Våra hjärtan förenade i enighet
De heliga kan genomföra Herrens alla avsikter när de är helt eniga i rättfärdighet.
Mina kära bröder och systrar, det är en glädje att få samlas här med er denna sabbatsmorgon. Våra omständigheter varierar mycket. Vi kommer från alla länder och med varierande etnisk bakgrund in i Guds rike. Och den förutsagda insamlingen kommer att accelerera.
Vi ser allt fler konflikter mellan folken i världen runtomkring oss. Dessa motsättningar och tvister kan påverka oss. Det är därför mitt hoppingivande budskap i dag att enighetens stora dag kommer. Herren Jehova ska återvända för att bo med dem som blivit hans folk och ska finna dem eniga, att de är av ett hjärta, förenade med honom och vår himmelske Fader.
Ni har hört det budskapet om enighet från mig mer än en gång. Det kan mycket väl hända att jag talar om det igen. Jag har hört varje Guds profet i min livstid tala om det. En vädjan om enighet var det sista jag minns att president David O McKay talade om. Herrens profeter har alltid bett oss vara eniga. Behovet av att vi ska få denna gåva och svårigheten att bevara den kommer att öka i kommande dagar, då vi som ett folk kommer att förberedas för vår storslagna bestämmelse.
Mitt budskap är att vi gör bättre ifrån oss. Fäder och mödrar ber om enighet i sitt hem och dessa böner besvaras. Familjer ber tillsammans morgon och kväll. Jag blev inbjuden att knäböja tillsammans med en familj vid sängdags när jag var gäst hos dem. Det yngsta barnet fick i uppgift att be. Han bad som en patriark för var och en i familjen, en efter en. Jag öppnade ögonen en sekund för att se på de andra barnens och på föräldrarnas ansikte. Jag såg att de var förenade i tro och kärlek i den där lille pojkens bön.
Några systrar i Hjälpföreningen bad nyligen tillsammans innan de för första gången besökte en ung änka vars make hade gått bort utan förvarning. De ville veta vad de skulle göra och hur de kunde samarbeta för att ställa i ordning hemmet för familj och vänner som skulle komma i samband med begravningen. De behövde få veta vilka tröstens ord de skulle säga på Herrens vägnar. De fick svar på sin bön. När de kom till huset satte varje syster i gång att fullgöra en uppgift. Huset blev så snabbt färdigt att några systrar var ledsna över att de inte kunde göra mer. De tröstens ord som sades var helt och hållet passande. Systrarna hade gemensamt handlat i Herrens tjänst, med förenade hjärtan.
Ni har liksom jag sett bevis på att vi går mot att bli ett. Vi får uppleva enighetens under när vi ber om det och arbetar på det på Herrens sätt. Våra hjärtan förenas i enighet. Gud har utlovat den välsignelsen till sina trofasta heliga oavsett olikheter i bakgrund och oavsett vilka konflikter som rasar omkring dem. Han bad såväl för oss som för sina lärjungar när han bad till sin Fader om att vi ska vara ett.1
Skälet till att vi ber om den välsignelsen är också skälet till att Fadern beviljar oss den. Vi vet av erfarenhet att glädje följer när vi välsignas med enighet. Som vår himmelske Faders andebarn längtar vi efter den glädje som vi en gång hade hos honom i livet före detta. Det är hans önskan att uppfylla denna heliga önskan om enighet, av kärlek till oss.
Han kan inte ge oss den enskilt. Den enighetens glädje han så gärna vill ge oss är inte för enskilda. Vi måste söka den och bli berättigade till den tillsammans med andra. Det är därför inte överraskande att Gud uppmanar oss att samlas så att han kan välsigna oss. Han vill att vi ska samlas som familjer. Han har upprättat klasser, församlingar och grenar och befallt oss att ofta komma tillsammans. I dessa sammankomster, som Gud anordnat för oss, ligger vår stora möjlighet. Vi kan be och verka för den enighet som ger oss glädje och mångdubblar vår förmåga att tjäna.
Åt de tre nephiterna utlovade Frälsaren den glädje som finns i enigheten med honom som slutlig belöning efter deras trofasta tjänande. Han sade: ”[Ni] skall … få glädjens fullhet, och ni skall sitta ned i min Faders rike. Ja, er glädje skall vara fullständig, liksom Fadern har givit mig glädjens fullhet, och ni skall bli sådana som jag är, och jag är så som Fadern, och Fadern och jag är ett.”2
Herren har gett oss ledning för att vi ska veta vad vi ska göra för att få den ständigt ökande enighetens välsignelse och glädje. Mormons bok berättar om en tid då detta uppnåddes. Det var på Almas tid, vid Mormons vatten. Det folket gjorde under dessa svåra och farliga omständigheter ger oss både ledning och uppmuntran.
