Kapitel 49

Mormons bok 7–9

Introduktion

Genom att studera Mormons slutgiltiga vittnesbörd och Moronis första skrifter kan du bättre förstå Mormons boks roll och syfte. Moroni förkunnade: ”Se, jag talar till er som om ni vore närvarande, och ändå är ni inte det. Men se, Jesus Kristus har visat er för mig, och jag känner era gärningar” (Mormon 8:35). Moronis profetiska utsiktspunkt gjorde det möjligt för honom att avsluta den nephitiska uppteckningen med fullständig medvetenhet om både den eskalerande ogudaktigheten och de stora andliga välsignelserna i tidernas fullbordans utdelning. I en tid då en del människor kan känna sig benägna att överge tron då de ställs inför stora svårigheter, lär oss Moronis ord att se underverk och uppenbarelser som bevis på att ”Gud är densamme i går, i dag och i evighet” (se Mormon 9:9). Även om de andliga och sociala omständigheterna i världen befinner sig i ett tillstånd av ständig förändring och nedgång kan Guds förbundsfolk känna full tillit till att han ständigt är densamme.

Uttalanden

Mormon 7. Råd till återstoden av Israel i de sista dagarna

• I sina sista ord vände sig Mormon till lamaniternas ättlingar och intygade att de är en ”återstod av Israels hus” (Mormon 7:1). Även om lamaniterna var hans dödliga fiender var hans kärlek till dem ett bevis på hans andliga mognad och betydelsen av evangeliets fullständiga välsignelser. Tänk på Mormons sista vittnesbörd och råd som om han talar direkt till dig. Han lärde vad du behöver veta (se Mormon 7:1–7) och vad du behöver göra (se Mormon 7:8–9) för att följa ”vår Frälsares föredöme” så att ”det skall vara väl med er på domens dag” (se Mormon 7:10).

Mormon 7:2. ”Ni är av Israels hus”

• Mormons budskap till återstoden av lamaniterna är också tillämpliga på samtliga medlemmar av Israels hus (se kommentaren till Helaman 3:30 på sidan 260).

Mormon 7:2, 5. Mormons sista vädjan om att tro på Kristus

• Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum funderade över Mormons gripande vädjan till dem i de sista dagarna att tro på Kristus:

  ”I en monolog om döden sträckte sig Mormon bortom tid och rum till alla, särskilt till den ”återstod av Israels hus” som en dag skulle läsa hans storslagna uppteckning. De som tillhör en annan tid och plats måste lära sig vad de som låg framför honom hade glömt bort — att alla måste ’tro på Jesus Kristus, att han är Guds Son’, att han hade, efter sin korsfästelse i Jerusalem, ’genom Faderns makt … återuppstått, varigenom han har vunnit seger över graven. Och likaså att genom honom är dödens udd uppslukad’ [Mormon 7:2, 5] …

  Att ’tro på Kristus’, särskilt när det jämförs med sådana tragiska men oundvikliga konsekvenser, var Mormons sista vädjan och hans enda hopp. Det är det främsta syftet med hela den bok som skulle gå ut till världen i de sista dagarna och som skulle bära hans namn” (Christ and the New Covenant [1997], s. 321–322).

Mormon 7:8–9. Mormons bok och Bibeln stöder varandra

• Bibeln vittnar om Mormons bok och Mormons bok vittnar om Bibeln. Mormon förkunnade: ”Denna [Mormons bok] har skrivits i avsikt att ni skall kunna tro den andra [Bibeln]. Och om ni tror den andra [Bibeln] kommer ni att tro även denna [Mormons bok]” (Mormon 7:9).

  President Brigham Young (1801–1877) förklarade det omöjligt för någon som verkligen säger sig tro på Bibeln att inte tro på Mormons bok om de seriöst studerat Mormons bok och lärt sig vad den undervisar om:

  ”Ingen kan säga att denna bok (lägger handen på Bibeln) är sann, är Herrens ord, är vägen, är vägvisaren och ett hjälpmedel med vilket vi kan lära känna Guds vilja, och samtidigt säga att Mormons bok inte är sann, om han har fått förmånen att läsa den eller höra den läsas och få kunskap om dess lärdomar. Det finns ingen människa på jordens yta som har fått förmånen att lära sig Jesu Kristi evangelium från dessa två böcker, vilken kan säga att den ena är sann och den andra falsk” (Discourses of Brigham Young, sammanst. av John A. Widtsoe [1954], s. 459; se också Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young, s. 346).

