Återgå till dygden
Nu är tiden för oss var och en att resa oss och veckla ut ett standar för världen som uppmanar till att återgå till dygden.
Förra generalkonferensen kallade president Monson mig som ny generalpresident för Unga kvinnor. När jag stod inför en Guds profet och fick ta emot detta heliga ansvar lovade jag dyrt och heligt att jag skulle tjäna av hela mitt hjärta, förmåga, förstånd och styrka. Före denna kallelse lät jag på en plakett ingravera mottot: ”Jag kan göra svåra saker.” Den lilla plaketten med dess enkla motto gav mig mod. Men om jag nu kunde ändra det mottot skulle det stå: ”Genom Herrens kraft kan jag göra allting.”1 Det är på den kraften jag litar idag när jag står i denna heliga talarstol.
I april förra året, två dagar efter generalkonferensen, höll vi vårt första möte som nyligen inröstat presidentskap. Vi vandrade upp till toppen av Ensign Peak och när vi tittade ner på dalen nedanför såg vi templet med ängeln Moroni som glänste i solen. Vi visste alla: Målet för vårt presidentskap var templet. Och vårt ansvar var också tydligt. Vi måste ”hjälpa till att förbereda varje ung kvinna att vara värdig att ingå och hålla heliga förbund och ta emot templets förrättningar”.2
Templet är anledningen till allt vi gör i kyrkan.3 Templet var anledningen till att våra pionjärfäder lämnade sina hem och drog västerut. Det var anledningen till att de utstod umbäranden och till och med döden. Tempelförbunden var anledningen till att dessa pionjärer, även när spädbarn begravdes längs vägen, kunde sjunga:
En del förlorade allt men kom ner till dalen med verkligen allting – tempelförordningar, heliga förbund och löftet om evigt liv tillsammans som familj.
Bara två dagar efter det att de heliga anlände till Saltsjödalen vandrade Brigham Young och hans sällskap upp till toppen av Ensign Peak. Överst på den kullen reste de ett baner – en gul scarf fastknuten på en vandringsstav som symboliserade ett standar för nationerna.5 De heliga skulle vara ljuset, standaret. I april förra året, på Ensign Peak, reste också vi tre kvinnor ett baner som vi tillverkat av en vandringsstav och en gyllene peruansk sjal. Det var vårt baner, vårt baner för nationerna – vårt standar som manar till att återgå till dygden.
Dygd är en förutsättning för att kunna gå in i Herrens heliga tempel och för att kunna ta emot Andens vägledning. Dygden ”bygger på tankar och uppförande som grundar sig på höga moraliska normer”.6 Den innebär kyskhet och moralisk renhet. Dygden börjar i hjärtat och i sinnet. Den får sin näring i hemmet. Den byggs upp av tusentals små beslut och handlingar. Dygd är ett ord vi inte hör så ofta i dagens samhälle, men det engelska ordets latinska rot virtus betyder styrka. Dygdiga kvinnor och män besitter en tyst värdighet och inre styrka. De är trygga i sig själva därför att de är värdiga att ta emot och få vägledning av den Helige Anden. President Monson har rått oss: ”Du [ska] vara den som står för det rätta, även om du är ensam om det. Ha det moraliska modet att vara ett ljus för andra att följa. Ingen vänskap är viktigare än ditt rena samvete, din moraliska renhet – och det är en makalös känsla att veta att man gör det man fått i uppgift att göra med full förtröstan om att man är värdig att göra det.”7
Kan det vara så att vi sakta blivit mer okänsliga så att vi tycker att höga moraliska normer är gammaldags och inte relevanta eller viktiga i dagens samhälle? Som äldste Hales nyligen påminde oss om, var Lehonti i Mormons bok väl placerad uppe på en bergstopp. Han och de han ledde var ”i sitt sinne … fast beslutna” att de inte skulle komma ner från berget. Den lömske Amalickiah behövde bara fyra försök, vart och ett djärvare än det föregående, för att få Lehonti att ”komma ned från berget”.8 När Lehonti sedan börjat tro på Amalickiahs falska löften blev han ”gradvis förgiftad”9 tills han dog. Inte bara förgiftad, utan ”gradvis”. Kan det vara så att detta kanske sker idag? Kan det vara så att vi först tolererar, sedan accepterar och slutligen anammar de laster som omger oss?10 Kan det vara så att vi blivit bedragna av falska förebilder och övertygande budskap via media som får oss att glömma vår gudomliga identitet? Håller även vi på att gradvis förgiftas? Vad kan vara mer lömskt än att locka