Kapitel 27

Almas bok 17–22

Introduktion

Till följd av den kärlek de visade och deras kunskap om en själs värde är Ammon och hans medarbetare föredömen för Herrens tjänare överallt. Genom deras erfarenheter ser man vikten av personlig förberedelse, kraften i att sätta ett rättfärdigt exempel och behovet av att bygga meningsfulla relationer till dem som vi betjänar. Dessutom insåg Ammon och hans bröder att de betjänade hade starka trosuppfattningar. Ta reda på hur de lyckades sprida evangeliska sanningar om Anden, kärleken och vittnesbördet. Genom att efterlikna deras exempel kan du bli en mäktig tjänare i Herrens händer i att föra andra till Kristus.

Uttalanden

Alma 17:2. De som tjänar tillsammans utvecklar vänskapsband

• De som arbetar i Herrens vingård får ett kärleksband som kommer av att de ”skördar” tillsammans. Detta band fördjupas av gemensamma tros- och vittnesbördsupplevelser. Äldste L. Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum berättade om hur det var att träffa sin första missionärskamrat efter många år:

  ”För några år sedan fick jag ta emot ett samtal från min son Lee. Han berättade för mig att min första missionärskamrat var i hans grannskap och att han ville träffa mig en stund … Vi hade en mycket fin stund tillsammans efter att inte ha sett varandra på många år.

  Som missionärer fick vi möjligheten att öppna en ny stad i Ohio för missionsarbetet. På grund av detta uppdrag tilläts vi arbeta tillsammans under tio månader. Han var min utbildare, min första kamrat … Det var svårt för mig att hålla jämna steg med honom, men när vi verkade tillsammans kom vi nära varandra som kamrater.

  Vår kamratskap slutade inte med det tiomånadersuppdraget. Andra världskriget härjade, och när jag återvände hem hade jag bara en kort tid att anpassa mig på, innan jag inkallades till militärtjänst. Den första söndagen under träningslägret gick jag till kyrkans möten. Jag såg en välbekant nacke. Det var min första missionärskamrat. Vi tillbringade större delen av de följande två och ett halvt åren tillsammans.

  Trots att situationen var mycket annorlunda för oss under militärtjänsten, försökte vi tillämpa de vanor vi hade haft under missionen. Vi bad tillsammans så ofta vi kunde. När omständigheterna tillät studerade vi skrifterna tillsammans …

  Vi avskildes båda som gruppledare, och fick återigen tillfälle att verka och undervisa om vår Herre och Frälsares underbara evangelium tillsammans. Vi fick större framgång i det militära än vi hade fått när vi verkade som heltidsmissionärer. Varför? Därför att vi var erfarna återvända missionärer.

  Detta möte med min första missionärskamrat var sista gången jag fick tillfälle att träffa honom. Han led av en obotlig sjukdom och dog några få månader därefter. Det var en underbar erfarenhet att få återuppleva vår mission tillsammans, och att sedan tala om våra liv efter missionen. Vi berättade om när vi verkade i biskopsråd, högråd och stavspresidentskap, och naturligtvis skröt vi om våra barn och våra barnbarn. När vi satt och njöt av tillfället att få vara tillsammans igen, kunde jag inte låta bli att tänka på det som står i kapitel 17 av Almas bok” (Conference Report, okt. 2001, s. 94–95; eller Liahona, jan. 2002, s. 89–90).

  Alma 17:2–3

  Vad gjorde Ammon och hans bröder för att förbereda sig för att sprida evangeliet med kraft och myndighet? Vad kan du göra för att ta till dig dessa principer?

