Hoppets oändliga kraft
Genom att sätta hoppet till Gud, till hans godhet och till hans makt, får vi nytt mod i svårigheter.
Mina kära bröder och systrar och vänner, vilken härlig dag för oss då vi får uppleva att vår älskade profet tillkännager fem nya tempel. Vilken underbar dag för oss alla.
Mot slutet av andra världskriget blev min far inkallad till tyska armén och skickades till västfronten, så min mor fick ensam ta hand om vår familj. Fastän jag bara var tre år, minns jag än i dag rädslan och hungern under den här tiden. Vi bodde i Tjeckoslovakien och för var dag som gick kom kriget allt närmare och faran blev allt större.
Under den stränga vintern 1944 beslöt sig min mor till sist för att fly till Tyskland, där hennes föräldrar bodde. Hon byltade på oss och lyckades på något sätt få med oss alla på ett av de sista flyktingtågen västerut. Det var farligt att resa under den här tiden. Vart vi än kom påminde oss ljudet av explosioner, plågade ansikten och den ständiga hungern om att vi befann oss i ett krigsområde.
Under resans gång stannade tåget då och då för att proviantera. En natt vid ett av dessa uppehåll skyndade sig min mor ut ur tåget för att leta efter mat åt sina fyra barn. När hon kom tillbaka fann hon till sin fasa att tåget och barnen var borta!
Hon var nedtyngd av oro och hennes hjärta fylldes av förtvivlade böner. Hon sökte febrilt igenom den stora och mörka bangården, gick envist kors och tvärs över de många spåren i hopp om att tåget trots allt inte redan hade avgått.
Kanske kommer jag aldrig att få veta vilka tankar som gick genom min mors hjärta och huvud den där mörka natten då hon letade igenom en dyster järnvägsstation efter sina borttappade barn. Jag tvivlar inte på att hon var skräckslagen. Jag är säker på att det slog henne att om hon inte fann det där tåget, skulle hon kanske aldrig få se sina barn igen. Men ett vet jag med säkerhet: Med sin tro övervann hon sin fruktan och med sitt hopp övervann hon sin förtvivlan. Hon var inte en kvinna som satte sig ner och jämrade sig över tragedier. Hon satte sig i rörelse. Hon omsatte sin tro och sitt hopp i handling.
Så hon sprang från spår till spår och från tåg till tåg tills hon slutligen fann vårt tåg. Det hade flyttats till en avsides del av stationsområdet. Där återfann hon äntligen sina barn.
Jag har ofta tänkt på den där natten och på vad min mor måste ha gått igenom. Om jag kunde gå tillbaka i tiden och sitta bredvid henne, skulle jag fråga hur hon lyckades fortsätta trots sin rädsla. Jag skulle fråga henne om tro och hopp och hur hon övervann sin förtvivlan.
Även om detta är omöjligt, kan jag kanske i stället få sitta bredvid er, bredvid alla er som är modlösa, oroliga eller ensamma. I dag vill jag tala med er om hoppets oändliga kraft.
Hoppets betydelse
Hoppet är ett av benen på en trebent pall tillsammans med tro och kärlek. Dessa tre stabiliserar vårt liv oberoende av vilka skrovliga eller ojämna underlag vi ställs inför. Skrifterna är tydliga och vissa i fråga om vikten av hopp. Aposteln Paulus lärde att skrifterna skrevs i avsikt att vi skulle ”bevara vårt hopp”.1
Hoppet har kraften att fylla vårt liv med lycksalighet.2 Dess frånvaro – om det vi önskar i hjärtat dröjer – kan ”tära på hjärtat”.3
Hoppet är en Andens gåva.4 Det är ett hopp om att vi, genom Kristi försoning och genom kraften i hans uppståndelse, ska uppstå till evigt liv, och detta tack vare vår tro på Frälsaren.5 Detta slags hopp är såväl en löftesprincip som ett bud,6 och liksom med alla andra bud har vi ansvaret att göra det till en aktiv del av vårt liv och övervinna frestelsen att gör avkall på hoppet. Hoppet om vår himmelske Faders barmhärtiga lycksalighetsplan leder till frid7, nåd8, glädje9 och glad fullbordan.10 Hoppet om frälsning är som en skyddande hjälm.11 Det är grunden till vår tro12 och ett ankare för själen.13
Moroni i sin ensamhet – till och med efter att ha bevittnat sitt folks fullständiga undergång – trodde på hoppet. I det nephitiska folkets skymning skrev Moroni att vi utan hoppet inte kan få en arvedel i Guds rike.14
Men varför finns det då förtvivlan?
