Herrens innerliga barmhärtighet
Jag vittnar om att Herrens innerliga barmhärtighet finns för oss alla och att Israels Återlösare är angelägen att förläna oss sådana gåvor.
För sex månader sedan stod jag i den här talarstolen för första gången som den nyaste medlemmen i de tolv apostlarnas kvorum. Både då och ännu mer idag har jag känt och känner tyngden av kallet att tjäna och ansvaret att undervisa med tydlighet och vittna med myndighet. Jag ber om den Helige Andens hjälp när jag nu talar till er.
I eftermiddag vill jag beskriva och tala om ett andligt intryck som jag fick några ögonblick innan jag steg fram till den här talarstolen under söndagsmorgonens session på generalkonferensen i oktober. Äldste Dieter F Uchtdorf hade just talat och förkunnat sitt kraftfulla vittnesbörd om Frälsaren. Så stod vi alla tillsammans och sjöng mellanpsalmen som tidigare annonserats av president Gordon B Hinckley. Mellanpsalmen den morgonen var ”Han kommer, Förlossar’n för Israels hus”. (Psalmer, nr 5)
Musiken till de olika konferenssessionerna hade ju bestämts veckor i förväg — naturligtvis långt innan jag kallades att tjäna. Men om jag hade ombetts att föreslå en mellanpsalm för just den konferenssessionen — en psalm som skulle vara uppbyggande och andligt tröstande för mig och för församlingen före mitt första tal i det här konferenscentret — så skulle jag ha valt min älsklingspsalm, ”Han kommer, Förlossar’n för Israels hus”. Mina ögon tårades där jag stod med er och sjöng denna inspirerande psalm, skriven under återställelsens tidiga dagar.
Mot slutet av sången kom den här versen ur Mormons bok för mitt sinne: ”Men se, jag, Nephi, vill visa eder att Herrens innerliga barmhärtighet är över alla dem som han utvalt, på grund av deras tro, och att han gör dem mäktiga, ja, ger dem kraft att befria sig.” (1 Nephi 1:20)
Mina tankar riktades genast mot Nephis ord ”Herrens innerliga barmhärtighet”, och jag visste i det ögonblicket att jag upplevde just denna innerliga barmhärtighet. En kärleksfull Frälsare sände mig ett personligt budskap vid rätt tidpunkt, ett budskap av tröst och uppbyggelse genom en psalm som valts veckor tidigare. En del kan se den här upplevelsen som bara en trevlig tillfällighet, men jag vittnar om att Herrens innerliga barmhärtighet är verklig och att den inte kommer slumpvis eller bara av en tillfällighet. Ofta är det Herrens val av tidpunkt för sin innerliga barmhärtighet som hjälper oss att både urskilja och erkänna den.
Vad är Herrens innerliga barmhärtighet?
Sedan i oktober har jag ofta funderat över orden ”Herrens innerliga barmhärtighet”. Genom personliga studier, observation, begrundan och bön tror jag att jag kommit att bättre förstå att Herrens innerliga barmhärtighet är mycket personliga och anpassade välsignelser, styrka, beskydd, förvissning, ledning, kärleksfull godhet, tröst, stöd och andliga gåvor som vi får från och tack vare och genom Herren Jesus Kristus. Ja, Herren ”anpassar [sannerligen] nådegåvorna enligt människobarnens tillstånd”. (L&F 46:15)
Minns hur Frälsaren berättade för sina apostlar att han inte skulle lämna dem faderlösa. Han skulle inte bara sända ”en annan Hjälpare” (Joh 14:16), ja, den Helige Anden, utan Frälsaren sade att han själv skulle komma till dem. (Se Joh 14:18.) Jag vill framhålla att ett av sätten varpå Frälsaren kommer till var och en av oss är genom sin överflödande och innerliga barmhärtighet. Till exempel: När vi ställs inför svårigheter och prövningar i livet, så är trons gåva och en rätt känsla av självförtroende som går utanför vår egen förmåga två exempel på Herrens innerliga barmhärtighet. Omvändelse och förlåtelse för synder och samvetsfrid är exempel på Herrens innerliga barmhärtighet. Och den ihärdighet och den styrka som gör att vi med glatt mod kan kämpa oss igenom fysiska begränsningar och andliga svårigheter är exempel på Herrens innerliga barmhärtighet.