Alma 17:2. ”De hade flitigt utforskat skrifterna”

• Mosiahs söner utforskade skrifterna som en väsentlig del i sina missionärsförberedelser. På liknande sätt fick Hyrum Smith rådet av Herren att förbereda sig för tjänande som missionär genom att först söka efter att få hans ord (se L&F 11:21–22). Missionärshandboken Predika mitt evangelium framhåller betydelsen av att söka efter den Helige Anden, ha en stark önskan att lära och omsätta det vi lär oss i handling som nödvändiga delar av ett effektivt studium av evangeliet:

  ”Dina studier i evangeliet är effektivast när du får undervisning av den Helige Anden. Inled alltid dina studier i evangeliet med att be om att den Helige Anden ska undervisa dig. Han förmedlar kunskap och övertygelser som är till välsignelse för dig och gör det möjligt för dig att välsigna andra. Din tro på Jesus Kristus blir starkare. Din önskan att omvända dig och bli bättre ökar.

  Detta slags studier förbereder dig för tjänande, ger tröst, löser problem och ger dig styrka att hålla ut intill slutet. Framgångsrika studier i evangeliet kräver önskan och handling. ’Ty den som flitigt söker skall finna, och Guds hemligheter skall avslöjas för dem genom den Helige Andens kraft såväl i vår tid som i forna tider’ (1 Nephi 10:19). På samma sätt som för Enos, när du hungrar och törstar efter det eviga livets ord och låter dessa ord ’sjunka djupt in i ditt hjärta’ (se Enos 1:3), kommer den Helige Anden att öppna ditt sinne och hjärta till större ljus och insikt.

  Att få kunskap om evangeliet är också en uppenbarelseprocess (se Jakobs bok 4:8)” ([2004], s. 18).

• Dessutom rekommenderar Predika mitt evangelium att man använder en skriftjournal för att förhöja kraften i sina skriftstudier. Genom att skriva ner dina tankar och intryck medan du studerar skrifterna öppnar du för nya sätt att ta emot personlig uppenbarelse:

  ”En studiejournal [kan hjälpa dig] att bättre förstå, klargöra och komma ihåg det som du lär dig. Äldste Richard G Scott sade: ’Kunskap som noggrant registrerats är kunskap som finns tillgänglig då den behövs. Andligt känslig information bör förvaras på en helig plats som visar Herren hur vi värdesätter den. Detta ökar sannolikheten för att ni skall få ytterligare ljus’ (’Förvärvandet av andlig kunskap’, Nordstjärnan, jan. 1994, s. 88). Gå igenom din studiejournal för att minnas andliga upplevelser, få nya insikter och se över din andliga utveckling.

  Din studiejournal kan bestå av en inbunden dagbok, en anteckningsbok eller en pärm. Skriv ner och organisera din tankar och intryck på ett sätt som passar dig. Utveckla ditt eget system för att lätt komma åt viktig information i framtiden. Använd den ofta för att gå igenom, ha tillgång till och tillämpa det du har lärt dig. Använd din studiejournal till att föra anteckningar och skriva ner intryck” (s. IX–X).

Alma 17:3. Fördelarna med bön och fasta

• Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum illustrerade kraften med fasta och bön i Herrens tjänst med följande berättelse: ”För ett antal år sedan kallades en trofast man som blivit medlem i kyrkan, broder George McLaughlin, att presidera över en liten gren med 20 medlemmar i Farmingdale i Maine i USA. Han var en ödmjuk man som förtjänade sitt levebröd genom att leverera mjölk. På grund av att han fastade och bad uppriktigt undervisade Anden honom om vad han och medlemmarna i hans gren behövde göra för att kyrkan skulle växa i deras område. Genom hans stora tro, ständiga böner och kraftfulla exempel visade han sina medlemmar hur man delar med sig av evangeliet. Det är en otrolig berättelse, en av de bästa missionärsberättelserna från denna tidshushållning. På endast ett år döptes 450 nya medlemmar in i grenen. Det följande året kom det till ytterligare 200 nyomvända” (Conference Report, apr. 2003, s. 39; eller Liahona, maj 2003, s. 38).

