Hedra prästadömet och använd det väl
Det fullkomliga föredömet för hur det heliga prästadömet ska användas är vår Frälsare, Jesus Kristus. Han verkade med ren kärlek och medkänsla.
Mina kära bröder, vi har samlats över hela världen i Guds heliga prästadömes förunderliga brödraskap. Vi är rikt välsignade som får vara bland de mycket få män på jorden som anförtrotts myndigheten att handla i Frälsarens namn för att välsigna andra genom att rättfärdigt använda hans prästadöme.
Jag undrar, bröder, hur många av oss som allvarligt begrundar det ovärderliga i att bära aronska och melkisedekska prästadömet. När vi tänker på hur relativt få män, som levt på jorden, har fått prästadömet och hur Jesus Kristus bemyndigat dessa personer att handla i hans namn, borde vi känna oss djupt ödmjuka och tacksamma för prästadömet vi bär.
Prästadömet är myndigheten att handla i Guds namn. Den myndigheten är väsentlig för att hans verk ska uppfyllas på jorden. Prästadömet vi bär är en delegerad del av Guds eviga myndighet. När vi är sanna och trofasta, blir vår prästadömsordination evig.
Men själva förlänandet av myndighet ger oss inte automatiskt ämbetets kraft. I vilken omfattning vi kan utöva prästadömets myndighet beror på vår personliga värdighet, tro på Herren Jesus Kristus, och lydnad mot hans bud. När kunskap om evangeliet utgör en säker grundval i vårt liv, ökar vår förmåga att värdigt använda prästadömet.
Det fullkomliga föredömet för hur det heliga prästadömet ska användas är vår Frälsare, Jesus Kristus. Han verkade med ren kärlek och medkänsla. Hans liv var ett enastående exempel på ödmjukhet och kraft. De största välsignelserna som kommer av att använda prästadömet kommer genom att ödmjukt tjäna andra utan tanke på sig själv. Genom att följa hans föredöme som trofasta, lydiga prästadömsbärare, får vi tillgång till stor kraft. När det behövs kan vi utöva helandets, välsignelsens, tröstens och rådgivningens makt, om vi trofast följer Andens stilla maningar.
Under några minuter ber jag att du föreställer dig att du och jag är ensamma på en tyst plats där miljön tillåter den Helige Andens vägledning. En del av er intervjuas regelbundet rörande personlig värdighet medan andra har ämbeten där detta sällan sker. Tänk dig under några minuter att du och jag har en privat prästadömsintervju.
Under dessa minuter vi är tillsammans ber jag dig begrunda om du personligen är värdig att utöva den heliga myndighet du bär. Jag ber dig också begrunda hur ofta du använder ditt prästadöme till att välsigna andra. Min avsikt är inte att kritisera utan att bidra till att öka det goda som kommer när du använder prästadömet.
Bidrar dina privata, personliga tankar till att den Helige Anden kan vägleda dig eller behövs det en storstädning? Fyller du dina tankar med uppbyggligt material eller har du dukat under för lockande pornografisk litteratur eller webbsidor? Undviker du samvetsgrant stimulantia som strider mot visdomsordet eller har du letat fram några bortförklaringar som bara gäller dig? Kontrollerar du noggrant det som fyller ditt sinne genom ögon och öron så att endast det välgörande och uppbyggande får tillträde?
Om du är skild, ser du till dina barns ekonomiska behov, inte bara det minimum som lagen kräver?
Om du är gift, är du trogen din hustru i tanke och i handling? Är du lojal mot ditt äktenskapsförbund genom att aldrig samtala med en annan kvinna om sådant du inte skulle vilja att din hustru fick höra? Är du vänlig och hjälpsam mot din hustru och dina barn? Hjälper du din hustru med en del av hushållsbestyren? Tar du ledningen i familjeaktiviteter som skriftstudier, familjebön och hemafton eller måste din hustru fylla ut tomrummet som din brist på ledning lämnar i hemmet? Talar du om för henne att du älskar henne?
Om någon av er känner sig besvärad över något eller några av svaren ni inom er gett på frågorna jag ställt, så genomför förändringar nu. Om det finns värdighetsproblem uppmuntrar jag dig med all den ömhet mitt hjärta förmår att genast tala med biskopen eller en medlem i stavspresidentskapet. Du behöver hjälp. Saker som bekymrar dig försvinner inte av sig själva. Om inget görs åt saken, blir det antagligen värre. Det kanske känns svårt att tala med din prästadömsledare, men jag uppmanar dig att göra det nu för ditt eget bästa och till förmån för dem som älskar dig.
Bröder, nu vill jag tala om hur prästadömet bör användas för att välsigna andra, särskilt vår himmelske Faders döttrar.
I tillkännagivandet om familjen står det att mannen och hustrun ska vara likvärdiga makar. Jag är säker på att varje hustru i kyrkan skulle välkomna den möjligheten och stödja den. Om det ska ske eller inte beror på mannen. Många män praktiserar jämbördigt kompanjonskap med hustrun, till sin egen fördel och barnens välsignelse. Men det finns många som inte gör det. Jag uppmuntrar alla män som tvekar att utveckla ett likvärdigt kompanjonskap med sin hustru, att lyda rådet som kommit från Herren och göra det. Jämställdhet fungerar allra bäst när både man och hustru söker Herrens vilja om viktiga beslut som gäller dem själva och familjen.
Var känslig för Andens maningar när du använder dig av denna högsta förmån att få handla i Herrens namn genom ditt prästadöme. Var mer uppmärksam på hur du kan bättre använda prästadömets makt till välsignelse för dem du älskar och tjänar. Jag tänker särskilt på till exempel behövande änkor som säkerligen kunde dra nytta av en förstående och barmhärtig prästadömsbärare. Många sådana ber aldrig om hjälp. Tänk på de olika problem du kunde hjälpa dem med i hemmet: hjälp mot ångest genom en inspirerad prästadömsvälsignelse eller små reparationer som behövs.