• Bibeln och Mormons bok vittnar om Kristus

  Greg K. Olsen, © 1990 IRI

  Ett syfte med Mormons bok är att bevisa för världen att Bibeln är sann (se L&F 20:11). Genom att läsa Mormons bok stärks vårt vittnesbörd om Bibeln. President Ezra Taft Benson (1899–1994) talade om sin kärlek till Bibeln och Mormons bok och om hur båda vittnar om att Jesus är Kristus:

  ”Jag älskar Bibeln, både det Nya och det Gamla testamentet. De är en källa till stor sanning …

  Denna heliga bok har varit ovärderlig för människornas barn. I själva verket var det en vers i Bibeln som inspirerade profeten Joseph Smith att gå till lunden nära sitt hem för att knäfalla i bön. Vad som följde var den härliga syn som påbörjade återställelsen av fullheten hos Jesu Kristi evangelium på jorden. Denna syn påbörjade också processen att föra fram ytterligare skrifter som skulle stå skuldra vid skuldra med Bibeln i att bära vittne för en ogudaktig värld att Jesus är Kristus och att Gud lever och älskar sina barn och att han fortfarande ägnar sig åt deras frälsning och upphöjelse” (Conference Report, okt. 1986, s. 100–101; eller Nordstjärnan, jan. 1987, s. 67).

Mormon 8:1–6. Moroni

• Moroni bevittnade sin fader Mormons död och hela den nephitiska nationens undergång. Inte desto mindre bevarades hans liv och han uppfyllde trofast sin mission under jordelivet. Herren utsåg Moroni att avsluta ”den sorgliga berättelsen” om nephiternas undergång (Mormon 8:3).

  Moroni lämnad ensam när Mormon dör i striden

  Walter Rane, med tillstånd av Museum of Church History and Art

  Före sin död skrev Moroni den sista delen av sin fars bok (Mormon 8–9), förkortade den jareditiska uppteckningen (Ethers bok), upptecknade Jareds broders syn i den förseglade delen av uppteckningarna (se Ether 4:4–5), och skrev också sin egen bok (Moronis bok). Men Moronis uppdrag fortsätter i vår tidsutdelning. I nutida uppenbarelse får vi veta att Moroni innehar ”nycklarna till Efraims stavs uppteckning” (L&F 27:5). Den uppståndne Moroni betjänade profeten Joseph Smith och undervisade honom ett flertal gånger om hans roll i evangeliets återställelse, bland annat i framkomsten av Mormons bok (se Joseph Smith — Historien 1:30–60; History of the Church, 1:9–19). Kyrkan har satt statyer av Moroni högst upp på de flesta av sina tempel för att belysa Moronis roll i återställelsen.

• Mormon 8:1–6 avslöjar omständigheterna under vilka Moroni levde och hjälper läsarna förstå betydelsen av hans budskap. Äldste L. Tom Perry rådde oss att sätta oss in i deras situation som skrev skrifterna för länge sedan. Äldste Perry började med att citera Brigham Young:

  ”’Läser ni skrifterna som om ni skrev dem för tusen, två tusen eller fem tusen år sedan? Läser ni dem som om ni var i deras ställe som skrev dem? Om ni inte känner så är det er förmån att få göra det, så att ni kan vara lika bekanta med andan och meningen i Guds skrivna ord som ni är med det som rör vardagen’ (Discourses of Brigham Young, sammanst. av John A. Widtsoe [Salt Lake City: Deseret Book Co., 1941], s. 128; se också Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young, s. 119) …

  Låt oss ta till oss Brigham Youngs råd och föreställa oss att vi står på samma plats som Moroni, den siste av de stora nephitiska profeterna. Den uppgift som hans far gav honom att avsluta uppteckningarna, som hade anförtrotts honom, var mycket svår. Han måste ha befunnit sig i ett chocktillstånd, då han beskrev sitt folks fullständiga undergång.

