2002
Nöje och lycka
November 2002


Nöje och lycka

Vi kan uppleva lycka varje dag i vårt liv, genom små saker som vi gör, och vi är fullständigt lyckliga när vi håller buden vi fått av en kärleksfull Gud.

För omkring fyra månader sedan fick jag uppdraget att verka i Bogotá i Colombia och jag flyttade dit. En dag när jag försökte hitta till min nya församlings möteshus, stannade jag till vid en park för att fråga efter vägen.

Jag såg att många familjer njöt av en behagligt solig morgon. Jag stod där en stund och iakttog barnen som glatt lekte i parken. De hade en speciell glöd i ansiktet. Deras kinder var röda av solen och av ansträngningen att springa och leka tillsammans. De var alla mycket vänliga mot varandra.

Jag såg att de verkligen hade roligt. När jag såg närmare på dem, insåg jag att dessa oskyldiga små barn inte bara hade roligt, de var verkligen lyckliga.

När jag senare körde till kapellet, gick tankarna tillbaka till tiden när jag döptes in i kyrkan. En gammal vän kom till mig och frågade vad jag hade funnit för speciellt där. Jag svarade: ”Jag har funnit sann lycka.” På det svarade han: ”Det finns ingen sann lycka — bara lyckliga stunder.”

Jag förstod att min gode vän inte visste skillnaden mellan nöje och lycka. Det han kallade ”lyckliga stunder” var i själva verket de stunder när han hade roligt. Det han inte visste då var att lycka är mycket mer än bara nöje. Nöjet består bara ett flyktigt ögonblick, men lycka är något varaktigt.

Många människor i den här världen förstår inte skillnaden mellan nöje och lycka. Många försöker finna lycka i nöjet, men det är två skilda saker.

Jag slog upp orden i ordboken för att finna ut vad de betyder. Nöje är lek, njutning, munterhet, uppsluppenhet, upphov till glädje, förnöjelse, lekfullt uppträdande, skämtsam, ofta ljudlig verksamhet. Lycka är förnöjsamhet, glädje, fröjd, tillfredsställelse.

Sedan jag blev medlem i kyrkan har jag fått lära mig att det verkligen finns en stor skillnad mellan nöje och lycka. Jag förstod, även innan jag döptes, att Herren har en frälsningsplan för alla sina barn (se 2 Nephi 2:9). Tack vare denna plan kommer vi, beroende på vad vi åstadkommer här på jorden, att återvända till vår himmelske Faders närhet och bo hos honom för evigt i ett tillstånd av evig lycka.

Det är härligt med både nöje och lycka, men lycka är förvisso det som är mest värt att söka efter. Lycka kan också omfatta nöje, men enbart nöje försäkrar oss inte sann lycka.

I Lukas, kapitel 15, finner vi liknelsen om den återfunne sonen. I denna liknelse ber den yngre sonen fadern om att få sin del av arvet. Fadern ger honom det, och denne unge man går ut i världen och söker efter det som han tror är sann lycka. Han började ha roligt och, så länge han hade pengar, var han omgiven av många människor som utgav sig för att vara hans vänner. När han slösat bort hela sin förmögenhet på allt nöje han haft tillsammans med sina så kallade vänner, vände de allesammans honom ryggen och han lämnades utan en krona kvar. Då går han igenom svårt lidande och stora besvikelser. Han börjar arbeta åt en man som föder upp svin, och uthungrad ville han äta till och med den mat som svinen brukade äta. Han tänker på sin fars tjänare som hade mer än tillräckligt med bröd att äta, och på att han inte hade något alls att äta.

Han bestämmer sig för att återvända hem till sin far och be honom om att få arbeta som en av hans daglönare. Han återvänder ångerfull över allt han gjort, och hans far, en rättfärdig man, hälsar sin son välkommen hem. Slutligen förstår han att den sanna lyckan finns där, i det enkla livet hos hans familj.

Alla som söker efter fullständig lycka kan finna den i Jesu Kristi evangelium, som det lärs i hans kyrka. Tack vare Kristi lärdomar får vi lära oss att vi kan få del av den storslagna lycksalighetsplanen som han har berett för oss alla, hans söner och döttrar. När vi håller hans bud blir vi välsignade och får uppleva sann lycka. Vi lär oss att lycka ligger i att göra små saker som bygger upp oss, som ökar vår tro och vårt vittnesbörd. Små saker vi gör i vårt dagliga liv, som exempelvis:

Vi är lyckliga när vi ber varje morgon och varje kväll, när vi kan känna att Herren hör oss och alltid är villig att välsigna, förlåta och hjälpa oss. Vi är lyckliga när vi känner den Helige Andens maningar i vårt liv — när vi känner Anden då vi måste fatta viktiga beslut i livet. Vi är lyckliga när vi kommer hem efter en stressig och tröttsam dag på arbetet, till vår familjs öppna armar då de uttrycker kärlek och uppskattning för oss. Vi är lyckliga när vi kan tala med våra barn, njuta av familjen, samlas till hemafton. Kort sagt kan vi uppleva lycka varje dag i vårt liv, genom små saker som vi gör, och vi är fullständigt lyckliga när vi håller buden vi fått av en kärleksfull Gud som bryr sig om oss.

