Kallad av Gud
Vi har fått prästadömets stora kraft. Det välsignar oss som individer och välsignar också vår familj.
I femte trosartikeln står det: ”Vi tror att en man för att predika evangeliet och betjäna i dess förordningar måste kallas av Gud genom profetia och handpåläggning av dem som har myndighet.”1
Ett av de viktigaste ämbeten vi har i prästadömet, ett som kräver vår ständiga uppmärksamhet, finns i vårt hem och bland vår familj. Bröder, som fäder och vår familjs patriark ska vi ”enligt gudomlig plan … presidera över [vår] familj i kärlek och rättfärdighet och [vi] har ansvaret att sörja för och beskydda [vår] familj.” ”Man och hustru har ett högtidligt ansvar att älska och vårda sig om varandra och sina barn … Föräldrar har ett heligt ansvar att uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet, att sörja för deras fysiska och andliga behov, att lära dem älska och tjäna varandra, att hålla Guds bud och vara laglydiga medborgare var än de bor. Män och hustrur — mödrar och fäder — kommer att stå till svars inför Gud för hur de uppfyller dessa plikter.”2
Vi lever i en värld som ropar efter rättfärdigt ledarskap, baserat på tillförlitliga principer.
I vår kyrka undervisas vi, på vårt eget unika sätt, om ledarskapets sanna principer, under ledning av prästadömet. Jag tror att få av oss inser prästadömets potential och vilken välsignelse det är. Ju mer vi lär oss om att bära prästadömet och ju mer vi förstår hur det fungerar, desto mer uppskattar vi de välsignelser som Herren har givit oss.
John Taylor sade en gång:
”Jag skall kortfattat svara att [prästadömet] är Guds styrelsesätt, både på jorden och i himlarna, ty det är genom denna makt, verkande kraft och princip som allt styrs på jorden och i himlarna, och det är genom denna kraft som allt uppehålls och understöds. Det styr allt — det uppehåller allt — och har att göra med allt som är förbundet med Gud och sanningen.
Det är Guds kraft delegerad till intelligenserna i himlarna och till människor på jorden… . och när vi kommer till Guds celestiala rike skall vi finna att där råder den mest fullkomliga ordning och harmoni, eftersom det fullkomliga mönstret, det mest fullkomliga styrelsesättet verkar där. Och när eller var dessa principer än har utvecklats på jorden, har de frambringat välsignelser och frälsning för den mänskliga familjen i proportion till hur de har spridits och efter-levts. Och när Guds styrelsesätt omfattas i större skala och när den bön Jesus lärde sina lärjungar besvaras och Guds rike finns på jorden och hans vilja sker här såsom i himlen, då, och inte förrän då, är kärleken, friden, harmonin och enigheten universell.”3
Herren visade oss vad prästadömet kan uppnå när han undervisade sina apostlar, de som skulle föra hans verk vidare efter hans död. Han förkunnade för dem: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.”4
En av välsignelserna som kommer av att ta emot prästadömet är att få tillhöra ett kvorum. Ett kvorum i prästadömet består av en grupp män som har samma ämbete i prästadömet. Kvorumen organiseras för att uppbyggandet av Guds rike ska gå fortare framåt.
President Stephen L Richards gav oss vid ett tillfälle en trefaldig beskrivning av ett prästadömskvorum. Han sade att ett prästadömskvorum är tre saker: ”För det första en klass, för det andra ett brödraskap och för det tredje en hjälpenhet.”5
Jag lärde mig för många år sedan hur ett kvorum fungerar på dessa tre sätt. Jag deltog i ett möte för högpräster i ett litet samhälle i södra Wyoming. Den veckan handlade lektionen om rättfärdiggörelse och helgelse. Det var uppenbart när lektionen började att läraren hade förberett sig väl för att kunna undervisa sina bröder. Men svaret på en fråga gjorde att lektionen ändrade inriktning. Som svar på frågan sade en broder: ”Jag har med stort intresse lyssnat till lektionen. Tanken slog mig att det som presenteras snart skulle glömmas bort om vi inte finner ett sätt att använda oss av lektionsmaterialet i vår vardag.” Sedan gav han kvorumet ett förslag på vad de kunde göra.
