Institutet
Kapitel 1: Slutstenen i vår religion

Kapitel 1

Slutstenen i vår religion

Introduktion

Profeten Joseph Smith framför templet i NauvooProfeten Joseph Smith (1805–1844) sade: ”Jag berättade för bröderna att Mormons bok var den mest felfria boken av alla på jorden och vår religions slutsten samt att en människa kommer närmare Gud genom att följa dess lärosatser än genom någon annan bok.” (History of the Church, 4:461; Mormons bok — Inledning).

Äldste Jeffrey R Holland i de tolv apostlarnas kvorum skrev att Mormons bok ”bör anses vara den mest anmärkningsvärda och viktiga religiösa text som uppenbarats sedan Nya testamentet sammanställdes för nästan två tusen år sedan. Faktum är att i dess roll att återställa tydliga och värdefulla bibliska sanningar som gått förlorade, samtidigt som den bifogar mängder av nya sanningar om Jesus Kristus och förbereder vägen för den fullständiga återställelsen av hans evangelium och den triumferande dagen för hans tusenåriga återkomst, kan Mormons bok anses vara den mest anmärkningsvärda och viktiga religiösa text som någonsin getts till världen” (Christ and the New Covenant [1997], s. 9–10).

Var uppmärksam när du börjar studera Mormons bok, på de storslagna sanningar den innehåller. Mormons bok vittnar särskilt om Jesu Kristi gudomlighet och att hans försoning är verklig. Dessutom bekräftar Mormons bok på nytt Guds förbund med Israels hus och visar vårt behov av att ingå och hålla heliga förbund. Genom att under bön studera denna heliga skrift får du ett djupare och kraftfullare vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium och dess återställelse till jorden i de sista dagarna.

Uttalanden

Titelblad

  • Titelbladet till Mormons bok börjar: ”Mormons bok, en berättelse skriven av Mormons hand på plåtar tagen från Nephis plåtar.” Det här åtföljs av två stycken som troligen författades av profeten Moroni i Mormons bok, som var son till Mormon. Profeten Joseph Smith förklarade att ”titelbladet till Mormons bok är en bokstavlig översättning av det allra sista bladets vänstra sida av samlingen eller boken av plåtar, som innehöll urkunden som blivit översatt och där texten löper likt hebreisk skrift i allmänhet [d.v.s. från höger till vänster]. Nämnda titelblad är ej en nutida sammanställning vare sig av mig eller av någon annan, som har levt eller lever i detta släkte” (History of the Church, 1:71).

”I sinom tid komma fram”

  • Första stycket av Mormons boks titelblad förkunnar att den heliga uppteckningen ska ”i sinom tid komma fram”. President Ezra Taft Benson (1899–1994) vittnade om att tidpunkten för framkomsten av Mormons bok visar dess betydelse i evangeliets återställelse:

    ”Något som kraftfullt vittnar om Mormons boks betydelse, är tidpunkten då Herren lät den komma fram i återställelsen. Det enda som föregick den var den första synen. Genom denna mirakulösa manifestation fick profeten Joseph Smith kunskap om Guds sanna natur och att Gud hade ett verk för honom att utföra. Framkomsten av Mormons bok var det som kom därefter.

    Tänk på innebörden av detta. Framkomsten av Mormons bok föregick prästadömets återställelse. Den publicerades bara några dagar innan kyrkan organiserades. De heliga fick Mormons bok att läsa innan de fick de uppenbarelser som behandlade sådana storslagna lärosatser som de tre härlighetsgraderna, celestialt äktenskap eller arbete för de döda. Den kom före prästadömets kvorum och kyrkans organisation. Säger inte detta något om hur Herren ser på detta heliga verk?” (Conference Report, okt. 1986, s. 3; eller se Nordstjärnan, jan. 1987, s. 3.)

  • Äldste L. Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att Mormons bok skrevs för vår tid: ”Större delen av dem som skrev Mormons bok förstod till fullo att de skrev främst för framtida generationer och inte för sin egen generation. Moroni skrev till vår generation: ʼJag talar till er som om ni vore närvarandeʼ (Mormon 8:35)” (Conference Report, okt. 2005, s. 5; eller Liahona, nov. 2005, s. 6–7).

