Lektion 4
Titelblad, inledning och vittnens vittnesbörd
Inledning
När du undervisar om Mormons bok hjälper du dina elever att upptäcka sanningar som för dem närmare Gud. Redan i början av boken står det klart att Mormons boks författare avsåg att den skulle vittna om att Jesus är Kristus. Boken bekräftar också på nytt Guds förbund med Israels hus och visar på att alla Guds barn måste ingå och hålla heliga förbund. När eleverna studerar Mormons bok under bön får de ett större vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium och hans kyrkas återställelse i de sista dagarna. De lär sig också att utöva större tro på Jesus Kristus och på hans försoning.
Lektionsförslag
Det kan ta längre tid än du har till ditt förfogande att använda alla lektionsförslag nedan. Fundera under bön på vilka avsnitt din klass behöver allra mest.
Titelblad
Be eleverna slå upp titelbladet i Mormons bok. Den här sidan börjar med orden ”Mormons bok, en berättelse skriven av Mormons hand på plåtar tagen från Nephis plåtar”. Profeten Joseph Smith förklarade ursprunget till titelbladet:
”Titelbladet till Mormons bok är en bokstavlig översättning av det allra sista bladets vänstra sida av … boken av plåtar, som innehöll urkunden som blivit översatt … Nämnda titelblad är på intet vis en nutida sammanställning, vare sig av mig eller av någon annan som har levt eller lever i detta släkte” (i History of the Church, 1:71).
Be eleverna läsa titelbladet i Mormons bok tyst för sig själva. Be dem söka efter uttryck som förklarar syftena med Mormons bok. (Du kan ge eleverna ett tips om att de här syftena är det som Mormons bok sägs vara avsedd ”att visa” dem som läser den.) Be flera elever att skriva det de finner på tavlan. När de är färdiga ber du eleverna att på nytt läsa andra stycket tyst för sig själva och läsa sina egna namn i stället för ”återstoden av Israels hus”.
-
Vilka av Mormons boks syften har gått i uppfyllelse i ert liv när ni har läst den? Hur gick de i uppfyllelse?
-
Hur hjälper det er att ni vet att den som sluter förbund med Herren inte blir ”förskjuten för evigt”?
Tala om för eleverna att det kan finnas tider då de känner sig ensamma eller att de blivit ”förskjutna”.
-
Varför är det viktigt i sådana tider att veta att ni inte är ”förskjutna för evigt”?
-
På vilket sätt är det här löftet ett uttryck för Guds kärlek till er?
För att hjälpa eleverna förstå det främsta syftet med Mormons bok ber du en elev läsa följande uttalande av president Ezra Taft Benson:
”Mormons boks huvudsakliga uppgift är enligt titelbladet att ’övertyga jude och icke-jude om att Jesus är Kristus, den evige Guden, som uppenbarar sig för alla nationer’.
När den ärlige sanningssökaren i bön begrundar de inspirerade orden i Mormons bok kan han erhålla vittnesbördet att Jesus är Kristus.
Över hälften av alla verserna i Mormons bok hänvisar till vår Herre. En del former av Kristi namn nämns oftare per vers i Mormons bok än till och med i Nya testamentet.
Han ges över 100 olika namn i Mormons bok. Dessa namn har en särskild betydelse när det gäller att beskriva hans gudomliga egenskaper” (se ”Kommen till Kristus”, Nordstjärnan, jan. 1988, s. 77).
Bär vittnesbörd om att Mormons bok är ett vittne om att Jesus är Kristus.
Inledning till Mormons bok
Rita en valvbåge på tavlan (se illustration) eller gör en modell av trä eller annat material.
Be en elev högt läsa uttalandet av Joseph Smith i inledningen till Mormons bok (se sjätte stycket). Föreslå gärna att eleverna markerar uttalandet i sina skrifter.
-
Vilken uppgift har slutstenen?
Förklara att slutstenen är den mittersta och viktigaste delen i ett valv. När en valvbåge byggs så byggs de två sidorna med stöd som håller uppe dem. Utrymmet överst på valvbågen mäts noggrant upp och sedan huggs slutstenen ut för att perfekt passa in där. När slutstenen är på plats står valvbågen utan stöd.
