters liv var sammanflätade — Moroni, den siste profeten på sin tid, och Joseph, den förste profeten i vår tidshushållning — har jag haft många stunder då jag kunnat ”tillämpa” deras erfarenheter på mitt liv. Låt mig dela med mig av några av dessa ”tillämpningar” medan jag bär vittne om detta stora och underbara verk.
När Joseph träffade Moroni för första gången var han bara 17 år gammal, lika gammal som många av er. Vi vet exakt var och när det hände. Det var på kvällen den 21 september 1823 i ett sovrum på övervåningen, medan fem av hans bröder sov. Joseph bad att Gud skulle tillkännage för honom hans ställning och hans förhållande till Gud. (Se Joseph Smiths skrifter 2:29.) Joseph kände sig otillräcklig och ovärdig inför Gud. Han sade att han inte hade gjort sig skyldig till några ”stora eller grova synder”, men att han ofta hade begått ”dåraktiga fel och [ådagalagt] en ynglings brister”. (Joseph Smith skrifter 2:28) Jag förstår hur unge Joseph kände sig och jag vet att många av er också gör det. Hur ofta har var och en av oss inte gått ner på våra knän med en sådan känsla av otillräcklighet och ett behov av gudomlig bekräftelse?
Som svar på Josephs ångerfulla och trofasta bön visade sig Moroni, en himmelsk budbärare, för honom. Joseph skriver att ”han kallade mig vid namn och sade … att Gud hade ett verk för mig att utföra”. (Joseph Smith skrifter 2:33) Joseph förundrades ”storligen över det som blivit sagt till [honom] av detta ovanliga sändebud”. (Joseph Smith skrifter 2:44)
Vi kan också få andlig bekräftelse som svar på våra böner. Vi kan få ett vittnesbörd om att vår Fader i himlen vet vad vi heter och att han har en jordisk mission för oss att fullgöra.
Ängeln Moroni visade sig för Joseph två gånger till under natten, sedan återigen på åkern och på kullen nästa dag, och sedan varje år under de närmaste fyra åren på den kulle vi idag kallar Cumorah. Denna första dag upprepade Moroni samma budskap om och om igen. Kan ni tillämpa detta på något ni själva upplever? Mina barn retar mig ibland för att jag säger samma sak om och om igen till dem. Var inte för sträng mot era föräldrar och ledare när vi upprepar det vi säger. Herren bad Moroni undervisa en ung profet genom upprepning. Upprepningar förankrar evangeliets principer i vårt sinne och hjärta.
Genom ängelns regelbundna besök utvecklades ett underbart band mellan den forntida profeten som förseglade plåtarna och den nutida profeten som utvaldes att på nytt bringa dem i ljuset. Jag tror att vi också i vårt hjärta bör hysa kärlek till profeterna, både de forntida och nutida. Det är passande att vi har en staty av ängeln Moroni överst på de flesta av våra nutida tempel. De påminner oss om att Moroni är denna underbara ”ängel ifrån skyn [som] den långa tystnad bröt” (Psalmer, nr 6) som vår kör kommer att sjunga om i kväll.
Joseph Smith lärde sig mycket av Moroni. I den trygghet och helgd som rådde i timmerstugan där Moroni visade sig, berättade Joseph mycket för sin mottagliga familj om det han lärt sig. Hans mor sade:
”Joseph fortsatte att få undervisning tid efter annan, och varje kväll samlade vi våra barn och ägnade tiden åt att tala om det som hänt … Jag tror att vår familj utgjorde den mest säregna anblick bland alla familjer som någonsin levt på jordens yta. Vi satt alla i ring … och lyssnade i andlös spänning när en pojke på 18 år undervisade om religiösa lärdomar.” (The Revised and Enhanced History of Joseph Smith by His Mother, red av Scot Facer Proctor och Maurine Jensen Proctor, s 111)
Till följd av dessa dagliga hemaftnar sade Lucy Mack Smith att det var en tid då det fanns kärleksfull enighet, lycka samt lugn och ro i deras hem. Vilken förebild unge Joseph är för oss om hur vi kan stärka vårt hem och vår familj! Han behöll inte sitt vittnesbörd och sina andliga upplevelser för sig själv, utan berättade ofta om dem för sina föräldrar och syskon. Vi kan göra detsamma i vårt hem.
Familjen Smith behövde hålla ihop på grund av de ihärdiga förföljelserna utifrån mot Joseph och familjen. Kanske hjälpte Moronis undervisning och föredöme profeten Joseph att förstå hur vi kan stå som vittne i en orättfärdig värld. Moroni levde i det slags värld som han förutsåg skulle finnas i våra dagar — en dag ”då det finnes mord och röveri, lögn och bedrägeri, otukt och alla slags vederstyggligheter”. (Mormon 8:31)
Moroni hade själv upplevt ensamhet och modfälldhet. Efter ett stort och fruktansvärt slag mellan nephiterna och lamaniterna där hela hans folk omkom, sade han sorgset: ”Jag är ensam. Min fader har fallit i kriget liksom alla mina fränder, och jag har inga fränder och ingen tillflyktsort, och huru länge Herren vill låta mig leva, vet jag ej.” (Mormon 8:5) Kan ni känna Moronis ensamhet och modfälldhet?
Jag är säker på att många av oss ibland också kan känna det som om vi inte har några vänner och är ensamma i en ogudaktig värld. Några av oss känner att vi inte har någon ”tillflyktsort” när vi står inför prövningar. Men ni och jag kan inte bara överleva utan segra, som Moroni gjorde, i vår kamp att stå för sanningen i svåra tider. Vad gjorde han när han ställdes inför en enslig och fientlig värld? I trofast lydnad mot sin fars befallning avslutade han uppteckningen på guldplåtarna. Han lärde känna det profeterna skrivit. Framför allt kämpade han sig ut ur sitt missmod genom att hålla fast vid Herrens löften om framtiden. Han höll fast vid förbunden som Gud hade ingått med Israels hus om att välsigna dem för evigt.