  Han kände sig säkert nödgad att beskriva hur hans folk hade jagats av lamaniterna, tills de alla gick under. I sin ensamhet berättar han om att hans far befanns bland dem som dödades. Vi inser att det enda Moroni lever för är att avsluta uppteckningen, då han skriver: ’Därför skall jag skriva och gömma uppteckningarna i jorden, och vart jag går betyder ingenting’ (Mormon 8:4).

  Allt han har är tron på att Herren ska bevara honom så länge, att han hinner avsluta uppteckningarna, och att dessa en dag ska finnas av någon som Herren utvalt. Han inser att uppteckningarna blir en varnande röst för kommande generationer om vad som sker, när nationer i likhet med hans egen vänder sig bort från Herrens lärdomar. Ur djupet av sitt hjärta ropar Moroni åt dem som så småningom kommer att få uppteckningarna. Han vill bespara dem som läser hans berättelse den sorg och det elände som kommer av olydnad.

  Först skriver han till kyrkans medlemmar och sedan till dem som inte omfattat Jesu Kristi evangelium. Moronis sista ord till medlemmarna i kyrkan har formen av en varnande röst. Han skriver som en som ser sitt folks historia upprepas i framtiden” (Conference Report, okt. 1992, s. 18–19; se Nordstjärnan, jan. 1993, s. 14).

Mormon 8:14–18. ”Välsignad är han som skall föra fram den i ljuset”

• I Mormon 8:16 hänvisas till profeten Joseph Smith, som utvaldes att överlämna Mormons bok till världen (se L&F 3:5–10). Många av de forntida profeterna var medvetna om Joseph Smith och bad om att han skulle lyckas med att översätta och publicera guldplåtarna, och därigenom genomföra Guds avsikter (se Mormon 8:22, 24–25; L&F 10:46). President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, talade om den roll som Joseph Smith hade i att frambringa Mormons bok:

  ”Sanningen är helt enkelt att han var en Guds profet — inget mer och inte ett dugg mindre!

  Skrifterna kommer inte så mycket från Joseph Smith som genom honom. Han var en kanal genom vilken uppenbarelserna gavs …

  Profeten Joseph Smith var en olärd bondpojke. Några av hans tidigaste brev i original visar att han var något opolerad när det gällde stavning, grammatik och uttrycksförmåga.

  Att uppenbarelserna kom genom honom i någon form av litterär förfining är inget mindre än ett underverk” (Conference Report, apr. 1974, s. 137; se Nordstjärnan, dec. 1974, s. 513).

Mormon 8:19–20. ”Domen är min”

• Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum kommenterade formuleringen ”domen är min, säger Herren”: ”Jag talar om den slutliga domen. Det är när vi alla i framtiden kommer att stå inför Kristi domarsäte för att dömas enligt våra gärningar (se 1 Nephi 15:33; 3 Nephi 27:15; Mormon 3:20; L&F 19:3) … Jag tror att skrifternas befallning att inte döma med stor tydlighet syftar på denna slutgiltiga dom, precis som det står i Mormons bok: ”Människan skall inte … döma. Ty domen är min, säger Herren’ (Mormon 8:20)” (”’Judge Not’ and Judging”, Ensign, aug. 1999, s. 7).

  Mormon 8:22

  Hur kan Moronis ord i denna vers stärka oss när vi verkar i Herrens tjänst?

Mormon 8:31. Orenheter i de sista dagarna

• Mormon 8:31 refererar till ”stor orenhet” i vår tid. Under sin tid i presidentskapet för de sjuttio föreslog äldste Joe J. Christensen att den stora orenhet som omtalas inte var miljöbetingad utan huvudsakligen andlig:

  ”Vi hör och läser mycket nuförtiden om vår förorenade fysiska miljö — sur nederbörd, smog och giftigt avfall. Men … det finns en annan slags förorening som är mycket farligare — den moraliska och andliga.