-
Vad händer med valvbågen om slutstenen tas bort? (Använder du en modell så visar du det genom att ta bort slutstenen.)
-
På vilket sätt fungerar Mormons bok som en slutsten i förhållande till det återställda evangeliet?
Be en elev högt läsa följande uttalande av president Ezra Taft Benson. (Kopiera gärna uttalandet och dela ut det till eleverna så att de kan stoppa in det i sina skrifter. En annan möjlighet är att be dem skriva president Bensons uttalande i sina skrifter högst upp eller längst ner på första sidan av inledningen.)
”Det finns tre sätt på vilka Mormons bok är slutstenen i vår religion. Den är slutstenen i vittnesbördet om Kristus. Den är slutstenen i vår lära. Den är slutstenen i vårt vittnesbörd” (”Mormons bok – slutstenen i vår religion”, Nordstjärnan, jan. 1987, s. 3).
För att hjälpa eleverna förstå på vilket sätt Mormons bok är slutstenen i vårt vittnesbörd ber du en elev läsa följande uttalande av president Ezra Taft Benson:
”Mormons bok [är] slutstenen i vårt vittnesbörd. På samma sätt som valvbågen rasar om slutstenen tas bort, så står och faller hela kyrkan med Mormons boks sanningshalt … Om Mormons bok är sann … då måste man godta anspråken på återställelsen och allt som följer med det” (se ”Mormons bok – slutstenen i vår religion”, s. 4).
-
Hur har era vittnesbörd om Mormons bok påverkat era vittnesbörd om evangeliets läror och principer?
-
Hur har Mormons bok fört er närmare Gud?
Berätta gärna hur dina studier av Mormons bok har stärkt ditt vittnesbörd och fört dig närmare Gud.
Be elever delta i ett rollspel. Be dem föreställa sig att de ger en Mormons bok till någon som inte är medlem i kyrkan. Hjälp dem förbereda sig för rollspelet genom att dela upp dem i två grupper. Be den första gruppen läsa styckena 2 till 4 av inledningen till Mormons bok. Be den andra gruppen läsa styckena 5 till 8. Be båda grupperna söka efter upplysningar som de tycker skulle vara viktigt att ge när de undervisar om Mormons bok.
Efter att eleverna haft tid att studera och förbereda sig ber du en elev att ställa sig längst fram i klassrummet för att spela personen som inte är medlem i kyrkan. Be också en elev från vardera grupp att ställa sig längst fram i klassrummet. Förklara att de här två eleverna ska spela ett missionärspar. De ska använda den information som deras grupper upptäckte i inledningen till att undervisa den första eleven om Mormons bok.
När eleverna har avslutat rollspelet kan du fråga de övriga i klassen om det finns annat i inledningen som de skulle ha tagit upp om de hade fått i uppgift att undervisa.
Framhåll gärna att Mormons bok inte påstår sig ge en historik över alla folk som tidigare levde på västra halvklotet. Det är endast en uppteckning om Lehis efterkommande (nephiter och lamaniter) och Jareds folk. Det kan ha funnits andra folk som befolkade kontinenterna på västra halvklotet före, under och efter händelserna som upptecknats i Mormons bok,
Be eleverna läsa Moroni 10:3–5 tyst för sig själva.
-
Hur kan vi enligt Moroni veta att Mormons bok är sann?
Be eleverna läsa styckena 8 till 9 av inledningen till Mormons bok. Be dem urskilja ytterligare tre sanningar som de får ett vittnesbörd om när de följer Moronis uppmaning.
Vittna för eleverna om att när vi läser, begrundar och ber angående Mormons bok, då vittnar den Helige Anden om att den är sann, att Jesus är Kristus, att Joseph Smith var en Guds profet och att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är Herrens rike på jorden.
Tre vittnens och åtta vittnens vittnesbörd
Be eleverna föreställa sig att de blivit vittne till hur någon stal ett värdeföremål från grannens hus.
-
Varför är det så viktigt att ha ett vittne när man ska klara upp ett brott?
-
Varför är det bra att ha fler än ett vittne?