Kvällen innan hade en person i deras samhälle gått bort. Hans hustru var medlem i kyrkan, men det hade inte han varit. Denne högpräst hade besökt änkan och beklagat sorgen. När han lämnade hemmet såg han ut över den avlidne broderns vackra bondgård. Han hade lagt ner så mycket tid och arbete på att bygga upp den. Alfalfan var redo att slås och säden var snart mogen att skördas. Hur skulle denna stackars syster orka med alla plötsliga problem som nu mötte henne? Hon behövde tid till att ställa om sig inför alla nya ansvar.
Han föreslog att gruppen skulle utöva den princip som hade lärts ut — genom att arbeta tillsammans med änkan och ta hand om änkans gård tills hon och hennes familj hade kommit fram till en mer permanent lösning. Återstoden av mötet användes till att planera hur man kunde hjälpa henne.
När vi lämnade klassrummet rådde en god anda bröderna emellan. Jag hörde en av dem säga följande när han gick ut genom dörren: ”Det här är precis vad vi behöver för att få gruppen att arbeta tillsammans igen.” En lektion hade givits, ett brödraskap hade stärkts och ett tjänandeprojekt hade planerats för att möta någons behov.
Dessa grundläggande principer som vi lärt oss att vi ska använda i kvorumen, gäller inte endast kvorumen. Samma principer styr prästadömets ledarskap i hemmet. Vi har fått gudomlig befallning att ”uppfostra [våra] barn i ljus och sanning”.6 Om fäder inte uppfostrar sina barn i ljus och sanning blir Herren missnöjd med dem. Detta är budskapet:
”Sannerligen säger jag dig, min tjänare … du har förblivit under … fördömelse.
Du har icke undervisat dina barn om ljus och sanning efter befallningarna, och därför har den onde ännu makt över dig, och detta är orsaken till din bedrövelse.
Nu giver jag dig en befallning: Om du vill bliva befriad, skall du sätta ditt hus i ordning, ty det finnes mycket däri, som icke är rätt.”7
Kyrkan måste behålla sin familjeorienterade inställning. Vi måste undervisa om principen att bygga generationer av medlemmar som har gift sig i templet och som är trofasta. Vi måste undervisa om grundläggande principer och förstå sambandet mellan individens och familjens andliga tillväxt. Vi vill att resultatet ska vara uppenbart: vi vill inbjuda medlemmar att komma till Kristus och uthärda intill änden.
En av de första instruktioner som mannen och kvinnan fick var: ”Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.”8
I sin gudomliga plan instiftade Gud äktenskapet för att skapa sin grundläggande enhet — familjen. En av de första principerna han undervisade Adam och Eva om var att utveckla ett gott förhållande. Skrifterna säger:
”Och Adam och hans hustru Eva åkallade Herrens namn och de hörde Herrens röst i riktning mot Edens lustgård tala till sig, och de sågo honom icke, ty de voro avstängda från hans närvaro.
Och han befallde dem, att de skulle tillbedja Herren sin Gud och offra förstlingarna i sina hjordar som ett offer åt Herren. Och Adam åtlydde Herrens befallningar.”9
Sedan befallde Herren våra första jordiska föräldrar att de skulle undervisa sina barn att lyda hans lagar och ”Adam och Eva välsignade Guds namn och de kungjorde allt för sina söner och döttrar”.10
President Spencer W Kimball har undervisat oss om familjens eviga natur:
”Receptet är enkelt, det innehåller endast några få ingredienser, men varje ingrediens kan verka på många sätt.
För det första måste det finnas en riktig inställning till äktenskapet, en inställning som gör att personerna i fråga väljer en partner som är så fullkomlig som möjligt i alla de avseenden som är av betydelse för dem. Sedan måste dessa två personer tillsammans komma inför altaret i templet med en förvissning om att de måste arbeta hårt för att få ett framgångsrikt liv tillsammans.
