Det största budet
När vi hjälper vår himmelske Faders minsta barn, så hjälper vi honom.
Bröder och systrar, jag skulle vilja ställa en mycket viktig fråga till er. Vilken egenskap utmärker oss bäst som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga?
Idag vill jag tala om svaret på den frågan.
Under det första århundradet efter Kristus kände medlemmarna i den växande kyrkan i Korint stor iver över evangeliet. Nästan alla var nyomvända medlemmar i kyrkan. Många hade dragits till kyrkan genom aposteln Paulus och andras predikningar.
Men de heliga i Korint var också grälsjuka. De bråkade och tvistade med varandra. Några kände sig överlägsna de andra. De drog varandra inför rätta.
När Paulus fick höra detta blev han besviken och skrev ett brev till dem där han bönföll dem om att bli mer eniga. Han besvarade många av de frågor som de hade tvistat om. Sedan, i slutet av brevet, skrev han att han ville visa dem ”en väg som vida överträffar alla andra”.1
Minns ni de ord han skrev därefter?
”Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek”, skrev han till dem, ”vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal”.2
Paulus budskap till denna nya grupp heliga var enkelt och rakt på sak: Inget du gör spelar någon större roll om du inte har kärlek. Du kan tala med änglars språk, äga den profetiska gåvan, känna alla hemligheter och ha all kunskap, ja, även ha tro till att flytta berg, men utan kärlek skulle du inget vinna alls.3
Denna ”kärlek … är Kristi rena kärlek”.4 Frälsaren exemplifierade och undervisade om den kärleken även när han plågades av dem som föraktade och hatade honom.
Vid ett tillfälle försökte fariséerna snärja Jesus genom att ställa en till synes omöjlig fråga till honom: ”Mästare”, frågade de, ”vilket är det största budet i lagen?”5
Fariséerna hade diskuterat denna fråga ingående och hade hittat mer än 600 bud.6 Om prioriteringen av dessa bud var ett sådant svårt uppdrag för de lärda, trodde de med säkerhet att frågan skulle vara omöjlig att besvara för denne snickarson från Galiléen.
Men när fariséerna hörde hans svar måste de ha känt sig besvärade, för det pekade på deras stora svaghet. Han svarade:
”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
Detta är det största och främsta budet.
Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.
På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”7
Sedan dess har detta inspirerade uttalande upprepats under många generationer. För oss är måttet på vår kärlek måttet på vår själs storhet.
I skrifterna står det att ”om någon älskar Gud är han känd av honom”.8 Vilket underbart löfte — att vara känd av Gud. Det lyfter vår ande, att tänka himlens och jordens Skapare kan känna oss och älska oss med en ren och evig kärlek.
År 1840 sände profeten Joseph Smith ett brev till de tolv där han skrev: ”Kärlek är ett av de viktigaste kännetecknen på Gudomen och borde läggas i dagen av dem, som hoppas på att bliva Guds söner. En man som är fylld av Guds kärlek är icke nöjd med att blott välsigna sin familj utan strävar fram i hela världen, angelägen om att välsigna hela den mänskliga rasen.”9
När vi visar kärlek mot människor omkring oss uppfyller vi den andra hälften av det stora budet att ”älska din nästa som dig själv”.10
Båda buden är nödvändiga, ty när vi bär varandras bördor uppfyller vi Kristi lag.11
Kärlek är början, mitten och slutet på lärjungeskapets väg. Den ger hjälp, råd, bot och tröst. Den leder oss genom mörkrets dalar och genom dödens förlåt. Slutligen leder kärleken oss till det eviga livets härlighet och storhet.
