Oskyldiga händer och rent hjärta
Vårt andliga mål är att övervinna både synden och önskan att synda, både syndens smuts och syndens tyranni.
Jag har kära barndomsminnen av hur mamma läste berättelser ur Mormons bok för mig. Hon hade förmågan att få berättelserna att bli levande i min ungdomliga fantasi, och jag tvivlade inte på att mamma hade ett vittnesbörd om att den heliga uppteckningen var sann. Jag minns särskilt hennes skildring av Frälsarens besök på den amerikanska kontinenten efter sin uppståndelse och hur han undervisade folket i landet Ymnighet. Genom den enkla regelbundenheten i sitt föredöme och vittnesbörd tände min mamma trons första eld hos mig — tron på Frälsaren och hans kyrka i de sista dagarna. Jag fick veta för egen del att Mormons bok är ännu ett testamente om Jesus Kristus och att den innehåller fullheten av hans eviga evangelium. (Se L&F 27:5.)
I dag vill jag tillsammans med er gå igenom en av mina favorithändelser i Mormons bok, Frälsarens besök i Nya världen, och tala om hur han undervisade folkmängden om den Helige Andens helgande kraft. Jag ber om Andens vägledning för mig och för er.
Frälsarens verksamhet i Nya världen
Under sin tre dagar långa verksamhet i Nya världen undervisade Herren om sin lära, han bemyndigade sina lärjungar att utföra prästadömsförrättningar, botade sjuka, bad för folket och välsignade barnen kärleksfullt. Då Frälsarens tid hos folket närmade sig sitt slut, sammanfattade han grundprinciperna i sitt evangelium.
Han sade: ”Detta är budet: Omvänden eder, alla världens ändar, och kommen till mig och låten döpa eder i mitt namn, på det I mån bliva helgade genom att erhålla den Helige Anden, så att I kunnen stå fläckfria för mig på den yttersta dagen.” (3 Nephi 27:20)
Det är nödvändigt att vi förstår och tillämpar de grundprinciper som Frälsaren kortfattat beskrev i detta skriftställe. Den första var omvändelse, ”att vända hjärta och vilja till Gud och avstå från synd”. (Bible Dictionary, ”Repentance”, s 760) När vi på rätt sätt söker och får den andliga gåvan att tro på Återlösaren, tar vi därefter vår tillflykt till och förlitar oss på den helige Messias förtjänster, barmhärtighet och nåd. (Se 2 Nephi 2:8.) Omvändelse är den ljuvliga frukt som kommer av tro på Frälsaren och inbegriper att man vänder sig till Gud och bort från synden.
Den uppståndne Herren förklarade därefter vikten av att komma till honom. Folkmängden som samlats vid templet uppmanades att komma fram till Frälsaren ”den ene efter den andre” (3 Nephi 11:15) för att känna märkena efter spikarna i Mästarens händer och fötter och sticka händerna i hans sida. Varje person som upplevde detta ”visste förvisso samt betygade, att det var han” (v 15), ja, Jesus Kristus, som hade kommit.
Frälsaren undervisade också folket om att de skulle komma till honom genom heliga förbund och påminde dem om att de var ”förbundets barn”. (3 Nephi 20:26) Han betonade den eviga betydelsen av förordningarna om dop (se 3 Nephi 11:19–39) och mottagande av den Helige Anden. (Se 3 Nephi 11:35–36; 12:6; 18:36–38.) På liknande sätt uppmanas ni och jag att vända oss till Kristus och lära av honom, att komma till honom genom förbunden och förordningarna i hans återställda evangelium. Om vi gör det, lär vi till slut känna honom (se Joh 17:3), ”när hans egen tid är inne och på hans eget sätt, efter hans egen vilja” (L&F 88:68), liksom folket i landet Ymnighet gjorde.
Att omvända sig och komma till Kristus genom frälsningens förbund och förrättningar är en nödvändig förutsättning och förberedelse för att man ska kunna helgas genom mottagandet av den Helige Anden och stå obefläckad inför Gud på den yttersta dagen. Jag vill nu rikta er uppmärksamhet på det helgande inflytande som den Helige Anden kan ha på vårt liv.
