Den globala kyrkan välsignas av profeternas röst
Låt oss lyssna på våra nutida profeter när de hjälper oss att fokusera på det som är centralt i Skaparens plan.
Vilken glädje och vilken förmån det är att få vara en del av denna världsomspännande kyrka och bli upplyft av profeter, siare och uppenbarare! Denna konferens sänds till 68 länder och översätts till 55 olika språk. Detta är verkligen en global kyrka med medlemmar spridda över jordens nationer. Vi är alla barn till en levande och kärleksfull Gud, vår himmelske Fader. Jag älskar er, mina kära bröder och systrar.
Vi samlades för bara tre månader sedan, under president Gordon B Hinckleys inspirerade ledarskap, för invigning av det återuppbyggda templet i Nauvoo. Det förde oss tillbaka till profeten Josephs tid och påminde oss om de tidiga heliga, deras offer, svårigheter och tårar, men också om deras mod, tro och tillit till Herren. Jag har inga förfäder bland 1800-talets pionjärer. Men ända sedan jag blev medlem i kyrkan har jag känt mig nära dessa tidiga pionjärer som korsade prärien. De är mina andliga förfäder, liksom de är alla medlemmars andliga förfäder, oavsett nationalitet, språk eller kultur. De har inte bara grundat en trygg plats i väst utan också den andliga grundvalen för rikets uppbyggande i alla världens nationer.
När Jesu Kristi återställda evangeliums budskap nu tas emot runt om i världen, är vi alla pionjärer i vårt eget område och under våra egna förhållanden. Det var under den kaotiska tiden i Tyskland efter andra världskriget som min familj först kom i kontakt med Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. George Albert Smith var då kyrkans president. Jag var bara ett barn och inom loppet av sju år hade vi förlorat alla våra ägodelar vid två tillfällen. Vi var flyktingar med en osäker framtid. Men under samma tidsperiod fick vi något som inga pengar i världen någonsin kan köpa. Vi fann en himmelsk tillflykt, en plats där förtvivlan flydde — Jesu Kristi återställda evangelium och hans kyrka, ledd av en sann och levande profet.
Under denna tid i min barndom lekte jag i sönderbombade hus och växte upp med de ständigt närvarande följderna av ett förlorat krig och en medvetenhet om att mitt eget land hade orsakat stort lidande i många nationer under det fasansfulla andra världskriget.
Det glada budskapet att Jesus Kristus hade utfört en fullkomlig försoning för mänskligheten, återlöst alla från graven och att han belönar varje människa efter hennes gärningar, var den helande kraften som förde hopp och frid tillbaka till mitt liv.
Vilka våra prövningar än är, kan våra bördor bli lätta om vi inte endast tror på Kristus utan också på hans förmåga och kraft att rena våra liv och trösta oss, och tar emot hans frid.
President David O McKay var profet när jag var i tonåren. Det kändes som om jag kände honom personligen. Jag kände hans kärlek, vänlighet och värdighet. Han ingav mig förtroende och mod när jag var ung, trots att jag växte upp i Europa, hundratals mil bort. Det kändes som om han litade på mig, och jag ville inte göra honom besviken.
En annan källa till styrka var ett brev som aposteln Paulus skrev när han satt i fängelse, det var till Timoteus, hans närmaste medarbetare och vän. Han skrev:
”Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.
Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre” (2 Tim 1:7–8).
Dessa ord, som en av vår Frälsares forntida apostlar skrev, påverkade mig starkt under efterkrigstiden, liksom de gör än i dag. Men hur många av oss låter inte vår rädsla ta kontrollen över vårt liv under denna tid av internationellt spända förhållanden, ekonomiska och politiska oroligheter och personliga prövningar.
Gud förändrar inte sitt budskap. Gud behandlar alla i den mänskliga familjen lika. Vi kanske tillhör en stor församling eller en liten gren, klimat och vegetation kan variera, kulturen och språket kan variera och färgen på vår hud kan vara helt annorlunda. Men den universella kraften i och välsignelserna av det återställda evangeliet finns tillgängliga för alla, oavsett kultur, nationalitet, politiskt system, tradition, språk, ekonomiska omständigheter eller utbildning.
