”O, att jag vore en ängel och kunde erhålla mitt hjärtas begär”

President Gordon B Hinckley

Jag uppmanar er … att använda kyrkans tempel. Besök dem och för vidare det stora och förunderliga verk som himlens Gud avsett åt oss.

Mina älskade bröder och systrar, vi välkomnar er återigen till en världsomfattande konferens för Jesu Kristi kyrka av Sista Dagars Heliga.

Alma förkunnade: ”O, att jag vore en ängel och kunde erhålla mitt hjärtas begär, att jag måtte kunna gå omkring och tala som genom Guds domsbasun och med min röst skaka jorden samt predika omvändelse till alla folk!” (Alma 29:1).

Vi har nått den punkt när vi nästan kan göra detta. Det som händer på denna konferens förs ut över världen, och talarna kan höras och ses av sista dagars heliga i varje världsdel. Vi har kommit mycket långt på vägen att förverkliga uppfyllandet av den syn som framställs i Uppenbarelseboken: ”Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag” (14:6).

Vilket underbart tillfälle det här är, mina bröder och systrar. Det är svårt att riktigt fatta. Vi talar från detta imponerande konferenscenter. Jag vet ingen byggnad som kan jämföras med denna.

Vi är som en stor familj, representanter för den mänskliga familjen på denna väldiga och vackra jord.

Många av er deltog i invigningen av templet i Nauvoo i juni i år. Det var en stor och förunderlig händelse som vi sent ska glömma. Vi invigde inte endast en ståtlig byggnad, ett Herrens hus; vi invigde också ett vackert minnesmärke över profeten Joseph Smith.

År 1841, två år efter ankomsten till Nauvoo, tog han första spadtaget till ett Herrens hus som skulle stå som en kronjuvel i Herrens verk.

Det är svårt att fatta att en så storslagen byggnad under sådana villkor och omständigheter skulle planeras på en plats som då var i Amerikas nybyggartrakter.

Jag tvivlar, jag tvivlar allvarligt på, att det fanns en enda lika märklig och storslagen byggnad i hela staten Illinois.

Den skulle helgas åt den Alls- mäktiges verk, till att genomföra hans eviga avsikter.

Ingen möda sparades. Ingen uppoffring var för stor. Under de följande fem åren högg man sten och lade ut hörnstenar och grund, murar och ut-smyckningar. Hundratals män for norrut och levde där en tid för att hugga timmer, väldiga mängder, och band det samman till timmerbuntar som sedan flottades nedför floden till Nauvoo. Vackra gjutformar snidades av detta timmer. Småpengar samlades in för inköp av spik. Otroliga uppoffringar gjordes för att anskaffa glas. De byggde ett tempel till Gud, och det måste bli det allra bästa de hade möjlighet till.

Mitt i allt detta blev profeten och hans bror Hyrum dödade i Carthage, den 27 juni 1844.

Ingen av oss som lever i dag kan fatta vilket fruktansvärt slag detta var för de heliga. Deras ledare var borta, han, visionernas och uppenbarelsernas man. Han var inte bara deras ledare. Han var deras profet. Stor var deras sorg, hemsk deras förtvivlan.

Men Brigham Young, presidenten för de tolvs kvorum, grep tyglarna. Joseph hade lagt sin myndighet på apostlarnas axlar. Brigham beslöt att färdigställa templet, och arbetet fortsatte. Natt och dag arbetade de vidare trots alla hotelser som slungades mot dem av den laglösa pöbeln. År 1845 visste de att de inte kunde stanna kvar i den stad de byggt på flodens sanka stränder. De visste att de måste ge sig av. Det blev en tid av febril verksamhet: först fullborda templet och därnäst bygga vagnar och samla in förnödenheter för att kunna dra västerut i vildmarken.

Förordningsarbetet påbörjades innan templet var helt färdigställt. Det fortsatte febrilt till dess folket under den kalla vintern 1846 började stänga dörrarna till sina hem och vagnarna långsamt rullade längs Parley Street ner till stranden, över floden och upp på strandbanken på Iowasidan.

Utvandringen fortsatte. Floden frös till i den stränga kylan. Men det gjorde att de kunde gå över på isen.

