Kom, låt oss nu glädjas
Att delta i Hjälpföreningen är en del av vårt underbara arv och vår välsignelse som kvinnor i Herrens kyrka.
Mina kära systrar, vi är så välsignade! Vi är inte bara medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, vi är också medlemmar i Hjälpföreningen –– ”Herrens organisation för kvinnor”.1 Hjälpföreningen är ett bevis på att Gud älskar sina döttrar.
Hoppar inte ert hjärta till av glädje när ni tänker på Hjälpföreningens historia och minns dess härliga början? Den 17 mars 1842, under Hjälpföreningens första möte, sade profeten Joseph Smith att ”kyrkan var inte fullständigt organiserad förrän kvinnorna sålunda hade organiserats”.2 Sedan organiserade han kvinnorna ”under prästadömet efter prästadömets mönster”.3 Den lilla, skiftande grupp kvinnor som deltog i det första hjälpföreningsmötet var hängivna kvinnor som liknade Hjälpföreningens medlemmar idag. Det var yngre kvinnor och äldre kvinnor, utbildade kvinnor och kvinnor utan någon skolning. Det var gifta kvinnor, mödrar och ensamstående kvinnor. Det var välbärgade kvinnor och kvinnor som var mycket fattiga. De älskade alla varandra och de älskade Herren och ville hjälpa till. När vi minns vad systrarna i Hjälpföreningen gjorde förr i tiden kan vi bättre förstå och vägledas idag.
Under det första hjälpföreningsmötet bad Joseph Smith systrarna att hjälpa bröderna ”att tillgodose de fattigas behov – att söka efter tillfällen att utföra kärleksverk och att tillmötesgå deras behov”.4 Vidare uppmuntrade han dem att ”handla enligt de känslor som Gud har inplantat i er själ”.5
Systrarna tog till sig denna uppmaning och blev en förening som hängett sig till att betjäna de fattiga och behövande. Syster Emma Smith sade: ”Vi skall göra någonting extraordinärt. När en båt fastnat i forsen, med många mormoner ombord, ska vi se det som ett högt rop på hjälp –– vi förväntar oss enastående möjligheter och enträgna rop på hjälp.”6
I kyrkans tidiga dagar hjälpte kyrkans systrar till på många sätt när de gick från hem till hem. Systrarna gjorde det som idag kallas besöksverksamhet och gick runt och besökte alla – de tog hand om andras behov och såg till att alla hade mat, kläder och husrum och hjälpte till med det som behövdes. Om en syster kunde dela med sig av något gav hon det till de besökande systrarna. Om hon behövde något fick hon det av systrarna.7
Låt oss hänge oss åt Hjälpföreningen som president Boyd K Packer har rått oss: ”Tjänande i Hjälpföreningen förstorar och helgar varje enskild syster … När ni ägnar er åt Hjälpföreningen och organiserar den, får den att fungera och deltar i detta, upprätthåller ni den grund som välsignar varje kvinna som kommer under dess inflytande.”8
Liksom Emma Smith beskrev en båt som fastnat i forsen, där folk ombord behövde hjälp, så kan vi jämföra det med vår tid när vi ser en granne som är sjuk, ett barn som behöver undervisning, en tonåring som behöver en vän eller en familj som förlorat sin inkomst och behöver hjälp att komma på fötter igen. Vi hör talas om katastrofer, stormar eller personliga tragedier som drabbar våra systrar överallt. Vi behöver inte leta efter saker att göra eller värdiga saker att kämpa för.
Kom ihåg att de flesta behoven finns i vårt eget hem, grannskap eller samhälle. Ett vänligt ord, en litet tackbrev, ett telefonsamtal, ett kärleksfullt leende, en hjälpande hand och en påminnelse om att Gud lever och älskar oss är vad som ofta behövs mest. Vi kan upplyfta och välsigna andra på så många sätt.
Hjälpföreningen är inte bara en lektion på söndagen. Det är inte bara en plats att gå till om vi inte undervisar i Primär eller Unga kvinnor. Det är Herrens organisation för kvinnor. Att delta i Hjälpföreningen är en del av vårt underbara arv och vår gåva som kvinnor i Herrens kyrka.
Under de första hjälpföreningsmötena gjorde Joseph Smith klart för systrarna att de skulle undervisa varandra om Jesu Kristi evangelium. Han sade: ”Föreningen är inte enbart till för att hjälpa de fattiga utan också för att rädda själar.”9 Han sade vidare: ”Jag vrider nu om nyckeln för er i Guds namn, och denna förening skall nu glädja sig och kunskap och intelligens skall flöda ner från och med denna tidpunkt.”10 Det påminner mig om att glädjas åt de välsignelser Gud har gett denna kyrkas kvinnor.