  Vid en konferens nyligen sade äldste Boyd K. Packer: ’När vi testar den moraliska miljön, finner vi att tecken på föroreningar ökar spiralformigt’ (Conference Report, apr. 1992, s. 91; se Nordstjärnan, juli 1992, s. 62). Aposteln Paulus förutsåg ’att i de sista dagarna skall det komma svåra tider’ (2 Tim 3:1). Och profeten Moroni förklarade angående den sista tiden: ’Ja, det skall ske i en tid då stor orenhet finns på hela jorden’ (Mormon 8:31).

  Tyvärr märker vi kanske följderna av denna orenhet allra tydligast i massmedia, filmer, på TV och inom populärmusiken. Senator Robert D. Byrd sade beträffande detta: ’Om vi i detta land fortsätter att utså bilder på mord, våld, drogmissbruk … perversion och pornografi … framför ögonen på miljontals barn, år efter år och dag efter dag, borde vi inte bli förvånade om vårt samhälles grund ruttnar bort som av spetälska’ (Michael Medved, Hollywood vs. America [New York: Harper Perennial, 1992], s. 194) …

  I allmänhet [tycks man] inom massmedia ha förklarat krig mot nästan allt som majoriteten människor skattar högst: familjen, religion och patriotism. Äktenskapet förtalas, medan föräktenskapliga och utomäktenskapliga förbindelser uppmuntras och glamoriseras. Svordomar och det råaste av gatans vulgära språk bombarderar öronen på alla som lyssnar … Livet i sig nedvärderas av det ständiga flödet av våld och mord” (Conference Report, okt. 1993, s. 12; se Nordstjärnan, jan. 1994, s. 10).

Mormon 8:34–35. Skriven för oss idag

• President Ezra Taft Benson förkunnade att våra studier av Mormons bok bör påverkas av vår insikt om att Moroni såg vår tid och skrev med oss i åtanke:

  ”Vi måste göra Mormons bok till vårt centrala studiemål [därför att] den skrevs för vår tid. Nephiterna hade aldrig boken, inte heller hade lamaniterna den i forna dagar. Den var avsedd för oss. Mormon skrev i slutet av den nephitiska civilisationen. Under Guds inspiration, som ser allt från begynnelsen, förkortade han århundraden av uppteckningar, valde berättelser, tal och händelser som skulle vara till mest nytta för oss.

  Var och en av de huvudsakliga nedtecknarna i Mormons bok vittnade om att de skrev för framtida generationer …

  Mormon själv sade: ’Ja, jag talar till er, ni återstod av Israels hus’ (Mormon 7:1). Och Moroni, den siste av de inspirerade nedtecknarna, såg vår tid …

  Om de såg vår tid, och valde det som skulle vara av störst värde för oss, är det inte så vi borde studera Mormons bok? Vi borde ständigt fråga oss: ’Varför valde Herren att inspirera Mormon (eller Moroni eller Alma) att ta med detta i sin uppteckning? Vad kan jag lära mig av detta som hjälper mig att leva idag och under denna tid?’

  Och i den finns exempel på exempel på hur denna fråga kan besvaras” (Conference Report, okt. 1986, s. 5; se Nordstjärnan, jan. 1987, s. 4).

Mormon 9:1–6. Eländig i Guds närhet

• President Joseph Fielding Smith (1876–1972) förklarade varför den obotfärdige kommer att känna sig eländig i Jesu Kristi närhet:

  ”Ingen kan bli frälst utan omvändelse. En människa i ett syndfullt tillstånd kan inte komma in i Guds rike. Det skulle verkligen vara mycket inkonsekvent om en människa i sina synder skulle kunna närma sig Fadern och vistas i hans närhet.

  Det finns många människor på jorden, och åtminstone en del av dem är medlemmar i kyrkan, som tror att de kan leva som de behagar och bryta Guds bud och ändå återvända till hans närhet. De tror att de kommer att omvända sig, kanske i andevärlden.

  De borde läsa Mormons ord: ’Tror ni att ni skall bo hos honom [Kristus] medvetna om er skuld? Tror ni att ni skulle kunna glädjas åt att bo hos denna heliga Varelse, när er själ plågas av skuldmedvetenhet för att ni ständigt har överträtt hans lagar?’ [Mormon 9:3]” (Frälsningens lära,, 3 delar, 2:168–169).