Moroni utövade tro på att de utlovade välsignelserna skulle ges till framtida släktled. Äldste Jeffrey R Holland förklarade att denna glädjefulla förväntan som fanns hos tidigare profeter, däribland Moroni, berodde på att de hade sett syner om vår tid. De såg starka ungdomar som ni, som höll sina förbund, som utförde Herrens verk i denna sista tidshushållning. Äldste Holland sade: ”Ledarna i tidigare släkten kunde kämpa vidare, inte för att de visste att de skulle lyckas utan för att de visste att ni skulle göra det — en storslagen samling unga [kvinnor] som ni … med en fast beslutsamhet att se evangeliet segra och triumfera”. (”Terror, Triumph, and a Wedding Feast”, KUV brasafton, 12 sep 2004; se www.ldsces.org.) Det är vårt enorma ansvar att uppfylla Moronis ”glädjefulla förväntan”.
Vi som tillhör Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är bundna till Herren genom förbund. Han har sagt: ”Jag [skall] inte glömma dig … på mina händer har jag upptecknat dig.” (Jes 49:15–16, se också 1 Nephi 21:15–16.)
Förbundens bindande och stärkande kraft i vårt liv blev nyligen mycket verklig för mig, när kära vänner till oss var med om en tragisk förlust i sin familj. Catherine och Kimball Herrod och deras fyra små barn, nio månader till sju år gamla, var på väg hem från en släktmiddag hos deras morföräldrar när ett däck plötsligt lossnade från en stor långtradare på motsatta sidan av motorvägen. Det flög tvärs över vägen och brakade in på förarsidan av familjens van. Kimball, deras make och pappa, körde bilen och blev svårt skadad och medvetslös. Catherine styrde på något vis ut bilen på vägrenen och ringde efter hjälp. Medan hon såg hur ambulanspersonalen arbetade med hennes make och de två äldsta barnen, satt hon i en polisbil med sina två minsta i knät och bad högt: ”Käre himmelske Fader, vi vet att du har makt att hela Kimball om det är din vilja. Men om det inte är det, vet vi att du på något sätt kommer att hjälpa oss igenom detta.” Kimball flögs med helikopter till sjukhuset, men dog innan han kom fram.
Sedan barnen behandlats för skärsår, blåmärken och andra mindre blessyrer fick de lämna sjukhuset, och när barnen väl var i säng återvände Catherine till sjukhuset för att ta ett sista jordiskt farväl av sin make. Trots att det var svårt sade hon till sina föräldrar, som var med henne: ”Jag vet att Kimball och jag är beseglade genom våra tempelförbund, och en dag kommer vi att få vara tillsammans igen.” Under den värsta prövningen i en ung mors liv stärktes hon av sina förbund.
Vid begravningen påmindes vi om förbundens kraft att bära oss i nödens och sorgens stund. När vi sjöng avslutningssången hörde vi alla den femårige sonen Taylors röst höja sig över mängden, när han högt sjöng: ”Familjer kan vara tillsammans för evigt.” (Barnens sånger, s 98) Det var glädjande för de församlade att veta att ett barn hade undervisats om de beseglande förbund som band honom till hans far och mor.
Vi undervisades också om förbundens kraft i den predikan som Catherines far höll. Han citerade ett skriftställe från den värdefulla uppteckning som Moroni hade förseglat och sedan givit till profeten Joseph. Det påminner oss om att evangeliet lovar oss en klippa i stormarna och virvelvindarna, inte ett paraply.
”Kommen ihåg, att det är på vår Återlösares klippa, hans, som är Kristus, Guds Son, som I måsten lägga eder grundval, så att när djävulen utsänder sina mäktiga vindar … de ej skola hava makt över eder att draga eder ned i eländets … avgrund, emedan den klippa, varpå I ären byggda, är en säker grundval.” (Helaman 5:12)
Den enorma styrka som familjen visade kom av kunskapen om att de är evigt bundna till varandra som familj, att de är bundna till vår himmelske Fader och inte kan skiljas från honom.
Liksom Moroni, Joseph Smith och Catherine och Kimball kan också vi gå segrande genom prövningar, ogudaktighet och förföljelser. Prästadömets förbund binder oss för evigt samman med våra jordiska och himmelska familjer och beväpnar oss med rättfärdighet och kraft.
Jag är så tacksam att få leva i denna stora och underbara tid när evangeliet har återställts! Jag vill uttrycka mitt vittnesbörd om och min tacksamhet för de två stora profeterna Moroni och Joseph Smith, som träffades i sovrummet på övervåningen och sedan samarbetade för att ta fram Mormons bok. Låt mig avsluta med att upprepa profeten Josephs glädjefyllda rop om det återställda evangeliet:
”Vad höra vi nu i detta evangelium vi mottagit? ’En glad röst!’ …
Glädjebud från Cumorah! Moroni, en himmelens ängel, förklarar profetiornas fullbordan: upptäckten av en bok …
Bröder [och systrar], skola vi icke fortsätta i denna stora sak! … Edra hjärtan fröjde sig och vare övermåttan glada! …
Låtom oss därför såsom en kyrka, såsom ett folk … offra ett offer åt Herren i rättfärdighet.” (L&F 128:19, 20, 22, 24)
Jag vet att detta är Jesu Kristi kyrka. Må var och en av oss låta evangeliet sjunka djupt in i vår själ, så att vi älskar och tjänar Gud med hjärtats fulla uppsåt, i Jesu Kristi namn, amen.