De stora ting som Gud har uppenbarat
Vi går framåt på den solida grundvalen av profeten Josephs gudomliga kallelse och de uppenbarelser från Gud som kom genom honom.
Mina bröder och systrar, som vi påmints om, firar vi i december i år 200-årsminnet av profeten Joseph Smiths födelse. Under året kommer många saker att ske för att fira denna betydelsefulla händelse.
Böcker kommer att ges ut, lärda kommer att delta i olika symposier, det blir skådespel, en film och mycket, mycket annat.
I väntan på detta har jag känt, som den 15:e i ordningen från denna höjdpunkt, att jag vill bära mitt vittnesbörd om hans gudomliga kallelse.
Jag håller i min hand en dyrbar liten bok. Den är utgiven i Liverpool av Orson Pratt år 1853, för 152 år sedan. Det är Lucy Mack Smiths berättelse om hennes sons liv.
Där berättas ganska detaljerat om Josephs olika samtal med ängeln Moroni och Mormons boks framkomst.
Boken berättar hur hans bror Alvin, när han hörde talas om Josephs möte med ängeln, föreslog att familjen skulle samlas och lyssna på hur han berättade om ”de stora ting som Gud har uppenbarat”. (Biographical Sketches of Joseph Smith the Prophet and His Progenitors of Many Generations [1853], s 84)
Jag tar de orden som ämne för mitt tal: De stora ting som Gud har uppenbarat genom profeten Joseph. Tillåt mig nämna några av många lärdomar och seder som skiljer oss från alla andra kyrkor, vilka alla kommit till den unge profeten genom uppenbarelse. De är välbekanta för er, men de är värda att upprepas och begrundas.
Den första är naturligtvis att Gud själv uppenbarade sig, liksom hans älskade Son, den uppståndne Herren Jesus Kristus. Denna stora vision är enligt min åsikt den största händelsen av det slaget sedan vår Herres födelse, liv, död och uppståndelse i tidens mitt.
Vi har ingen uppteckning om någon händelse av lika stor betydelse.
I århundraden samlades män och diskuterade kring Gudomens natur. Konstantin samlade lärda av olika riktningar i Nicaea år 325. Efter två månaders bitter debatt kompromissade man ihop en definition som i generationer varit det doktrinära uttalandet bland kristna beträffande Gudomen.
Jag inbjuder er att läsa den definitionen och jämföra den med uttalandet från den unge Joseph. Han säger helt enkelt att Gud stod framför honom och talade till honom. Joseph kunde se och höra honom. Han var till formen lik en människa, en varelse med substans. Bredvid honom stod den uppståndne Herren, en åtskild varelse, som han presenterade som sin Son och med vilken Joseph också talade.
Jag hävdar att under den korta tid som denna märkliga syn varade, lärde Joseph mer om gudomen än alla lärda och präster i det förgångna.
I denna gudomliga uppenbarelse bekräftades bortom allt tvivel verkligheten i Herrens Jesu Kristi bokstavliga uppståndelse.
Denna kunskap om Gudomen, dold för världen i århundraden, var det första och stora som Gud uppenbarade för sin utvalde tjänare.
Och på verkligheten och sanningen i den synen vilar Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas trovärdighet.
Så vill jag tala om något annat mycket viktigt som Gud uppenbarade.
Den kristna världen accepterar Bibeln som Guds ord. De flesta har ingen aning om hur den kom till oss.
Jag har just läst en nyligen utgiven bok av en erkänd forskare. Det framgår av den information han ger att Bibelns olika böcker ställts samman på ett som det verkar osystematiskt sätt. I vissa fall skrevs det hela inte ner förrän långt efter de händelser den beskriver. Man ställer sig frågan: ”Är Bibeln sann? Är den verkligen Guds ord?”
Vi svarar att den är det, i den mån den är rätt översatt. Herrens hand var med vid dess tillkomst. Men den står nu inte ensam. Det finns ännu ett vittne om de betydelsefulla och viktiga sanningarna däri.
Skriften förkunnar: ”Efter två eller tre vittnens … vittnesmål skall varje sak avgöras.” (2 Kor 13:1)
Mormons bok har framkommit genom Guds gåva och kraft. Den talar som en röst ur stoftet och vittnar om Guds Son. Den talar om hans födelse, om hans verksamhet, om hans korsfästelse och uppståndelse samt om hans besök bland de rättfärdiga i landet Ymnighet på det amerikanska fastlandet.
