Kom hem igen!
Vilket enormt inflytande vi kan ha i mångas liv … när vi tackar ja till Frälsarens inbjudan att vara en herde för hans får.
Det blir mycket kallt under vintern i min hemstad Minas i Uruguay. Vid solnedgången brukade min mor lägga tjocka vedträn i brasan för att hålla vårt matrum varmt, och där brukade mina föräldrar, systrar och jag en efter en samlas när vi var klara med våra dagliga sysslor. Detta trivsamma rum – som skapades av värmen från eldstaden i kombination med att alla i familjen var där – skapade känslor inom mig som jag för evigt värdesätter.
Sedan min hustru och jag bildat egen familj brukar vi också ofta samlas, var vi än bor, antingen runt en eldstad eller bara runt den värme som vi alltid känner närhelst vi är tillsammans med våra barn.
Vilken härlig känsla! Vilken underbar plats vår bostad, vårt hem, vår tillflykt är.
Under årens lopp har vår familj bott i olika länder, och i vart och ett av dem har vi mött samma värme från kyrkans medlemmar i alla församlingar som vi gått till.
Varje medlem i kyrkan bör få möjlighet att uppleva dessa angenäma känslor, och de kan få uppleva dem genom vårt arbete att aktivera och missionera.
Låt mig berätta något som hände i en del stavar och distrikt i Peru, och därmed vill jag nämna några familjers namn: Familjen Causo, familjen Banda, familjen Vargas med flera. Listan är lång. Den innehåller över 1 700 namn på medlemmar som har kommit hem. Det är medlemmar i olika församlingar, grenar, stavar och distrikt över hela Peru som inbjöds av stavspresidenter, biskopar och ledare i kvorum och biorganisationer att komma hem. De accepterade inbjudan från prästadömsledare, heltidsmissionärer och andra medlemmar som tog på sig ansvaret att hjälpa dem återvända till kyrkan och komma till Kristus. Till var och en av dem säger vi: ”Välkommen. Välkommen hem!”
Vad var det som gjorde det möjligt för dessa personer att komma hem igen? Det var den gemensamma ansträngningen i 14 stavar och 4 distrikt i en mission som under ett år arbetade för att åstadkomma hemkomsten för alla dessa genom aktivering och dopets och konfirmationens förrättningar.
Ansträngningen inspirerades av Frälsarens ord: ”Älskar du mig? … Var en herde för mina får” (Joh 21:16) och av president Thomas S Monsons undervisning, som sade: ”Genom åren har vi vädjat till de mindre aktiva, de sårade, de kritiska, överträdarna – att komma tillbaka. ’Kom tillbaka och njut måltiden vid Herrens bord och smaka återigen de ljuvliga och mättande frukterna av gemenskap med de heliga.’” (”Se tillbaka och gå framåt”, Liahona, maj 2008, s 89–90)
Alma som led mycket för sina bröders själars skull, bad till Herren och sade:
”O Herre, vill du låta oss få framgång i att föra dem tillbaka till dig i Kristus.
Se, o Herre, deras själar är dyrbara, och många av dem är våra bröder. Ge oss därför kraft och visdom, o Herre, så att vi kan föra dessa våra bröder tillbaka till dig.” (Alma 31:34–35)
President Angel Alarcón från Puente Piedra stav i Lima i Peru, berättade följande för mig: ”Varje lördagsmorgon besöker missionärerna, en biskop, några ledare från biorganisationerna och jag de mindre aktiva medlemmarna, icke medlemmar och de nyomvända, från halv nio till tolv.”
När han kommit så långt i berättelsen, kom jag att tänka på orden i en psalm:
Herren om fåren sig vårdar,
dyrbara lammen de små.
Många från betet ses ströva,
faror och prövning de får.
Herden, den gode, dem söker,
söker de irrande lamm.
Trofast han söker och finner,
sluter dem ömt i sin famn.
(”Herren om fåren sig vårdar”, Psalmer, nr 153)
Broder Vargas, vars hem låg i ett svårtillgängligt område, svarade i telefon en lördagsmorgon. Det var president Alarcón som ringde från sin mobil och talade om att han var på väg dit. Broder Vargas sade då: ”Det förvånar mig, för det är mycket svårt att ta sig fram till mitt hus.”
Svaret han fick var: ”Men jag står utanför din dörr nu och vill gärna tala med dig. Vi behöver dig, och vi inbjuder dig att komma till vår kyrkas möten i morgon.”
Då sade mannen som slutat komma till kyrkan för många år sedan: ”Jag kommer.” Och därmed började hans resa tillbaka hem.
”Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.
Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig …
Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt 25:35–36, 40)
När jag deltog i söndagens möten för ett par veckor sedan, fick jag tillfälle att träffa en broder som kom dit för första gången efter att ha varit borta från kyrkan i många år. Han kom tillsammans med sin hustru, som inte var medlem i kyrkan.
När jag frågade honom varför han hade bestämt sig för att komma tillbaka, sade han: ”Min vän Fernando och den här vänlige biskopen inbjöd mig att komma, och det gjorde jag. Jag fann kyrkan för många år sedan och jag har en liten låga som fortfarande brinner i mitt hjärta. Den är kanske inte stark, men den finns där.”
Jag svarade: ”I så fall ska vi, som dina bröder, blåsa på den lågan tillsammans så att den håller sig vid liv.” Sedan kramade vi om varandra.
Intresset för, omtanken och omvårdnaden om våra bröder är mäktiga uttryck för kärleken till vår himmelske Fader. Ja, vi uttrycker vår kärlek till Gud när vi tjänar och när tjänandet inriktas på vår nästas välbefinnande.
Kung Benjamin undervisade om det: ”Och se, jag säger er detta för att ni skall kunna lära visdom, för att ni skall kunna förstå att när ni är i era medmänniskors tjänst, är ni endast i er Guds tjänst.” (Mosiah 2:17)
Vilket enormt inflytande vi kan ha i många mindre aktiva familjers liv, och på dem som inte är medlemmar i kyrkan, när vi tackar ja till Frälsarens inbjudan att vara en herde för hans får och hjälpa alla att komma till Kristus!
Detta är några av de upplevelser som tusentals bröder upplever i det tysta: när de tackar ja till Herrens inbjudan att vara en herde för hans får. Låt oss minnas att kärlek och tjänande kan liknas vid tvillingar som söker varandras sällskap.
O måtte var och en av oss, som ett vackert uttryck för vår kärlek till vår himmelske Fader, ta på sig det ansvar som vi har som medlemmar i denna kyrka att söka efter dem som inte är med oss här! Om vi genom kärleksfullt tjänande bara för en enda själ till kyrkan och om vi har det som mål i vårt liv, hur mycket glädje skulle det inte ge oss och dem vi hjälper att komma tillbaka till Kristus!
Gör oss till trofasta herdar,
sänd oss, med glädje vi går
varhelst i världen att söka
dina förvillade får.”
(Psalmer, nr 153)
Jag vittnar om att vi är söner och döttrar till en himmelsk Fader som älskar oss och som känner oss och vet vad vi heter.
Jag bär mitt vittnesbörd om vår Faders och Frälsares kärlek till oss. Han älskade oss först och gav sin Son så att vi, genom honom, skulle kunna komma hem igen. Jag uttrycker min kärlek till honom, min Frälsare, min Herre, min Mästare och min Återlösare, i Jesu Kristi namn, amen.