Vår tros underbara grund
Jag tackar Gud för det underbara sätt på vilket han har förlänat de vittnesbörd, den myndighet och lära som förknippas med denna kyrka, Jesu Kristi återupprättade kyrka.
Mina kära bröder och systrar, jag söker Herrens inspiration när jag talar till er. Jag är ständigt lika överväldigad av vilket stort ansvar det är att tala till de sista dagars heliga. Jag är tacksam för er vänlighet och ert tålamod. Jag ber ständigt att jag må vara värdig folkets förtroende.
Jag har nyligen kommit hem från en mycket lång resa. Det har varit ansträngande, men det har varit underbart att få vara ute bland de heliga. Om det hade varit möjligt skulle jag delegera kyrkans alla dagliga administrativa angelägenheter till andra och sedan tillbringa min tid ute bland vårt folk. Jag skulle besöka både dem som tillhör små grenar och dem som tillhör stora stavar. Jag skulle vilja träffa de heliga var de än må bo. Jag tycker att alla medlemmarna i kyrkan är värda ett besök. Jag beklagar att jag på grund av fysiska begränsningar inte längre kan skaka hand med alla. Men jag kan se dem i ögonen med glädje i hjärtat och uttrycka min kärlek och lämna en välsignelse.
Orsaken till min senaste resa var återinvigningen av templet i Freiberg i Tyskland och invigningen av templet i Haag i Nederländerna. Jag fick tillfället att inviga templet i Freiberg för 17 år sedan. Det var en relativt blygsam byggnad som byggdes i vad som då var Tyska Demokratiska Republiken, den östra delen av ett delat Tyskland. Dess uppförande var bokstavligen ett mirakel. President Monson, Hans Ringger och andra hade tillvunnit sig de östtyska regeringstjänstemännens välvilja som samtyckte till byggnationen.
Templet har fungerat fantastiskt bra under åren som gått. Nu är den skamliga muren borta. Det är lättare för vårt folk att resa till Freiberg. Byggnaden hade slitits under dessa år och hade blivit för liten.
Templet har byggts ut och blivit mycket vackrare och mer användbart. Vi höll endast en invigningssession. Heliga samlades från ett stort område. I det stora rum där vi satt, kunde vi se ansiktena på många av dessa härdade och fasta och underbara sista dagars heliga, som under alla dessa år, i regn och solsken, under de begränsningar som deras regering hade givit dem och nu i fullständig frihet, hade bevarat tron, tjänat Herren och varit goda exempel. Jag beklagar att jag inte kunde omfamna dessa heroiska bröder och systrar och tala om för dem hur mycket jag älskar dem. Om de hör mig nu hoppas jag att de känner denna kärlek och ursäktar min hastiga avfärd från deras sällskap.
Därifrån flög vi till Frankrike för att ta hand om kyrkans angelägenheter. Sedan flög vi till Rotterdam och bilade upp till Haag. Att arbeta i tre länder på samma dag är rätt så ansträngande för en gammal man.
Följande morgon invigde vi templet i Haag i Nederländerna. Vi höll fyra sessioner. Vilken rörande och underbar upplevelse det var.
Templet är en vacker byggnad och ligger i ett bra område. Jag är så tacksam över detta Herrens hus som kommer att betjäna de heliga i Nederländerna, Belgien och delar av Frankrike. Missionärerna kom för första gången till denna del av Europa så tidigt som år 1861. Tusentals människor har blivit medlemmar i kyrkan. De flesta emigrerade till Amerika. Men vi har nu en underbar grupp med älskade och trofasta sista dagars heliga som förtjänar att ha ett Herrens hus bland sig.
Jag bestämde att vi, medan vi var i denna del av världen, även skulle besöka andra områden. Vi flög därför till Kiev i Ukraina. Jag var där för 21 år sedan. Det finns en ny anda av frihet i luften. Vad inspirerande det var att träffa över 3 000 ukrainska heliga. Folket samlades från när och fjärran. De hade gjort sig stort besvär och haft stora utgifter för att kunna komma dit.
En familj hade inte råd att åka allesammans. Föräldrarna stannade hemma och skickade sina barn så att de skulle få möjlighet att träffa oss.
Därifrån åkte vi till Moskva. Jag var där också för 21 år sedan, och något har förändrats. Det är som med elektricitet. Man ser det inte. Men man känner det. Också här höll vi ett underbart möte och vi fick tillfälle att samtala med framstående statliga tjänstemän, liksom vi gjort i Ukraina.