Vår andliga vandring
Dopets port leder till den trånga och smala stigen och till målet att avkläda sig den naturliga människan och bli en helig genom Herren Kristi försoning. (Se Mosiah 3:19.) Syftet med vår jordevandring är inte bara att titta på jordiska sevärdheter eller lägga ner den tid vi tilldelats på självupptagen strävan. I stället ska vi ”leva det nya livet” (Rom 6:4), bli helgade genom att överlämna vårt hjärta åt Gud (se Helaman 3:35) och få ”Kristi sinne”. (1 Kor 2:16)
Vi är befallda och lärda att leva på ett sådant sätt att vår fallna natur förändras genom den Helige Andens helgande kraft. President Marion G Romney lärde att dopet i eld genom den Helige Anden ”förvandlar [oss] från köttslighet till andlighet. Det rensar, botar och renar själen … Tro på Herren Jesus Kristus, omvändelse och dop i vatten är förberedelsen och förutsättningen för det dopet, men [dopet i eld] är fullbordandet. Att motta [dopet i eld] är att få sina kläder tvättade i Jesu Kristi försonande blod.” (Learning for the Eternities, sammanställd av George J Romney [1977], s 133; se också 3 Nephi 27:19–20.)
Då vi således föds på nytt och strävar efter att alltid ha hans ande hos oss, helgar och luttrar den Helige Anden vår själ som med eld. (Se 2 Nephi 31:13–14, 17.) Till slut ska vi stå obefläckade inför Gud.
Jesu Kristi evangelium omfattar mycket mer än att undvika, övervinna och renas från synd och från dåligt inflytande i vårt liv. Det innebär också i hög grad att göra gott, vara god och bli bättre. Att omvända sig från sina synder och söka förlåtelse är andligen nödvändigt, och vi måste alltid göra det. Men syndernas förlåtelse är inte det enda eller ens det yttersta syftet med evangeliet. Att låta vårt hjärta förändras av den Helige Anden så att vi i likhet med kung Benjamins folk ”icke mera hava någon benägenhet att göra ont, utan alltid gott” (Mosiah 5:2), är en förpliktelse i förbundet, som vi gått med på. Denna mäktiga förändring är inte bara resultatet av att man anstränger sig mer eller utvecklar större självdisciplin. Den är snarare följden av en grundläggande förändring i våra önskningar, motiv och vår natur, som möjliggörs av Herren Kristi försoning. Vårt andliga mål är att övervinna både synden och önskan att synda, både syndens orenhet och syndens tyranni.
Profeter i alla tidsåldrar har betonat det tvåfaldiga kravet att 1) undvika och övervinna det onda samt 2) göra gott och bli bättre. Tänk på psalmistens inträngande frågor:
”Vem får gå upp på HERRENS berg? Vem får träda in i hans helgedom?
Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.” (Ps 24:3–4)
Bröder och systrar, det är möjligt för oss att ha oskyldiga händer men inte ett rent hjärta. Lägg märke till att både oskyldiga händer och rent hjärta krävs för att man ska få gå upp på Herrens berg och träda in i hans helgedom.
Vi får oskyldiga händer i en process som består i att vi avkläder oss den naturliga människan samt genom Frälsarens försoning övervinner synd och dåligt inflytande i vårt liv. Vårt hjärta renas när vi får hans stärkande kraft att göra gott och bli bättre. Alla våra värdiga önskningar och goda gärningar, hur nödvändiga de än må vara, kan aldrig ge oss oskyldiga händer och rent hjärta. Det är Frälsarens försoning som ger oss den både renande och återlösande kraft som hjälper oss att övervinna synd och den helgande och stärkande kraft som hjälper oss att bli bättre än vi någonsin skulle kunna bli genom att enbart förlita oss på vår egen kraft. Den oändliga försoningen är både till för syndaren och den heliga i oss alla.
I Mormons bok finner vi kung Benjamins mästerliga undervisning om Jesu Kristi mission och försoning. Den enkla lära han undervisade om fick åhörarna att falla till marken, ty Herrens fruktan hade kommit över dem. ”De hade sett sig i sitt eget sinnliga tillstånd vara ringare än jordens stoft. De ropade alla högt som med en röst och sade: O, varkunna dig och tillämpa Kristi försonande blod på det vi må få förlåtelse för våra synder och våra hjärtan måtte bliva renade, ty vi tro på Jesus Kristus, Guds Son, som skapade himmelen, jorden och allting och som skall komma ned till människobarnen.” (Mosiah 4:2; kursivering tillagd)
I denna vers finner vi återigen den tvåfaldiga välsignelsen: syndernas förlåtelse, som antyds av oskyldiga händer, och omvandlingen av vår natur, som betecknas av ett rent hjärta.
