Efterföljansvärda exempel
Vi som lever i dagens värld behöver referenspunkter — ja, exempel att följa.
För många år sedan beundrade jag omslaget till en av kyrkans tidskrifter som visade en magnifik reproduktion av en av Carl Blochs målningar. Den scen som konstnären hade fångat i sitt sinne och därefter — med en beröring av Mästarens hand — överfört till duken, föreställde hur Elisabet, Sakarias hustru, välkomnar Maria, Jesu moder. Båda skulle föda en son — två mirakulösa födslar.
Den son som Elisabet födde kallades Johannes Döparen. Både när det gäller Jesus, Marias son, och Johannes är det väldigt lite upptecknat om deras ungdomsår. En enda mening talar om för oss allt vi känner till om Johannes liv från det han föddes och fram till hans offentliga verksamhet: ”Och barnet växte upp och blev starkare i anden, och han vistades i öde trakter fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.”1
Johannes budskap var kortfattat. Han predikade tro, omvändelse, dop genom nedsänkning och förlänande av den Helige Anden genom en myndighet som var större än den han själv var i besittning av. ”Jag är inte Messias”, sade han till sina trofasta lärjungar. ”Jag är sänd framför honom”2. ”Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag … Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.”3
Därefter döptes Kristus av Johannes Döparen. Senare vittnade Jesus: ”Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen.”4
Vi som lever i dagens värld behöver referenspunkter — ja, exempel att följa. Johannes Döparen utgör ett fulländat exempel på äkta ödmjukhet, eftersom han alltid böjde sig för den som skulle komma — människosläktets Frälsare.
Att inhämta kunskap av dem som förlitat sig på Gud och följt hans lärdomar viskar till vår själ: ”Bli stilla och besinna att jag är Gud.”5 När de resolut höll hans bud och förlitade sig på honom, blev de välsignade. När vi följer deras exempel kommer vi också att bli välsignade på liknande sätt i vår tid. Var och en blir ett efterföljansvärt exempel.
Vi älskar alla den vackra berättelsen i Bibeln om Abraham och Isak. Det måste ha varit oerhört svårt för Abraham att i lydnad mot Guds befallning föra sin älskade son Isak till Moria land, där han skulle offra honom som brännoffer. Kan ni föreställa er hur sorgsen han måste ha känt sig när han samlade ved till elden och gick till den utsedda platsen? Helt visst måste han ha plågats till kropp och sinne när han ”band sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. Och … räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son”. Hur underbart var inte tillkännagivandet, hur underbart välkomna var inte orden: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”6
Abraham är ett exempel på obetingad lydnad.
Om någon av oss tycker att våra prövningar övergår vår egen förmåga att klara av dem, låt då honom eller henne läsa om Job. Om vi gör detta kommer känslan: ”Om Job kunde härda ut och övervinna, så kan jag det.”
Job var en ”from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda”.7 Plikttrogen i sin vandel och framgångsrik i världen skulle Job komma att ställas inför ett prov som kunde ha fått vem som helst att gå under. Berövad sina ägodelar, hånad av sina vänner, hemsökt av lidande, tillintetgjord av förlusten av sin familj, blev han uppmanad att ”förbanna Gud och dö”.8 Han motstod denna frestelse och förkunnade ur djupet av sin ädla själ: ”Se, redan nu har jag i himlen mitt vittne, i höjden min försvarare.”9 ”Jag vet att min återlösare lever.”10
Job blev ett exempel på obegränsat tålamod. Än i denna dag säger vi om de långmodiga att de visar samma tålamod som Job. Han gav oss ett exempel att följa.
En man som var ”rättfärdig och fullkomlig bland sina samtida” och som ”vandrade med Gud”,11 var profeten Noa. Han ordinerades till prästadömet när han var ung och blev ”en rättfärdighetens predikant och förkunnade Jesu Kristi evangelium, undervisade om tro, omvändelse, dop och mottagandet av den Helige Anden.”12 Han varnade för att underlåtenhet att ge akt på hans budskap skulle medföra en syndaflod över dem som hörde hans röst och ändå inte hörsammade hans ord.
Noa lydde Guds befallning att bygga en ark, så att han och hans familj skulle kunna undkomma förstörelsen. Han följde Guds instruktioner att av allt levande föra in ett par i arken, så att också de skulle kunna räddas undan floden.
