Det är idag vi måste förbereda oss
Det är idag vi måste förbereda oss för att möta Gud. I morgon kan det vara för sent.
Mina kära bröder och systrar, sedan förra generalkonferensen har min käresta — min älskade hustru i 59 år — gått bort. Vi arbetade tillsammans en lördag när jag för ovanlighetens skull var hemma utan några kyrkliga uppdrag. Hon hade tvättat våra kläder. Jag hade hjälpt henne bära tvätten, vika och lägga in den. Medan vi satt på soffan hand i hand och tittade på TV gled min älskade Dantzel fridfullt in i evigheten. Hennes död var plötslig och oväntad. Bara fyra dagar tidigare hade vår läkare sagt att hennes prover från en rutinundersökning var bra. När mina upplivningsförsök var förgäves, överväldigades jag av chocken och sorgen. Min bästa vän, den änglalika modern till våra 10 barn och mor- och farmodern till våra 56 barnbarn, hade tagits ifrån oss.
Dantzel var inte bara en älskad och kärleksfull kamrat. Hon var en lärare. Genom sitt ädla föredöme undervisade hon om tro, dygd, lydnad och barmhärtighet. Hon lärde mig att lyssna och att älska. Tack vare henne är jag medveten om alla de välsignelser en make, far, morfar och farfar kan få.
Det är med djup tacksamhet jag uttrycker min uppskattning för den enorma kärlek som strömmat till oss från kära vänner runtom i världen. Vi har fått otaliga brev, samtal, kort och andra hälsningar. Alla uttryckte de kärleksfull beundran för henne och medkänsla med oss som hon lämnat kvar. Dessa hälsningar kom i så stort antal att vi tyvärr inte kunde besvara dem alla personligen. Låt mig tacka var och en av er för den stora vänlighet ni visat oss. Stort tack! Ert deltagande har skänkt stor tröst under denna smärtsamma tid för familjen. Vi älskar verkligen vår kära Dantzel! Vi saknar henne!
Vi kan lära oss någonting mycket viktigt av hennes plötsliga bortgång: Det är idag vi måste förbereda oss för att möta Gud. I morgon kan det vara för sent. Profeter i alla tider har förkunnat: ”Detta liv är tiden, då människorna måste bereda sig att möta Gud … uppskjuten [icke] eder bättringsdag.”1
Behovet av att förbereda sig idag
Ändå uppskjuter många sin bättringsdag.2 En profet varnar oss och säger: ”I kunnen ej … säga: Jag vill omvända mig, jag vill återvända till min Gud. Nej! I kunnen icke säga så, ty samma ande, som är i besittning av edra stofthyddor den stund I gån ut ur detta liv, samma ande har makt att taga dem i besittning i den eviga världen.”3 En annan profet tillägger: ”Den som är oren skall förbliva oren, den som är rättfärdig skall förbliva rättfärdig.”4
Stor är kunskapen att ”allt vad vi i detta liv uppnå på intelligensens område skall följa med oss i uppståndelsen”.5 Profeten Joseph Smith lärde att ”Gud har … fastställt en tidpunkt, då han skall bringa alla sina undersåtar, som hava åtlytt hans röst och hållit hans bud och befallningar, in i sin himmelska eller celestiala vila. Denna vila6 är så fullkomlig och härlig att människan behöver förbereda sig, innan hon enligt det rikets lagar kan träda därin och åtnjuta dess välsignelser … Gud [har] givit den mänskliga familjen vissa lagar, som, om de åtlydas, äro tillräckliga för att förbereda dem för denna vila.”7 Syster Nelson var förberedd på detta sätt!
Detta härliga mål kan tyckas väldigt avlägset om man känner sig modfälld på grund av världsliga motgångar eller elände. Jag minns hur en vän hade en jobbig dag och utropade: ”Varför blev jag ens född?” Guds plan ger oss svaret på hans fråga. Vi föddes till detta liv för att få en fysisk kropp. Vi kan förälska oss och gifta oss. Vi kan få barn och uppleva jordelivets prövningar. (Förlåt mig för att jag nämner barn och livets prövningar i ett och samma andetag. De är båda är en del av vår utveckling.) Kyrkan återställdes — jorden skapades — så att dessa familjer skulle kunna beseglas i heliga tempel. Annars skulle hela jorden ”läggas öde”8.
Vi kom hit för att prövas och för att välja.9 Våra beslut avgör vår bestämmelse. Vi är ”fria att välja frihet och evigt liv genom den stora medlingen … eller att välja fångenskap och död”.10 De som väljer Herrens väg kommer sannolikt att lida förföljelse.11 Men deras belöning är säker. De som visar sig vara trofasta ”skola ärva … Guds rike … och deras glädje skall vara fullkomlig evinnerligen”.12 Syster Nelson har förtjänat den belöningen. Vilken tröst det skänker mig och min familj!
Prövningar kommer både till rika och fattiga. För ett antal år sedan ombads jag operera en mycket rik man. En biopsi bekräftade att han hade långt framskriden cancer som spritt sig i hela kroppen. När jag berättade det för honom var hans omedelbara reaktion att förlita sig på sin rikedom. Han skulle åka vart som helst, göra vad som helst, för att få behandling. Han trodde att han kunde köpa sig hälsa. Men han dog kort därefter. Någon frågade: ”Vad lämnade han efter sig?” Svaret var naturligtvis: ”Alltsammans!”