Alma 17:9. Be och fasta för dem som saknar sanningen

• President Gordon B. Hinckley (1910–2008) gav rådet till varje medlem att arbeta för och be om missionärstillfällen: ”Låt det odlas i varje medlems hjärta en medvetenhet om den egna förmågan att föra andra till kunskap om sanningen. Må han arbeta på detta. Må han be innerligt om det” (se ”Finn lammen, föd fåren”, Nordstjärnan, juli 1999, s. 120).

• Äldste M. Russell Ballard förmanade oss att be om vägledning när vi utför Herrens verk: ”I ett hem där evangeliet sprids ber vi om vägledning för oss själva och för andras fysiska och andliga välfärd. Vi ber för människorna som missionärerna undervisar, för våra bekanta och för dem som inte tillhör vår tro. I hem där evangeliet spreds på Almas tid brukade människorna ’förenas i fasta och mäktig bön för deras själars välfärd som inte kände Gud’ (Alma 6:6)” (Conference Report, apr. 2006, s. 88; se Liahona, maj 2006, s. 85).

  Alma 17:11, 21–29

  Vilket uppdrag och löfte gav Herren till Mosiahs söner?

Alma 17:11. ”Visa fram goda exempel”

• Ammon och hans bröder behövde lära sig leva i fred med lamaniterna innan de kunde dela med sig av evangeliet till dem. Äldste M. Russell Ballard föreslog tre viktiga saker som vi kan göra för att bli bättre grannar till dem som inte tillhör vår tro:

  ”För det första, lär känna era grannar. Fråga dem om deras familjer, deras arbete, deras åsikter. Gör något tillsammans, om de vill det, och gör det utan att vara påträngande och utan några baktankar. Vänskap bör aldrig vara ett medel för att uppnå något, den kan och bör vara själva målet …

  Låt oss odla meningsfulla relationer, som bygger på ömsesidigt förtroende och samförstånd, med människor av olika bakgrund och trosuppfattningar.

  För det andra tror jag att det vore bra om vi kunde ta bort sådana uttryck från vårt ordförråd som icke-medlem och icke-mormon. Sådana ord kan vara förnedrande och nedlåtande. Personligen betraktar jag mig inte som en ’icke-katolik’ eller som en ’icke-jude’. Jag är en kristen. Jag är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag vill bli kallad för vem och vad jag är, och inte för något jag inte är. Låt oss behandla de människor som bor ibland oss på samma artiga sätt. Om vi behöver använda oss av en kollektiv benämning fungerar ordet ’medmänniska’ i de allra flesta fallen.

  För det tredje, om grannar blir irriterade eller frustrerade över något i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, eller över någon lag som vi av moraliska orsaker stöder, var då snälla och säg inte till dem — inte ens på skämt — att de kanske borde flytta någon annanstans. Jag kan inte förstå hur någon medlem i vår kyrka ens skulle kunna tänka något sådant! Våra förfäder och pionjärer drevs från plats till plats av okunniga och intoleranta grannar. De fick utstå ovanligt hårda prövningar och förföljelser eftersom de tänkte, handlade och trodde annorlunda än andra människor. Om vår historia inte lär oss något annat, borde den lära oss att respektera alla människors rätt att fridsamt leva sida vid sida” (Conference Report, okt. 2001, s. 45; eller Liahona, jan. 2002, s. 42).

• Äldste L. Tom Perry illustrerade hur vårt exempel kan leda andra till att komma närmare Herren:

  ”En nittonårig missionär … kommer aldrig att glömma bort sin första dag på missionsfältet, för den lärde honom något storartat om att använda sina talanger till att undervisa om evangeliet.

  Han och hans seniorkamrat fick i uppgift att öppna en ny stad som låg en bit ifrån missionens huvudkontor. När de anlände till den här nya staden och vandrade utefter gatan gick de förbi en kyrka där det stod en präst vid ytterdörren. När de vandrade förbi kyrkan gick prästen in och uppmanade hela sin församling att följa honom ut på gatan. Där följde de missionärerna och ropade öknamn efter dem. Därefter blev de mer våldsamma och började kasta stenar på dem.