  • President Ezra Taft Benson sade följande om vårt behov av att tillämpa Mormons bok i vårt liv: ”Om de såg vår tid, och valde det som skulle vara av störst värde för oss, är det inte så vi borde studera Mormons bok? Vi borde ständigt fråga oss: ʼVarför valde Herren att inspirera Mormon (eller Moroni eller Alma) att ta med det här i sin uppteckning? Vad kan jag lära mig av det här som hjälper mig att leva i denna tid?ʼ” (Conference Report, okt 1986, s. 5; eller se Nordstjärnan, jan. 1987, s. 4.)

    Äldste Perry föreslog en viktig vana när vi läser Mormons bok: ”Varje gång vi läser boken bör vi nog fråga oss själva: ʼVarför tog skribenterna med just dessa berättelser eller händelser i uppteckningen? Vilket värde har de för oss idag?ʼ” (Conference Report, okt 2005, s. 5; eller Liahona, nov. 2005, s. 8.)

Översatt genom Guds gåva

  • Själva guldplåtarna innehöll ett löfte om att de skulle översättas ”genom Guds gåva och makt” (Mormons boks titelblad). Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum berättade en del anmärkningsvärda saker om hur Mormons bok översattes:

    ”Detaljerna i den här mirakulösa översättningsmetoden är fortfarande inte helt kända. Men vi har fått en del värdefulla inblickar. …

    Emma Smith, som verkade som en tidigare skrivare åt Joseph, gav år 1856 denna redogörelse:

    ʼNär min make översatte Mormons bok upptecknade jag en del av den allteftersom han dikterade varje mening, ord för ord, och när han kom till egennamn som han inte kunde uttala, eller längre ord, bokstaverade han dem, och medan jag skrev ner dem, om jag gjorde något misstag med stavningen, brukade han avbryta mig och korrigera min stavning även om det var omöjligt för honom att se hur jag just då skrev ner dem. Inte ens ordet Sarah kunde han först uttala, utan var tvungen att bokstavera det och jag uttalade det för honom.

    När han av någon anledning gjorde ett avbrott brukade han, när han började igen, börja där han slutade utan att tveka, och en gång medan han översatte stannade han plötsligt till, vit som ett lakan och sade: ”Emma, fanns det en mur runt Jerusalem?” När jag svarade ”ja” replikerade han: ”Å! [Det visste jag inte]. Jag blev rädd för att jag blivit bedragen.” Han hade så begränsad kunskap om historia på den tiden att han inte ens visste att Jerusalem var omgärdad av en mur.ʼ (Edmund C. Briggs, ʼA Visit to Nauvoo in 1856ʼ, Journal of History, jan. 1916, s. 454). …

    Även om profeten bättrade på sina färdigheter under årens lopp bekräftade Emma att Joseph endast var i besittning av rudimentär läs- och skrivkunnighet vid den tidpunkt då han översatte guldplåtarna:

    ʼJoseph … kunde inte skriva eller diktera ett sammanhängande och välformulerat brev, och än mindre diktera en bok som Mormons bok. Och fastän jag var en aktiv medhjälpare i de händelser som ägde rum är det ett lika stort under för mig, ”förunderligt och underbart”, som för alla andra.ʼ (Ibid)” (”A Treasured Testament”, Ensign, juli 1993, s. 62–63).

Mormons bok bekräftar Guds förbund med Israel

  • Förutom att vittna om Jesus Kristus visar Mormons bok att Gud minns sitt förbund med Israels hus. I Handledning för skriftstudier beskrivs Israels hus, dess förskingring och dess insamling:

    ”Herren gav namnet Israel åt Jakob, son till Isak och sonson till Abraham i Gamla testamentet (1 Mos 32:28; 35:10). Namnet Israel kan syfta på Jakob själv, hans ättlingar eller på det rike hans ättlingar en gång besatt under Gamla testamentets tid. …

    Israels tolv stammar: Abrahams sonson Jakob, vars namn ändrades till Israel, hade tolv söner. Deras ättlingar har kommit att kallas Israels tolv stammar eller Israels barn. …

    Israels förskingring: Herren skingrade och hemsökte Israels tolv stammar på grund av deras orättfärdighet och upproriskhet. Men Herren använde också denna förskingring av sitt utvalda folk bland nationerna till att välsigna dessa nationer. …

    Israels insamling: Israels hus skall samlas in i de sista dagarna före Kristi ankomst (TA 1:10). Herren samlar sitt folk Israel när de tar emot honom och håller hans bud” (Handledning för skriftstudier, ”Israel”).

  • Medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är den del av Israels hus som har samlats in till kunskapen om sina fäder och Herrens förbund. Herren har förkunnat: ”Ty ni är Israels barn och Abrahams avkomlingar” (L&F 103:17).

  • Angående Mormons boks roll i Israels insamling i de sista dagarna skrev äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum: ”Vad Israels insamling beträffar är Mormons bok den viktigaste boken som har skrivits eller någonsin kommer att skrivas. Det är den bok som insamlar Israel och som uppenbarar, tydligt och fullkomligt, läran om insamlingen av den utvalda säden. Det är den bok som Gud gav för att bevisa sanningen och gudomligheten i hans stora verk i de sista dagarna. Den innehåller det eviga evangeliets fullhet och bär själv vittne om sin gudomlighet. Var och en som i sanning är omvänd vet genom den Helige Andens uppenbarelser till anden inombords att Mormons bok är Herrens sinne, vilja och röst till dagens värld. Det är Mormons bok som får människor att tro på evangeliet och ansluta sig till kyrkan, och som vi har sett är det denna kraft som åstadkommer Israels insamling. Om det inte fanns någon Mormons bok skulle faktiskt insamlingen av Herrens folk i de sista dagarna stanna av. Israels förlorade får hör Herdens röst såsom den återfinns i denna bok och genom att lyssna på denna röst kommer de in i det sanna fårahuset. Det går inte att överdriva betydelsen av denna bok med nephitisk helig skrift när det gäller människornas frälsning i de sista dagarna” (A New Witness for the Articles of Faith [1985], s. 554).

”Övertyga jude och icke-jude om att JESUS är KRISTUS”

  • Som det står på titelsidan är avsikten med Mormons bok att ”övertyga jude och icke-jude om att JESUS är KRISTUS, den EVIGE GUDEN, som uppenbarar sig för alla nationer”. Mormons boks undertitel, Ännu ett Jesu Kristi testamente, framhåller detta övergripande syfte. President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, förklarade betydelsen av denna undertitel:

    ”Enligt nyligen fattat beslut av bröderna kommer Mormons bok framgent att bära titeln ʼMormons bokʼ med undertiteln ʼÄnnu ett Jesu Kristi testamenteʼ.

    Juda stav eller uppteckning — Gamla testamentet och Nya testamentet — och Efraims stav eller uppteckning — Mormons bok, som är ännu ett testamente om Jesus Kristus — är nu så sammanvävda att medan man fördjupar sig i den ena dras man till den andra; medan man inhämtar kunskap från den ena blir man upplyst av den andra. De är verkligen ett i våra händer. Hesekiels profetia är nu fullbordad” (Conference Report, okt. 1982, s. 75; se också Nordstjärnan, apr. 1983, s. 100–101).

  • President Ezra Taft Benson förklarade innebörden av ordet testamente: ”ʼKommer [vi] ihåg det nya förbundet, det vill säga Mormons bok?ʼ [se L&F 84:57]. I Bibeln har vi det Gamla och det Nya testamentet. Ordet testamente är en översättning av ett grekiskt ord som också kan översättas med förbund. Är detta vad Herren menade när han kallade Mormons bok för ʼdet nya förbundetʼ? Den är sannerligen ännu ett testamente eller vittne om Jesus. Detta är en av orsakerna till att vi nyligen tillagt orden ʼÄnnu ett Jesu Kristi testamenteʼ till Mormons boks titel” (Conference Report, okt. 1986, s. 4; se också Nordstjärnan, jan. 1987, s. 3).

  • Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum gav rådet: ”När ni läser Mormons bok, inrikta er då på huvudpersonen i boken — från det första kapitlet till det sista — Herren Jesus Kristus, den levande Gudens Son” (Conference Report, okt. 1999, s. 87; eller Liahona, jan. 2000, s. 82).

    Äldste Jeffrey R. Holland gav en ytterligare förklaring:

    ”[Herren] har erbjudit oss ett sista förbund, gett oss ett sista testamente, som en del av hans avslutande uppsökning av den fallna människan. Han har gett oss ett sista skriftligt vittnesbörd om sin kärlek och sin barmhärtighet, framburet för den sista tiden … Detta testamente och kulminerande vittnesbörd, detta ʼnya förbundʼ som erbjuds människobarnen endast en gång till, är budskapet i Mormons bok.