Mormon 9:3–6. ”Medvetna om er skuld”

• President Spencer W. Kimball (1895–1985) förklarade varför den som har syndat känner skuldens börda och behovet av omvändelse:

  ”Då omvändelsen har påbörjats, måste där finnas en djup medvetenhet om skulden, och med detta skuldmedvetande kan komma lidande för sinnet, anden och ibland också kroppen. För att kunna leva med sig själv måste människor som överträtt lagen följa det ena eller det andra av två alternativ. Det ena är att skära bort samvetet eller döva sin känslighet med ’mentala bedövningsmedel’ så att de kan fortsätta med överträdelsen. De som väljer detta alternativ blir så småningom förhärdade och förlorar sin önskan att omvända sig. Det andra alternativet är att tillåta ångern leda till fullständig sorg, sedan till omvändelse och till sist till slutlig förlåtelse.

  Kom ihåg detta: Förlåtelse kan aldrig komma utan omvändelse. Och omvändelse kan aldrig komma förrän man blottat sin själ och tillstått sina handlingar utan ursäkter eller rationaliseringar. Man måste medge för sig själv att man syndat, utan att på minsta sätt förringa brottet eller bortresonera dess allvar. Man måste medge att ens synd är så stor som den verkligen är och inte säga att ett kilo är ett hekto. De personer som väljer att se verkligheten som den är och förändrar sina liv kanske finner omvändelsen vara den svårare vägen först, men då de sedan smakar dess frukter, finner de att den vägen är oändligt mera önskvärd” (”Omvändelsens evangelium”, Nordstjärnan, mars 1983, s. 3).

Mormon 9:7–8. Uppenbarelser och skrifterna

• Äldste Dallin H. Oaks beskrev sambandet mellan skrifterna och personlig uppenbarelse:

  ”Vad som skiljer [sista dagars heliga] från de flesta andra kristna i sättet varpå vi läser och använder Bibeln och andra skrifter är vår tro på fortsatt uppenbarelse. För oss är inte skrifterna den främsta källan till kunskap, utan det som föregår den främsta källan. Den yttersta kunskapen kommer genom uppenbarelse. Tillsammans med Moroni bekräftar vi att den som förnekar uppenbarelse ’inte känner Kristi evangelium’ (se Mormon 9:8).

  Herrens ord i skrifterna är som en lykta för våra fötter (se Ps 119:105), och uppenbarelse är en mäktig kraft som mångfalt förstärker lyktans ljusstyrka. Vi uppmuntrar var och en att noggrant studera skrifterna och de profetiska lärdomarna om dem och att under bön söka personlig uppenbarelse för att själv få kunskap om deras innebörd” (”Scripture Reading and Revelation”, Ensign, jan. 1995, s. 7).

Mormon 9:9–10. ”Gud är densamme i går, i dag och i evighet”

• Moroni förkunnade att Gud är en oföränderlig varelse som förblir ”densamme i går, i dag och i evighet” (Mormon 9:9). Nutida uppenbarelse bekräftar att Mormons boks framkomst bevisar att Gud ”inspirerar människor och kallar dem till sitt heliga verk” såväl idag som i forna tider, ”och därigenom visar att han är samme Gud i går, i dag och för evigt” (L&F 20:11–12).

  Föredrag över tron hävdar att en fullkomlig tro på Gud kräver att man har ett korrekt uppfattning om ”Guds karaktär, fullkomligheter och egenskaper” [1888], s. 32). En av Guds egenskaper är att han inte förändras: ”[Gud] förändras inte eller förvandlas, utan han är den samme från evighet till evighet, den samme i går, i dag och evinnerligen, hans bana är ett och samma eviga kretslopp, utan oregelbundenheter” (se Föredrag över tron, s. 32, 35). Fundera över varför det är en välsignelse att veta att Gud fortsätter sitt heliga verk i vår tid och att han förblir densamme, igår, idag och för alltid.