Skrifterna säger att det måste finnas ”en motsats till allting”.15 Och så är det med tro, hopp och kärlek. Tvivel, förtvivlan och bristande omsorg om våra medmänniskor leder till frestelser som kan göra att vi går miste om dyrbara välsignelser.
Motståndaren använder förtvivlan till att fängsla hjärtan och sinnen i kvävande mörker. Förtvivlan berövar oss allt som är livfullt och glädjerikt och efterlämnar de tomma resterna av det som livet var avsett att vara. Förtvivlan tar död på ambitioner, påskyndar sjukdom, förorenar själen och avtrubbar hjärtat. Förtvivlan kan tyckas som en trappa som alltid och enbart leder neråt.
Hoppet, å andra sidan, är som en solstråle som går upp över våra nuvarande omständigheters horisont. Det genomtränger mörkret med en strålande gryning. Det uppmuntrar och inspirerar oss att lita på kärleksfull omvårdnad av en himmelsk Fader, som har berett en väg för dem som söker efter evig sanning i en värld av relativism, förvirring och rädsla.
Vad är då hopp?
Språket i dess komplexitet ger oss flera nyanser och styrkegrader av ordet hopp. Ett litet barn kan till exempel hoppas på en leksakstelefon, en tonåring hoppas på samtal från en alldeles särskild vän, och en vuxen kanske hoppas att telefonen ska sluta ringa helt och hållet.
Jag vill i dag tala om det hopp som övergår det triviala och inriktar sig på Israels hopp,16 människosläktets stora hopp, ja, vår Återlösare Jesus Kristus.
Hopp är inte kunskap17 utan snarare den orubbliga förvissningen att Herren kommer att infria sina löften till oss. Det är tillförsikten att om vi lever efter Guds lagar och hans profeters ord nu, kommer vi att få de önskade välsignelserna i framtiden.18 Det är att tro och förvänta att våra böner blir besvarade. Det yttrar sig i tillförsikt, optimism, entusiasm och tålmodig ihärdighet.
På evangeliets språk: Detta hopp är fast, orubbligt och verksamt. Forna dagars profeter talar om ett ”fast hopp”19 och ett ”levande hopp”. 20 Det är ett hopp som förhärligar Gud genom goda gärningar. Med hopp kommer lycka och glädje.21 Med hopp kan vi ha ”tålamod och [uthärda] … [våra] lidanden”.22
Sådant vi hoppas på och sådant vi sätter vårt hopp till
Det vi hoppas på är ofta framtida händelser. Om vi bara kunde se bortom jordelivets horisont, på det som väntar oss bortom detta liv. Kan man tänka sig en härligare framtid än den som vår himmelske Fader har förberett för oss? Tack vare Jesu Kristi offer behöver vi inte frukta, för vi kommer att leva i evighet och inte smaka döden igen.23 Tack vare hans oändliga försoning kan vi renas från synd och stå rena och obefläckade inför domarskranket.24 Frälsaren är upphovet till vår frälsning.25
Och vilket slags tillvaro kan vi hoppas på? De som kommer till Kristus, omvänder sig från sina synder och lever i tro får leva för evigt i frid. Tänk på värdet av denna eviga gåva. Omgivna av dem vi älskar ska vi veta vad som är den högsta glädjen och gå framåt i kunskap och lycksalighet. Oavsett hur dystert vårt livs kapitel må te sig i dag, kan vi tack vare Jesu Kristi liv och offer hoppas på och vara förvissade om att slutet på vårt livs bok vida överträffar våra högsta förväntningar. ”Ögat [har inte] sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.”26
Det vi sätter vårt hopp till håller oss uppe i vardagslivet. Det stöder oss i prövningar, frestelser och bedrövelser. Alla har upplevt modlöshet och svårigheter. Ja, det finns tider då mörkret kan tyckas outhärdligt. Det är i sådana tider som det återställda evangeliets gudomliga principer, vilka vi sätter vårt hopp till, kan stödja oss tills vi på nytt vandrar i ljuset.
Vi hoppas på Jesus Kristus, på Guds godhet, på den Helige Andens uppenbarelser därför att vi vet att vi blir bönhörda. Eftersom Gud har varit trofast och hållit sina löften tidigare, kan vi med tillförsikt sätta vårt hopp till att Gud håller sina löften till oss nu och i framtiden. I tider av nöd kan vi hårt hålla fast vid hoppet att allt ska ”samverka till [vårt] bästa”27 om vi följer råden från Guds profeter. Detta att sätta vårt hopp till Gud, till hans godhet och till hans makt, ger oss nytt mod i svårigheter och ger kraft till dem som känner sig hotade av fruktans, tvivlets och förtvivlans kringgärdande murar.