  Den unge äldsten tyckte att det här var en spännande upplevelse — första dagen på missionsfältet och redan blev han stenad, tänkte han. Då träffades han plötsligt av en stor sten mitt i ryggen och hans känsla förbyttes i ilska. Innan han gick ut på missionsfältet hade han varit en duktig baseball-pitcher och i ett utbrott av ilska svängde han runt, greppade den första stenen han kunde finna på marken, lutade sig bakåt i sin berömda kastarställning och var i färd med att låta stenen flyga mot folkmassan när han plötsligt insåg varför han befann sig där. Han hade inte skickats hela vägen till Brasilien för att kasta stenar på folk, han var där för att undervisa dem om evangeliet. Men vad skulle han göra med stenen i sin hand? Om han släppte ner den på marken skulle de se det som ett svaghetstecken och troligen fortsätta att kasta stenar på dem. Men ändå kunde han inte kasta den på folkmassan. Då såg han en telefonstolpe en bit därifrån. Det var så han skulle rädda ansiktet! Han lutade sig tillbaka och lät stenen flyga direkt mot telefonstolpen så att den träffade den exakt i mitten.

  Människorna i folkmassan tog några steg tillbaks. De insåg plötsligt att den där stenen troligen kunde ha träffat vem som helst av dem rätt mellan ögonen. Deras inställning förändrades, istället för att kasta stenar på missionärerna började de att kasta dem på telefonstolpen. Efter den här händelsen blev äldsten, när han gick på den gatan, varje gång utmanad på stenkastartävling. Stenkastartävlingarna ledde till samtal om evangeliet, vilka ledde till omvändelser, vilket ledde till upprättandet av en kyrkans gren i det samhället” (”Prophecies, Visions, and Dreams”, i 1979 Devotional Speeches of the Year [1980], s. 3).

Alma 18:3–9. Tjänande uppmjukar hjärtan

• President Henry B. Eyring i första presidentskapet förklarade hur timligt tjänande kan uppmjuka ett hjärta och leda till underverk:

  ”När de andra tjänarna kom med bevis på vad Ammon hade gjort, sade kung Lamoni: ’Var är han?’ De sade: ’Å, han är i stallet. Han gör allt för att tjäna dig’ (se Alma 18:8–9).

  Är inte det konstigt? Han hade kallats att undervisa om frälsningens lära, men han var i stallet. Tycker ni inte att han borde ha bett och fastat och finputsat sin undervisningsplan? Nej, han var i stallet.

  Kung Lamoni hade vuxit upp i tron att det fanns en Gud men att allt det som kungen gjorde var rätt. Han hade särskilt fått lära sig falska läror som kan ha gjort honom oemottaglig för skuldkänslor. Kommer ni ihåg att när han fick höra var Ammon var, så kom en skuldkänsla över honom, en rädsla för att han hade gjort fel när han dödade tjänarna (se Alma 18:5)? …

  Tidigare koncentrerade jag mig alltid på hur förvirrad Lamoni var i sin lära, utan att se underverket. Underverket var att ett andligt behov hade väckts i en man, så att han kunde bli undervisad om Jesu Kristi evangelium. Hans hjärta var förkrossat. Han kände skuld. Och detta var ett resultat av de timliga tjänster som Ammon hade utfört …

  Underskatta aldrig någonsin det andliga värdet i att göra timliga saker väl för dem som ni tjänar …

  Var deras tjänare så kommer ni att älska dem. Och de kommer att känna er kärlek. Och vad som är ännu viktigare, de kommer att känna Guds kärlek” (”Mormons bok förändrar ditt liv”, Liahona, feb. 2004, s. 17, 18).

  Alma 18:10

  Vad kan du göra för att reagera mer som Ammon i detta avseende? Hur är Alma 17:25 och 18:3 relaterade till 18:10?