Som biskop, var lyhörd inför de systrar som verkar i ditt församlingsråd. De kan hjälpa dig bli medveten om de kvinnors behov i din församling som inte har prästadömet i hemmet. Genom hembesök kan Hjälpföreningen bedöma behov och ge dig rekommendationer om vad som behöver göras. För sådant som överstiger Hjälpföreningens förmåga kan du be äldstekvorumet eller högprästernas grupp att hjälpa till vid behov.
När du som biskop ger råd till en man och hustru som har problem i äktenskapet, lägger du då samma vikt vid kvinnans ord som mannens? När jag reser runtom i världen finner jag att somliga kvinnor dragit det kortare strået hos prästadömsledare som lättare övertygas av en son än en dotter till vår Fader i himlen. En sådan obalans får helt enkelt inte finnas.
Får ensamstående systrar det bemötande och den uppmärksamhet de förtjänar när de går till en vanlig församling? Ges de möjligheter att tjäna i meningsfulla ämbeten där de känner sig väl bemötta och önskade? Får de det stöd de behöver från prästadömet?
Ändamålet med prästadömets myndighet är att ge, att tjäna, att lyfta, att inspirera – inte att utöva orättfärdig kontroll eller tvång. Enligt traditionen i vissa kulturer är det mannen som härskar och har myndighet att styra och ställa i alla familjens angelägenheter. Detta är inte Herrens sätt. I vissa länder ägs nästan hustrun av mannen, som om hon vore en av hans ägodelar. Detta är en grym, onaturlig och felaktig syn på äktenskapet, uppmuntrad av Lucifer, som varje prästadömsbärare måste förkasta. Den är grundad på det falska antagandet att mannen på något sätt är kvinnan överlägsen. Inget kunde vara längre från sanningen. Skrifterna bekräftar att vår Fader i himlen väntade med sin största, sin mest storartade och högtstående skapelse, kvinnan, till slutet. Endast efter det att allt annat skapats, skapades kvinnan. Endast då sades att verket var fullständigt och gott.
Om våra hustrur, mödrar, mor- och farmödrar, systrar och andra viktiga kvinnor i vårt liv, sade president Hinckley: ”Av alla den Allsmäktiges skapelser finns det ingen som är vackrare, ingen som är mer inspirerande än en älsklig Guds dotter, som vandrar i dygd, med insikt om varför hon bör göra detta, som ärar och respekterar sin kropp som helig och gudomlig, som utvecklar sinnet och ständigt tillväxer i insikt, som ger Anden näring med evig sanning.”1
Enligt Guds plan skiljer sig kvinnan fundamentalt från mannen på många sätt.2 Hon är full av medkänsla och intresserar sig för andras behov. Men denna barmhärtiga läggning kan bli överväldigande för kvinnor som ser att det finns så mycket mer att göra än de kan uträtta, även med Mästarens hjälp. En del blir modfällda och känner att de inte kan göra allt de borde göra. Jag tror att många värdiga, dugliga, hängivna kvinnor i kyrkan känner på det viset.
Därför, som make eller son, visa tacksamhet för det som din hustru eller mor gör för dig. Uttryck ofta din kärlek och tacksamhet. Det gör livet mycket rikare, behagligare och mera meningsfullt för många av vår Faders döttrar som sällan får höra en komplimang eller får något tack för allt det goda de uträttar. Du som är make, när du känner att din hustru behöver uppmuntran, omfamna henne och tala om för henne hur mycket du älskar henne. Må var och en av oss vara ömma och tacksamma för de goda kvinnor som berikar vårt liv.
Ofta inser vi inte någots rätta värde förrän vi förlorar det. Tänk till exempel på en man som hade förlorat sitt prästadöme genom överträdelse. Senare fick han det tillbaka när alla rättigheter återgetts honom efter fullständig omvändelse. Efter återställelsen vände jag mig till hans hustru och frågade : ”Skulle du vilja ha en välsignelse?” Hon svarade entusiastiskt. Så tittade jag på hennes man, som nu kunde använda prästadömet och sade: ”Skulle du vilja ge din hustru en välsignelse?” Ord kan inte beskriva den djupa känsla en sådan här upplevelse förde med sig och den kärlek, förtröstan och tacksamhet den skänkte. Man ska inte behöva förlora prästadömet för att mer fullständigt uppskatta det.
Jag känner till den stora glädje som kommer av att älska, värdera och respektera min dyrbara hustru av hela mitt hjärta och själ. Må din användning av prästadömet och behandling av de viktiga kvinnorna i ditt liv ge er samma tillfredsställelse.
Som en av Herrens, Jesu Kristi, femton apostlar på jorden uttrycker jag mina egna känslor om prästadömet som så fullständigt uttrycks i följande ord av president Howard W Hunter: ”Som särskilda vittnen om vår Frälsare har vi fått den överväldigande uppgiften att handha denna kyrkas och detta rikes angelägenheter och att betjäna Guds döttrar och söner, varhelst de befinner sig på jordens yta. Genom kallelsen vi fått att vittna, styra och betjäna, krävs det av oss att vi trots ålder, skröpligheter, trötthet och känslor av otillräcklighet utför det verk han anförtrott åt oss, ända till sista andetaget i vårt liv.”3
Gud kommer att hålla oss ansvariga för hur vi behandlat hans dyrbara döttrar. Låt oss därför behandla dem som han önskar att de ska behandlas. Jag ber att Herren må vägleda oss att vara mer inspirerade, känsliga och givande när vi använder prästadömet, särskilt vad gäller hans döttrar. I Jesu Kristi namn, amen.