President Spencer W Kimball sade: ”Eftersom det ännu inte fanns några bevis på regn och flod … betraktades [Noas] varningar som oförnuftiga … Så dåraktigt att bygga en ark på torra marken medan solen skiner och livet pågår som vanligt! Men tiden tog slut … Floden kom. De olydiga … drunknade. Arkens under följde på den tro som visades genom att den byggdes.”13
Noa hade en sådan orubblig tro att han lydde Guds bud. Må vi alltid göra likadant. Låt oss komma ihåg att Guds visdom ofta tycks dåraktig för människor, men den främsta lärdomen vi kan inhämta under jordelivet är att när Gud talar och vi lyder, så gör vi alltid det rätta.
Rut är ett exempel på föredömlig kvinnlighet. När Rut upplevde hur sorgsen hennes svärmor Noomi var, efter att ha förlorat bägge sina två fina söner, kände hon kanske de styng av förtvivlan och ensamhet som plågade Noomi ända in i själen, och Rut yttrade det som har blivit det klassiska uttrycket för lojalitet: ”Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud.”14 Ruts agerande visade uppriktigheten i hennes ord.
Tack vare Ruts aldrig svikande lojalitet mot Noomi kom hon att gifta sig med Boas, genom vilken hon — en främling och omvänd från Moab — blev farfars mor till David och som följd därav anmoder till vår Frälsare Jesus Kristus.
Nu till en mäktig profet i Mormons bok — Nephi, Lehis och Sariahs son. Han var trofast och lydig mot Gud, modig och oförskräckt. När han fick det svåra uppdraget att hämta mässingsplåtarna hos Laban klagade han inte. I stället sade han: ”Jag vill gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet, att Herren icke giver människornas barn några befallningar utan att bereda en utväg för dem att utföra det som han befaller dem.”15 Kanske denna modiga handling inspirerade till råden som ges i psalmen ”Ledstången”:
Profeten Nephi fick en gång
en härlig syn från Gud …
Håll fast, ja grip om denna stång
så stark och fast och sann,
ty den är ordet sänt från Gud,
till hamn den oss föra kan.16
Nephi personifierade outtröttlig beslutsamhet.
Ingen beskrivning av eftersträvansvärda exempel som vi kan följa skulle vara fullständig utan Joseph Smith, den förste profeten i denna tidsutdelning. Endast 14 år gammal gick denne modige unge man till en skogsdunge, som senare skulle komma att kallas den heliga lunden, och fick ett svar på sin uppriktiga bön.
Joseph utsattes för skoningslösa förföljelser när han berättade för andra om den härliga syn han tagit emot i denna lund. Men trots att han blev förlöjligad och hånad stod han fast. Han sade: ”Jag hade sett en syn. Jag visste det och jag visste, att Gud visste det och jag kunde icke förneka det, ej heller vågade jag göra det.”17
Steg för steg, med motstånd nästan från alla håll, men ändå alltid vägledd av Herrens hand, organiserade Joseph Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. I allt han gjorde visade han mod.
Mot slutet av sitt liv, när han och hans bror Hyrum fördes till fängelset i Carthage, gick han oförskräckt till mötes det som han utan tvivel visste låg framför honom, och han beseglade sitt vittnesbörd med sitt blod.
När vi ställs inför livets prövningar, må vi då alltid visa samma oförskräckta mod som profeten Joseph Smith var ett så stort exempel på.
Framför oss i dag står en annan Guds profet — vår älskade president Gordon B Hinckley. Han har presiderat över kyrkans största expansion — både numerärt och geografiskt — i vår historia. Han har färdats över områden som inte tidigare har besökts och har sammanträffat med regeringars ledare och med medlemmar över hela världen. Hans kärlek till människorna övervinner språkliga och kulturella barriärer.
Med profetisk insikt har han infört Ständiga utbildningsfonden, en fond som bryter fattigdomens kretslopp för våra medlemmar i många områden av världen och möjliggör färdigheter och utbildning som kvalificerar unga män och unga kvinnor för ett givande förvärvsarbete. Denna inspirerade plan har tänt hoppets ljus hos dem som känt sig dömda till medelmåttighet, men som nu har fått möjlighet till en ljusare framtid.