För det andra måste det finnas ett stort mått av osjälviskhet. Det gäller för båda att glömma sig själv och planera familjelivet och allt som hör därtill efter vad som är bäst för familjen, och undertrycka själviskheten.
För det tredje måste kärleken hållas levande och tillåtas växa genom ständig uppvaktning och fortsatta uttryck för tillgivenhet, vänlighet och omtanke.
För det fjärde måste makarna helt och fullt leva efter Herrens bud, så som de fastställts i Jesu Kristi evangelium.”11
Hemmet ska vara ett ankare, en trygg plats, en tillflykt, en lycklig plats där familjer lever tillsammans, en plats där barnen är älskade. Föräldrar bör undervisa sina barn om livets stora lärdomar i hemmet. Hemmet bör vara det centrala i en persons jordiska erfarenhet, där kärlek och ömsesidig respekt blandas på rätt sätt.
Att vara en evig följeslagare är det enda som är viktigare än att vara en jordisk förälder. Fäder och mödrar behöver begrunda sin roll i detta stora ansvar. Mina barn lärde mig något mycket viktigt för många år sedan. Vår familj hade flyttat från Kalifornien till New York, där jag hade tackat ja till ett jobb på ett nytt företag. Vi började leta efter ett nytt hem i de samhällen som låg närmast staden. Men vi drog oss sakta längre ut från staden för att hitta ett hem i ett område som passade våra behov. Vi hittade ett vackert hem som låg ganska långt från New York. Det var ett envåningshus som låg inbäddat bland de underbara, djupa skogarna i Connecticut. Det slutgiltiga provet innan vi köpte huset bestod i att jag åkte pendeltåget till New York för att se hur lång tid det skulle ta att pendla till jobbet. Jag gjorde detta och återvände ganska modfälld. Resan tog en och en halv timme enkel väg. Jag gick till vårt hotellrum där min familj väntade på mig och gav mina barn två saker att välja mellan.
”Ni kan antingen ha det nya huset eller en far”, sade jag. Till min stora förvåning svarade de: ”Vi väljer huset. Du är ju ändå aldrig hemma.” Jag blev förkrossad. Det som mina barn sade var sant. Jag behövde omvända mig omgående. Mina barn behövde en far som var hemma mer. Vi kompromissade till slut och köpte ett hus som låg närmare staden, med kortare pendlingsavstånd. Jag ändrade mina arbetsvanor så att jag fick mer tid för min familj.
I alla tider har Herren befallt sitt folk att de ska undervisa sina barn i sanning och rättfärdighet. Vi uppmanar er att samla era familjer omkring er och ha familjebön, studera skrifterna, arbeta och ha roligt tillsammans. Vi råder er att hålla familjeråd och uppmuntra alla medlemmar i er familj att delta i viktiga beslut, som att planera familjeaktiviteter.
President Brigham Young lärde: ”Prästadömet … är ett fullkomligt styrelsesätt och det enda som kan frälsa den mänskliga familjen från allt ont som nu hemsöker den, och tillförsäkra den lycka i nästa liv.”12
Vi har fått prästadömets stora kraft. Det välsignar oss som individer och välsignar också vår familj. Det välsignar det kvorum vi tillhör. Det välsignar den församling som vi kallats att verka inom, och det välsignar den värld vi lever i. Vi måste lära oss hur vi i rättfärdighet kan följa den lära och undervisning som Herren har gett oss som bärare av hans heliga prästadöme. Vi har fått rådet:
”Var och en skall nu lära sin plikt och med all flit sköta det ämbete, vari han är insatt.
Den som är trög är icke värd att behållas i ämbetet, och den som icke vill lära sin plikt utan visar sig klandervärd skall icke anses värdig att behållas.”13
Må Herren välsigna oss som medlemmar i hans kyrka, så att vi må inse vilken välsignelse det är att prästadömet finns på jorden och att vi kan använda det för att välsigna våra familjer och mänskligheten. Må vi växa och bättre förstå vår relation till Gud, vår Evige Fader, och det prästadöme som han har gett oss, är min ödmjuka bön i Jesu Kristi namn, amen.