    Joseph Smith och Oliver Cowdery översätter

    Del Parson, © 1996 IRI

    Ingen uppteckning lär ut mer om Guds löften till människorna i de sista dagarna. Dessa löften är inriktade på hans Enfödde Son, på ʼden helige Messias förtjänster och barmhärtighet och nåd … [som] skall medla för alla människors barn. Och de som tror på honom skall bli frälstaʼ [2 Nephi 2:8–9].

    Uppgiften för Guds barn i dessa avslutande dagar av världshistorien är att fortsätta ʼmed orubblig tro på honom och med fullkomlig förtröstan på hans förtjänster som är mäktig att frälsaʼ, att ʼsträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor … [och mätta sig] med Kristi ord och [hålla] ut intill änden. … detta är vägen, och det finns ingen annan väg, och inte heller något annat namn givet under himlen varigenom människan kan bli frälst i Guds rikeʼ [2 Nephi 31:19–21].

    Ingen annan bok hjälper oss så bra med detta. Ingen annan bok blev någonsin gudomligt frambringad och beskyddad enbart för detta syfte. Ingen annan bok har någonsin blivit skriven med så fullständig överblick över den framtida tidsutdelning som uppteckningen slutligen skulle komma till. …

    … I dess budskap om tro på Kristus, hopp på Kristus och kärlek i Kristus, är Mormons bok Guds ʼnya förbundʼ till sina barn — för sista gången” (Christ and the New Covenant, s. 8–10).

På vilket sätt Mormons bok är slutstenen

  • Profeten Joseph Smith identifierade Mormons bok som ”vår religions slutsten” (History of the Church, 4:461; Mormons boks inledning). President Ezra Taft Benson förklarade slutstenens uppgift på följande sätt:

    Slutsten”En slutsten är den mittersta stenen i en valvbåge. Den håller alla de andra stenarna på plats, och om den tas bort faller valvbågen sönder.

    Det finns tre sätt på vilka Mormons bok är slutstenen i vår religion. Den är slutstenen i vittnesbördet om Kristus. Den är slutstenen i vår lära. Den är slutstenen i vårt vittnesbörd” {Conference Report, okt. 1986, s. 4; eller nb}(Nordstjärnan, jan. 1987, s. 3).

  • President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet utvecklade tanken på Mormons bok som slutstenen i vår lära:

    ”Mormons bok är en slutsten därför att den befäster och knyter samman eviga principer och bud och förklarar frälsningens grundläggande lärdomar. Den är den främsta juvelen i det diadem som våra heliga skrifter utgör.”

    Slutsten i en mur”Den är en slutsten också av andra orsaker. I Moronis löfte … — nämligen att Gud kommer att uppenbara sanningen i Mormons bok för varje uppriktig sökare som har tro på Kristus — finns det något som skapar en kedjereaktion.

    Ett vittnesbörd om Mormons bok övertygar oss om att ʼJesus är Kristus, den evige Gudenʼ, och bekräftar också andligen Joseph Smiths gudomliga kallelse och att han verkligen såg Fadern och Sonen. Med detta på plats följer det logiskt att man också kan få bekräftelse på att Läran och förbunden och Den kostbara pärlan är heliga skrifter som liknar Bibeln och Mormons bok.

    Allt detta bekräftar Jesu Kristi evangeliums återställelse och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas gudomliga uppdrag, ledd av en levande profet som får fortlöpande uppenbarelser. Från dessa grundläggande sanningar kan evangeliets fullhets andra frälsande principer flöda” (se ”Slutstenen i vår religion”, Liahona, jan. 2004, s. 3–4).

”Närmare Gud genom att följa dess lärosatser”

  • Söndagen den 28 november 1841 tillbringade profeten Joseph Smith dagen i rådsmöte med de tolv apostlarna i president Youngs hus. Medan han samtalade med dem om många olika ämnen förkunnade han ”att en människa kommer närmare Gud genom att följa dess [Mormons boks] lärosatser än genom någon annan bok” (History of the Church, 4:461; Mormons boks inledning).