Vilken oskattbar och dyrbar förmån det är att få träffa dessa underbara heliga som har samlats ”en från varje stad och två från varje släkt” till Sions hjord i uppfyllandet av Jeremias profetia (se Jer 3:14). De har inte ett lätt liv. De bär på stora bördor. Men deras tro är fast och deras vittnesbörd pulserar av liv.
I dessa fjärran länder, obekanta för större delen av kyrkans medlemmar, brinner evangeliets låga starkt och lyser upp stigen för tusentals människor.
Vi flög sedan till Island. Det är ett vackert land med ett vackert folk. Vi hade där ett långt samtal med landets president, en mycket förnämlig och duglig man, som har varit i Utah och som talar mycket vänligt om vårt folk.
Vi träffade återigen de heliga. Vilken inspiration det var att få se in i deras ansikten när de trängdes i vårt eget möteshus i Reykjavik.
På alla dessa platser och under alla dessa tillfällen jag fick att samtala med så många, fanns det en sak som jag ständigt tänkte på — undret i detta verk, hur fullständigt underbart det är. Orden från vår storslagna psalm som kören precis sjöng kom ofta till mitt sinne.
En grundval blev lagd, innan jorden var till.
Bygg därpå med tröst, kära själ, du som vill!
(”En grundval blev lagd”, Psalmer, nr 38)
Förstår och uppskattar vi som sista dagars heliga verkligen styrkan i vår position? Bland världens religioner är den unik och underbar.
Är denna kyrka en utbildande enhet? Ja. Jämt och ständigt undervisar, undervisar och undervisar vi på många olika sätt. Är den en social institution? Utan tvivel. Den är en stor familj med vänner som träffas och njuter av varandras sällskap. Är den ett samfund för ömsesidigt bistånd? Ja. Den har ett anmärkningsvärt system för att främja oberoende och skänka bistånd till de nödställda. Den är allt detta och mycket mer. Men utöver detta är den Guds kyrka och rike som etablerats och styrs av vår Evige Fader och hans älskade Son, den uppståndne Herren Jesus Kristus, för att välsigna alla dem som tillhör dess hjord.
Vi förkunnar bestämt att Gud Fadern och hans Son, Herren Jesus Kristus, personligen visade sig för den unge Joseph Smith.
När jag intervjuades av Mike Wallace i programmet 60 Minutes, frågade han mig om jag verkligen trodde på det. Jag svarade: ”Ja, det är detta som är det underbara.”
Det är så jag känner det. All vår styrka vilar på sanningshalten i denna syn. Antingen hände det eller så hände det inte. Om det inte hände är detta verk falskt. Om det hände är verket det viktigaste och underbaraste verket under himlarna.
Tänk på detta, mina bröder och systrar. Under århundraden förblev himlarna stängda. Goda män och kvinnor, många verkligt stora och underbara människor, försökte rätta till, stärka och förbättra sitt sätt att tillbe Gud och sina lärosatser. Jag ärar och respekterar dem. Världen är så mycket bättre tack vare deras modiga handlingar. Men trots att jag tror att deras arbete var inspirerat, fick de inte förmånen att se himlarna öppnade eller att Gudomen besökte dem.
Men så år 1820 kom denna underbara uppenbarelse som svar på en pojkes bön. Han hade läst Jakobs ord i sin familjebibel: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den” (Jak 1:5).
På denna unika och underbara händelse vilar sanningshalten i denna kyrka.
I all nedskriven religiös historia finns det inget jämförbart. Nya testamentet berättar om Jesu dop, när Guds röst hördes och den Helige Anden sänkte sig ner som en duva. På förklaringsberget såg Petrus, Jakob och Johannes hur Herren förvandlades framför dem. De hörde Faderns röst, men såg honom inte.
Varför kom både Fadern och Sonen till en pojke, en liten gosse? En anledning är att de kom för att påbörja tidernas största utdelning, när alla tidigare tidsutdelningar skulle samlas och förenas.
Kan någon tvivla på att den tid vi lever i är den mest underbara i världens historia? Det har skett en underbar blomstring av vetenskap, medicin, kommunikation och transport som inte finner sin like i mänsklighetens krönikor. Är det rimligt att hävda att det också borde ske en blomstring av andlig kunskap som en del av denna ojämförliga renässans av kunskap och insikt?
Redskapet i Guds verk var en pojke vars sinne inte begränsats av mänskliga filosofier. Hans sinne var ungt och utan prägling av dåtidens traditioner.
Det är lätt att förstå varför människor inte tror på denna berättelse. Den är nästan obegriplig. Och ändå så förnuftig. De som är bekanta med Gamla testamentet vet att Jehova visade sig för profeterna som levde under denna jämförelsevis okomplicerade tid. Kan de skäligen förneka behovet av att himlens Gud och hans återuppståndne Son visade sig under denna mycket oroliga tidsperiod av världshistorien?
