Äldste Spencer V Jones
i de sjuttios kvorum

Låt oss alla gå fram. Låt oss göra så att biskopen svimmar. Låt oss alla gå fram och bära vårt vittnesbörd.” Det var den utmaningen unge Spencer V Jones gav de andra diakonerna. Det var också en vändpunkt i utvecklingen av hans vittnesbörd. ”När jag bar mitt vittnesbörd, började jag gråta i slutet — jag som en månad tidigare kunde ha skrattat åt dem som grät medan de bar sitt vittnesbörd, eftersom jag inte riktigt förstod varför”, erinrar sig äldste Jones. ”Jag glömmer aldrig den stunden, för när ande talar till ande händer något speciellt.”

Äldste Jones, nyligen inröstad som medlem i de sjuttios andra kvorum, föddes i Safford i Arizona, som son till Virgil och Nellie Baker Jones den 17 september 1945. Han växte upp som lantbrukarson i det lilla samhället Virden i New Mexico, där de flesta var medlemmar i kyrkan och där möteshuset var centrum för olika slags aktiviteter. ”Vi kallade nästan varenda en i stan för ’tant’ och ’farbror’ — även om vi inte var släkt — och alla tog så väl hand om alla andra som om de var släkt.”

Efter att ha verkat i Argentinamissionen Nord studerade äldste Jones på Brigham Young-universitetet där han tog examen i djurhållning. Han träffade Joyce Elizabeth Mathews på en skoldans. De gifte sig den 3 juni 1968, och efter avslutade studier flyttade de till Gallup i New Mexico. Äldste Jones har arbetat inom många olika företag, bland annat ett möbelföretag och en boskapsfirma. Han och hans hustru har tre barn och åtta barnbarn.

Äldste Jones förklarar att varje uppgift har varit en välsignelse och en förberedelse för honom att kunna verka i Herrens rike på fler sätt. Han har lärt sig mycket av varje kallelse, vare sig den inneburit att verka som Unga mäns president, rådgivare i biskopsrådet, biskop, seminarielärare, missionspresident, områdets verkställande sekreterare eller områdesauktoritetssjuttio. ”Varje kallelse är ett trappsteg och en lärorik erfarenhet”, säger äldste Jones. ”Man växer ett steg i taget.”