Den bästa generationen missionärer

Äldste M Russell Ballard

i de tolv apostlarnas kvorum

Vi uppmanar er, våra unga bröder i aronska prästadömet, att stå upp, att hålla måttet och att till fullo vara redo att tjäna Herren.

En av de kraftfullaste och lärorikaste berättelserna i Mormons bok berättar om hur Ammons folk hade ingått ett förbund att aldrig mer gripa till vapen i avsikt att utgjuta människoblod. Men ”när de sågo den fara och de många lidanden … som nephiterna uthärdade för dem, rördes de till medlidande, och de önskade gripa till vapen för att försvara sitt land” (Alma 53:13). Helaman och hans bröder övertalade dem att ära det förbund de ingått med Herren.

Det framgår inte av berättelsen vem som först påpekade att deras söner inte hade ingått samma förbund som deras föräldrar hade ingått. Jag föreställer mig att det var en av de unga männen som visade på möjligheten att han och hans jämnåriga kunde ”bära vapen … och [kalla] sig nephiter.

De ingingo förbund att kämpa för nephiternas frihet, ja, att försvara landet även om de måste giva sina liv” (Alma 53:16–17).

Det var en ovanligt svår uppgift för en grupp på 2 000 unga män, men de var ovanliga unga män. Enligt skriftens ord: ”De voro alla … mycket tappra och modiga, fulla av styrka och verksamhet, och det var icke allt, ty de voro män, som alltid troget utförde vad som än blev dem anförtrott.

Ja, de voro sanningsälskande och allvarliga män, ty de hade blivit undervisade om att hålla Guds bud och att vandra i uppriktighet för honom” (Alma 53:20–21).

Resten av berättelsen skildrar hur dessa unga män modigt kämpade mot de mycket äldre och mycket mer erfarna lamaniterna. Enligt deras anförare Helaman kämpade de ”liksom med Guds kraft … och de anföllo lamaniterna med så väldig kraft, att dessa blevo förfärade och fördenskull överlämnade sig som fångar” (Alma 56:56).

Tänk er det! Dessa oerfarna unga män var så andligt och fysiskt förberedda och så kraftfulla att de skrämde sina fiender till kapitulation! Även om alla de 2 000 unga männen vid något tillfälle sårades i strid, blev ingen dödad (se Alma 57:25). Jag citerar Helaman igen: ”Vi tillskriva det med rätta Guds förunderliga makt, på grund av deras stora tro på det som de hade blivit lärda — att det fanns en rättvis Gud, och att var och en som icke tvivlade skulle bliva bevarad genom hans underbara makt” (Alma 57:26).

Bröder, i dag utkämpar vi en strid som på många sätt är mer riskfylld, mer laddad med fara än striden mellan nephiter och lamaniter. Vår fiende är listig och har stora resurser. Vi kämpar mot Lucifer, alla lögners fader, fienden till allt som är gott och rätt och heligt. Vi lever i sanning i den tid som Paulus profeterade om när ”människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma gudlösa,

kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda …

… De skall älska njutning i stället för Gud

och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!” (2 Tim 3:2–5.)

Låter det bekant, bröder? Jag tycker det låter som tv på bästa sändningstid.

Vi lever i ”en svår tid”. Vi kämpar bokstavligen om människornas själar. Fienden är oförsonlig och obeveklig. Han tar eviga fångar i en oroväckande takt. Och han visar inga tecken på att vilja sluta.

Även om vi är djupt tacksamma för de många medlemmar i kyrkan som uträttar stora ting i kampen för sanning och rätt, måste jag ärligt säga att det fortfarande inte är tillräckligt. Vi behöver mycket mer hjälp. Liksom Ammons folk räknade med sönerna som förstärkningar i kriget mot lamaniterna, räknar vi med er, mina unga bröder i aronska prästadömet. Vi behöver er. I likhet med Helamans 2 000 unga krigare är även ni Guds andebarn och ni kan också förlänas kraft att bygga och försvara hans rike. Vi vill att ni ingår heliga förbund, precis som de gjorde. Vi vill att ni är skrupulöst lydiga och trofasta, precis som de var.

Vad vi nu behöver är den bästa generationen missionärer i kyrkans historia. Vi behöver värdiga, kvalificerade, andligt stimulerade missionärer som i likhet med Helamans 2000 unga krigare är ”mycket tappra och modiga, fulla av styrka och verksamhet” och som ”alltid troget [utför] vad som än [blir] dem anförtrott” (Alma 53:20).

