Gud älskar och hjälper alla sina barn
Vi behöver vår himmelske Faders hjälp. Viktiga källor till denna hjälp kommer av att vi är i våra medmänniskors tjänst, genom bön och genom att sätta Kristus i centrum.
En av de grundläggande sanningarna i återställelsen är att Gud lever och bor i sina himlar, att han är en upphöjd människa med en kropp av ”kött och ben”,1 att han är gårdagens, dagens och i evigheten samma oföränderlige Gud,2 all dygds och sannings källa.
Adam och Eva var de första av hans dödliga barn på jorden. Om deras tillkomst sade han: ”Och jag, Gud, skapade människan till min egen avbild, till min Enföddes avbild skapade jag henne, till man och kvinna skapade jag dem.”3
Denna sanning upphöjer den mänskliga familjen. Män och kvinnor är underbara skapelser begåvade med gudomliga egenskaper. Vid tiden för skapelsen gav Gud Adam och Eva den gudomliga förmågan att föda barn i sin egen avbild. Vi är därför allesammans en avbild av honom.
Vi kämpar emellertid med svåra jordiska svagheter och risker. Sjukdom, åldrande och död är ofrånkomliga. Svårigheter och sorger hör till livets gång. Personliga böjelser, begär och passioner kräver tillfredsställelse.
Av alla dessa anledningar och fler därtill behöver vi vår himmelske Faders hjälp. En viktig källa till denna hjälp får vi genom att vara i våra medmänniskors tjänst.4 Befallningen lyder: ”Älska din nästa som dig själv.”5 Eftersom vi alla är bröder och systrar är vi alla ”en nästa”, även om vi skiljer oss åt genom avstånd, kultur, religion och ras. Profeten Joseph sade: ”En man som är fylld av Guds kärlek är inte nöjd med att enbart välsigna sin familj, utan sträcker sig ut till hela världen, mån om att välsigna hela den mänskliga rasen.”6 Herren är vårt föredöme, ”ty han gör det som är gott bland människobarnen … Och han avvisar ingen som kommer till honom, varken svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna. Och han kommer ihåg hedningen, och alla är lika inför Gud.”7
För att sörja för andra på Herrens sätt anstränger vi oss att ta hand om oss själva och uppoffrar oss för att hjälpa de behövande. De fattiga arbetar för det som de får och söker göra det bättre för andra.8 Det mönstret har vi haft hos oss från begynnelsen.9
Kyrkans välfärdsplan innefattar detta gudomliga mönster, och trofasta medlemmar i kyrkan följer det. Deras offergåvor ger hjälp åt änkan, omvårdnad till den föräldralösa och en tillflykt åt de lidande.
För några år sedan besökte en hög ämbetsman från Kina Salt Lake City, såg kyrkans historiska platser och höll ett tal vid Brigham Young-universitetet. När han fick höra talas om kyrkans välfärdsprogram, sade han: ”Om alla älskade varandra på det här sättet, skulle världen vara en mycket fridfullare plats.”
Att fasta och ge värdet av den mat som inte äts för att hjälpa de fattiga fångade ambassadörens intresse. Vid slutet av besöket på Welfare Square överräckte han ett litet rött kuvert till föreståndaren – en ”röd påse”. I Kina ges en ”röd påse” som en kärleksfull gest, en välsignelse och en önskan om god framtid. ”Den innehåller inte mycket”, sade besökaren, ”men det är de pengar jag har sparat genom att inte äta frukost de senaste två morgnarna. Jag vill ge mitt fasteoffer till kyrkans välfärdsprogram.”10
Kyrkans välfärdsplan är inspirerad av Gud. Dess lärosatser är grundläggande för människans frälsning.11 Den är ett tecken på tjänande, ett vittne för världen om att Jesu Kristi Kyrka har återställts. Den är himlens hjälp på praktiska sätt. President Thomas S Monson har sagt: ”Välfärdsprinciperna … förändras inte. De kommer inte att förändras. De är uppenbarade sanningar.”12
Ett annat viktigt sätt att få Guds hjälp är bönen. Vi är befallda att be till Gud, vår Fader, i Jesu Kristi namn. Uppmaningen lyder: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.”13 Vår himmelske Fader besvarar alla uppriktiga böner.
