Näring genom Guds goda ord
Det är viktigt att vi ger näring åt dem vi undervisar och leder genom att fokusera på de grundläggande lärdomar, principer och tillämpningar som betonas i skrifterna och i nutida profeters ord.
Som ung arbetade jag och min far och mina bröder med att föda upp nötkreatur och hästar på vår gård i södra Utah och norra Arizona. Min far lärde oss att när vi ville fånga en av hästarna för att kunna rida på den, behövde vi bara hälla en handfull sädeskorn i en hink och skaka den några sekunder. Det spelade ingen roll om hästarna var i en inhägnad eller på en stor äng, de brukade komma galopperande för att få äta kornen. Vi kunde sedan försiktigt lägga ett betsel över deras huvud medan de åt. Det förbluffade oss alltid att se hur en sådan enkel sak kunde fungera så bra.
Vid några tillfällen, när vi inte ville ta oss tid att hämta spannmål från ladan, lade vi jord i hinken och skakade den, i ett försök att lura hästarna att tro att vi hade något gott som de skulle få äta. När hästarna upptäckte vårt bedrägeri stannade en del kvar, men andra försvann fort därifrån och var nästan omöjliga att fånga. Det tog ofta flera dagar att återfå deras förtroende. Vi lärde oss att om vi tog oss tid att regelbundet mata våra hästar med spannmål så blev de mycket lättare att arbeta med och de fick mer näring och större styrka.
Även om det har gått många år sedan mina dagar på ranchen, har den erfarenhet jag just beskrivit varit till hjälp när jag funderat över följande frågor: Vad kan vi som lärare och ledare i kyrkan göra för att ge mer doktrinär och andlig näring till dem som vi tjänar?
Äldste Jeffrey R Holland har sagt: ”De flesta människor kommer inte till kyrkan för att enbart söka efter några nya fakta om evangeliet, eller för att träffa gamla vänner, även om båda delarna är betydelsefulla. De kommer för att söka en andlig upplevelse. De söker frid. De önskar få sin tro stärkt och sitt hopp förnyat. De önskar, kort sagt, få näring genom Guds goda ord och bli stärkta genom himlens krafter. De av oss som kallas för att tala eller undervisa eller leda har en förpliktelse att hjälpa dem med detta, på bästa möjliga sätt.”1
Frälsaren och hans tjänare har inte bara undervisat om vikten av att hjälpa andra att ”få näring genom Guds goda ord” (Moroni 6:4), utan de har också stått för inspirerad ledning om hur undervisning och ledarskap bäst kan utföras. Kapitel 50 i Läran och förbunden är ett av många skriftställen som ger sådana värdefulla råd. Efter att ha bekräftat den oro som rådde i några av kyrkans första grenar, undervisade Frälsaren en grupp ledare om lösningen till problemen de stod inför. Han började sin undervisning med att ställa en viktig fråga: ”Därför frågar jag, Herren, eder: Vartill bleven I ordinerade?” (L&F 50:13) Herrens välkända svar kommer i vers fjorton: ”Till att predika mitt evangelium genom Anden, ja, Hugsvalaren, som sändes för att undervisa om sanningen.”
Lösningarna till de problem som de heliga stod inför 1831 gäller även de utmaningar vi möter i dag — vi ska undervisa om Jesu Kristi evangelium genom den Helige Andens kraft.
Kapitel 50 innehåller flera viktiga lösningar på hur vi ger näring till dem vi undervisar och leder. Den första lösningen finns i Frälsarens uppmaning att ”predika mitt evangelium”. (L&F 50:14, kursiveringen tillagd) Skrifterna lär oss tydligt att det evangelium vi ska undervisa om inte är ”världens visdom” (Mosiah 24:7) utan ”Kristi lära”. (2 Nephi 31:21) Även om Jesu Kristi evangelium innefattar all sanning, har inte alla sanningar lika stort värde.2 Frälsaren förklarade tydligt att hans evangelium först och främst är hans stora försoningsoffer. Hans evangelium är också en inbjudan att ta emot försoningens välsignelser genom att tro på Kristus, omvända oss, döpas och ta emot den Helige Anden samt trofast uthärda till änden.3
På samma sätt som jag som ung man lärde mig att spannmål var mer lockande för våra hästar än en hink jord, lärde jag mig också att spannmål gav mer näring än hö, hö gav mer näring än halm och att det går att mata en häst utan att för den skull ge honom näring. Som lärare och ledare är det viktigt att vi ger näring åt dem vi undervisar och leder genom att fokusera på de lärdomar, principer och tillämpningar som betonas i skrifterna och i nutida profeters ord, hellre än att lägga ner dyrbar tid på mindre viktiga ämnen och källor.
