Personlig uppenbarelse: Profeternas undervisning och exempel
Personlig uppenbarelse är sättet varpå vi själva får kunskap om vår tillvaros allra viktigaste sanningar.
När vi nu börjar den avslutande sessionen av denna historiska konferens uttrycker jag tillsammans med er min tacksamhet för förmånen att få inrösta president Henry B Eyring som rådgivare i första presidentskapet, äldste Quentin L Cook i de tolv apostlarnas kvorum och äldste Walter F González som en av de sju presidenterna för de sjuttios kvorum. Jag ger dem min kärlek och mitt stöd och vittnar om att de är kallade av Gud genom en levande profet, president Gordon B Hinckley, ”enligt uppenbarelsens och profetians ande”.1
Händelserna under de senaste två dagarna visar oss behovet av uppenbarelse i Herrens verk och personlig uppenbarelse i vårt eget liv. Personlig uppenbarelse är sättet varpå vi själva får kunskap om vår tillvaros allra viktigaste sanningar: Att Gud, vår evige Fader, och hans Son Jesus Kristus verkligen finns, att det återställda evangeliet och Guds syfte för och vägledning till oss är sanna och verkliga.
Mycket av det jag vet om personlig uppenbarelse har jag lärt mig av profeters exempel, både forntida och nutida. Den här eftermiddagen vill jag dela med mig av några av dessa personliga exempel i hopp om att de ska inspirera var och en av oss att söka välsignelsen av personlig uppenbarelse i vårt eget liv.
Som ung regionrepresentant fick jag i uppdrag att bistå äldste Marion G Romney vid omorganisationen av en stav. Under den långa, händelselösa resan till konferensen började vi tala om den andliga aspekten av vårt uppdrag. Äldste Romney undervisade mig om hur Herren välsignar oss med uppenbarelse. ”Robert”, sade han, ”jag har lärt mig att när vi är ute i Herrens tjänst så välsignar han oss så att vi kan utföra allt vi är ombedda att göra.” Äldste Romney förklarade vidare att vi skulle anlända till den avlägsna staden, knäböja i bön, intervjua prästadömsbärare, knäböja igen och då skulle den Helige Anden uppenbara för oss vem Herren utvalt att bli den nye stavspresidenten. Han lovade mig att det skulle bli en av de största andliga upplevelserna i mitt liv, och det blev det.
Vi har alla sänts till jorden av vår himmelske Fader för att visa oss värdiga evigt liv: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.”2 Hur kan vi personligen lära känna Fadern och Sonen? Genom personlig uppenbarelse. Personlig uppenbarelse är sättet varpå vår himmelske Fader hjälper oss lära känna honom och hans Son, lära oss om och efterleva evangeliet, uthärda till änden i rättfärdighet och bli värdiga evigt liv — återvända tillbaka till deras närhet.
Ni kanske undrar: ”Hur får man personlig uppenbarelse?” Paulus rådde de heliga att förlita sig på Anden och inte på världens visdom.3 För att få denna ande börjar vi med bön. President Lorenzo Snow studerade evangeliet i flera år innan han blev medlem i kyrkan. Men han fick inte ett vittnesbörd förrän tre veckor efter sitt dop när han dragit sig undan för att be. ”Guds Ande sänkte sig över mig”, sade han. ”O, vilken glädje och lycka jag kände … [ty] jag fick därefter en fullkomlig kunskap om att Gud lever, att Jesus Kristus är Guds Son och att det heliga prästadömet och evangeliets fullhet hade återställts.”4
Jag har lärt mig att bönen utgör en fast grund för personlig uppenbarelse. Men det krävs mer av oss. När jag var regionrepresentant fick jag möjlighet att ta lärdom av en annan apostel, äldste Boyd K Packer. Vi hade fått i uppdrag att omorganisera en stav och började med att knäböja i bön tillsammans. Efter att ha intervjuat prästadömsledare och bett föreslog äldste Packer att vi skulle gå runt byggnaden tillsammans. Medan vi gick visade han på en ytterst viktig princip i processen för personlig uppenbarelse — principen som Herren undervisade Oliver Cowdery om: ”Se … du måste utforska det i ditt eget sinne.”5 Vi begrundade vårt uppdrag, rådgjorde med varandra och lyssnade till Andens röst. Sedan återvände vi, vi bad och studerade vidare och sedan var vi beredda att ta emot uppenbarelse.