Lyssna på detta, mina unga bröder: tapper, modig, stark, verksam, trogen. Vi behöver inte andligt svaga och halvt hängivna unga män. Vi behöver er inte bara för att besätta ett ämbete — vi behöver hela ert hjärta och er själ. Vi behöver livfulla, tänkande, ivriga missionärer som vet hur man lyssnar till och lyder den Helige Andens viskningar. Vi har inte rum för andliga veklingar. Vi kan inte skicka er på mission för att ni ska aktiveras, bättra er eller få ett vittnesbörd. Det har vi helt enkelt inte tid med. Vi vill att ni är fyllda med ”tro, hopp, barmhärtighet och kärlek, med blicken endast på Guds ära” (L&F 4:5).

Som en Herren Jesu Kristi apostel uppmanar jag er att börja genast — i kväll — med att vara helt och fullständigt värdiga. Besluta er för och lova er själva och Gud att från och med nu med all iver hålla tankar, händer och sinne rena och obefläckade av varje slags moralisk överträdelse. Besluta er för att undvika pornografi som ni skulle undvika den lömskaste sjukdom, för det är precis vad den är. Besluta er för att helt och hållet avstå från tobak, alkohol och illegala droger. Besluta er för att vara ärliga. Besluta er för att vara goda samhällsmedborgare och att lyda landets lagar där ni bor. Besluta er för att från och med i kväll aldrig befläcka er kropp eller använda ett språk som är vulgärt och som inte anstår en prästadömsbärare.

Men det är inte allt vi förväntar oss av er, mina unga bröder. Vi förväntar oss att ni har förståelse och ett fast och säkert vittnesbörd om Jesu Kristi återställda evangelium. Vi förväntar oss att ni arbetar hårt. Vi förväntar oss att ni ingår och håller förbund. Vi förväntar oss att ni är missionärer som motsvarar vårt storslagna budskap.

Det är höga förväntningar. Det inser vi, men vi ber inte om ursäkt för dem. De återspeglar Herrens normer för att ni ska få melkisedekska prästadömet, få komma in i templet, verka som missionär och vara en rättfärdig make och far. Det finns ingenting nytt i dem, ingenting som ni inte har hört tidigare. Men i kväll uppmanar vi er, våra unga bröder i aronska prästadömet, att stå upp, att hålla måttet och att till fullo vara redo att tjäna Herren.

Många av er gör redan detta, och vi berömmer er för er värdighet och beslutsamhet. För de av er som inte gör det, låt den här kvällen bli början på er förberedelse. Om ni finner att ni brister i värdighet, besluta er då för att göra lämpliga ändringar — och börja genast. Om ni tror att ni bör tala med er far eller er biskop om någon synd som ni begått, vänta då inte, gör det nu. De kommer att hjälpa er att omvända er och att ändra ert sätt så att ni får möjlighet att bli medlem av den bästa generationen missionärer.

Det här måste ni ha klart för er: Den ribba som utgör normen för missionärstjänst höjs nu. Man kan inte längre ”snabbt omvända sig och komma i väg”. Ni vet vad jag syftar på, inte sant, mina unga bröder? En del unga män har den felaktiga uppfattningen att de kan engagera sig i syndigt beteende och sedan omvända sig när de blir arton och ett halvt så att de kan gå ut som missionär när de blir 19. Även om det är sant att ni kan omvända er från synd, kan detta göra att ni inte är värdiga att verka som missionär. Det är mycket bättre att ni förblir rena och kyska och tappra genom att göra enkla saker som att:

Utveckla ett meningsfyllt förhållande i bön till er himmelske Fader.
Helga sabbatsdagen.
Arbeta och sätta in en del av er inkomst på ett sparkonto.
Betala ett fullt och ärligt tionde.
Begränsa den tid ni använder till dataspel. Hur många ni kan döda på en minut när ni spelar ett visst spel är av noll och intet värde när det gäller er förmåga att bli en bra missionär.
Ge Herren mer av er tid genom att studera skrifterna och skaffa er en förståelse av återställelsens underbara budskap som vi ger till världen.
Tjäna andra och dela med er av ert vittnesbörd till dem.

Fäder, ni har en avgörande roll i denna förberedelse. Vi vet att det som har störst inflytande när det gäller att hjälpa unga män att förbereda sig för melkisedekska prästadömet, äktenskap och faderskap är familjen. Om era söner förstår den grundläggande läran som behövs för att bli en trofast far, kommer de också vara redo att verka som heltidsmissionärer. Dessvärre avsäger sig alltför många fäder detta eviga ansvar. Ni kanske tror att biskopar och lärare i seminariet, Söndagsskolan och Unga mäns lärare och ledare är mer lämpade att motivera och inspirera era söner än vad ni är. Så är det helt enkelt inte. Även om kyrkans ledare är viktiga i er sons förberedelser inför prästadömet och sin mission, finns kyrkan till som en resurs för er. Den ersätter inte er inspirerade undervisning, vägledning och tillrättavisning.