Idag finns återigen apostlar, siare och uppenbarare som är väktare på tornet, som kommer med budskap om himmelska, helande sanningar. Gud talar genom dem. De är starkt medvetna om de olika förhållandena som vi medlemmar lever i. De lever i denna värld, men de är inte av denna värld.
Vi har en levande profet på jorden, president Gordon B Hinckley. Han känner till våra prövningar och farhågor. Han ger inspirerade svar. För ett år sedan undervisade han oss på sitt optimistiska och tydliga sätt. Han sade:
”Det finns ingen anledning att frukta. Vi kan ha frid i våra hjärtan och frid i våra hem. Vi kan, var och en av oss, vara ett gott inflytande i den här världen.
”Vår trygghet finns i omvändelsen. Vår styrka finns i lydnaden mot Guds bud” (”Tiderna vi lever i”, Liahona, jan 2002, s 86).
Profeten talar till oss i Herrens namn och han talar klarspråk. Mormons bok bekräftar detta: ”Ty Herren Gud giver förståndet ljus, och han talar till människor, till deras förstånd, enligt deras språk” (2 Nephi 31:3).
Det är vårt ansvar att inte endast lyssna på Herren utan att också handla efter hans ord, så att vi kan göra anspråk på förordningarna och förbunden som finns i det återställda evangeliet. ”Jag, Herren, är bunden, när I gören vad jag säger, men när I icke gören vad jag säger, haven I intet löfte” (L&F 82:10).
Det kan finnas stunder när vi känner oss överväldigade, sårade, eller på missmodets rand, trots att vi anstränger oss så mycket att vara goda medlemmar av kyrkan. Var vissa om att det finns balsam i Gilead. Låt oss lyssna på våra nutida profeter när de hjälper oss att fokusera på det som är centralt i Skaparens plan för sina barns eviga bestämmelse. Herren känner oss, han älskar oss, han vill att vi ska lyckas, och han uppmuntrar oss genom att säga: ”Sen till att allt detta göres med visdom och ordning, ty ingen fordrar, att [män eller kvinnor] skall löpa fortare än [de] förmår … [men] det höves [dem] att vara flitig[a]” (Mosiah 4:27).
Är vi flitiga i att efterleva Guds befallningar, utan att göra mer än vad vi har styrka till? Eller promenerar vi bara sakta framåt? Använder vi vår tid, våra talanger och förmågor vist? Inriktar vi oss på det som betyder mest? Följer vi profeternas inspirerade råd?
Ett exempel på något som är av stor betydelse för människan är hur vi stärker våra egna familjer. Principen om familjens hemafton gavs till oss år 1915. President McKay påminde föräldrarna återigen år 1964: ”Ingen framgång kan uppväga ett misslyckande i hemmet” (citerat från J E McCulloch, Home: The Savior of Civilization [1924], s 42; i Conference Report, apr 1964, s 5). 1995 uppmanade våra nutida profeter hela världen att stärka familjen som samhällets grundläggande enhet. Och för bara tre år sedan sade första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum kärleksfullt: ”Vi råder föräldrar och barn att högt prioritera familjebön, familjens hemafton, studier av och undervisning om evangeliet samt sunda familjeaktiviteter. Hur värdiga och lämpliga andra krav och aktiviteter än må vara, får de inte tillåtas ersätta det gudomligt tilldelade ansvar som endast föräldrar och familjer kan fullgöra på rätt sätt” (”Brev från första presidentskapet”, Liahona, dec 1999, s 1).
Låt oss ödmjukt och trofast förnya vår hängivenhet och vårt åtagande att följa profeterna, siarna och uppenbararna med all iver. Låt oss lyssna till, ta emot undervisning från och upplysas av dem som bär rikets alla nycklar. Och när vi deltar i denna konferens, må då våra hjärtan förändras, så att vi får en stark önskan att göra gott, så att vi må vara pionjärer och bygga den andliga grund som kommer att upprätta kyrkan i vår del av världen. I Jesu Kristi namn, amen.