Vid en stavskonferens nyligen visade sig Herrens innerliga barmhärtighet i det gripande vittnesbördet från en ung hustru och fyrabarnsmor vars man dödats i Irak i december 2003. Denna ståndaktiga syster berättade hur hon, efter att ha meddelats sin makes död, fick ett julkort och meddelande från honom. Mitt under den bittra verkligheten av ett dramatiskt förändrat liv kom till denna goda syster en mild påminnelse om att familjen verkligen kan vara tillsammans för evigt. Med hennes tillåtelse citerar jag från julkortet:
”Till den bästa familjen i världen! Jag önskar er en härlig tid tillsammans, kom ihåg julens sanna innebörd! Herren har gjort det möjligt för oss att vara tillsammans för evigt. Så även när vi är åtskilda, är vi ändå tillsammans som familj.
Gud välsigne er och beskydde er alla och låt denna jul bli vår kärleksgåva från oss till honom i höjden.
Kärleksfullt, Pappa och din käre man!”
Mannens ord om att vara åtskilda i denna julhälsning syftade naturligtvis på den separation som orsakades av hans militära uppdrag. Men för denna syster kom, som en röst ur stoftet från en bortgången evig livskamrat och far, välbehövlig andlig uppmuntran och vittnesbörd. Som jag redan sagt kommer inte Herrens innerliga barmhärtighet slumpvis eller bara av en tillfällighet. Trofasthet, lydnad och ödmjukhet inbjuder innerlig barmhärtighet till vårt liv, och det är ofta Herrens val av tidpunkt som gör att vi kan känna igen och värdesätta dessa viktiga välsignelser.
För en tid sedan talade jag med en prästadömsledare som känt sig manad att lära sig namnen på alla ungdomar mellan 13 och 21 år i hans stav utantill. Med hjälp av foton på de unga männen och kvinnorna gjorde han minneskort som han gick igenom på affärsresor och vid andra tillfällen. Prästadömsledaren lärde sig snabbt vad alla ungdomarna hette.
En natt drömde prästadömsledaren om en av de unga männen som han endast kände igen tack vare minneskorten. I drömmen såg han den unge mannen klädd i vit skjorta och med en missionärs namnbricka. Med en kamrat bredvid sig undervisade den unge mannen en familj. Den unge mannen höll en Mormons bok i handen och han såg ut som om han vittnade om att boken var sann. Så vaknade prästadömsledaren från sin dröm.
Vid ett påföljande prästadömsmöte gick han fram till den unge mannen som han sett i sin dröm och bad att få tala med honom en liten stund. Efter att ha presenterat sig nämnde han den unge mannen vid namn och sade: ”Jag brukar inte drömma sanndrömmar. Jag har aldrig drömt om en enda medlem i den här staven, utom om dig. Jag ska berätta för dig om min dröm, och sedan vill jag att du berättar för mig vad den betyder.”
Prästadömsledaren berättade om drömmen och frågade den unge mannen vad den betydde. Halvt kvävd av rörelse svarade den unge mannen enkelt: ”Den betyder att Gud vet vem jag är.” Resten av samtalet mellan den unge mannen och ledaren var mycket meningsfullt och de kom överens om att träffas och samtala då och då under de närmaste månaderna.
Den unge mannen fick del av Herrens innerliga barmhärtighet genom en inspirerad prästadömsledare. Jag upprepar: Herrens innerliga barmhärtighet kommer inte slumpvis eller bara av en tillfällighet. Trofasthet och lydnad gör att vi kan få dessa viktiga gåvor, och ofta hjälper Herrens val av tidpunkt oss att känna igen dem.
Vi bör inte underskatta eller förbise kraften i Herrens innerliga barmhärtighet. Enkelheten, skönheten och beständigheten i Herrens innerliga barmhärtighet kan i hög grad stärka och beskydda oss under de svåra tider vi nu och i framtiden får uppleva. När enbart ord inte kan ge den tröst vi behöver eller uttrycka den glädje vi känner, när det helt enkelt är omöjligt att försöka förklara det oförklarliga, när logik och förnuft inte kan ge tillräcklig insikt om livets orättvisor och olikheter, när jordisk erfarenhet och bedömningar inte räcker till för att uppnå det vi önskar och när det känns som om vi är fullständigt ensamma, då kan vi i sanning välsignas av Herrens innerliga barmhärtighet och få kraft att befria oss. (Se 1 Nephi 1:20.)
Vilka är de som Herren utvalt till att få del av hans innerliga barmhärtighet?
Ordet utvalt i 1 Nephi 1:20 är väsentligt för att kunna förstå begreppet Herrens innerliga barmhärtighet. Lexikonet säger att utvald innebär utsedd, utkorad eller handplockad. Det kan också innebära den som Gud utvalt eller bestämt.