Allt som Alma och hans folk fick inspiration att göra gick ut på att hjälpa folket välja att låta hjärtat förändras genom Jesu Kristi försoning. Det är det enda sätt på vilket Gud kan skänka välsignelsen att ha förenade hjärtan.
I Mosiah står det:
”Och de kallades Guds kyrka eller Kristi kyrka från den tiden och framåt. Och det hände sig att var och en som döptes med Guds makt och myndighet införlivades i hans kyrka …
Och han befallde dem att de inte skulle undervisa om något annat än det som han hade undervisat dem om och som hade talats genom de heliga profeternas mun.
Ja, han befallde dem att de inte skulle predika något annat än omvändelse och tro på Herren, som hade återlöst sitt folk.
Och han befallde dem att det inte skulle finnas några stridigheter bland dem, utan de skulle se framåt med en och samma blick, med en tro och ett dop, med sina hjärtan förenade i enighet och i kärlek till varandra.
Och så befallde han dem att predika. Och på så sätt blev de Guds barn.”3
Det var därför som Alma befallde sitt folk att undervisa om tro och omvändelse. Det var därför mina barn började vänta sig att jag vid varje lektion på våra familjekvällar skulle komma på något sätt att uppmuntra någon att vittna om Frälsaren och hans kallelse. Ibland gjorde vi som föräldrar det. De bästa kvällarna lyckades vi på något sätt uppmuntra barnen att göra det, antingen genom att hålla lektionen eller besvara frågor. När vittnesbörd om Frälsaren bars kom den Helige Anden för att bekräfta det. De kvällarna kände vi hur våra hjärtan förenades.
Förutom förordningar finns det principer som vi handlar efter som ett folk som leder till större enighet.
En av dessa principer är uppenbarelse. Endast genom uppenbarelse kan vi veta hur vi kan följa Herrens vilja tillsammans. Det kräver ljus från ovan. Den Helige Anden vittnar till vårt hjärta och till hjärtat hos dem som är samlade kring oss om det som han vill att vi ska göra. Och det är genom att hålla hans bud som vi kan få våra hjärtan förenade i enighet.
En andra princip som vägleder vår utveckling mot att bli eniga är att vara ödmjuk. Högmod är enighetens största fiende. Ni har sett och upplevt dess fruktansvärda verkningar. Bara för några dagar sedan såg jag hur två personer – goda människor – började med en lätt meningsskiljaktighet. Det började som en diskussion om vad som var sant, men blev en strid om vem som hade rätt. Personerna blev allt mer högröstade. De blev allt rödare i ansiktet. I stället för att tala om sakfrågan började de tala om sig själva och kom med bevis varför det var troligare att deras åsikt var den rätta, med tanke på deras stora förmåga och bakgrund.
Ni skulle ha känt er lika förfärade som jag. Vi har sett de livsförgörande verkningarna av sådana tragiska konflikter. Ni och jag känner personer som har lämnat de heligas gemenskap på grund av sårad stolthet.
Lyckligtvis ser jag fler och fler skickliga fridsstiftare som gjuter olja på vågorna innan skadan är skedd. Ni kan vara en av dessa fridsstiftare, oavsett om ni är part i konflikten eller åskådare.
Ett sätt som jag sett det göras på är att leta efter något som alla är ense om. För att kunna vara den fridsstiftaren måste ni ha den enkla tron på att som Guds barn, med alla våra olikheter, är det troligt att det i varje fast ståndpunkt vi intar finns spår av sanning. Den stora fridsstiftaren, den som återställer enighet, är den som finner ett sätt att få människor att se de sanningar de har gemensamt. Den sanning de har gemensam är alltid större och viktigare än deras meningsskiljaktigheter. Ni kan hjälpa er själva och andra att se denna gemensamma grund om ni ber Gud om hjälp och sedan följer hans maningar. Han kommer att besvara era böner om att hjälpa er återställa friden, liksom han gjort i mitt liv.
Samma princip gäller när vi skapar enighet bland människor som har helt olika bakgrund. Guds barn har alltid mer gemensamt än vad som skiljer dem åt. Till och med olikheter kan ses som en möjlighet. Gud hjälper oss att se andras olikheter som ett bidrag istället för en källa till irritation. Herren kan hjälpa er se och värdesätta det som den andra har att komma med och som ni saknar. Mer än en gång har Herren hjälpt mig se hans godhet i att föra mig samman med någon vars olikhet var just den hjälp jag behövde. Det har varit Herrens sätt att kompensera för något som jag saknade så att jag kunde tjäna honom bättre.