Sann lycka kommer av att hålla Guds bud. Vi lär oss i Andra Nephi 2:25 att ”Adam föll, på det människorna skulle bliva till, och människorna äro till för att hava glädje” eller med andra ord, för att bli lyckliga.

Jag har bevittnat denna lycka hos många medlemmar i kyrkan. För flera veckor sedan hade jag ett uppdrag att presidera över en stavskonferens i Cali i Colombia. Jag träffade en speciell ung man där som är medlem i kyrkan och som kan illustrera innebörden av sann lycka på ett bra sätt.

Han heter Fabián. Hans familj tillhör kyrkan och han fick undervisning om lycksalighetsplanen när han bara var en liten pojke. 1984, när han var tre år gammal, bodde Fabián och hans familj i ett hus nära en bred och livligt trafikerad gata. Många av stadens busslinjer gick på den gatan.

En dag när lille Fabián tyckte att gatan var fri, försökte han gå över gatan och blev påkörd av en buss. Tack vare vår himmelske Faders godhet överlevde Fabián olyckan. Hans föräldrar tog honom till tre olika sjukhus och fick varje gång beskedet att ingen kunde hjälpa honom. De fortsatte söka efter hjälp och när de fann rätt medicinsk hjälp var prognoserna inte särskilt goda. Sedan han genomgått flera operationer, informerade läkarna familjen om att skadorna på hans fötter och ben var så omfattande att de måste amputera hans högra ben för att kunna rädda honom.

Lille Fabián började ett annorlunda liv, utan ett av sina ben. Långsamt lärde han sig att hålla kroppen i balans och att gå med hjälp av kryckor. Han gick i skolan och fick hjälp av sina lärare och vänner. En del människor brukade göra narr av honom, men han lärde sig snart att inte bry sig om skämten de utsatte honom för.

Han ville delta i alla fysiska aktiviteter, och det gjorde han ofta. Även om det var mycket svårt för honom att vinna, var han alltid duktig och redo att delta.

Fabián verkar för närvarande som rådgivare i Unga mäns organisation i sin stav. Han deltar i institutets kurser och är aktiv i studentföreningen. Han spelar basketboll och fotboll. Han spelar också bordtennis med sina vänner från institutet. Han cyklar och gör allt som en ung man kan göra. Han arbetar ideellt som lärare i engelska åt en stiftelse som tar hand om fattiga barn.

Fabián vill tjäna sin nästa och Gud av all sin styrka. Han ser alltid glad ut och är alltid beredd att hjälpa någon som behöver hjälp. Fabián är verkligen en lycklig ung man. Med sin överväldigande styrka, som kommer av hans tro på och tillit till Gud, är Fabián ett stort föredöme för invånarna i sin hemstad.

Hans glädje kommer av att han strävar efter att leva värdigt varje dag och att lyda Guds bud. Han påminner mig om ett skriftställe i Mosiah 2:41: ”Vidare önskar jag, att I skolen betänka deras välsignade och lyckliga belägenhet, vilka hålla Guds bud. Ty se, de äro välsignade i allt, både timligt och andligt, och om de härda ut trofasta allt intill änden, mottagas de i himmelen, där de få bo hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycksalighet. O, kommen ihåg, kommen ihåg, att dessa ord äro sanna, ty Herren Gud har talat dem.”

Genom att hörsamma Guds bud kommer vi att leva lyckliga i all evighet. Herren sade i Alma 41:10 att ”ogudaktighet aldrig är lycksalighet”.

Som Guds tjänare och som medlem i hans kyrka inbjuder jag er att bli verkligt lyckliga genom att ge akt på hans råd, leva efter hans bud och lyda hans levande profeters ord.

Jag vet att en av de faktorer som storligen påverkar vår lycka är att lyssna till råden från de levande profeterna som undervisar oss i denna kyrka.

Jag har ett vittnesbörd om att Gud lever och att Jesus Kristus är vår Frälsare och Återlösare. Han gav sitt dyrbara liv för var och en av oss. Jag vet att Joseph Smith är en Guds profet. Jag vet detta av hela mitt hjärta. Jag vet att Mormons bok är Guds ord, och att den kan leda oss till lyckans väg.

Jag vet att president Gordon B Hinckley är Guds profet i dag, och att han undervisar oss med kärlek och tålamod om hur vi kan bli lyckliga i det här livet och i livet härefter.

Detta är en del av mitt vittnesbörd om sanningen, och jag delar med mig av det till er, mina bröder och systrar, i Jesu Kristi namn, amen.

Skriv ut