Mosiah 2

Inledning

När hans liv närmade sig slutet ville kung Benjamin hålla en sista predikan för sitt folk. Hans predikan i Mosiah 2–5 är temat i den här lektionen och i lektion 53–55. I början av sin predikan berättade han om sin verksamhet bland folket och betonade att vi tjänar Gud när vi tjänar andra. Han vittnade också om deras lyckliga tillstånd som håller Guds bud.

Lektionsförslag

Obs: Följande sammanfattning kan vara till stor hjälp om du väljer att ge en översikt över kung Benjamins predikan i början av lektionen.

Mot slutet av sitt liv talade kung Benjamin till sitt folk nära templet i Zarahemla. Han avlade räkenskap över sin verksamhet i folkets tjänst och sade att han hade ett rent samvete inför Gud. Han överlät kungariket åt sin son Mosiah. I sin sista predikan, som står i Mosiah 2–5, tog kung Benjamin upp flera ämnen, däribland vikten av att tjäna andra, vår eviga skuld till vår himmelske Fader, Jesu Kristi jordiska verksamhet och försoning, nödvändigheten av att lägga av den naturliga människan, tro på Gud för att få frälsning, ge av sina ägodelar till de fattiga, behålla syndernas förlåtelse och bli Kristi söner och döttrar genom tro och genomgående goda gärningar. Lägg märke till att Mosiah 3 innehåller ett budskap som kung Benjamin fick av en ängel.

Mosiah 2:1–9

Familjer församlas och gör sig redo att höra kung Benjamins ord

Skriv följande frågor högst upp på tavlan: Vilka? Var? Vad? Varför?

Be eleverna tyst för sig själva utforska Mosiah 2:1–6 och leta efter detaljer som besvarar frågorna på tavlan. Efter att de läst ber du flera elever skriva så många detaljer som möjligt under varje fråga på tavlan. (Du kan behöva förklara att folket gjorde sig redo att höra kung Benjamins ord genom att offra offer föreskrivna i Moses lag. På så sätt visade folket sin tacksamhet mot Gud och helgade sig åt honom.)

Be eleverna läsa Mosiah 2:9 tyst för sig själva och leta efter ord och uttryck som visar vad kung Benjamin ville att folket skulle göra när de lyssnade till hans ord.

Med tanke på de ord och uttryck ni hittat, hur tror ni kung Benjamin såg på sitt budskap?
Vad trodde kung Benjamin skulle hända, enligt slutet av Mosiah 2:9, om folket öppnade sina öron och hjärtan för hans budskap?
Vad tror ni det innebär att öppna våra öron och vårt hjärta för dem som blivit kallade att undervisa?

Uppmuntra eleverna att tänka på kung Benjamins inbjudan när de studerar hans budskap och när de lyssnar till nutida profeters ord.

Mosiah 2:10–28

Kung Benjamin undervisar om vikten av att tjäna Gud och varandra och om vår eviga skuld till Gud

Bild

King Benjamin Addresses His People

Visa eleverna bilden Kung Benjamin talar till sitt folk (62298 180; Evangeliebilder [2009], nr 74). Påminn eleverna om att kung Benjamin hade kallat samman sitt folk för att tillkännage att hans son Mosiah skulle efterträda honom som kung och för att ge dem ett ”namn, för att de därigenom [skulle] kunna särskiljas från allt det folk som Herren Gud [hade] fört ut ur Jerusalems land” (se Mosiah 1:9–12).

Läs Mosiah 2:10–15 för klassen. Be klassen vara uppmärksam på uttryck som visar att kung Benjamin ville tjäna folket och inte strävade efter status eller personligt erkännande. Be dem räcka upp handen när de hör ett av dessa uttryck. När de räcker upp handen slutar du läsa och ber dem berätta vad de upptäckt och vad det säger om kung Benjamin.

Läs följande uttalande av president Howard W. Hunter som del av diskussionen:

”Bry er inte för mycket om status … Det är viktigt att få uppskattning. Men vår inriktning bör vara på rättfärdighet och inte erkänsla; på tjänande, inte status” (”Till kvinnorna i kyrkan”, Nordstjärnan, jan. 1993, s. 94).

Be eleverna läsa Mosiah 2:16–17 tyst för sig själva och ta reda på vad kung Benjamin ville att hans folk skulle lära sig. Hjälp dem förstå att när vi tjänar andra, tjänar vi Gud. Skriv det på tavlan. Framhåll att Mosiah 2:17 är ett nyckelskriftställe. Uppmuntra gärna eleverna att markera det här skriftstället på ett sådant sätt att de hittar det lätt.

Be eleverna tänka på tillfällen när de tjänade andra.

När ni tjänade andra, hur tjänade ni då också Gud?
När har andra varit till välsignelse i ert liv genom tjänande? När de tjänade er, hur tjänade de då också Gud?

Be flera elever turas om att läsa högt ur Mosiah 2:18–24, 34.

Varför tror ni att kung Benjamin kallade sig själv och sitt folk ”onyttiga tjänare”? (Vi är onyttiga tjänare därför att värdet av de välsignelser vår himmelske Fader ger oss vida överstiger värdet av det han får genom vårt tjänande.)
Vilka välsignelser har ni fått som gör att ni känner att ni står i skuld till Gud?
Varför är det viktigt att inse att vi står i ”evig skuld” till Gud? (I svaren kan ingå att när vi inser att vi står i skuld till Gud, då känner vi större tacksamhet, då vill vi hålla buden och då vill vi tjäna andra mer.)