• Moroni varnade oss för att somliga ”har föreställt [sig] en Gud som förvandlas” (Mormon 9:10). Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum lärde att vi inte kan tro på eller förlita oss på en Gud som förändras eller som fortfarande lär sig nya sanningar:

  ”Guds allvetenhet har i en del välmenande sista dagars heligas sinnen kommit att kvalificera sig under begreppet ’evigt framåtskridande’. En del har felaktigt antagit att Guds framåtskridande har att göra med att han förvärvar ytterligare kunskap …

  Gud erhåller sin stora och fortlöpande glädje och härlighet genom att utöka och välsigna sin skapelser, och inte av nya intellektuella erfarenheter.

  Det finns därför en väldig skillnad mellan en Gud som är allvetande och den falska föreställningen om att Gud befinner sig i något slags doktorandtillstånd, fortfarande på jakt efter ytterligare viktiga sanningar och nödvändiga data. Om så är fallet skulle Gud, i vilket ögonblick som helst, kunna upptäcka en ny sanning som han inte tidigare kände till vilken skulle omstrukturera, förminska eller underminera vissa av honom tidigare kända sanningar. Profetia skulle bara vara en prognos. Uppgjorda planer för vår återlösning skulle behöva revideras. Men lyckligtvis för oss är hans frälsningsplan ständigt pågående — inte ständigt under omarbetning” (All These Things Shall Give Thee Experience [1979], s. 14–15).

Mormon 9:20

Varför upphör Gud att göra underverk bland människorna enligt Moroni?

Mormon 9:10–26. Underverk

• Lägg märke till de bevis som Moroni nämnde vilka bär vittne om Guds underverk — himmelens och jordens skapelse (se Mormon 9:17), människans skapelse (se vers 17), och de skriftliga vittnesbörden om Jesus och apostlarnas underverk (se vers 18). Den ”underverkens Gud” som Moroni beskrev finns fortfarande. Äldste Dallin H. Oaks bar vittne om att många underverk äger rum i vår tid och är närvarande i Jesu Kristi sanna kyrka:

  ”Många underverk äger rum varje dag i vår kyrkas verksamhet och i våra medlemmars liv. Många av er har bevittnat underverk, kanske mer än ni inser.

  Ett underverk har definierats som ’en fördelaktig händelse som åstadkommits genom gudomlig kraft, som människor inte förstår och som de inte av sig själva kan upprepa’ [Encyclopedia of Mormonism, red. Daniel H. Ludlow, 5 delar (1992), 2:908]. Tanken att händelser frambringas genom gudomlig kraft förkastas av de flesta irreligiösa människor och även av en del som är religiösa …

  Underverk som utförs genom prästadömets kraft är alltid närvarande i Jesu Kristi sanna kyrka. Mormons bok lär att ’Gud [har] givit ett medel varmed människan genom tro kan utföra mäktiga underverk’ (Mosiah 8:18). Detta ’medel’ som ges är prästadömets kraft (se Jakobs brev 5:14–15; L&F 42:43–48), och denna kraft verkar genom tro (se Ether 12:12; Moroni 7:37)” ”Miracles”, Ensign, juni 2001, s. 6, 8).

• Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) talade om varför underverk ibland upphör:

  ”Varför upphör tecken och underverk i vissa tidsåldrar? Varför finns de inte i alla tider och bland alla folk? Var människorna i forna tider berättigade till större välsignelser än de av oss som nu vistas på samma jord som en gång var deras? Moroni svarar: ’Orsaken till’ att en gåvornas och underverkens Gud ’upphör att göra underverk bland människobarnen’ och att utgjuta sina gåvor över dem, ’är att de nedsjunker i otro och avviker från den rätta vägen och inte känner den Gud som de borde lita på’. De dyrkar falska gudar vilka de definierar i sina trosuppfattningar, och de vandrar inte längre på samma stigar som de heliga i forna tider.

  Det är människorna som har förändrats, inte Gud. Han är densamme för evigt. Alla människor som har samma tro och lever enligt samma lag får skörda samma välsignelser” (A New Witness for the Articles of Faith [1985], s. 367).