De såg bakåt, österut, för sista gången på sina drömmars stad och sin Guds tempel. Sedan såg de väst-erut mot ett ovisst öde.

Templet invigdes en kort tid senare, och de som invigde det sade ”amen” och drog vidare. Byggnaden antändes senare av en mordbrännare som var nära att få sätta livet till vid sitt onda dåd. En tornado raserade det mesta av det som var kvar. Herrens hus, deras strävans stora mål, var borta.

Nauvoo blev nästan en spökstad. Den tynade bort tills den blev nästan utplånad. Tempelplatsen plöjdes upp och besåddes. Åren gick, och långsamt skedde ett uppvaknande. Vårt folk, avkomlingar till dem som en gång bodde där, behöll inom sig minnen av sina förfäder och en önskan att hedra dem som betalat ett så fruktansvärt pris. Gradvis vaknade staden till liv igen och delar av Nauvoo restaurerades.

Under Andens maningar och drivna av min fars önskningar, vilken hade varit missionspresident i området och som önskat återuppbygga templet till Nauvoos hundraårsjubileum men aldrig fått möjlighet till det, tillkännagav vi vid aprilkonferensen 1999 att vi skulle återuppbygga detta historiska byggnadsverk.

Luften blev fylld av spänning. Män och kvinnor trädde fram med en önskan att hjälpa till. Stora penningbidrag och löften om frivilligt arbete erbjöds. Återigen sparades inga medel. Vi skulle återuppbygga Herrens hus som ett minnesmärke över profeten Joseph och som en offergåva till vår Gud. Den 27 juni i somras, på eftermiddagen ungefär vid samma tid då Joseph och Hyrum blev skjutna i Carthage 158 år tidigare, invigde vi detta storslagna nya byggnadsverk. Det är en plats med stor skönhet. Det står på exakt samma plats som det ursprungliga templet. Yttermåtten är exakt desamma som de ursprungliga. Det är ett lämpligt och passande minnesmärke över denna tidsutdelnings store profet, siaren Joseph.

Jag är så tacksam, så djupt tacksam för det som hänt. Idag, vänt åt väster, på den höga kullen med utsikt över staden Nauvoo, därifrån tvärsöver Mississippi och över Iowas slätter, står nu Josephs tempel, ett storslaget Guds hus. Här i Saltsjödalen, vänt mot öster, mot det vackra templet i Nauvoo, står Brighams tempel, Salt Lake-templet. De står vända mot varandra som bokstöd mellan vilka finns volymer av berättelser om lidandet, sorgerna, uppoffringarna och till och med döden för tusentals som företog den långa färden från Mississippifloden till Stora saltsjödalen.

Nauvoo blev det 113:e templet i verksamhet. Vi har sedan dess invigt ett till i Haag i Nederländerna, så att det totalt finns 114. Dessa underbara byggnader av varierande storlek och utformning är nu spridda över jordens länder. De har uppförts för att bistå vårt folk i att främja den Allsmäktiges verk, vilkens avsikt är att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan (se Moses 1:39). Dessa tempel har uppförts för att användas. Vi hedrar vår Fader när vi använder dem.

Vid inledningen av denna konferens uppmanar jag er, mina bröder och systrar, att utnyttja kyrkans tempel.

Besök dem och för vidare det stora och förunderliga verk som himlens Gud avsett åt oss. Låt oss där lära oss om hans vägar och hans planer. Låt oss där sluta förbund som ska leda oss på rättfärdighetens, osjälviskhetens och sanningens stigar. Låt oss där förenas som familjer under ett evigt förbund som administreras av Guds prästadömes myndighet.

Och må vi där utsträcka samma välsignelser till dem av gångna generationer, ja, våra egna förfäder, som väntar på det tjänande som vi nu kan ge dem.

Må himlens välsignelser vila över er, mina älskade bröder och systrar. Må Elias ande vidröra era hjärtan och mana er att utföra detta verk för andra som inte kan gå framåt förrän ni gör detta. Må vi glädjas över den härliga förmån som vi fått, ber jag ödmjukt i Jesu Kristi namn, amen.