  • President Ezra Taft Benson lärde att Mormons bok hjälper oss att skilja sanning från villfarelse:

    ”Vi borde vara bättre förtrogna med Mormons bok än någon annan bok. Vi bör inte endast känna till historien och de trosstärkande berättelserna i boken, utan vi bör också förstå dess lärdomar. Om vi studerar Mormons boks lärdomar verkligt noga, kan vi finna de sanningar som avslöjar felaktigheter och därmed bekämpa många av människornas felaktiga teorier och filosofier i världen i dag.

    Jag har i kyrkan lagt märke till att det föreligger en skillnad i urskillning, insikt, övertygelse och ande mellan dem som känner till och älskar Mormons bok och dem som inte gör det. Den boken är ett enastående filter” (Se ”Jesus Kristus — gåvor och förväntningar”, Nordstjärnan, dec. 1987, s. 3).

  • President Marion G. Romney (1897–1988) i första presidentskapet berättade hur hans andliga trygghet bevarades av att studera Mormons bok: ”För några år sedan började jag praktisera juridik, och min familj var lite orolig. De var rädda att jag skulle förlora min tro. Jag ville praktisera juridik, men jag hade en ännu större önskan att behålla mitt vittnesbörd, så jag bestämde mig för en liten procedur som jag rekommenderar er. En halvtimma varje morgon, innan jag började dagens arbete, läste jag i Mormons bok — jag läste också från kyrkans andra standardverk, men jag talar nu om Mormons bok — och på dessa få minuter om dagen läste jag igenom Mormons bok varje år, i nio år. Jag vet att det höll mig i harmoni med Herrens Ande” (Conference Report, apr. 1949, s. 36; se också Nordstjärnan, maj 1988, s. 7).

Läsaren avgör vad hon lär sig

  • Att läsa Mormons bok har förmågan att skänka förunderliga välsignelser. Det vilar emellertid ett stort ansvar på läsaren. Äldste Dallin H Oaks i de tolv apostlarnas kvorum talade om vårt behov av att läsa med rätt attityd och inställning i hjärtat: ”Det vi får ut av en bok, särskilt en helig text, beror till största delen på vad vi investerar i läsning, vår önskan och villighet att lära oss och vår harmoni med ljuset som Herrens Ande ger oss” (Conference Report, apr. 2006, s. 78; se också Liahona, maj 2006, s. 77).

Erhålla ett personligt vittnesbörd om Mormons bok

  • Den siste profeten som gjorde inristningar på nephiternas uppteckning var Moroni, Mormons son. Som en Guds profet visade Moroni hur läsarna kan få ett personligt vittnesbörd från den Helige Anden om att Mormons bok är en helig skrift. Detta löfte, som ges till alla som uppriktigt läser Mormons bok och har en önskan att få veta sanningen om den, finns i Moroni 10:3–5.nyckelskriftställe

  • En uppriktig läsare får kanske inte omedelbart ett vittnesbörd av att läsa Mormons bok. Vidare kanske en del inte känner igen det vittnesbörd som växer när de studerar och ber om denna enastående text. Men Moronis löfte kommer att infrias. President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, berättade om sina personliga upplevelser och gav råd till dem som söker ett vittnesbörd:

    ”Första gången jag läste Mormons bok från pärm till pärm läste jag löftet att om jag ʼfråg[ade] Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om [de ord jag läst var sanna], och om [jag frågade] med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus, [så skulle] han uppenbara sanningen för [mig] genom den Helige Andens kraftʼ (Moroni 10:4). Jag försökte följa dessa anvisningar så gott jag kunde.

    Om jag förväntade mig att ett underbart tecken genast skulle överväldiga mig, så väntade jag förgäves. Men det kändes bra, och jag började tro …

    Jag har lärt mig att vi inte får ett vittnesbörd helt plötsligt. Istället växer det fram, som Alma sade, ur ett trons frö. Det stärker er tro, och ni kommer att säga: Jag vet att det är ett gott frö, ʼty se det sväller och gror och börjar växaʼ (Alma 32:30). Om ni ger det näring kommer det att växa, och om ni inte ger det näring kommer det att vissna (se Alma 32:37–41).

    Bli inte besvikna om ni har läst och läst men ännu inte fått ett kraftfullt vittnesbörd. Ni kanske är som de lärjungar som omtalas i Mormons bok, som var beväpnade med Guds kraft i stor härlighet ʼoch de visste det inteʼ (3 Nephi 9:20).