Alma 18:24. Ammon börjar tala med frimodighet

• Många medlemmar i kyrkan känner oro inför hur de ska påbörja ett samtal om evangeliet. Ammons tillvägagångssätt var att ställa frågor till Lamoni om hans tro på Gud. Andra har funnit det enkelt och naturligt att helt enkelt berätta om sitt ”liv i kyrkan” för sina vänner. Äldste M. Russell Ballard gav värdefulla råd om hur man inleder samtal om evangeliet med sina vänner:

  Ammon predikar

  Jerry Thompson, © IRI

  ”Att skapa ett hem där evangeliet sprids betyder inte att vi måste ägna ovanligt mycket tid åt att skaffa nya vänner som vi kan berätta om evangeliet för. Dessa vänner kommer in i vårt liv på ett naturligt sätt, och om vi från början berättar om vårt medlemskap i kyrkan kan vi lätt diskutera evangeliet med dem, med mycket liten risk att bli missförstådda. Vänner och bekanta förstår att evangeliet är en del av oss, och de känner sig fria att ställa frågor …

  En syster i Frankrike tillfrågades om hemligheten med hennes framgång. Hon sade: ’Jag delar bara med mig av min glädje. Jag behandlar alla som om de redan vore medlemmar i kyrkan. Om jag står bredvid någon i en kö och börjar samtala, berättar jag för dem hur mycket jag tyckte om kyrkans möten på söndagen. När arbetskamrater frågar: ’Vad gjorde du under helgen?’ så hoppar jag inte från lördag kväll till måndag morgon. Jag berättar för dem att jag gick till kyrkan, vad som sades och om mina upplevelser med medlemmarna. Jag berättar hur jag lever, tänker och känner’” (Conference Report, apr. 2006, s. 89; eller Liahona, maj 2006, s. 86).

Alma 18:24–28. Bygga på gemensamma trosuppfattningar

• Under sin tid som medlem i de sjuttios kvorum talade äldste Loren C. Dunn (1930–2001) om vikten av att visa respekt för andras trosuppfattningar och bygga på gemensam grund: ”Idag lever vi i en tid av konflikter, meningsskiljaktigheter, anklagelser och motanklagelser och oenighet. Vi behöver kanske mer än någonsin nå vårt inre och släppa fram egenskaperna ömsesidig respekt, kärlek och förlåtelse och låta dessa egenskaper påverka vårt sätt att behandla varandra, att kunna ha olika åsikter utan att bli otrevliga, att sänka våra röster och bygga på gemensam grund i insikt om att när stormen väl är förbi, måste vi fortsätta leva med varandra” (Conference Report, apr. 1991, s. 109; eller Nordstjärnan, juli 1991, s. 78).

• Den första frågan som Ammon ställde när han började undervisade kung Lamoni var: ”Tror du att det finns en Gud?” (Alma 18:24). När Ammon fick veta att Lamoni trodde på en stor ande vittnade han: ”Denne är Gud” (Alma 18:28). Sakligt sett är inte Gud en ”stor ande”. Men Ammon såg bortom detta och inriktade sig istället på deras gemensamma tro på ett högsta väsen och undervisade utifrån detta. Ammon använde sig av Lamonis grundläggande tro på en skapare och bifogade eviga sanningar som ”upplyste hans sinne” (Alma 19:6).

  President Gordon B. Hinckley förklarade hur också vi bör bygga på det goda som andra redan är i besittning av: ”Vi säger i en anda av kärlek: Ta med er allt det goda och den sanning som ni har fått, från vilken källa det än må vara, och kom och låt oss se om vi kan utöka den. Detta säger jag till alla män och kvinnor överallt” (Conference Report, okt. 2002, s. 87; eller Liahona, nov. 2002, s. 81).

Alma 18:36–39; 22:7–14. Undervisa om frälsningsplanen

• När Ammon undervisade Lamoni ”började han med världens skapelse”, därefter undervisade han om ”människans fall” (Alma 18:36) och slutligen ”förklarade han för dem [kungen och hans tjänare] återlösningsplanen”, särskilt ”om Kristi ankomst” (Alma 18:39). På liknande sätt lärde Aron ut dessa viktiga grundläggande principer i frälsningsplanen till Lamonis far (se Alma 22:12–14). Genom att inhämta kunskap om skapelsens, fallets och försoningens realitet kan man förstå sin roll i jordelivet och sin potential i evigheten.

  Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum kallade dessa grundläggande doktriner — skapelsen, fallet och försoningen — för ”evighetens tre pelare” och de ”viktigaste händelserna som någonsin inträffat i evigheten”. Han förklarade:

  ”Om vi kan komma till insikt om dem så kommer hela den eviga världsordningen att falla på plats, och vi hamnar i en position där vi kan utarbeta vår frälsning …

  Dessa tre är de grundvalar varpå allting vilar. Om någon av dem saknas förlorar allt sin avsikt och betydelse och gudomens avsikter och motiv går om intet” (”The Three Pillars of Eternity”, i Brigham Young University 1981 Firesides and Devotional Speeches [1981], s. 27).

• Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum förklarade hur varje komponent i planen är nödvändig: ”Planen krävde en skapelse och den krävde i sin tur både fallet och försoningen. Detta är planens tre grundläggande beståndsdelar. Skapelsen av en paradisisk planet kom från Gud. Jordelivet och dödligheten kom in i världen genom Adams fall. Odödlighet och möjligheten till evigt liv gavs genom Jesu Kristi försoning. Skapelsen, fallet och försoningen planerades långt innan det faktiska arbetet med skapelsen påbörjades” (Conference Report, apr. 2000, s. 105; se Liahona, juli 2000, s. 102).

Alma 18:41–43; 22:15–18. Vi är beroende av Kristus

• Ammon och Aron hjälpte Lamoni och hans far att förstå hur mycket de var beroende av Kristi återlösning i sitt liv. Att inse sitt beroende av Kristus leder till omvändelse. Både Lamoni och hans far blev medvetna om sin fallna natur och om sitt behov av hjälp. De kom till insikt om att deras enda hopp om återlösning låg i den försoning som Kristus gav.

  Kung Lamoni på sjukbädden

  Walter Rane, med tillstånd av Museum of Church History and Art

Alma 18:42. Dramatiska omvändelser är undantaget

• Se uttalandet av president Ezra Taft Benson i kommentaren till Mosiah 27:25 (se s. 162).

Alma 20:30. ”Mera förhärdade och mera styvnackade människor”

• I uppteckningen står det att Aron och hans kamrater verkade bland dem som var ”mera förhärdade och mera styvnackade människor” (Alma 20:30). Deras erfarenheter liknar erfarenheter många upplevt när de försöker undervisa dem som antingen saknar intresse för, eller som är motståndare till evangeliet. President Henry B. Eyring förklarade varför vi alltjämt måste försöka nå ut till varje själ:

  ”Varför skulle jag tala om evangeliet med någon som verkar nöjd? Vilken fara utsätts de eller jag för om jag inte gör eller säger något?

  Visst, faran kan vara svår att se, men den är verklig, både för dem och för oss. Till exempel kommer alla du träffat i det här livet vid ett eller annat tillfälle i den kommande världen att veta det du vet nu. De kommer att veta att det enda sättet att få leva för evigt med vår familj och i vår himmelske Faders och hans Son Jesu Kristi närhet, är genom att välja att gå igenom dopets port med hjälp av dem som har myndighet från Gud. De kommer att veta att det enda sättet som familjer kan vara tillsammans för evigt på, är att ta emot och hålla heliga förbund som erbjuds i Guds tempel på den här jorden. Det kommer att veta att du visste. Och de kommer att minnas om du erbjöd dem det någon erbjudit dig” (Conference Report, okt. 1998, s. 41; se Liahona, jan. 1999, s. 38).

  Alma 22:15–18

  Vad var Lamonis far villig att ge upp för att lära känna Gud? Hur kan sådan villighet hjälpa oss att komma närmare Gud? (se också Omni 1:26).