Hopp leder till goda gärningar
Vi lär oss att utveckla vårt hopp på samma sätt som vi lär oss att gå: ett steg i sänder. Då vi studerar skrifterna, talar med vår himmelske Fader dagligen, lovar att hålla Guds bud, som Visdomsordet, och betala ett fullt tionde, uppnår vi hopp.28 Vår förmåga ökar att ”[överflöda] i hoppet genom den helige Andens kraft”29 då vi mer fullkomligt lever efter evangeliet.
Det kan finnas tider då vi måste fatta ett modigt beslut att hoppas även om detta hopp motsägs av allt runtomkring oss. I likhet med fader Abraham ska vi, när ”allt hopp [är] ute” finna ”[tro] och [hoppas]”.30 Eller som en författare uttryckte det: ”Mitt i vintern [finner vi] inom [oss] … en oövervinnlig sommar.”31
Tro, hopp och kärlek kompletterar varandra och om en av dem växer, växer också de andra. Hopp kommer av tro,32 för utan tro kan det inte finnas något hopp.33 Likaså kommer tro av hopp, för tro är ”övertygelse om det man hoppas”.34
Hoppet är av avgörande betydelse för både tro och kärlek. När vår tro urholkas av olydnad och besvikelser, när vi skjuter något på framtiden, finns hoppet där för att stötta vår tro. När besvikelse och otålighet sätter kärleken på prov, stärker hoppet våra föresatser och manar oss till omsorg om våra medmänniskor utan att förvänta oss någon belöning. Ju klarare vårt hopp, desto större vår tro. Ju starkare vårt hopp, desto renare vår kärlek.
Det vi hoppas på leder oss till tron, det vi sätter vårt hopp till leder oss till kärleken. När dessa tre egenskaper – tro, hopp och kärlek35 – samverkar och är grundade i Jesu Kristi återställda evangeliums ljus och sanning, får de oss att överflöda av goda gärningar.36
Hopp av egen erfarenhet
Varje gång en förhoppning infrias, skapar det tillförsikt och ett större hopp. Jag kan tänka på många tillfällen i mitt liv då jag själv fick uppleva hoppets kraft. Jag minns mycket väl dagarna under min uppväxt då jag var omgiven av ett världskrigs fasor och hopplöshet, brist på utbildningsmöjligheter, livshotande hälsoproblem och en flyktings besvärliga och nedslående ekonomiska erfarenheter. Vår mors exempel att också i de värsta av tider fortsätta framåt och omsätta tro och hopp i handling, inte bara oro eller önsketänkande, höll mig och min familj uppe och gav oss tillförsikten att nuvarande omständigheter skulle avlösas av framtida välsignelser.
Jag vet genom dessa upplevelser att det är Jesu Kristi evangelium och medlemskapet i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som stärker tron, ger ett klart hopp och leder oss till Kristi kärlek.
Hoppet håller oss uppe när vi förtvivlar. Hoppet lär oss att det finns skäl att glädjas till och med när allt tycks mörkt omkring oss.
Liksom Jeremia förkunnar jag: ”Välsignad är den man som … har HERREN till sin förtröstan.”37
Liksom Joel vittnar jag om ”att HERREN är en tillflykt för sitt folk, ett skydd för Israels barn”.38
Liksom Nephi förkunnar jag: ”Sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor. Om ni alltså strävar framåt, mättar er med Kristi ord och håller ut intill änden, se, så säger Fadern: Ni skall få evigt liv.”39
Det är det slags hopp vi måste vårda och utveckla. Detta mogna hopp får vi i och genom vår Frälsare Jesus Kristus, för ”var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren”.40
Herren har gett oss ett lugnande hoppets budskap: ”Var inte rädd, du lilla hjord.”41 Gud väntar ”med öppna armar för att ta emot”42 dem som överger sina synder och fortsätter i tro, hopp och kärlek.
Till alla som lider – till alla som är modlösa, oroliga eller ensamma – säger jag i kärlek och av stor omtanke: Ge aldrig upp!
Ge dig aldrig!
Låt aldrig förtvivlan övervinna din ande.
Ta emot och lita på Israels hopp, för Guds Sons kärlek genomtränger allt mörker, lindrar all sorg och gläder varje hjärta.
Om detta vittnar jag, och jag ger er min välsignelse i Jesu Kristi namn, amen.