Kung Benjamin avslutade sin undervisning med att på nytt upprepa vikten av dessa två grundläggande aspekter på andlig utveckling.
”Och nu, för dessa tings skull, som jag talat till eder, nämligen att I skolen behålla edra synders förlåtelse dag för dag så att I kunnen vandra utan skuld för Gud, önskar jag, att I viljen dela edra ägodelar med de fattiga.” (Mosiah 4:26; kursivering tillagd)
Vi bör ha en uppriktig önskan att ha både oskyldiga händer och ett rent hjärta — att ha både synders förlåtelse dag för dag och att vandra utan skuld inför Gud. Det räcker inte att enbart ha oskyldiga händer den dag vi står inför honom som är ren, som likt ”ett lamm utan fel och lyte” (1 Petr 1:19) frivilligt utgöt sitt dyrbara blod för oss.
Rad på rad
Några som hör eller läser detta budskap kanske tror att den andliga utveckling som jag beskriver är utom räckhåll för dem. Vi kanske tror att dessa sanningar gäller andra men inte oss.
Vi kan inte uppnå ett fullkomligt tillstånd i detta liv, men vi kan och bör sträva framåt med tro på Kristus på den trånga och smala stigen och stadigt framåtskrida mot vår eviga bestämmelse. Herrens mönster för andlig utveckling är ”rad på rad, bud på bud, litet här och litet där”. (2 Nephi 28:30) Små, stadiga, ständigt ökande andliga förbättringar är de steg som Herren vill att vi ska ta. Att förbereda sig för att vandra utan skuld inför Gud är ett av de huvudsakliga syftena med jordelivet och en livslång strävan. Det är inte resultatet av sporadiska utbrott av intensiv andlig aktivitet.
Jag vittnar om att Frälsaren stärker och hjälper oss så att vi kan göra stadiga framsteg. Exemplet i Mormons bok på ”många, ja, en stor mängd” (Alma 13:12) i den dåtida kyrkan som var rena och obefläckade inför Gud är en källa till uppmuntran och tröst för mig. Jag misstänker att dessa medlemmar i den dåtida kyrkan var vanliga enkla män och kvinnor som ni och jag. Dessa människor kunde inte se på synd utan avsky och de ”voro gjorda rena och gingo in i Herrens, sin Guds, vila” (v 12). Och dessa principer och denna process för andligt framåtskridande gäller var och en av oss lika mycket, och alltid.
Moronis avslutande inbjudan
Kravet att avkläda sig den naturliga människan och bli en helig, att undvika och övervinna det onda och bli god, att ha oskyldiga händer och rent hjärta, är ett återkommande tema i hela Mormons bok. Moronis avslutande inbjudan i slutet av boken är i själva verket en sammanfattning av detta tema.
”Ja, kommen till Kristus och varen fullkomnade i honom och förneken eder all ogudaktighet, och om I förneken eder all ogudaktighet och älsken Gud av all eder makt, själ och styrka, då är hans nåd eder nog, så att I genom hans nåd kunnen bliva fullkomliga i Kristus …
Och åter, om I genom Guds nåd ären fullkomliga i Kristus och icke förneken hans kraft, då ären I helgade i Kristus genom Guds nåd förmedelst Kristi blods utgjutelse, vilken i Faderns förbund skedde till edra synders förlåtelse, så att I kunnen bliva heliga och obefläckade.” (Moroni 10:32–33; kursivering tillagd)
Må ni och jag omvända oss med uppriktigt hjärta och verkligen komma till Kristus. Jag ber att vi genom Frälsarens försoning ska sträva efter att ha både oskyldiga händer och rent hjärta så att vi kan bli heliga och obefläckade. Jag vittnar om att Jesus Kristus är den Evige Faderns Son och vår Frälsare. Han som är obefläckad återlöser oss från synd och stärker oss så att vi kan göra gott och bli bättre. Detta vittnar jag om i Jesu Kristi heliga namn, amen.