Den är något påtagligt som kan handhas, som kan läsas, som kan prövas. Den har inom sina pärmar ett löfte om sitt gudomliga ursprung. Miljoner har nu satt den på prov och funnit den vara en sann och helig urkund.
Den har av människor som inte är av vår tro nämnts som en av 20 böcker som någonsin publicerats i Amerika som haft det största inflytandet på dem som läst dem.
Liksom Bibeln är den Gamla världens testamente, är Mormons bok den Nya världens testamente. De går hand i hand och förkunnar att Jesus är Faderns Son.
Enbart de senaste tio åren har 51 miljoner exemplar spridits. Den finns nu på 106 språk.
Denna heliga bok, som kom fram som en uppenbarelse från den Allsmäktige, är i sanning ännu ett vittne om Herrens gudomlighet.
Jag anser att hela den kristna världen borde sträcka ut armarna och välkomna den och omfamna den som ett starkt vittnesbörd. Den är ännu ett stort och grundläggande bidrag som kom som uppenbarelse till profeten.
En annan sak är det återställda prästadömet. Prästadömet är myndigheten att handla i Guds namn. Den myndigheten är slutstenen i varje religion. Jag har läst en annan bok nyligen. Den handlar om den ursprungliga kyrkans avfall. Om den kyrkans myndighet gick förlorad, hur skulle den återställas?
Prästadömets myndighet kom från den enda plats den kunde komma från, och det är från himlen. Den förlänades under deras händer vilka innehade den när Frälsaren vandrade på jorden.
Först var det Johannes Döparen som förlänade det aronska eller lägre prästadömet. Därefter följde ett besök av Petrus, Jakob och Johannes, Herren Jesu Kristi apostlar, vilka förlänade Joseph och Oliver melkisedekska prästadömet som mottagits av dessa apostlar under Herrens egna händer när han sade:
”Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” (Matt 16:19)
Hur vacker är inte återställelsens mönster som ledde till att kyrkan organiserades året 1830, för 175 år sedan denna vecka. Själva kyrkans namn kom genom uppenbarelse. Vems kyrka var det? Var det Joseph Smiths? Var det Oliver Cowderys? Nej, det var Jesu Kristi Kyrka, återställd till jorden i dessa sista dagar.
En annan stor och märklig uppenbarelse given till profeten var planen för familjens eviga liv.
Familjen är en den Allsmäktiges skapelse. Den utgör det heligaste av förhållanden. Den utgör det allvarligaste av alla företag. Den är samhällets grundläggande organisation.
Genom uppenbarelse från Gud till sina profeter kom läran och myndigheten under vilken familjer beseglas samman, inte bara för detta liv utan för all evighet.
Jag tror att om vi hade förmåga att verksamt undervisa om denna lära, så skulle den fånga intresset hos miljontals män och hustrur som älskar varandra och som älskar sina barn, men vilkas äktenskap är i kraft endast ”tills döden skiljer dem åt”.
Små barns oskuld är en annan uppenbarelse som Gud gett genom sitt redskap, profeten Joseph. Det allmänna utövandet av barndop är avsett att ta bort följderna av det som kallas Adams och Evas synd. Enligt återställelsens lära är dopet till för förlåtelse av ens egna, personliga synder. Det blir ett förbund mellan Gud och människan. Det utförs vid ansvarighetsåldern, när människor är gamla nog att skilja rätt från fel. Det sker genom nedsänkning som symbol för Jesu Kristi död och begravning och hans framkomst i uppståndelsen.
Jag vill också nämna ännu en uppenbarad sanning.
Det sägs ju att Gud inte har anseende till personen, och ändå görs det inte i någon annan kyrka som jag känner till något för att de som är bortom dödens slöja ska få ta del av alla välsignelser som ges de levande. Den stora läran om frälsning för de döda är unik för denna kyrka.
Människor påstår att de är ”frälsta” och medger i samma andetag att deras förfäder inte blivit och inte kan bli frälsta.