Uppenbarelse kommer i Herrens bestämda tid, vilket ofta innebär att vi måste gå vidare i tro, även om vi inte har fått alla svar vi önskar. Som generalauktoritet fick jag i uppdrag att hjälpa till att omorganisera ett stavspresidentskap under äldste Ezra Taft Bensons ledning. Efter bön, intervjuer, studier och bön igen frågade äldste Benson om jag visste vem som skulle bli den nye presidenten. Jag sade att jag inte hade fått inspiration om det än. Han tittade på mig en lång stund och sade sedan att det hade inte han heller. Men vi kände oss inspirerade att be tre värdiga prästadömsbärare tala under lördagskvällens session under konferensen. När den tredje mannen började tala sade Anden till mig att det var han som skulle kallas till stavspresident. Jag tittade på president Benson och såg tårar rinna nerför hans kinder. Uppenbarelse kom till oss båda — men endast på grund av att vi fortsatte att söka vår himmelske Faders vilja medan vi gick vidare i tro.
Tidigt under min verksamhet i kyrkan undervisade äldste Harold B Lee mig om detta när han kom för att organisera en ny stav i distriktet vi bodde i. Äldste Lee frågade mig, som nyinröstad biskop, om jag var villig att delta i en presskonferens tillsammans med honom. Där ställde en intensiv ung reporter en utmanande fråga till äldste Lee. Han sade: ”Du kallar dig profet. När fick du uppenbarelse senast, och vad handlade den om?” Äldste Lee väntade ett ögonblick, såg honom i ögonen och svarade stillsamt: ”Det var igår eftermiddag omkring klockan tre. Vi bad om vem som skulle kallas som president för den nya staven och vi fick veta vem det skulle vara.” Reporterns hjärta veknade. Jag kommer aldrig att glömma Anden som fyllde rummet när äldste Lee bar mäktigt vittnesbörd om den uppenbarelse som tas emot av dem som trofast söker utföra Herrens vilja.
Som trofasta barn, ungdomar, föräldrar, lärare och ledare kan vi få personlig uppenbarelse oftare än vi inser. Ju mer vi tar emot och inser att vi får personlig uppenbarelse, desto mer växer vårt vittnesbörd. Som biskop växte mitt vittnesbörd varje gång jag fick uppenbarelse om att kalla en av mina församlingsmedlemmar till ett ämbete. Det vittnesbördet har stärkts varje gång jag ser generalauktoriteter och generalämbetsmän, områdessjuttio och stavspresidenter kallas eller få ett nytt uppdrag. Än viktigare är att jag stärks av den personliga uppenbarelse jag får i min roll som son till Gud och som make och far. Jag är så tacksam för Andens vägledning i vårt hem när vi ber och söker vägledning i familjeangelägenheter.
För oss alla följer våra personliga uppenbarelser samma mönster som för uppenbarelser till profeter som skrifterna berättar om. Adam och Eva åkallade Herrens namn och fick personlig uppenbarelse, bland annat kunskap om Frälsaren.6 Enok, Abraham och Mose sökte vägledning för sitt folks välfärd och fick underbara uppenbarelser som finns nedtecknade i Den kostbara pärlan.7 Elias personliga uppenbarelse kom genom en svag susning.8 Daniels kom i en dröm.9 Petrus personliga uppenbarelse gav honom ett vittnesbörd om att Jesus är Kristus.10 Lehi och Nephi fick uppenbarelse om Frälsaren och frälsningsplanen, och i stort sett alla profeter i Bibeln och Mormons bok fick uppenbarelser som varnade, undervisade, stärkte och tröstade dem och deras folk.11 Efter många böner i templet fick president Spencer W Kimball uppenbarelsen om prästadömet.12 Och efter att ha bett om att templets välsignelser skulle nå ut till fler medlemmar i kyrkan fick president Hinckley uppenbarelse om att bygga de mindre templen.13
Profeter får personlig uppenbarelse som hjälper dem i deras eget liv och i att leda kyrkan på jorden. Vårt ansvar är att söka personlig uppenbarelse för egen del och för de ansvarsuppgifter som Herren gett oss.