Hjälpföreningens kvinnor har alltid strävat efter att lära sig mer och utvecklas. Vi vet att ”Guds härlighet är intelligens”.11
I en uppenbarelse 1830 som gavs genom profeten Joseph till hans hustru Emma Smith förkunnade Herren att hon skulle ”förklara skrifterna och … förmana kyrkan alltefter som det skall givas dig genom min Ande”.12 Det var inte bara Emma som uppmanades att göra detta utan Joseph klargjorde att alla systrarna skulle söka efter denna gåva.13 Kvinnorna undervisade om Jesu Kristi evangelium och följde Frälsaren i ord och handling. Systrarna gav varandra näring genom Guds goda ord.14
En del kvinnor har sagt att det är skrämmande att undervisa en klass eller tala inför en grupp. Jag kan intyga för er att jag vet av erfarenhet att det kan få en att känna sig osäker. Låt oss minnas vad Eliza R Snow sade till sin brorsdotter som hade ombetts tala inför en grupp. När brorsdottern ställde sig upp stelnade hon till av skräck och fick inte fram ett ljud. Till slut satte hon sig ned igen. Eliza rådde henne mjukt och stilla: ”Det gör inget, men nästa gång någon ber dig att tala, försök att säga något.”15
Vi har något att säga om vi förbereder oss enligt Herrens maning. Han säger att vi ska ”predika [hans] evangelium genom Anden” och ”därför förstår den som predikar och den som tar emot varandra, och båda blir uppbyggda och gläds med varandra”.16 När vi förbereder oss noga med hjälp av skrifterna och material som godkänts av kyrkan, och ber Herren om hjälp så ger han oss ”den Helige Andens outsägliga gåva”17 och vi vet vad vi ska säga för att alla ska bli uppbyggda.
Under ett underbart hjälpföreningsmöte skrev Eliza R Snow i protokollet att ”nästan alla närvarande stod upp och talade och Herrens Ande uppfriskade varje hjärta som en renande ström”.18 Vi hoppas att våra systrar idag känner sig närda, uppbyggda och uppfriskade varje gång de deltar i en söndagslektion, går ut som besökslärare, deltar i en aktivitet eller utför tjänande.
Systrar, nu mer än någonsin behöver vi kvinnor som är starka. Vi behöver kvinnor som starkt, trofast och oförskräckt förkunnar sanningen. Vi behöver kvinnor som är rättfärdiga exempel. Vi behöver kvinnor som verkar med iver för en god sak.19 Vi behöver leva på ett sådant sätt att vårt liv vittnar om att vi älskar vår himmelske Fader och vår Frälsare Jesus Kristus och att vi gör det de ber oss om. Vi behöver ”rädda allt det finaste djupast inne i [oss]”20 så att vi som Guds döttrar kan göra vår del i att bygga upp Guds rike. Vi får hjälp att göra det. Som Joseph Smith sade: ”Om ni lever upp till era privilegier, kan änglarna inte hindras från att vara ert sällskap.”21
Låt oss bära varandras bördor, sörja med dem som sörjer, trösta dem som står i behov av tröst och på så sätt hålla de förbund vi ingått.22
Vi har välsignats rikligen. Frälsaren står i ledningen för denna kyrka. Vi leds av levande profeter, siare och uppenbarare. Vi har de heliga skrifterna som vi kan läsa, studera och finna personliga svar i dagligen. Vi har heliga tempel runt om i världen där vi kan ta emot de förrättningar som krävs för att vi ska kunna återvända till vår himmelske Fader. Och vi har varandra till hjälp.
Jag ser ”Guds bild inpräntad i ert ansikte”23 när jag besöker platser runt om i världen. Jag hör talas om era goda gärningar och oerhörda hängivenhet. Jag ser Kristi ljus i era ögon.
Jag vet att vi, som Emma uppmanade till, kan göra något extraordinärt idag. Vi kan vara en rättfärdig armé av kvinnor som är beväpnade med kärlek, medkänsla, tjänande och tro. Vi kan vara en mäktig kraft i det godas tjänst i världen. Då har vi blivit det som president Packer beskriver: ”Hjälpföreningen kan … liknas vid en tillflyktsort –– en plats för säkerhet och skydd … Ni kommer att vara säkra i den. Den omsluter varje syster som en skyddande mur.”24 Vi måste ha denna plats för säkerhet och skydd!
Är det inte underbart att tillhöra Hjälpföreningen? Genom att minnas vad dessa ädla kvinnor gjorde förr i tiden får vi vägledning idag och i framtiden.
Jag vittnar om att Gud, vår himmelske Fader, och hans Son Jesus Kristus lever och älskar oss. Jag vittnar om att vi leds av en Guds profet. Jag vittnar om att när vi håller våra förbund får vi omätbara välsignelser. I Jesu Kristi namn, amen.