Alma 22:18. ”Jag skall överge alla mina synder för att lära känna dig”

• På samma sätt som Lamonis far måste vi vara villiga att uppoffra allting för att födas av Gud. I Lectures on Faith [”Föredrag över tron”] får vi kännedom om offrets betydelse i vårt eviga framåtskridande: ”Låt oss här notera att en religion som inte fordrar uppoffrandet av allting, aldrig har kraft nog att frambringa den tro som är nödvändig för att erhålla liv och frälsning, ty alltsedan början av människans existens har den tro som är nödvändig för att kunna åtnjuta liv och frälsning inte kunnat erhållas utan att man offrat allt jordiskt. Det är genom sådana uppoffringar, och endast genom dem, som Gud har bestämt att människan skall åtnjuta evigt liv. Och det är genom uppoffrandet av allt jordiskt som människan verkligen kan veta att hon gör det som är behagligt i Guds ögon. När en människa har uppoffrat allt vad hon har för sanningens sak, utan att ens försöka bevara sitt eget liv, och inför Gud tror att hon kallats att göra detta offer på grund av att hon försöker göra hans vilja, vet hon förvisso att Gud tar emot och kommer att ta emot hennes offer och uppoffring, och att hon inte har sökt, eller kommer att söka, hans ansikte förgäves. Då, under dessa förhållanden, kan hon uppnå den tro som krävs för att få evigt liv” ([1985], s. 69; se Föredrag över tron, s. 57–58; översatt av M. Sjödahl).

• Under sin tid i de sjuttios kvorum undervisade äldste Alexander B. Morrison om de uppoffringar vi måste göra för att komma till Kristus:

  ”Att ta på oss hans namn innebär villighet att göra vad han än begär av oss.

  Någon har sagt att priset för ett kristet liv är detsamma idag som alltid: Det är helt enkelt att ge allt vi har, att inte hålla något tillbaka, att överge alla våra synder för att lära känna honom (se Alma 22:18). När vi kommer till korta vad gäller den normen på grund av lättja, likgiltighet eller orättfärdighet, när vi är onda eller elaka, själviska, köttsliga eller ytliga, korsfäster vi honom på nytt, åtminstone i en bemärkelse. Men när vi ständigt försöker vara vårt allra bästa jag, när vi bryr oss om och tjänar andra, när vi övervinner själviskhet med kärlek, när vi sätter andras välfärd före vår egen, när vi bär varandras bördor, och ’sörja med dem som sörjer’, när vi ’trösta dem som står i behov av tröst, och stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt’ (Mosiah 18:8–9), då ärar vi honom och hämtar styrka från honom och blir mer och mer lika honom, och blir ’klarare och klarare’, om vi framhärdar, ’fram till den fullkomliga dagen’ (L&F 50:24)” (Conference Report, okt. 1999, s. 33; se Liahona, jan. 2000, s. 32).

Frågor att begrunda

• Hur gick Ammon till väga för att förbereda Lamonis hjärta inför att ta emot evangeliet? Vad kan du göra för att förbereda någons hjärta inför att ta emot evangeliets sanningar?

• Vad lär vi oss av Arons och hans bröders exempel då de blev förkastade och utstod ”alla slags bedrövelser”? (Alma 20:29).

Föreslagna uppgifter

• När Ammon och hans bröder närmade sig Nephis land befallde Herren dem (1) att befästa hans ord, (2) att vara uthålliga i lidanden, och (3) visa goda exempel. Då skulle han välsigna dem med framgång (se Alma 17:11). Skriv dessa tre rubriker på ett papper. Därefter, när du studerar Alma 17–22, skriver du upp exempel under varje rubrik som visar deras lydnad till Herrens förmaning. Skriv också upp hur varje exempel bidrog till att föra lamaniterna till kunskap om sanningen.

• Gör en lista över principer som har samband med missionsarbete (se Alma 17–22). Ta under bön reda på hur du kan tillämpa dessa principer i ditt liv.