Be eleverna fundera på hur de skulle kunna ”ge [vår himmelske Fader] allt [de] har och är”. Vittna om att när vi håller Guds bud och försöker tjäna uppriktigt så välsignar han oss.

Mosiah 2:29–41

Kung Benjamin uppmanar sitt folk att lyda Gud

Skriv AKTA ER på tavlan. Be eleverna berätta om tillfällen när de sett en skylt med den innebörden. Framhåll att sådana varningar kan skydda oss eller rädda livet på oss.

Be eleverna läsa Mosiah 2:32–33, 36–38 tyst för sig själva och leta efter vad kung Benjamin sade att hans folk skulle akta sig för. Du kan behöva förklara att i Mosiah 2:33 syftar ordet ve på sorg och elände.

Vad sade kung Benjamin att hans folk skulle akta sig för?
Hur vet vi att vi har börjat följa fel ande? Varför är det så viktigt att inse det på ett tidigt stadium?
Vilka följder drabbar dem som dör i sina synder, enligt Mosiah 2:38?

Betona gärna det som sägs i Mosiah 2:36 om att människan genom sitt handlande kan dra sig undan Herrens ande. Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum talade om vikten av att vi inser när vi drar oss undan Anden:

Vi bör … sträva efter att inse när vi ’drar [oss] undan Herrens Ande så att den inte kan få rum i [oss] och leda [oss] på visdomens vägar så att [vi] blir välsignade, framgångsrika och bevarade” (Mosiah 2:36) …

Om någonting vi tänker på, ser, hör eller gör avlägsnar oss från den Helige Anden, bör vi sluta med att tänka på, se, lyssna på eller göra det. Om det som till exempel är avsett att roa oss fjärmar oss från den Helige Anden så är den typen av underhållning uppenbarligen inte lämplig för oss. Eftersom Anden inte kan stå ut med något som är vulgärt, grovt eller omoraliskt är sådant uppenbarligen inte lämpligt för oss. Eftersom vi vet att vi stöter bort Herrens Ande när vi deltar i aktiviteter som vi vet att vi bör undvika, är sådana verkligen inte lämpliga för oss” (se ”Att vi alltid må hava hans Ande hos oss”, Liahona, maj 2006, s. 30).

Vad sade äldste Bednar avlägsnar oss från den Helige Anden?
Hur vet vi om vi har avlägsnat oss från den Helige Anden?

Skriv KOM IHÅG och BETÄNK på tavlan bredvid AKTA ER.

Be en elev läsa Mosiah 2:40–41 högt. Be klassen vara uppmärksam på vad kung Benjamin ville att hans folk skulle betänka och vad han ville att de skulle komma ihåg. Medan eleverna berättar vad de upptäckte skulle du kunna betona kung Benjamins undervisning genom att skriva följande sanning på tavlan: Om vi håller buden blir vi välsignade i både materiellt och andligt avseende.

När har ni fått bevittna eller själva uppleva den lycka som kommer av att hålla Herrens bud?

Vittna om att det som eleverna samtalat om i dag är sanning. Avsluta med att uppmuntra eleverna att sätta klara mål att lyda bättre inom ett område där de har svårigheter eller att sträva efter att förbättra sig inom ett område i Personlig tillväxt (för unga kvinnor) eller Plikt mot Gud (för unga män).

Nyckelskriftställe – Mosiah 2:17

Be eleverna läsa Mosiah 2:17, Matteus 22:36–40 och Matteus 25:40. Skriftställena i Matteus bidrar till att förklara läran, ge insikt och förtydliga innebörden i Mosiah 2:17. Uppmuntra gärna eleverna att göra en skriftställekedja och skriva Matteus 22:36–40 bredvid Mosiah 2:17, Matteus 25:40 bredvid Matteus 22:36–40 och Mosiah 2:17 bredvid Matteus 25:40.

Be eleverna berätta om tillfällen när de kände att de tjänade Gud genom att tjäna andra.

Uppmana eleverna att tjäna någon före nästa seminarielektion. Uppmuntra dem att förbereda sig på att berätta om sina upplevelser i samband med uppgiften (men förvissa dig om att de förstår att de inte ska känna sig tvungna att berätta om upplevelser som är alldeles för personliga).

Du skulle också kunna uppmana eleverna att lära sig Mosiah 2:17 utantill innan ni träffas nästa gång som klass.

Vittna om att när vi tjänar andra uppriktigt så tjänar vi Herren.

Obs: Med tanke på lektionens karaktär och utsträckning kan du gärna använda den här aktiviteten en annan gång, när ni har tid över.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Mosiah 2:33, 38–39. ”Evigt straff”, ”outsläcklig eld” och ”oändliga kval”

När kung Benjamin varnade för följderna av att göra uppror mot Gud använde han uttrycken ”evigt straff” (Mosiah 2:33), ”outsläcklig eld” (Mosiah 2:38) och ”oändliga kval” (Mosiah 2:39). Herrens ord i Läran och förbunden 19:6–12 ger djupare insikt i de här uttrycken.