    Gör ert bästa. Tänk på följande vers: ʼOch se till att allt detta sker med visdom och ordning, ty det krävs inte att någon löper fortare än han har krafter till. Och vidare är det nödvändigt att han är flitig så att han därigenom kan vinna priset. Därför måste allt göras med ordningʼ (Mosiah 4:27)” (Conference Report, apr. 2005, s. 6–7; se också Liahona, maj 2005, s 6, 8).

Yttre bevis på Mormons bok

  • En del elever som studerar Mormons bok är intresserade av geografiska, texttrogna eller arkeologiska bevis på bokens forntida ursprung. Även om dessa ofta är fascinerande och till stor hjälp måste man komma ihåg att dessa slags upptäckter inte utgör själva kärnan och sanningen om Mormons bok. President Gordon B Hinckley (1910–2008) varnade för att enbart förlita sig på dessa upptäckter för vårt vittnesbörd om Mormons bok: ”Beviset för dess sanning i denna bevisorienterade värld finns inte inom arkeologin eller antropologin även om dessa kan vara till hjälp för somliga. Det ligger inte i språkanalys eller historisk forskning även om dessa kan bekräfta boken. Beviset på bokens sanning finns inom dess egna pärmar. Provet på dess sanning är att läsa den. Det är en Guds bok. Många ifrågasätter troligen dess ursprung. Men de som har läst den med en bön i hjärtat har genom en kraft som ligger utanför de naturliga sinnena fått veta att den är sann, att den innehåller Guds ord, att den lär oss det eviga evangeliets frälsande sanningar och att den kommit fram ʼgenom Guds gåva och maktʼ, för att ʼövertyga jude och icke-jude om att Jesus är Kristusʼ (Titelbladet i Mormons bok)” (”Fyra hörnstenar i vår tro”, Liahona, feb. 2004, s. 5–6).

    Handskrivna tecken på reformerad egyptiska

Mormons boks välsignelser

  • President Gordon B. Hinckley förklarade hur Mormons bok kan bevara kyrkans medlemmar andligt sunda:

    ”[Mormons bok] visar så tydligt det faktum, att när människor och nationer vandrar i fruktan för Gud och lyder hans bud, når de välstånd och tillväxt, men när de sätter sig över honom och hans ord, då kommer ett förfall som leder till vanmakt och död, om det inte hejdas av rättfärdighet. …

    Utan reservation lovar jag er att om ni [läser Mormons bok] kommer ni att känna Herrens ande i större mått i ert liv och ert hem, en starkare beslutsamhet att vandra i lydnad mot hans bud och ett starkare vittnesbörd om att Guds Son verkligen lever” (se ”Ett levande och sant vittnesbörd”, Liahona, aug. 2005, s. 4–6).

  • President James E Faust återgav en upplevelse av äldste F. Burton Howard i de sjuttio som visar den kraft till omvändelse som finns i Mormons bok:

    ”Syster Celia Cruz Ayala i Puerto Rico-missionen San Juan beslutade sig för att ge Mormons bok till en vän. Hon slog in den i fint papper och gav sig iväg för att överlämna sin present.

    På vägen överfölls hon av en rånare som stal hennes handväska och med den det inslagna exemplaret av Mormons bok. Några dagar senare fick hon det här brevet:

    ʼKära fru Cruz!

    Förlåt mig, förlåt mig. Du kan inte förstå hur ledsen jag är för att jag överföll dig. Men på grund av det, har mitt liv förändrats och kommer att fortsätta förändras. Den där boken [Mormons bok] har hjälpt mig i mitt liv. Den där gudsmannens dröm skakade om mig … Jag återsänder dina fem pesos, för jag kan ju inte använda dem. Du ska veta att det verkade stråla omkring dig. Det ljuset tycktes hindra mig [från att skada dig], så jag sprang istället.

    Du ska veta att du kommer att träffa mig igen, men när du gör det, kommer du inte att känna igen mig, för jag är då din broder. … Här, där jag bor, måste jag finna Herren och gå till den kyrka du tillhör.

    Det budskap du skrivit i boken fick mina ögon att tåras. Sedan i onsdagskväll har jag inte kunnat sluta läsa den. Jag har bett Gud förlåta mig, och jag ber dig förlåta mig … Jag trodde den inslagna presenten skulle vara något jag kunde sälja. I stället har den fått mig att förändra mitt liv. Förlåt mig, förlåt mig, ber jag dig.