ungdomarna i denna ädla generation att göra ingenting, eller att ständigt sms:a utan att någonsin komma till kunskap om sanningarna i en bok som skrevs för er och för er tid av Guds profeter – Mormons Bok? Vad kan vara mer bedrägligt än att locka kvinnor, unga och gamla, dig och mig, att vara så upptagna av oss själva, vårt utseende, våra kläder, vår kroppsform och storlek, att vi förlorar ur sikte vår gudomliga identitet och vår förmåga att förändra världen genom vårt dygdiga inflytande? Vad kan vara mer bedrägligt än att locka män – unga och gamla, som bär Guds heliga prästadöme – att titta på förförisk pornografi och därmed fokusera på köttet istället för på tron, att vara lasternas konsumenter istället för dygdens väktare? Mormons Bok innehåller berättelsen om tvåtusen unga hjältar vilkas dygd och renhet gav dem styrka att försvara sina föräldrars förbund och sin familjs tro. Deras dygd och beslutsamhet att alltid vara ”trofasta i allt” förändrade världen!11
Jag tror verkligen att en enda dygdig ung kvinna eller ung man, som leds av Anden, kan förändra världen, men för att kunna göra det måste vi återgå till dygden. Vi måste lägga oss i hårdträning. Som maratonlöparen Juma Ikanga sade efter att ha vunnit New York maraton: ”Viljan att vinna betyder ingenting utan viljan att förbereda sig.”12 Tiden att förbereda oss genom att utöva mer självdisciplin är nu. Tiden att bli ”mer mogen för himlen”13 är nu. Tiden att ställa in kursen och fokusera på målet är nu. En återgång till dygden måste börja enskilt i våra hjärtan och i våra hem.
Vad kan var och en av oss göra för att börja återgå till dygden? Kursen och träningsprogrammet är unikt för var och en av oss. Jag har hämtat mitt personliga träningsprogram från anvisningar som återfinns i skrifterna: ”Pryd ständigt dina tankar med dygd.”14 ”Håll fast vid [dina] förbund.”15 ”Stå på heliga platser.”16 ”Lägg åt sidan det som hör världen till.”17 ”Tro att ni måste omvända er.”18 ”Alltid minnas honom [och] hålla [hans] bud.”19 Och ”finns det något som är dygdigt, älskligt eller hedrande eller berömvärt, så söker vi efter detta”.20 Nu, mer än någonsin tidigare, är det tid att besvara Moronis uppmaning att ”vakna upp och stå upp” och att ”hålla fast vid varje god gåva och inte vidröra någon ond gåva eller något orent”.21
Nyligen var jag med då vår nyaste sondotter välsignades. För mig var det en helig syn när min man och våra söner, tillsammans med många andra närstående, omringade detta lilla barn. Hon var så fin i sina vita kläder – och inte blev det sämre av att hon namngavs efter sin farmor och mormor! Men det som berörde mig mest var välsignelsen som uttalades av hennes pappa, vår son Zach. Han välsignade lilla Annabel Elaine med att kunna förstå sin identitet som en Guds dotter, att hon skulle följa sin mammas och sin farmors och mormors och systers exempel, och att hon skulle finna stor glädje när hon lever ett dygdigt liv och förbereder sig för att ingå och hålla heliga tempelförbund. I den heliga stunden bad jag att varje ung kvinna skulle bli omgiven, styrkt och skyddad genom det rättfärdiga prästadömets kraft, inte bara när de föds och välsignas utan under hela livet.
Under den högtidliga församlingen på senaste konferensen när president Uchtdorf bad oss stödja vår nya profet och vårt nya första presidentskap, såg jag alla prästadömsbröderna ställa sig upp. Jag kände er styrka och er prästadömskraft. Ni är dygdens väktare. Sedan blev jag mycket rörd då han sade: ”Vill de unga kvinnorna stå upp?” Från min plats såg jag er alla stå upp och stå tillsammans. Idag finns det inga mäktigare förkämpar för dygden i världen. Ni får aldrig underskatta kraften i ert rättfärdiga inflytande.
Jag vittnar om att en återgång till dygden är möjlig tack vare Frälsarens exempel och ”den oändliga kraften i hans stora försonintgsoffer”.22 Jag vittnar om att vi inte endast kommer att få förmåga och styrka att göra svåra saker, utan alla saker. Nu är tiden för oss var och en att resa oss och veckla ut ett standar för världen som uppmanar till att återgå till dygden. Må vi leva så att vi kan vara delaktiga i att förbereda jorden för hans andra ankomst, ”så att vi, när han visar sig, skall bli lika honom … renade alldeles som han är ren”.23 I Jesu Kristi namn, amen.