Under de senaste veckorna har president Hinckley sökt uppenbarelse om kallelserna som skulle tillkännages under denna konferens. För ungefär en månad sedan under vårt torsdagsmöte för första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum lyssnade jag när president Hinckley uppsände en enkel, innerlig bön om andlig vägledning. Svaret på hans uppriktiga bön har nu delgetts oss alla.
Ser vi mönstret för uppenbarelse i profeternas liv? Använder vi också det mönstret för att forma vårt liv?
Vi vet att mönstret är inriktat på försoningen.14 Vi tar emot försoningens välsignelser när vi omvänder oss från våra synder och håller buden. Vi ingick förbund att göra detta när vi döptes, och vi förnyar dessa förbund varje vecka när vi tar emot sakramentet. När vi går vidare i rättfärdighet kan vi liksom Samuel säga: ”Tala [Herre], din tjänare hör.”15 Och Herren svarar: ”Saliga är era ögon som ser och era öron som hör.”16
Vi förbereder oss för att ta emot personlig uppenbarelse på samma sätt som profeterna, genom att studera skrifterna, fasta, be och stärka vår tro. Tro är nyckeln. Kom ihåg hur Joseph förberedde sig för den första synen:
”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud …
Men han skall be i tro utan att tvivla.”17
Genom orubblig tro lär vi oss personligen att ”det är genom tro som underverk göras”.18
Oftast kommer dessa underverk inte som en fysisk uppvisning av Guds kraft — att dela Röda havet, uppväcka döda, rasera fängelsemurar eller få besök av himmelska budbärare. De flesta undren är avsiktligt en andlig uppvisning av Guds kraft — innerlig barmhärtighet som stilla skänks genom intryck, idéer, en känsla av tillförsikt, lösningar på problem, styrka att klara av svårigheter och stöd att uthärda besvikelser och sorg.
Dessa underverk kommer till oss när ”[vår] tro har bestått provet”19 som det står i skrifterna. Ibland består det provet av tiden det tar innan ett svar kommer. När president David O McKay var ung och vaktade boskap ville han få ett vittnesbörd om något, men det kom inte förrän många år senare medan han verkade som missionär i Skottland. Han skrev: ”Det var en manifestation som jag som tvivlande ungdom innerligt hade bett om i hemlighet på kullar och ängar. Det bevisade för mig att uppriktig bön besvaras ’någon gång, någonstans’.”20
Svaret kanske är: ”Inte än — var tålmodig och vänta.”
Jag vittnar om att oavsett om det sker på en kulle eller äng, i en lund eller i en kammare, eller i kommande evigheter, så kommer Frälsarens ord till var och en av oss att uppfyllas. ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.”21 Vi har befallts att inte be om tecken, men vi har befallts att ”sök[a] … efter de bästa gåvorna”.22 Dessa gåvor omfattar den Helige Anden och personlig uppenbarelse. Uppenbarelse kommer ”rad på rad, bud på bud”, som Frälsaren sade och ”den som mottager vill … [Herren] giva mer”.23
När vi lämnar denna konferens ber jag var och en av oss att söka oftare och ta emot mer av Guds Ande. Frälsaren bad att hans lärjungar i den nya världen skulle få hans ande. Sedan, som ett exempel för oss alla, avlägsnade han sig från lärjungarna och tackade vår himmelske Fader i bön för att han skänkte dem den.24 Låt oss följa hans exempel och be om Guds ande och uttrycka vår tacksamhet för dess underbara välsignelser i vårt liv.
Jag bär mitt särskilda vittnesbörd om att Jesus Kristus lever och leder sin kyrka genom en levande profet, president Gordon B Hinckley. Jag vet — jag vet — att president Hinckley leder denna kyrka genom uppenbarelse. Som Alma uttryckte det: ”Se, jag säger eder, att Guds Ande har kungjort [detta] för mig. Se, jag har fastat och bett i många dagar … och nu vet jag för min egen del, att de äro sanna, ty Herren Gud har uppenbarat dem för mig … och detta är uppenbarelsens ande, som är i mig.”25
Att var och en av oss må ta emot den anden, välsignas med personlig uppenbarelse och personligen få veta att detta är sant, är min innerliga bön i Jesu Kristi namn, amen.