För mig har profeten Joseph Smith alltid exemplifierat Kristi rena kärlek. Många undrade hur han kunde få så många anhängare och behålla dem. Han svarade: ”Det är för att jag äger kärlekens princip.”12
Det berättas att en fjortonårig pojke hade kommit till Nauvoo för att leta reda på sin bror som bodde i närheten. Den unge pojken hade anlänt mitt i vintern utan vare sig pengar eller vänner. När pojken frågade om sin bror, togs han till ett stort hus som såg ut som ett hotell. Där träffade han en man som sade: ”Kom in, min son, vi ska ta hand om dig.”
Pojken tackade ja och fördes in i huset där han fick mat, värme och gavs en säng att sova i.
Nästa dag var det bistert kallt ute, men trots det gjorde sig pojken i ordning att gå till fots tolv kilometer, till platsen där hans bror bodde.
När herrn i huset såg detta bad han den unge pojken att vänta ett tag. Han sade att ett hästspann snart skulle komma förbi och att han kunde få skjuts med dem.
När pojken protesterade och sade att han inte hade några pengar, bad mannen honom att inte oroa sig för det, de skulle ta hand om honom.
Senare fick pojken veta att mannen i huset var ingen mindre än Joseph Smith, mormonprofeten. Pojken mindes denna kärleksgärning så länge han levde.13
I ett av de senaste budskapen under Tabernakelkörens Musiken och det talade ordet, berättades det om en äldre man och kvinna som varit gifta i många årtionden. Eftersom hustrun långsamt höll på att förlora synen, kunde hon inte längre ta hand om sig på det sätt hon gjort i så många år. Utan att bli ombedd började mannen måla hennes fingernaglar åt henne.
”Han visste att hon kunde se sina naglar när hon höll dem nära ögonen i rätt vinkel och de fick henne att le. Han tyckte om att se henne glad, så han fortsatte måla hennes fingernaglar i över fem år innan hon dog.”14
Det är ett exempel på Kristi rena kärlek. Ibland finner man inte den största kärleken i de dramatiska scener som poeter och författare förevigar. Ofta är de största bevisen på kärlek de enkla och vänliga handlingar och den omtänksamhet som vi visar dem vi möter på livets väg.
Sann kärlek består för evigt. Den är evigt tålmodig och förlåtande. Den tror, hoppas och uthärdar allt. Det är den kärlek som vår himmelske Fader hyser för oss.
Vi längtar alla efter att få uppleva sådan kärlek. Även när vi gör fel hoppas vi att andra ska älska oss trots våra brister — även om vi inte förtjänar det.
O, det är underbart att veta att vår himmelske Fader älskar oss — trots alla våra brister! Hans kärlek är sådan att även om vi skulle ge upp, gör han aldrig det.
Vi ser oss själva i ljuset av gårdagen och den här dagen. Vår himmelske Fader ser oss i evighetens ljus. Fastän vi kanske nöjer oss med mindre gör vår himmelske Fader inte det, för han ser oss som de härliga varelser vi har möjlighet att bli.
Jesu Kristi evangelium är ett förvandlingens evangelium. Det tar emot oss som jordelivets män och kvinnor och förädlar oss till män och kvinnor för evigheten.
Denna förädling sker genom vår kristuslika kärlek. Det finns ingen smärta den inte kan lindra, ingen bitterhet den inte kan ta bort, inget hat den inte kan släcka. Den grekiske dramatikern Sofokles skrev: ”Det finns ett ord som befriar oss från all tyngd och smärta i livet: Det ordet är kärlek.”15
De mest älskade och heliga stunderna i vårt liv är de som är fyllda med kärlekens anda. Ju större måttet på vår kärlek är, desto större är vår glädje. I slutändan är en sådan kärleks tillväxt det sanna måttet på framgång i livet.
Älskar du Herren?
Tillbringa tid med honom. Begrunda hans ord. Ta på dig hans ok. Sträva efter att förstå och lyda, för ”detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud”.16 När vi älskar Herren blir lydnaden inte längre en börda. Lydnaden blir till glädje. När vi älskar Herren söker vi mindre efter saker för egen vinning och vänder våra hjärtan till det som välsignar och lyfter andra.