Det leder till en annan princip för enighet: att tala väl om varandra. Tänk på senaste gången någon frågade er hur ni tycker det går för någon i er familj eller i kyrkan. Det hände mig flera gånger förra veckan. Det finns tillfällen då vi måste döma andra. Ibland krävs det att vi bedömer andra på det sättet. Men i de flesta fall har vi ett val. Anta till exempel att någon frågar er vad ni tycker om den nye biskopen.
Allteftersom vi blir bättre och bättre på att skapa enighet, kommer vi att tänka på ett skriftställe när vi får sådana frågor. ”Och nu, mina bröder, eftersom jag vet att ni känner till ljuset enligt vilket ni kan döma, det ljus som är Kristi ljus: Se till att ni inte dömer orätt. Ty med samma dom som ni dömer kommer även ni att bli dömda.”4
Om ni tänker på att ni ser andra i ett ofullkomligt ljus så blir ni troligtvis mer välvilliga i det ni säger. Förutom detta skriftställe har ni kanske hört er mamma säga, som min mor gjorde: ”Har du inget gott att säga om någon annan så säg ingenting alls.”
Det kan hjälpa er att söka efter det bästa i biskopens insats och karaktär. Frälsaren, som er kärleksfulle domare, kommer säkerligen att göra detta då han bedömer er och min insats Skrifterna och det som ni hörde er mamma säga kan mycket väl leda till att ni svarar genom att beskriva det bästa i biskopens insats och hans goda avsikter. Jag lovar er att ni får känna frid och glädje när ni i Kristi ljus är positiva i det ni säger om andra. Ni känner då till exempel enighet med den biskopen och med personen som bad om er åsikt, inte därför att biskopen är fullkomlig eller därför att personen som frågar delar er välvilliga utvärdering, utan för att Herren låter er känna sin uppskattning för att ni valde att avstå från möjligheten att så oenighet.
Vi måste handla efter samma princip allteftersom Herren insamlar fler och fler människor som skiljer sig från oss. Vi kommer att inse mer och mer att försoningen åstadkommer samma förändringar hos oss alla. Vi blir lärjungar som är ödmjuka, kärleksfulla, beredvilliga, och samtidigt oförskräckta och trofasta i allt. Vi bor fortfarande i olika länder, men vi kommer in i kyrkan genom en process som förändrar oss. Med hjälp av Andens gåvor blir vi det som aposteln Paulus såg:
”Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.
Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj.”5
Med den enighet som jag ser öka kan Herren utföra det som världen kommer att uppfatta som ett underverk. De heliga kan genomföra Herrens alla avsikter när de är helt eniga i rättfärdighet.
Jag har personligen hört presidenter för olika länder, regenter och ledare för världsomspännande hjälporganisationer lovorda oss och säga: ”Er kyrka var först på plats för att hjälpa till vid katastrofen. Hundratals av era medlemmar kom och hade allting med sig som de överlevande behövde. De hade dessutom med sig egna tält och förnödenheter. De var outtröttliga och glada. De tycktes veta vart de skulle gå och när.” Sedan säger de ungefär så här: ”Er kyrka vet hur man organiserar sig för att få någonting gjort.”
Jag tackar dem utan att säga att undret inte bara ligger i själva organisationen, utan också i medlemmarnas hjärtan. De heliga kommer i Herrens namn för att ge det slags hjälp som han skulle ge. De kom, de följde de anvisningar som Herrens utvalda ledare gav dem. Deras hjärtan var förenade och därför ökade deras kraft storligen.
Jag bär mitt högtidliga vittnesbörd för er om att den enighet som vi nu upplever kommer att öka. Gud Fadern lever. Han hör och besvarar våra böner i kärlek. Frälsaren Jesus Kristus, uppstånden och ärorik, lever och sträcker ut sin hand till oss i barmhärtighet. Det här är hans sanna kyrka. President Monson är Guds levande profet. Om vi förenas i att stödja honom av allt vårt hjärta och är villiga att utföra det som Gud ber oss om, blir vi allt mer eniga och kan med Guds kraft gå varthelst han kallar oss och bli det som han vill att vi ska bli.
Jag ger er min välsignelse att ni ska känna enighet i ert hem och i kyrkan. Och jag ger er Herrens löfte om att ni ska få ert hjärtas rättfärdiga önskningar beviljade genom denna glädjens enighet. I Jesu Kristi heliga namn, amen.