Han prioriterade sådant som tillhör världen. Hans framgångsstege stod rest mot fel vägg. Jag tänker på honom när jag läser följande skriftställe: ”Se, edra prövodagar äro … förbi. I haven uppskjutit eder frälsningsdag till dess det är … för sent.”13
Syster Nelson stod i bjärt kontrast till honom. Hon förberedde sig livet ut för den dag hon skulle återvända till Gud. Hon levde varje dag som om den vore hennes sista. Hon tog vara på varje timme, för hon visste att tiden på jorden är dyrbar.
Somliga lever som om det inte fanns en räkenskapens dag. Andra förslösar nuet med en förlamande fruktan för morgondagen eller använder tiden till att älta gårdagens misstag. Var och en av oss borde lära av följande ord som står på ett solur:
Min klockas visare sin skugga har,
den skiljer framtiden från den tid som var:
Framtiden vilar i ofödd sömn,
i mörker och oåtkomligt gömd;
det förgångna återvänder aldrig någonsin,
den svunna tiden är inte längre min.
Allena en timme förmår vi nå —
det NU som skuggan pekar på.14
Hur kan vi förbereda oss?
Nu är tiden inne. Men hur förbereder vi oss? Börja med omvändelse! Skrifterna förkunnar: ”Därför, om I haven sökt att göra det som är ont under eder prövotid, skolen I inför Guds domstol befinnas orena. Intet orent kan bo hos Gud.”15 Han gav följande enkla regel: ”Om du icke åtlyder min lag, kan du icke erhålla denna härlighet.”16
Det är idag vi måste visa vördnadsfull respekt för vår fysiska kropp. Den är tabernaklet som ska bära vår ande genom hela evigheten. Vår andes vilja måste behärska våra fysiska begär. Vi måste förneka oss all ogudaktighet.17 Vi måste ”avstå från allt ont och hålla fast vi allt gott [och] … leva av varje ord, som utgår från Guds mun”.18
På grund av ofta förekommande, fruktansvärda katastrofer i världen tvivlar somliga på Guds existens. Men i själva verket försöker han hjälpa oss. Han uppenbarade dessa ord: ”Huru ofta har jag icke kallat eder genom mina tjänares mun, genom änglabetjäning, med min egen röst, genom tordöns röst … stormars röst … jordbävningars röst … stora hagelstormars röst … hungers och alla slags pesters röst … och jag skulle frälst eder med en evig frälsning, men I villen icke.”19
Det är hans hopp att vi ska få evigt liv. Vi berättigas till det genom lydnad mot förbunden och templets förrättningar — för egen del, för vår familj och våra förfäder. Vi kan inte fullkomnas utan dem.20 Vi kan inte önska oss in i Guds närvaro. Vi måste lyda de lagar enligt vilka dessa välsignelser är utlovade.21
Guds plan är rättvis. Också de som ”dött utan kunskap om detta evangelium, vilka skulle hava mottagit det om de hade tillåtits att dröja kvar, skola bliva arvingar till Guds celestiala rike”.22 Hans plan är också barmhärtig. Han ”skall döma alla människor i enlighet med deras hjärtans önskningar”.23
Det är idag vi måste se till att våra namn upptecknas ibland Guds folk. Det gör vi genom att ge tionde. Han pålägger sitt folk tionde för att välsigna dem.24 Det lärde syster Nelson vår familj gång på gång.25
Det är idag vi måste sätta våra mål efter Guds mål. Hans verk och härlighet — ”att åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan”26 — kan också bli vårt mål. Beträffande tempeläktenskap sade Herren: ”Om en man äktar en hustru genom mitt ord, vilket är min lag, och igenom det nya och eviga förbundet … [skall de] ärva troner, riken, furstendömen och makter, herradömen … upphöjelse och härlighet i allt.”27 Vi måste söka följa Herrens exempel, att älska som han gjorde, att be som han gjorde och att härda ut intill änden som han gjorde.28
Dödens betydelse i Guds eviga plan
Döden är en nödvändig del av vår eviga tillvaro. Ingen vet när den kommer, men den är nödvändig i Guds stora lycksalighetsplan.29 Tack vare Herrens försoning är slutlig uppståndelse en realitet och evigt liv en möjlighet för hela människosläktet.30 Den möjligheten blir en realitet när vi lyder Guds lag. Han sade: ”Om I icke hållen mina bud … skolen I icke inkomma i himmelriket.”31 En dag kommer vi att dömas av Herren32 och gå till en egen boning som beretts åt oss i vår Faders himmelska hus.33 En celestial härlighet väntar dem som har varit trogna Guds milda befallningar.34
Bröder och systrar, vi lever för att dö och vi dör för att leva — i en annan sfär. Om vi är väl förberedda behöver vi inte vara rädda för döden. I ett evigt perspektiv kommer döden för tidigt endast för dem som inte är beredda att möta Gud.
Det är idag vi måste förbereda oss. Sedan, när döden kommer, kan vi gå i riktning mot den celestiala härlighet som vår himmelske Fader har berett åt sina trofasta barn. Under tiden, för sörjande nära och kära som lämnats kvar — som jag och min familj — lindras dödens udd av en ståndaktig tro på Kristus, ett fullkomligt klart hopp, kärlek till Gud och alla människor och en stark önskan att tjäna dem.35 Den tron, det hoppet, den kärleken kommer att berättiga oss till att få komma in i Guds heliga närvaro och tillsammans med vår eviga livskamrat och familj vara hos honom för evigt. Om detta vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.