Be eleverna läsa ”Tre vittnens vittnesbörd” tyst för sig själva. Be dem vara uppmärksamma på uttryck som är särskilt meningsfulla för dem. Föreslå gärna att de markerar dessa uttryck.
-
Vilka uttryck markerade ni? Varför är de meningsfulla för er? (Du kan framhålla att Guds röst förkunnade för de tre vittnena att plåtarna hade översatts genom Guds gåva och kraft.)
Be en elev läsa ”Åtta vittnens vittnesbörd”. Be de övriga eleverna lyssna efter skillnader mellan de tre och de åtta vittnenas vittnesbörd.
-
Vilka skillnader märkte ni?
Be eleverna skriva sina egna vittnesbörd om eller känslor för Mormons bok. De kan gärna skriva dem i sina skriftdagböcker eller på en tom sida i sina skrifter. Några av eleverna kanske känner att de ännu inte vet att Mormons bok är sann. Uppmuntra dem att sträva efter att få ett vittnesbörd i år.
Kommentarer och bakgrundsinformation
Titelblad
Följande definitioner kan vara till hjälp när man läser Mormons boks titelblad.
Israels hus syftar på Abrahams, Isaks och Jakobs ättlingar. Abrahams sonson Jakob, vars namn ändrades till Israel, hade tolv söner. Deras ättlingar har kommit att kallas Israels tolv stammar. Såsom Abrahams efterkommande var Israels hus också Herrens förbundsfolk. I dag innefattar Israels hus alla som sluter förbund med Herren och håller hans bud. ”Namnet Israel används därför omväxlande för att beteckna 1) mannen Jakob, 2) Jakobs bokstavliga ättlingar och 3) dem som uppriktigt tror på Kristus oavsett härkomst eller geografisk hemvist” (Bible Dictionary, ”Israel”).
Judar syftade ursprungligen på alla av Juda stam (en av Israels tolv stammar). Det har kommit att betyda alla från Juda rike (i Gamla testamentet södra delen av det delade kungariket Israel) även om de inte var av Juda stam. Det syftar också på ”människor som utövar judendomens religion, livsstil och traditioner men som kan vara eller inte vara judar av födseln” (Handledning för skriftstudier, ”Judar”, scriptures.lds.org).
Icke-judar har innebörden ”folken”. Det syftar på 1) dem som inte är av Israels hus, 2) dem som inte tror på Israels Gud eller som inte har evangeliet, oberoende av härkomst, och 3) dem som inte kommer från eller bor i Juda land. Pilgrimsfäderna och deras efterkommande och nybyggarna kallas icke-judar i 1 Nephi 13:3–13. De som förde fram Mormons bok kallas icke-judar i 1 Nephi 13:34. Även Läran och förbunden och Den kostbara pärlan fördes fram av icke-judar (se 1 Ne. 13:39). Förenta staterna kallas icke-judar i 1 Nephi 13:34, 39.
En återstod är en återstående del, en rest. Uttrycket ”återstoden av Israels hus” på titelbladet syftar på Israels hus skingrade folk och deras efterkommande. När Moroni avslutade sin uppteckning och förseglade guldplåtarna för att de skulle komma fram i de sista dagarna tänkte han alldeles särskilt på de kvarlevande lamaniterna och deras efterkommande, som hans far hade sagt var en ”återstod av Israels hus” (Morm. 7:1). Moroni såg fram emot den dag när lamaniterna återigen skulle känna till och ta emot Jesu Kristi evangelium (se Moro. 1:4).
Inledning. Nutida avkomlingar till lamaniterna
Lamaniterna räknas till indianernas förfäder, men Mormons bok hävdar inte att alla indianer härstammar från lamaniter. President Anthony W. Ivins i första presidentskapet sade:
”Vi måste vara försiktiga när det gäller de slutsatser vi drar. Mormons bok redogör för tre olika folk … som kom från Gamla världen till den här kontinenten. Den säger inte att det inte fanns någon här före dem. Den säger inte att människor inte kom hit efteråt. Så om upptäckter görs som tyder på olika etniskt ursprung, då finns det en mycket enkel och förnuftig förklaring till det, eftersom vi tror att även andra folk kom till den här kontinenten” (i Conference Report, apr. 1929, s. 15).