Jesu försoning till förmån för alla utgör ett stort ställföreträdande offer. Han angav mönstret efter vilket han blev ställföreträdare för hela mänskligheten. Detta mönster, enligt vilket en människa kan handla till förmån för en annan följs i förrättningarna i Herrens hus. Här tjänar vi å deras vägnar som dött utan kunskap om evangeliet. De har friheten att acceptera eller förkasta den förrättning som utförs. De kommer på jämställd fot med dem som vandrar på jorden. De döda ges samma möjlighet som de levande. Återigen, vilken härlig och underbar plan den Allsmäktige verkställt genom sin uppenbarelse till sin profet.
Människans eviga natur har uppenbarats. Vi är söner och döttrar till Gud. Gud är våra andars Fader. Vi levde innan vi kom hit. Vi hade personlighet. Vi föddes till detta liv enligt en gudomlig plan. Vi är här för att pröva vår värdighet och handla efter den fria vilja som Gud gett oss. När vi dör fortsätter vi att leva. Vårt eviga liv består av tre faser: ett, vår föruttillvaro, två, vår dödliga tillvaro och tre, vår tillvaro efter döden. I döden dör vi från denna värld och går genom förlåten till den sfär som vi är värdiga att inträda i. Detta är återigen en unik, enastående och dyrbar lära i denna kyrka som kommit genom uppenbarelse.
Jag ger denna korta sammanfattning av det oerhörda flöde av kunskap och myndighet från Gud över profetens huvud. Hade jag tid, skulle jag tala om annat. Det finns en sak till som jag vill nämna. Det är principen om nutida uppenbarelse. Trosartikeln som profeten skrev förkunnar:
”Vi tror allt vad Gud har uppenbarat, allt vad han nu uppenbarar och vi tror att han ännu kommer att uppenbara många stora och viktiga ting angående sitt rike.” (Trosartikel 9)
En växande kyrka, en kyrka som sprids över hela jorden i dessa komplexa tider, behöver ständig uppenbarelse från himlens tron till att leda och föra den framåt.
Med bön och ivrigt sökande efter Herrens vilja vittnar vi om att ledning tas emot, att uppenbarelse kommer och att Herren välsignar sin kyrka där den går framåt längs sin bestämmelses väg.
Vi går framåt på den solida grundvalen av profeten Josephs gudomliga kallelse och de uppenbarelser från Gud som kom genom honom. Mycket har åstadkommits som fört oss fram till denna dag. Men det finns mycket mer att göra i processen att föra detta evangelium till ”alla folk och stammar och språk och folkslag”. (Upp 14:6)
Jag gläds åt möjligheten att samarbeta med er då vi går framåt i tro. Bördan är ibland tung, som ni väl vet. Men låt oss inte klaga. Låt oss vandra i tro och var och en göra sin del.
Under detta år av firande, låt oss genom våra handlingar hedra profeten, genom vilken Gud uppenbarat så mycket.
Solen steg upp i Josephs liv en kall dag i Vermont 1805. Den gick ner i Illinois en dyster eftermiddag 1844. Under de 38 korta åren av hans liv kom genom honom ett ojämförligt flöde av kunskap, gåvor och lärosatser. Objektivt sett kan ingenting jämföras med detta. Subjektivt är det substansen i det personliga vittnesbördet hos miljontals sista dagars heliga över hela jorden. Ni och jag har äran att räknas bland dessa.
Som pojke älskade jag att höra en man som med kraftig barytonstämma sjöng John Taylors ord:
Siaren, Siaren, Siaren Joseph! …
Jag älskar att dröja vid minnet så kärt.
Utvald av Gud och människors vän.
Han förde prästadömet åter igen.
Han såg det förgångna och framtiden också.
Och öppnade himmelska vyer för vår syn.
(”The Seer, Joseph, the Seer”, 1948 års utgåva av Hymns, nr 296)
Han var i sanning en siare. Han var en uppenbarare. Han var en den levande Gudens profet som talade till sin egen och till alla framtida generationer.
Till allt detta lägger jag mitt högtidliga vittnesbörd om hans kalls gudomlighet, om hans livs förtjänster och om att han beseglade sitt vittnesbörd med sin död. I vår Återlösares, ja, Herrens Jesu Kristi heliga namn, amen.