Mormon 9:32–34. Moroni skrev på reformerad egyptiska

• Moroni påstod att han kunde skriva på minst två språk: Hebreiska och egyptiska (se Mormon 9:32–34). Han påpekade att om plåtarna ”hade varit tillräckligt stora” skulle han ha skrivit på hebreiska, men de som förde uppteckningen använde ”reformerad egyptiska” på grund av platsbrist (v. 32–33). Tidigare i Mormons bok hade både Nephi och kung Benjamin tillstått att de använde sig av egyptiska. Nephi hävdade att han skrev på ”egyptiernas språk” när han skrev de mindre plåtarna (1 Nephi 1:2). När kung Benjamin talade till sina söner om betydelsen av mässingsplåtarna påpekade han att Lehi kunde läsa uppteckningen på grund av att ”han hade fått undervisning i egyptiernas språk” (Mosiah 1:4). Därför förstår vi att Lehi undervisade om evangeliet och egyptiska till ”sina barn … så att de därigenom kunde undervisa sina barn om dem” (Mosiah 1:4). Uppenbarligen fortsatte detta tillvägagångssätt under de därpå följande generationerna av upptecknare tills Moroni lärde sig språket av sin far. Men Moronis uttalande att han skrev på ”reformerad egyptiska” (Mormon 9:32) tyder på en del anpassningar hade gjorts i språkets användning under de tusen år som gått sedan Lehis tid. Detta kan förklara varför Moroni avslutade med kommentaren att ”inget annat folk kan vårt språk” men att Gud förberett medel till den kommande tolkningen och översättningen av uppteckningen (Mormon 9:34).

Frågor att begrunda

• Vad lär du dig av Mormons omtanke om andra, även sina fiender? (se Mormon 7).

• Moroni tillbringade många år ensam, ändå skänkte hans tro och vittnesbörd honom frid. Hur kan ditt vittnesbörd hjälpa dig när du känner dig ensam i världen?

• Vilka är några av de ”andliga orenheter” som du kan se på jorden idag? Hur kan du undgå att befläckas av dem?

• Vilka är några av de underverk som du har bevittnat i ditt eget liv?

Föreslagna uppgifter

• Studera följande skriftställen och sök efter profetior om framkomsten av Mormons bok:

  Jesaja 29:4

  2 Nephi 3:19–20

  2 Nephi 26:16

  2 Nephi 33:13

  Enos 1:15–16

  Mormon 8:23

  Mormon 9:30

  Moroni 10:27

  Mose 7:62

  Joseph Smith — Historien 1:52–53

  Du kan göra en skriftställekedja av dessa verser genom att slå upp Jesaja 29:4 och skriva ”gå till 2 Nephi 3:19–20” i marginalen bredvid Jesaja 29:4. Slå sedan upp 2 Nephi 3:19–20 och skriv ”gå till 2 Nephi 26:16” i marginalen bredvid 2 Nephi 3:19–20. Upprepa denna process med samtliga skriftställen. När du kommer fram till Joseph Smith — Historien 1:52–53 skriver du ”gå till Jesaja 29:4” i marginalen, och länkar kedjan tillbaka till början.

• Förbered ett tal på fem till åtta minuter om välsignelserna med att acceptera Mormons bok. Du kan använda följande frågor och resurser till vägledning när du gör ditt tal:

  Välsignelserna med att acceptera Mormons bok

  • Mormon 8:12. Hur blir de välsignade som inte fördömer eller kritiserar Mormons bok?

  • Mormon 8:17. Varför är det viktigt att inte finna fel med Mormons bok?

  • Läran och förbunden 20:8–15. Vilka är några av de sanningar vi får kunskap om genom att acceptera Mormons bok?

  • Med utgångspunkt från personliga upplevelser: Hur har du blivit välsignad av att acceptera Mormons bok?

  • President Ezra Taft Benson: ”Jag välsignar er med större insikt i Mormons bok. Jag lovar er att ifrån detta ögonblick och allt framgent, om vi dagligen hämtar näring från dess sidor och åtlyder dess föreskrifter, så kommer Gud att utgjuta på vart och ett av Sions barn och kyrkan en välsignelse som hittills inte har skådats” (Conference Report, apr. 1986, s. 100; eller Nordstjärnan, nr. 6 1986, s. 80).