Herren dugliggör dem han kallar
I mars 2024 blev Lars Landrö avlöst som stavspresident för Göteborgs stav efter många års troget tjänande. Här har han sammanfattat några tankar om denna tid.
Den 22 september 2015 satt jag på tåget på väg hem från en jobbresa till Norrköping när stavspresidenten Ulf Strömbom ringde. Han hade tidigare meddelat att ett nytt stavspresidentskap skulle kallas och röstas in på stavskonferensen den 17 och 18 oktober 2015. Jag var biskop i Utby församling vid den här tiden och fick därför vara med att föreslå en broder som jag tyckte var lämplig att kallas som den nye stavspresidenten. President Strömbom bad mig tänka ut två till tre namn. Sedan sa han att jag behövde tänka ut vilka två bröder som jag ville ha som rådgivare om jag kallas som stavspresident.
Efter att vi avslutat samtalet insåg jag att jag skulle kunna kallas som stavspresident, och jag började gråta. För att finna lite tröst satte jag på sången ”Come thou fount of every blessing” och spelade den om och om igen. Jag ville berätta för min fru Eva vad jag hade upplevt, men när jag ringde henne var det svårt att säga något. Jag kände mig nästan helt paralyserad. Jag fick fram tillräckligt mycket så att hon förstod vad det handlade om. Hon tröstade mig och sa: ”Herren kommer att hjälpa dig om du får detta uppdrag.” Det kändes så gott att höra detta från henne. Innan hennes tröstande ord kändes det så tungt. Jag skrev mina känslor i dagboken: ”Jag vill inte, jag kan inte, jag har inte de egenskaper som behövs för att vara stavspresident.”
Mina farhågor uppfylldes när jag blev kallad som stavspresident den 17 oktober 2015. Jag började återigen gråta. Men även om jag var nervös kände jag Guds kärlek i detta. Jag kände mig också mycket tacksam för mina rådgivare Kent Perciwall och Daniel Malm. När Kent avlöstes efter ett par år kallades Paul Murphy som min rådgivare. Många av deras egenskaper kompenserade för mina brister.
Trots mina starka känslor av otillräcklighet vill jag bära vittne om att Herren dugliggör dem som han kallar till uppdrag i sitt rike. Detta blev uppenbart för mig bland annat när jag skulle förbereda och hålla tal på sakramentsmöten och stavskonferenser. Ofta kom inspirationen till vad jag skulle tala om ganska tätt inpå även om jag började arbeta med förberedelserna i god tid innan. Inspirationen kunde komma från olika håll. Ibland var det från skrifterna eller tal på generalkonferensen, andra gånger från händelser i vardagen och ganska ofta från saker som min fru Eva sa.
Jag har också flera gånger använt budskapen i andlig musik som utgångspunkt till mina tal. De som har hört mig tala vet också att jag har använt liknelser från odling och skörd. En viktig princip som jag har lärt mig i samband med förberedelser för att tala är att man måste ta det första steget innan Gud kan och vill inspirera till nästa steg. Det är sällan att inspiration från Gud kommer utan egen ansträngning från vår sida.
En av de första saker som jag upptäckte som nykallad stavspresident var att det fanns fantastiska syskon och ledare runt mig som var kapabla och andliga och som var villiga att ge av sin tid och sina talanger för att tjäna. Det underlättade mycket. Jag är mycket tacksam för allt tjänande som har gjorts och görs i Göteborg stav och alla som anstränger sig för att stärka sin egen och andras tro och som fäster sin lit till Gud.
Jag gillade att åka runt och träffa medlemmarna i alla nio församlingar och grenar i Göteborgs stav. Det var många nya människor som jag lärde känna och som jag lärde mig att älska. Att inte få träffa alla medlemmarna i staven är en av de saker som jag saknar med att inte vara stavspresident längre.
Det är ett mycket stort privilegium att få intervjua personer som ska till templet för första gången. Då får man tillfälle att gå igenom tempelintervjufrågorna lite mer noggrant och man får tala om de förbund som vi ingår i templet. Jag gläds åt den omfattande förberedelse som har gjorts inför den första resan till templet för att ingå nya förbund med Gud. Min tro har stärkts av att se dessa, ofta yngre personer, som är redo att ta nästa steg i sin vandring på förbundsstigen.
Jag vill avslutningsvis nämna dem som väljer att ägna 18 eller 24 månader av sitt liv till att tjäna Gud på heltid. Våra unga missionärer är våra hjältar och hjältinnor. De ägnar hela sin barndom och ungdom till att förbereda sig för sin mission. Sedan kallas de av en Guds profet till att tjäna människorna någonstans på jorden genom att undervisa och bära sina vittnesbörd. Efter avslutad tjänst kommer de hem som mogna, starka och trofasta vuxna medlemmar av Guds rike.
Vi är del av ett storslaget verk. Det leds av Världens Frälsare genom hans profet på jorden. Jag är så tacksam för min äldre broder, Jesus Kristus, och för den försoning som han har gjort för oss alla. Hans försoning ger styrka i vardagen och har kraft att ta oss hela vägen tillbaka