Som Herrens profet ger president Thomas S Monson oss rådet: ”Ibland tycks det inte finnas något ljus i slutet av tunneln – ingen gryning som ersätter nattens mörker … Vi känner oss övergivna, förkrossade, ensamma. Om du befinner dig i den situationen så vädjar jag till dig att vända dig till vår himmelske Fader i tro. Han lyfter dig och leder dig. Han tar inte alltid bort dina prövningar, men han tröstar och leder dig med kärlek genom vilken storm du än ställs inför.”14
När vi står inför vissa behov förlitar vi oss på en form av bön som bara är tillgänglig under deras händer som är bemyndigade att handla för Guds räkning. Jesus Kristus gick ut för att ”hela de sjuka, uppväcka de döda”15 och upplyfta förtvivlade själar. Med evangeliets återställelse kom prästadömets makt och myndighet att fortsätta med denna sida av Guds verk.16
När någon är sjuk eller djupt bekymrad, ”skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom.”17 Trofasta äldster har myndighet att göra det som Herren skulle ha gjort om han varit där.18
Om uppteckningar hade förts över böner som besvarats, skulle det inte finnas rum i världen för så alla dessa böcker. Från äldste Glenn L Rudd, en generalauktoritet emeritus och älskad medarbetare, kommer denna berättelse som jag älskar:
”Jag fick ett telefonsamtal och fick veta att en släkting, en tolvårig flicka som hette Janice, låg på sjukhuset med allvarliga skador. Hennes mor ville att hon skulle få en prästadömets välsignelse.
Äldste Cowley och jag gick till sjukhuset. Där fick vi höra fler detaljer om olyckan. Janice hade blivit påkörd av en stadsbuss. De dubbla bakdäcken hade kört över hennes huvud och kropp.
Äldste Cowley och jag gick in i rummet där Janice låg. Hon hade ett brutet bäckenben, en svårt sargad axel, många brutna ben och svåra skador i huvudet som inte gick att åtgärda. Vi kände ändå att vi skulle smörja henne och ge henne en välsignelse. Jag smorde henne med olja och äldste Cowley beseglade smörjelsen. På ett kraftfullt och bestämt sätt välsignade han henne att hon skulle bli frisk och helad, samt kunna leva ett normalt liv. Han välsignade henne att hon skulle tillfriskna utan några bestående men av sina många skador. Det var en underbar välsignelse och i sanning en storslagen stund.”
Äldste Rudd fortsätter: ”Janice rörde inte en muskel på över en månad. Vi tappade aldrig tron. En välsignelse hade uttalats om att hon skulle bli bra och inte få några bestående men.”
Äldste Rudd avslutade: ”Det har nu gått många år sedan det sjukhusbesöket. Jag talade nyligen med Janice. Hon är nu 70 år gammal, mor till tre barn, mormor och farmor till elva barnbarn. Än i dag har hon inte haft några men av olyckan.”19
Detta är bara en av många helbrägdagörelser. Men ingen är ett större bevis på hur vår himmelske Fader hjälper sina barn genom bön än det som ägde rum på detta sjukhus, med tolvåriga Janice och två enkla Guds tjänare, för omkring 58 år sedan.
Den slutliga hjälpen från vår himmelske Fader kommer till oss genom hans Son, ”ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”.20
Det är med stor vördnad och djup respekt som jag bär vittne om Herren Jesus Kristus. När jag gör det påminns jag om hur försiktiga vi måste vara när vi använder hans namn. Även om hans inflytande, lärdomar och frälsning gör att vi älskar honom, är det bäst om vi inte talar om honom som om han var vår närmaste granne.
Han är den förstfödde av vår Faders andebarn. Han gjorde allt som bestämts att han skulle göra – därför visar allt honom vördnad och vittnar om honom.21 Han sade till de forna profeterna vad de skulle skriva och uppenbarar hans vilja för sina profeter idag – och han uppfyller alla deras ord.22
Som Guds enfödde Son, född av jungfru Maria, övervann han döden, sonade världens synder och bringade frälsning till både levande och döda. Som vår uppståndne Herre åt han fisk och bröd tillsammans med apostlarna och inbjöd folkmassorna på båda halvkloten att känna på såren i hans händer, fötter och sida så att alla skulle kunna veta att han är Israels Gud – han är den levande Kristus.
Han förkunnar för alla:
”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör,
och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.”23
Han är vår Lagstiftare och Domare, världens Återlösare. Vid hans andra ankomst skall herradömet vila på hans axlar, ”och hans namn skall vara: Underbar, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste”.24 Om detta vittnar jag i Jesu Kristi heliga namn. Amen.