    Din vän på avstånd.ʼ

    Sådan är Mormons boks kraft till omvändelse” (Conference Report, apr. 1996, s. 58; se också Nordstjärnan, juli 1996, s. 43).

Mormons boks plåtar och uppteckningar

Nephitiska historieskrivare

Vittnen till sanningen om Mormons bok

  • Äldste Bruce R McConkie förklarade att Herren alltid ser till att det finns vittnen till gudomligheten i hans verk:

    ”Närhelst Herren har upprättat en tidsutdelning genom att uppenbara sitt evangelium och förläna sitt prästadöme och sina nycklar till människorna, så har han gjort det i enlighet med den vittneslag som han själv instiftat. Lagen lyder: ʼEfter två eller tre vittnens … vittnesmål skall varje sak avgöras.ʼ (2 Kor 13:1; 5 Mos 17:6; 19:15; Matt 18:15–16. …)

    Aldrig har en enskild människa stått ensam i upprättandet av en ny tidsutdelnings uppenbarade sanningar, eller med att bära bördan av ett sådant budskap och en sådan varning till världen. I varje tidsutdelning, från Adam till nuvarande tid, har två eller fler vittnen alltid förenat sina vittnesbörd och sålunda lämnat åhörarna utan ursäkt på domens dag om deras budskap skulle förkastas” (Mormon Doctrine, 2:a uppl. [1966], s. 436).

  • President Heber J. Grant (1856–1945) framhöll varför det var viktigt med vittnen till Mormons bok: ”Jag tror inte att det finns någon domstol i världen som skulle ha svårt att fälla en person för mord om tolv aktade medborgare vittnade om att de kände till omständigheterna som ledde fram till mordet, och det inte fanns någon som kunde vittna mot deras påstående. Vi har vittnesbördet från Joseph Smith och de tre vittnenas vittnesbörd om att Gud gav dem kunskap om Mormons bok, att en Guds ängel förkunnade från himlen att boken översatts genom Guds gåva och kraft. Dessa män var Oliver Cowdery, David Whitmer och Martin Harris. De lämnade kyrkan, men ända till sin död höll de fast vid sitt vittnesbörd om vad ängeln förkunnat, och att de blev befallda att bära vittne om gudomligheten i denna bok, och det gjorde de. Åtta män, varav några blev uteslutna från kyrkan, vidhöll sitt vittnesbörd att de hade sett och hållit i de plåtar som Mormons bok översattes ifrån och de höll fast vid detta vittnesbörd ända till sin död. Hela världens otro bevisar inte att dessa män inte talade sanning, eftersom inga finns som kan bestrida detta vittnesmål” (Conference Report, apr 1929, s. 128). (Hänvisa till ”Vittnen till Mormons boks plåtar” i tillägget, s. 409.)

  • Bild på guldplåtarTrots att de fick vara med om att se och ta på guldplåtarna i juni 1829 förblev en del av vittnena inte trofasta till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. President James E. Faust förklarade: ”Kunskap får vi genom tro. I vår tid måste vi lära känna sanningen om vad som stod på guldplåtarna utan att se dem. De är inte tillgängliga för oss att se och ta på, som de tre vittnena och de åtta vittnena kunde göra. Några av dem som såg och tog i guldplåtarna förblev inte trofasta till kyrkan. Att se en ängel vore en stor upplevelse, men det är något mycket större att få kunskap om Frälsarens gudomlighet genom tro och Andens vittnesbörd [se Joh 20:29]” (Conference Report, apr. 2002, s. 57; eller Liahona, juli 2002, s. 53).

Vittnen till Mormons boks plåtar

Frågor att begrunda

  • På vilka sätt är Mormons bok ännu ett Jesu Kristi testamente?

  • Hur hjälper oss studier av Mormons bok att ”inte fördöma det som hör Gud till”? ({se Titelbladet till Mormons bok).

  • Varför bör varje medlem i kyrkan vara i stånd att bära vittne om att Mormons bok är Guds ord?

Föreslagna uppgifter

  • Skriv en kort sammanfattning om vad som du anser är syftet med Mormons bok. Jämför det du har skrivit med det som Moroni tog upp på titelbladet till Mormons bok.

  • Analysera löftet i Moroni 10:3–5nyckelskriftställe och fastställ vad du behöver göra för att få eller stärka ditt vittnesbörd om Mormons bok.