President Hinckley har oavbrutet verkat för att förmedla heliga välsignelser till kyrkans medlemmar över hela världen genom att se till att det finns tempel inom räckhåll för alla. Han har förmågan att lyfta människor från alla samhällsgrupper till ett högre plan, oavsett deras trostillhörighet. Han är ett exempel på en aldrig sinande optimism, och vi ärar honom som profet, siare och uppenbarare.
De unika egenskaperna hos dessa män och kvinnor som jag nämnt, kan vara till ovärderlig hjälp för oss när vi ställs inför de problem och prövningar som ligger framför oss. Låt mig få illustrera detta genom att berätta vad som hände Jerome Kenneth Pollards familj i Oakland i Kalifornien.
I maj detta år, när äldste Taavili Joseph Samuel Pollard körde till missionskontoret den sista dagen av sin mission i Zimbabwe, förlorade han av någon anledning kontrollen över bilen och krockade med ett träd. En förbipasserande kunde rädda äldste Pollards kamrat, men äldste Pollard, som var medvetslös, satt fast i bilen när den fattade eld. Äldste Pollard omkom. Hans mor hade gått bort åtta år tidigare, så hans far tog ensam hand om familjen. Han hade en bror som verkade i Västindien-missionen.
När nyheten om äldste Pollards död nådde hans far, ringde denne ödmjuke man — som redan hade förlorat sin hustru — till sonen som verkade i Västindien-missionen för att berätta för honom att hans bror var död. Under detta långväga telefonsamtal sjöng broder Pollard och hans son, som utan tvivel var nedtyngda av sorg, tillsammans: ”Jag är Guds lilla barn.”18 Innan de avslutade samtalet uppsände pappan en bön till sin himmelske Fader där han tackade honom för hans välsignelser och sökte hans gudomliga tröst.
Broder Pollard sade senare att han visste hans familj skulle klara det, eftersom de alla hade starka vittnesbörd om evangeliet och frälsningsplanen.
Mina bröder och systrar, när vi i denna härliga tidernas fullhets utdelning färdas genom jordelivet och ställs inför framtidens prövningar och utmaningar, må vi då minnas dessa förebilders eftersträvansvärda exempel som jag har berättat om denna morgon. Må vi ha Johannes Döparens äkta ödmjukhet, Abrahams obetingade lydnad, Jobs obegränsade tålamod, Noas orubbliga tro, Ruts aldrig svikande lojalitet, Nephis outtröttliga beslutsamhet, profeten Joseph Smiths oförskräckta mod och president Hinckleys aldrig sinande optimism. Egenskaper som dessa är ett starkt värn för oss hela livet ut.
Må vi alltid ledas av det yttersta Föredömet, ja, av Marias Son, Frälsaren Jesus Kristus — vars hela liv utgjorde en fullkomlig förebild för oss att efterlikna.
Född i ett stall och nedlagd i en krubba kom han från himlen för att leva på jorden som dödlig människa och för att upprätta Guds rike. Under sin jordiska verksamhet undervisade han människorna om den högre lagen. Hans härliga evangelium omdanade världens tänkesätt. Han välsignade de sjuka. Han gjorde så att den lame kunde gå, den blinde se, den döve höra. Han uppväckte till och med döda.
Hur reagerade man på detta barmhärtighetens budskap, på hans visdomsord, på hans lärdomar om livet? Det var en mycket liten skara som uppskattade den han var. De tvättade hans fötter. De lärde sig hans ord. De följde hans exempel.
Det fanns också de som förnekade honom. När Pilatus frågade dem: ”Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?”19 skrek de: ”Korsfäst honom!”20 De hånade honom. De gav honom ättikvin att dricka. De smädade honom. De slog honom med en käpp. De spottade på honom. De korsfäste honom.
Från släktled till släktled har Jesu budskap varit detsamma. Till Petrus och Andreas vid stranden av den vackra Galileiska sjön sade han: ”Följ mig.”21 Till Filippus kom uppfordran: ”Följ mig.”22 Till leviten som satt utanför tullhuset kom uppmaningen: ”Följ mig.”23 Och till dig och mig, om vi bara lyssnar, kommer samma inbjudan: ”Följ mig.”
Min bön i dag är att vi ska göra detta. I Jesu Kristi heliga namn, amen.