Tacksamhetens gåva
För några år sedan blev det mycket populärt att föra en så kallad tacksamhetsdagbok – man skulle skriva ner ett antal saker man var tacksam för varje dag. För mig var det redan en mental vana, som gett mig stor glädje i livet. Det började så här:
När jag var 21 år gammal och gick på Brigham Young University blev jag en dag väldigt yr. Jag hade legat ute och solat (det var sommar), och från början trodde jag att jag helt enkelt hade fått solsting. När det inte hade gått över efter ett par dagar åkte jag till en vårdcentral, där man trodde att jag hade fått ett virus som slagit sig på balansorganet och sa åt mig att vila. Men det blev inte bättre, och efter ytterligare undersökningar fick jag en tid för en datortomografi, som visade att jag hade en tumör på hörselnerven. Jag fick hoppa av studierna och flyga hem till Sverige för operation. I 17 timmar var man inne i huvudet på mig för att avlägsna hela tumören, och efter det hade jag en permanent ansiktsförlamning på höger sida.
Jag åkte genast tillbaka till BYU för nästa termin, men fick hoppa av igen efter terminens slut. Återhämtningen tog mer tid än jag hade trott, och den psykologiska omställningen på grund av ansiktsförlamningen tärde på mig. Jag blev deprimerad. Så jag tog ett sabbatsår och jobbade hemma i Sverige. Då blev jag kallad till primärlärare för allra första gången, och när jag avskildes uppmanades jag i välsignelsen att ”utveckla tacksamhetens gåva”. Denna uppmaning har gjort all skillnad i världen för mig!
Jag började genast se mig om efter saker att vara tacksam för, och upptäckte att de finns överallt! Naturen är en stor källa till tacksamhet: en klarblå sommarhimmel, gnistrande snö, porlande vatten, vinden i trädkronorna, doften av hägg och syrén i slutet av maj. Jag började också leta efter egenskaper hos människorna omkring mig som jag kunde vara tacksam för, och upptäckte att nästan varje människa jag möter har någon sida som jag kan tycka om.
Jag har också upptäckt hur rikt välsignade vi är med det vi annars tar för givet. Jag behöver inte gå i flera kilometer för att hämta vatten ur en flod varje dag, utan kan bara vrida om kranen. Min farmor (som levde i en liten by i Ukraina utan el före andra världskriget) fick gå ner till floden på vintern och knacka hål på isen för att kunna tvätta, medan jag bara går in i mitt badrum, lägger in tvätten och tvättmedel i maskinen och trycker på en knapp. Jag behöver inte rista in den här artikeln på metallplåtar eller hugga den i sten, utan skriver snabbt och lätt på datorn. För att komma till kyrkan på söndagar hoppar jag in i min bil och kör i 10 minuter, medan medlemmar på andra platser i världen kan behöva gå i två timmar i vardera riktningen för att komma till kyrkan. Tänk att man kan vara så rikt välsignad!
Det man fokuserar på växer, och när jag fokuserar på sådant som jag är tacksam för ökar min tacksamhet ständigt! Som president Russell M. Nelson har sagt: ” Mina kära bröder och systrar, glädjen vi känner har väldigt lite att göra med våra omständigheter och allt att göra med vårt fokus” (”Glädje och andlig överlevnad”, Liahona, nov. 2016, s. 82). Tacksamhet är nyckeln!