Så om vi ”höjer ribban” för era söner för en mission innebär det också att vi ”höjer ribban” för er. Om vi förväntar oss mer av dem innebär det att vi också förväntar oss mer av er och er hustru. Tänk på att Helamans 2 000 unga krigare var trofasta därför att ”de hade blivit undervisade om att hålla Guds bud och att vandra i uppriktighet för honom” (Alma 53:21) — och den undervisningen fick de i hemmet.

En del fäder tror inte att de har rätt att ställa frågor som rör barnens värdighet. De tror att det endast är biskopens skyldighet. Fäder, ni har inte bara rätt att veta om era barn är värdiga, det är er skyldighet att veta det. Det är er plikt att veta hur det går för era barn när det gäller deras andliga välbefinnande och utveckling. Ni måste ha noggrann uppsikt över de frågor och problem de talar med er om. Ställ konkreta frågor till era barn rörande deras värdighet, och vägra att låta nöja er med något annat än konkreta svar.

Alltför ofta måste våra biskopar säga åt sina ungdomar att tala med sina föräldrar om de problem de har. Det borde i själva verket vara tvärtom. Föräldrar ska vara så pass medvetna om vad som händer i deras barns liv att de känner till problemen före biskopen. De ska råda sina barn och gå med dem till biskopen om det blir nödvändigt för att barnet ska kunna omvända sig helt och fullt. Som gudomligt tillsatta domare i Israel avgör biskopen och stavspresidenten om man är värdig och löser eventuella problem å kyrkans vägnar, men, fäder, ni har ett evigt ansvar för era barns andliga välfärd. Var snälla och inta er rättmätiga plats som rådgivare och prästadömsledare när det gäller att förbereda era söner för att bära melkisedekska prästadömet och att verka som missionär.

Nu har jag ett ord att säga till er biskopar. Jag inser att det finns många unga män som inte har en trofast far i hemmet. När så är fallet, använd då kyrkans resurser för att se till att dessa bärare av aronska prästadömet undervisas av bröder som bär melkisedekska prästadömet och som kan hjälpa dem att förbereda sig för sitt framtida tjänande inom prästadömet. På er biskopar och stavspresidenter vilar ansvaret att endast rekommendera de unga män och kvinnor som ni bedömer vara andligt, fysiskt, mentalt och känslomässigt förberedda att orka med dagens missionsarbete. Bröder, döm förståndigt och kom ihåg att inte varje ung man behöver kallas att verka borta från sitt hem. En del kan bäst verka som församlingsmissionärer under er ledning.

Vi säger till er som för närvarande verkar som heltidsmissionärer att vi är tacksamma för ert arbete. I kväll har var och en av er ett bra tillfälle att titta närmare på ert arbete och om det inte är så bra som det borde vara, kan er missionspresident hjälpa er göra de ändringar som behövs för att ni ska bli en effektiv och hängiven tjänare åt Herren Jesus Kristus.

Slutligen, ni som redan har tjänat som missionärer, kom ihåg att ni avlöstes från er mission men inte från kyrkan. Under två år var ni Herrens Jesu Kristi representanter. Vi förväntar oss att ni alltid ser ut som och handlar som en av hans lärjungar. Se ut som en. Handla som en. Följ inte världsliga trender eller moden. Ni är värda mer än så. Om ni har gjort fel, gör då det som krävs för att återvinna er andliga balans. Reglerna för lycka och framgång efter er mission är mycket lika de som ni levde efter under er mission: be intensivt, arbeta hårt och var lydig. Sätt igång nu och finn er eviga livskamrat som ni kan njuta av livet tillsammans med. Tjäna Herren tillsammans, och fostra nästa stora generation.

Mina bröder, jag har talat rakt på sak i kväll. Jag hoppas ni känner den kärlek och omsorg som strömmar från första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum och andra ledare i kyrkan när vi ber er att förbereda er nu att tillsammans med oss föra det återställda evangeliets välsignelser till alla nationer på jorden. Var och en av er är dyrbar, och vi vill att ni ska vara framgångsrika och trygga i denna kamp om vår himmelske Faders barns själar. Må Gud välsigna er med modet att ”alltid verka troget” (se Alma 53:20) och med klarsyntheten att inse vilka ni är och vad Herren vill att ni ska utföra. Det ber jag om i Herrens Jesu Kristi namn, amen.