När vår kärlek till Herren djupnar renas våra sinnen och hjärtan. Vi upplever ”en mäktig förändring i … våra hjärtan, så att vi icke mera hava någon benägenhet att göra ont, utan alltid gott”.17
Bröder och systrar, när ni ber om att få veta vad ni kan göra för att öka harmonin och andligheten samt bygga upp Guds rike, tänk då på er heliga plikt att lära andra älska Herren och sina medmänniskor. Detta är vår tillvaros viktigaste mål. Utan kärlek — Kristi rena kärlek — betyder det föga vad vi annars uträttar. Med den blir allt annat fullt av liv.
När vi inspirerar och lär andra att fylla hjärtat med kärlek, strömmar lydnaden inom oss fram i handlingar av självuppoffring och tjänande. Ja, de som gör sina hembesök av plikt, till exempel, kanske uppfyller sina förpliktelser. Men de som gör sina hembesök av äkta kärlek till Herren och sina medmänniskor kommer troligen att utföra sina uppdrag med en helt annan inställning.
Jag återvänder till min ursprungliga fråga: Vilken egenskap utmärker oss bäst som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga? Jag skulle vilja svara: Vi är ett folk som älskar Herren av hela vårt hjärta, själ och förstånd, och vi älskar vår nästa som oss själva.
Det är vår utmärkande egenskap som ett folk. Det är som en ledstjärna för världen som visar vems lärjungar vi är.18
På den yttersta dagen kommer Frälsaren inte att fråga oss vad vi hade för ämbeten. Han kommer inte att vilja veta vad vi ägde eller om vårt anseende. Han kommer att fråga om vi besökte de sjuka, gav mat och dryck till de hungriga, besökte dem som satt i fängelse eller hjälpte de svaga.19 När vi hjälper vår himmelske Faders minsta barn, så hjälper vi honom.20 Detta är kärnan i Jesu Kristi evangelium.
Om vi verkligen vill lära oss att älska, behöver vi bara begrunda vår Frälsares liv. När vi tar sakramentets emblem påminns vi om det största exemplet på kärlek i hela världens historia. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son.”21
Frälsarens kärlek till oss var så stor att den gjorde att ”Gud, den störste av alla, skalv av smärta och blödde ur varje por”.22
Tack vare att Frälsaren gav sitt liv för oss,23 har vi ett fullkomligt klart hopp, och tillförsikten och tryggheten att när vi lämnar denna jordiska tillvaro, så får återvända till honom. Genom Jesu Kristi försoning kan vi renas från synden och bli delaktiga i vår allsmäktige Faders gåva. Då ska vi lära känna den härlighet som ”Gud har berett åt dem som älskar honom”.24
Detta är kärlekens kraft till förvandling.
När Jesus gav sina lärjungar ett nytt bud, ”så som jag har älskat er skall också ni älska varandra”,25 gav han dem den stora nyckeln till lycka i det här livet och härlighet i nästa.
Kärlek är det största budet av alla — alla andra är beroende av den. Den är vår inriktning när vi följer den levande Kristus. Det är den egenskap som, om den utvecklas, mest kommer att förbättra livet.
Jag vittnar om att Gud lever. Hans kärlek är oändlig och evig. Den omfattar alla hans barn. Eftersom han älskar oss har han gett oss profeter och apostlar till vägledning i vår tid. Han har gett oss den Helige Anden som undervisar, tröstar och inspirerar.
Han har gett oss skrifterna. Och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är att han har gett var och en av oss ett hjärta som kan uppleva Kristi rena kärlek.
Jag ber att våra hjärtan ska fyllas med denna kärlek och att vi ska nå fram till vår himmelske Fader och andra med ny vision och ny tro. Jag vittnar om att när vi gör det så kommer vi att upptäcka ett rikare liv. I Jesu Kristi heliga namn, amen.