En del som hör eller läser detta budskap kan felaktigt tro att de inte kan få tillgång till Herrens innerliga barmhärtighet i sitt eget liv. De tror kanske: ”Jag är inte den som blivit eller kommer att bli utvald.” Vi kan felaktigt tro att sådana välsignelser och gåvor är förbehållna dem som tycks mer rättfärdiga eller verkar i högre kallelser i kyrkan. Jag vittnar om att Herrens innerliga barmhärtighet finns för oss alla och att Israels Återlösare är angelägen att förläna oss sådana gåvor.
Att vara eller bli utvald förlänas oss inte på grundval av vår ställning. I stället är det du och jag som till sist avgör om vi är utvalda. Lägg märke till användningen av ordet utvald i följande verser ur Läran och förbunden:
”Se, många äro kallade men få äro utvalda, och varför äro de icke utvalda?
Emedan deras hjärtan äro hängivna till de ting, som höra denna världen till och de eftersträva ära av människor.” (L&F 121:34–35; kursivering tillagd)
Innebörden i de här verserna är tydlig. Gud har ingen lista med favoriter där vi får hoppas att våra namn en gång ska hamna. Han begränsar inte ”de utvalda” till ett begränsat litet antal. I stället är det vårt hjärta och vår strävan och vår lydnad som definitivt avgör om vi ska räknas som en av Guds utvalda.
Enok undervisades av Herren om just denna lära. Lägg märke till hur ordet välja används i de här verserna: ”Se dessa dina bröder. De äro mina egna händers verk, och jag gav dem deras kunskap den dag jag skapade dem; och i Edens lustgård gav jag människan hennes handlingsfrihet.
Till dina bröder har jag sagt och även bjudit att älska varandra och att välja mig, sin Fader.” (Moses 7:32–33, kursivering tillagd)
Som vi lär av dessa verser var den grundläggande avsikten med handlingsfrihetens gåva att vi skulle älska varandra och välja Gud. På så sätt blir vi Guds utvalda och inbjuder hans innerliga barmhärtighet när vi använder vår handlingsfrihet till att välja Gud.
Ett av de mest välkända och oftast citerade skriftställena återfinns i Moses 1:39. I den versen beskrivs tydligt och kortfattat den evige Faderns verk: ”Ty se, mitt verk och min härlighet är att åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan.” (Kursivering tillagd)
Ett motsvarande skriftställe finns i Läran och förbunden och beskriver med liknande klarhet och tydlighet vårt främsta verk som söner och döttrar till den evige Fadern. Intressant nog tycks den här versen inte vara lika välkänd och citeras inte lika ofta. ”Se, detta är din gärning, att hålla mina bud av all din förmåga, själ och styrka.” (L&F 11:20; kursivering tillagd)
Alltså är Faderns verk att åvägabringa odödlighet och evigt liv för sina barn. Vårt verk är att hålla hans bud av all vår förmåga, själ och styrka — och därigenom blir vi utvalda och genom den Helige Anden tar vi emot och känner igen Herrens innerliga barmhärtighet i vårt dagliga liv.
Just den här konferensen som vi deltar i under detta veckoslut är ännu ett exempel på Herrens innerliga barmhärtighet. Vi har välsignats med att få ta emot råd från ledarna för Frälsarens kyrka — lämpliga råd för vår tid och för våra omständigheter och för våra svårigheter. Vi har undervisats, upplyfts, uppbyggts, kallats till omvändelse och styrkts. Denna konferens anda har stärkt vår tro och underblåst vår önskan att omvända oss, att lyda, att bli bättre och att tjäna. Liksom ni är jag nu ivrig att handla enligt de påminnelser, råd och den personliga inspiration som vi har välsignats med under denna konferens. Och om bara några ögonblick kommer var och en oss att få ta del av Herrens innerliga barmhärtighet då vi hör president Gordon B Hinckleys avslutningsord och vittnesbörd. I sanning: ”HERREN är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk.” (Ps 145:9)
Jag är tacksam för återställelsen av Jesu Kristi evangelium genom profeten Joseph Smith och för den kunskap vi har i dag om Herrens innerliga barmhärtighet. Våra önskningar, vår trofasthet och vår lydnad inbjuder och hjälper oss att urskilja hans barmhärtighet i vårt liv. Som en Jesu Kristi tjänare betygar jag att Jesus är Kristus, vår Återlösare och Frälsare. Jag vet att han lever och att hans innerliga barmhärtighet är tillgänglig för oss alla. Vi kan alla ha ögon som klart ser och öron som tydligt hör Herrens innerliga barmhärtighet då den stärker och hjälper oss i dessa sista dagar. Må vårt hjärta alltid vara fyllt med tacksamhet för hans rika och innerliga barmhärtighet. I Jesu Kristi heliga namn, amen.