Att de kom, båda två, att Joseph såg dem i deras praktfulla härlighet, att de talade till honom och att han lyssnade och skrev ned deras ord — dessa anmärkningsvärda ting vittnar vi om.
Jag kände en så kallad intellektuell som sade att kyrkan var fångad av sin egen historia. Jag svarade att utan kyrkans historia vore vi ingenting. Att denna unika, säregna och anmärkningsvärda händelse skedde är själva kärnan i vår tro.
Men denna underbara syn var bara början på en rad uppenbarelser som utgör detta verks tidiga historia.
Som om den synen inte var nog för att bekräfta vem mänsklighetens Återlösare var och att han verkligen fanns, följde framkomsten av Mormons bok. Här kom något som en människa kunde hålla i sin hand, något påtagligt, så att säga. Hon kunde läsa den. Hon kunde be om att få veta att den är sann, eftersom den innehöll ett löfte om att den Helige Anden skulle bekräfta att den var sann om detta vittnesbörd söktes i bön.
Denna enastående bok står som ett vittne om att Guds Son verkligen lever. Bibeln förkunnar att ”varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord” (Matt 18:16). Bibeln, den gamla världens testamente, är ett vittne. Mormons bok, den nya världens testamente, är ett annat vittne.
Jag förstår inte varför den kristna världen inte accepterar denna bok. Logiskt sett de borde söka efter allt som bekräftar och stadfäster att världens Frälsare finns och att han är gudomlig.
Så följde återgivandet av det heliga prästadömet — först det aronska genom handpåläggning av Johannes Döparen, som hade döpt Jesus i Jordan.
Sedan kom Petrus, Jakob och Johannes, Herrens apostlar, som i denna tid förlänade det som de hade mottagit genom handpåläggning av Mästaren, han som de hade vandrat med, ja, ”himmelrikets nycklar”, med myndighet att binda i himlen det som de binder på jorden (se Matt 16:19).
Efter detta kom förlänandet av ytterligare prästadömsnycklar genom handpåläggning av Mose, Elias och Elia.
Tänk på det, mina bröder och systrar. Tänk på undret som skedde.
Detta är Jesu Kristi återupprättade kyrka. Vi som ett folk är sista dagars heliga. Vi vittnar om att himlarna har öppnats, att slöjan dragits undan, att Gud har talat och att Jesus Kristus har visat sig, och att det följdes av en förläning av gudomlig myndighet.
Jesus Kristus är detta verks hörn-sten, och det byggs på ”apostlarnas och profeternas grund” (Ef 2:20).
Denna underbara återställelse bör göra oss till ett folk som är toleranta och medmänskliga, som uppskattar och visar vänlighet mot andra. Vi får inte skryta. Vi får inte vara högmodiga. Vi kan vara tacksamma, vilket vi måste vara. Vi kan vara ödmjuka, vilket vi bör vara.
Vi älskar dem som tillhör andra kyrkor. Vi arbetar tillsammans med dem i goda projekt. Vi respekterar dem. Men vi får aldrig glömma våra rötter. Dessa rötter ligger djupt ner i den jordmån som öppnandet av den sista tidsutdelningen utgör, tidernas fullhets utdelning.
Det har varit så inspirerande att få se män och kvinnor runt om i världen som i sina hjärtan bär en fast förvissning om att denna grund är sann.
När vi talar om gudomlig myndighet, är det detta vi talar om.
Jag tackar Gud för det underbara sätt på vilket han förlänat de vittnesbörd, den myndighet och lära som förknippas med denna kyrka, Jesu Kristi återupprättade kyrka.
Detta måste vara vårt stora och unika budskap till världen. Vi erbjuder det inte på ett skrytsamt sätt. Vi vittnar ödmjukt, men med stort allvar och med stor uppriktighet. Vi vill att alla, hela jordens befolkning, ska lyssna på detta budskap och undersöka dess riktighet. Må Gud välsigna oss, vi som tror på hans gudomliga uppenbarelser, och hjälpa oss att dela med oss av vår kunskap om dessa stora och underbara händelser till alla som vill lyssna. Till dessa säger vi i en anda av kärlek: Ta med er allt det goda och den sanning som ni har fått, från vilken källa det än må vara, och kom och låt oss se om vi kan utöka den. Detta säger jag till alla män och kvinnor överallt och bär mitt högtidliga vittnesbörd om att detta verk är sant, för jag har fått kunskap om dess sanning genom den Helige Andens kraft. I Jesu Kristi namn, amen.