En själs värde
När vi ser vilken inverkan en enda person kan ha … är det kanske inte underligt att Herren påminner oss: ”Kommen ihåg att själarna äro dyrt aktade.”
Ett av de tal som gjort ett outplånligt intryck på mig hölls på lördagseftermiddagens session på en stavskonferens för åratal sedan. Talet hölls av en ung mor. Så här sade hon: ”Jag har gjort släktforskning för min farfars far. Han och hans stora familj, med söner och döttrar, var medlemmar i kyrkan.
Min farfars far”, sade hon, ”lämnade kyrkan en söndag med sin familj, och de kom aldrig tillbaka. Det står inget om varför.”
Sedan sade hon: ”I min släktforskning har jag funnit att min farfars far har över 1 000 ättlingar.”
Och sedan sade hon, och det är den delen jag inte har kunnat glömma: ”Av de här 1 000 ättlingarna är jag den enda som är aktiv i kyrkan i dag.”
När hon sade detta, tänkte jag för mig själv: ”Är det bara 1 000, eller kan det vara fler?”
Svaret är uppenbart. Det andliga inflytande som den familjen kunde ha haft på grannar och vänner inträffade aldrig. Ingen av hans söner och ingen av hans döttrar gick ut som missionärer, och de som de kunde ha berört med sina vittnesbörd döptes inte, och de som inte döptes gick inte ut som missionärer. Ja, det är troligen många tusen som inte är i kyrkan i dag, och inte deltar i just det här mötet i dag, på grund av denne farfars fars beslut.
När jag hörde henne tala, tänkte jag: ”Vilken tragedi! Om jag hade varit där kanske jag kunde ha sagt något till fadern, till familjen, till prästadömsledarna, som kunde ha hjälpt dem förhindra denna katastrof för familjen och för så många i framtida generationer.”
Nåja, det tillfället i det förgångna kan inte nås. Men vi kan idag se på det nuvarande och på framtiden. Jag vill säga till dem som befinner sig i samma situation som denne farfars far: Tänk på vad du kanske gör mot din familj och mot alla dem som kommer efter dig! Begrunda verkan av dina tankar och handlingar!
Om du tvekar om kyrkans lära, så begrunda det råd som gavs av president Gordon B Hinckley till en församling av över 2 000 medlemmar i Paris förra året. Han sade: ”Jag vädjar till er, mina bröder och systrar, att om ni är tveksamma beträffande någon av denna kyrkas lärdomar, att ni då prövar den. Pröva den. Efterlev principen. Knäböj och be om detta, så ska Gud välsigna dig med kunskap om sanningen i detta verk.”
Om du känner att du lidit orätt, så var redo att förlåta. Om det av någon anledning finns ett obehagligt minne, så släpp det. Om det behövs, så tala med din biskop, tala med din stavspresident.
Till alla, men särskilt till dem som en dag ska bli farfars far och mormors mor: Era och era efterkommandes eviga välsignelser är långt viktigare än någon stolthet som vill förmena dig och så många andra så viktiga välsignelser. Kung Benjamin påminner oss i Mormons bok: ”Vidare önskar jag, att I skolen betänka deras välsignade och lyckliga belägenhet, vilka hålla Guds bud. Ty se, de äro välsignade i allt, både timligt och andligt, och om de härda ut trofasta allt intill änden, mottagas de i himmelen, där de få bo hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycksalighet.” (Mosiah 2:41)
Till er som är barn hemma hos framtida felande farfars fäder: Ni kan fortsätta vara trofasta, ni kan vara goda föredömen hemma och för dem ni möter. Ni kan göra er del för att skapa frid och harmoni i hemmet och med era bekanta. Ni kan vara lösningen på problem och inte orsaken till dem. Kom ihåg i Mormons bok att när fader Lehi började knota, så var det hans rättfärdiga son Nephi som gav uppmuntran och fann lösningar på problemen. Så ofta är det rättfärdiga barn som håller båten stadig när den går genom stormiga vatten.
Till er som är biskopar och stavspresidenter: Jag önskar så att ni kunde ha varit med på det möte som jag deltog i med en handfull regionrepresentanter. Vi hörde äldste L Tom Perry jämföra dem som är blivande äldster och dem som inte är aktiva — framtidens farfars fäder — med en termometer. Vi påmindes om att det är många av dessa som är mer än bara ljumma. De skulle komma tillbaka om någon bara ville uppmuntra dem och visa vägen.
Jag vill berätta om en stavskonferens jag fick i uppdrag att delta i. Det var en omorganisation. Stavspresidenten och hans rådgivare skulle avlösas och ett nytt presidentskap skulle kallas. Stavspresidenten var ung och hade verkat på ett underbart sätt i nästan tio år. Han var en andlig jätte, men var också en administrativ jätte. Under min personliga intervju med honom berättade han hur han delegerat mycket av ansvaret för stavens funktioner till sina rådgivare och till högrådet, och således frigjort sig själv för att intervjua dem som behövde uppmuntran. Enskilda och par hade inbjudits till hans kontor. Där lärde han känna dem och gav dem råd och uppmuntrade dem till att göra bättre ifrån sig, att sätta sitt liv i ordning och ta emot de välsignelser som ges till dem som följer Herren. Han hjälpte dem genom att låta dem tas om hand av en kunnig ledare, en lärare som hjälpte dem förstå lärans skönhet. Han berättade att han under dessa intervjuer ofta frågade om de ville ha en välsignelse. ”Jag har lagt händerna på huvudet på många av stavens medlemmar”, sade han.
Nästa dag, under stavskonferensens allmänna möte, tvivlar jag på att jag någonsin sett så mycket tårar. Inte för att de ansåg att presidenten inte borde bli avlöst, utan på grund av djup kärlek till en ung stavspresident som välsignat deras liv. Jag kände mig manad att fråga: ”Hur många av er har haft presidentens händer på ert huvud?” Jag förundrades över det stora antalet som räckte upp handen. Jag tänkte då för mig själv: ”Hur många av dessa människor kommer att välsigna denne store mans namn, inte bara nu utan i evigheterna?” Ja, dessa blir de farfars fäder som tack vare denne kärleksfulle ledare kommer att lämna en arvedel av generationer av tusenden som i sin tur kommer att prisa honom.
När vi ser vilken inverkan en enda person kan ha på så mångas liv, är det kanske inte underligt att Herren påminner oss: ”Kommen ihåg att själarna äro dyrt aktade i Guds ögon.” (L&F 18:10)
Jag ber att vi alla ska begrunda vad vi kan göra personligen för att hjälpa dem som kommer att bli framtidens mor- och farföräldrar, vare sig det är ett litet barn, en tonåring eller en vuxen, så att alla lämnar ett rättfärdigt arv efter sig från en som känner och älskar Herren. I Jesu Kristi namn, amen.