Då började jag förstå Kristi nåd
Detta är ett utdrag ur det tal som Esther Littlewood höll på stavskonferensen för Stockholms södra stav i april 2024.
Nyligen fick jag en fråga om hur jag kom till att tro på Jesus Kristus. Jag insåg att detta var en svår fråga för mig. Att ha kontakt med min himmelske Fader kom naturligt för mig. Jag hade fått lära mig att tala med honom i bön och talade ofta med honom i mitt sinne. Jag hade känt den Helige Anden i mitt liv, och jag kände igen honom som en känsla av frid och hopp.
Kanske missförstod jag doktrinen, men min relation till Jesus kom senare. Jag kände att vi inte hade ett tydligt sätt att kommunicera på samma sätt som jag hade med min himmelske Fader och den Helige Anden. Framför allt gjorde det mig ledsen att han fick lida för mina misstag. Jag kände att jag borde betala för mina misstag. Om jag gjorde något fel är det bara rätt att jag får ta konsekvenserna av det.
Det är inte så att jag kände mig självständig eller att jag inte behövde honom. Jag kände bara att det var så orättvist mot honom. Naturligtvis känns det inte bra att vara orsaken till någons lidande. Jag är säker på att vi alla någon gång har känt likadant.
För många år sedan en jul lyssnade jag på julmusik och låten ”Mary did you know” började spelas. Den här gången när jag lyssnade till orden var det en rad som slog mig. ”Maria, visste du att din lilla pojke skulle rädda våra söner och döttrar?” Vid den tiden hade jag tre barn som var och är så värdefulla för mig. Jag hade ägnat mitt liv åt att tänka att när jag gör misstag är det bara rättvist att jag betalar priset för dessa misstag. Detta är rättvisa. Men nu när jag var mamma ville jag inte ha rättvisa för mina barn, jag ville ha nåd.
Jag vet att det är orättvist, men allt som Frälsaren kunde göra för att hjälpa mina barn var jag så tacksam för. Detta förändrade helt min relation till honom. Tidigare hade jag alltid känt mig obekväm med vad jag tyckte var så orättvist, men jag visste att jag var villig att lida för mina barns skull, och det var Jesus också. Jag såg hans försoning på ett helt annat sätt. Jag förstod att på samma sätt som mina barn var värdefulla för mig, var andra människors barn värdefulla för dem. Jag är till och med mycket värdefull för mina föräldrar. Dessutom är vi alla så värdefulla för vår himmelske Fader och för Jesus.
I stället för att fokusera på hur orättvis försoningen var för Jesus blev jag så tacksam för den roll som nåd, barmhärtighet och kärlek spelade. Jag hade tänkt på försoningen som något logiskt och rationellt, men kärlek är inte alltid bara rationell.
“How great, how glorious, how complete
Redemption’s grand design,
Where justice, love, and mercy meet
In harmony divine!”
(Vers 6 från nummer 195, engelska psalmboken).
Mitt favoritskriftställe har blivit ”Och vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus, och vi skriver i enlighet med våra profetior så att våra barn ska kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder” (2 Nephi 25:26).
Jag behövde bli mamma innan jag började förstå Jesus och vad nåd betyder. Nu ser jag Jesus som en mycket nära vän och en partner som hjälper mina barn. Jag är så tacksam för vad han var villig att gå igenom, för mina barns skull, för mig själv och för oss alla.