Som lärare har jag lärt mig att en klassdiskussion med fokus på Jesu Kristi försoning är oändligt mycket viktigare än en diskussion kring sådana ämnen som den exakta placeringen av den forntida staden Zarahemla på en nutida karta. Som ledare har jag lärt mig att ledarskapsmöten är mycket mer meningsfulla om vår främsta prioritering är en samordnad ansträngning att bygga upp tro på Kristus och stärka familjer, och inte bara en korrelerad kalender.
Herrens ord i kapitel femtio innehåller en varning om att om vi undervisar ”på annat sätt” än det sätt som Herren har bestämt, ”är det icke av Gud”. (L&F 50:18) Herren har undervisat dem av oss som verkar i kyrkan att inte predika ”något annat än det, som profeterna och apostlarna skrivit och det som Hugsvalaren lär dem genom trons bön”. (L&F 52:9) Betyder detta att lydnad mot Frälsarens förmaning att ”predika mitt evangelium” innebär att varje gång vi håller en lektion eller leder ett möte så ska vi bara undervisa om tro och omvändelse?
Äldste Henry B Eyring besvarade en liknande fråga på detta sätt: ”Naturligtvis inte. Men det betyder att läraren och de som deltar alltid måste vilja föra Herrens Ande in i hjärtat hos medlemmarna i klassrummet för att framkalla tro och beslutsamhet att omvända sig och bli ren.”4
En andra lösning till hur vi kan försäkra oss om att de som vi undervisar och leder ”får näring genom Guds goda ord” (Moroni 6:4) finner vi också i Frälsarens befallning att ”predika mitt evangelium genom Anden, ja, Hugsvalaren, som sändes för att undervisa om sanningen”. (L&F 50:14; kursiveringen tillagd) Frälsarens ord befaller oss inte bara att följa Andens maning i våra förberedelser och när vi undervisar, han lär oss också att det är Anden som är den effektivaste läraren i alla situationer.
President Joseph Fielding Smith sade: ”Guds ande, som talar till människans ande, har kraft att förmedla sanning med större verkan och förståelse än en personlig kontakt med himmelska varelser.”5
För flera månader sedan deltog jag i ett utbildningsmöte där ett antal generalauktoriteter hade talat. Efter att ha nämnt den utmärkta undervisning som getts, ställde äldste David A Bednar följande fråga: ”Vad lär vi oss av det som inte blivit sagt?” Sedan förklarade han att förutom att ta till oss råden från dem som talat eller som skulle tala, skulle vi också noga lyssna efter och anteckna de outtalade intryck som den Helige Anden ger.
Följande ord från vår älskade profet, president Gordon B Hinckley, ger ytterligare råd angående Andens undervisning: ”Vi måste … få våra lärare att tala ur hjärtat och inte ur sina böcker, att förmedla sin kärlek till Herren och detta underbara verk. På något sätt kommer det att tända en gnista i hjärtat hos dem som de undervisar.”6
Herrens ord i kapitel 50 i Läran och förbunden ger oss också en inspirerad norm enligt vilken var och en av oss kan värdera hur verkningsfull vår undervisning, vårt ledarskap och vår inlärning är. I vers 22 står det: ”Därför förstår den som predikar och den som mottager varandra, och båda känna sig uppbyggda och glädjas med varandra.”
Mina kära bröder och systrar, av hela mitt hjärta ber jag att vi alla ska anstränga oss att ge näring åt dem vi undervisar och dem vi leder genom att förse dem med det livets bröd och det levande vatten som finns i det återställda evangeliet, i Jesu Kristi namn, amen.