Tre vittnens vittnesbörd. ”Översatt genom Guds gåva och kraft”
Äldste Neal A. Maxwell i de tolv apostlarnas kvorum sade att även om vi vet att Mormons bok översattes genom Guds gåva och kraft så känner vi inte till detaljerna i översättningsprocessen.
”Många som läser Mormons bok vill förståeligt nog veta mer om dess framkomst, även om själva översättningsprocessen. Det ville också den trofaste och lojale Hyrum Smith. När han frågade Joseph Smith fick han till svar att ’det inte är meningen att vi ska berätta för världen om alla detaljer i samband med Mormons boks framkomst’ och att ’det inte var lämpligt att han berättade om dessa saker’ (History of the Church, 1:220). Så det vi vet om Mormons boks framkomst är tillräckligt men inte uttömmande. …
Profeten Joseph Smith var den ende som kände till hela processen, och han var medvetet ovillig att beskriva detaljer. Vi nämner yttranden av David Whitmer, Joseph Knight och Martin Harris, som var iakttagare, inte översättare. David Whitmer sade att när profeten använde de gudomliga hjälpmedel som hade ställts till hans förfogande, då ’framträdde hieroglyferna och även översättningen till engelska … i lysande bokstäver’. Då läste Joseph orden för Oliver (citerad i James H. Hart, ”About the Book of Mormon”, Deseret Evening News, 25 mars 1884, s. 2). Martin Harris berättade om siarstenen: ’Meningar blev synliga och lästes av profeten och skrevs av Martin’(citerad i Edward Stevenson, ”One of the Three Witnesses: Incidents in the Life of Martin Harris”, Latter-day Saints’ Millennial Star, 6 feb. 1882, s. 86–87). Joseph Knight gjorde liknande iakttagelser (se Dean Jessee, ”Joseph Knight’s Recollection of Early Mormon History”, BYU Studies 17 [hösten 1976]: s. 35).
Det berättas att Oliver Cowdery vittnat i rätten att urim och tummim gjorde det möjligt för Joseph ’att på engelska kunna läsa skrivtecknen på reformerad egyptiska som inristats i plåtarna’ (”Mormonites”, Evangelical Magazine and Gospel Advocate, 9 apr. 1831). Om dessa skildringar stämmer ger de vid handen en process som tyder på att Gud lät Joseph ’se och få förmåga att översätta’ (L&F 3:12). …
Uppenbarelseprocessen krävde tydligen inte att profeten blev expert på det forntida språket. Ständig uppenbarelse var mycket viktigare än den ständiga närvaron av uppslagna plåtar, som enligt anvisningarna ju skulle förvaras så att inte obehöriga ögon såg dem.
Även om bruket av gudomliga hjälpmedel också skulle kunna förklara den snabbhet med vilken översättningen gjordes, kan profeten ibland ha använt ett mindre mekaniskt förfarande. Vi känner helt enkelt inte till detaljerna.
Men vi vet att den här trosfyllda processen inte var lätt. Det framgår klart av Oliver Cowderys försök att översätta. Oliver misslyckades därför att han ’inte fortsatte som [han] började’, och eftersom han brast i tro och gärningar var ’det enda [han] tänkte på … att be’ (L&F 9:5, 7). Han var inte rätt förberedd att göra det. …
Oavsett vilka detaljer som ingick i processen krävde den Josephs personliga och intensiva bemödanden jämte ledningen han fick av de gudomliga hjälpmedlen. Processen kan ha varierat allteftersom Josephs förmåga utvecklades; den inbegrep urim och tummim, men kanske minskade profetens beroende av sådana hjälpmedel i hans senare översättningsarbete. Äldste Orson Pratt i de tolv apostlarnas kvorum sade att Joseph Smith talade om för honom att han använde urim och tummim som oerfaren översättare men att han senare inte behövde dem, vilket var fallet när han översatte många verser i Bibeln (se Latter-day Saints’ Millennial Star, 11 aug. 1874, s. 498–499)” (”By the Gift and Power of God”, Ensign, jan. 1997, s. 39).