Kapitel 44
3 Nephi 20–22
Introduktion
Alla rättfärdiga föräldrar hoppas att deras avkomlingar ska lära känna Gud personligen och vara trofasta mot honom. Gud lovade Abraham och hans efterkommande att deras ättlingar i de sista dagarna skulle ha tillgång till evangeliets välsignelser och samlas till trygga platser. Fadern befallde Frälsaren att undervisa nephiterna om dessa löften.
Insamlingens princip inbegriper mer än att församla människor till vissa länder. Den inbegriper också en andlig insamling som äger rum då någon kommer i kontakt med och blir medlem i kyrkan. I sitt skingrade tillstånd förlorade Israel kunskapen om sin Gud, hans evangelium, prästadömet, templet och frälsningens sanningar. Men Fadern lovade att han skulle nå ut till Israel i de sista dagarna och erbjuda dem sitt evangelium, sitt prästadöme, templet och vägen till evigt liv. Vår himmelske Fader vill skänka evangeliets välsignelser till alla sina barn och han hjälper till med att åstadkomma denna insamling i de sista dagarna.
Uttalanden
3 Nephi 20:1. Vi bör ha en ständig bön i våra hjärtan
-
När nephiterna hade slutat be rådde Frälsaren dem att ha en ständig bön i sina hjärtan. I enlighet med detta förkunnade äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum:
”Profeterna har länge uppmanat oss att be ödmjukt och ofta …
Böner kan också uppsändas i det tysta. Man kan tänka en bön, speciellt då ord skulle störa” (Conference Report, apr. 2003, s. 5; eller Liahona, maj 2003, s. 7).
-
President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, lärde:
”Lär dig be. Be ofta. Be inom dig, i ditt hjärta. Be på dina knän …
Bönen är din personliga nyckel till himlen. Låset finns på din sidan av slöjan [se Upp 3:20]” (Conference Report, okt. 1994, s. 76–77; eller Nordstjärnan, jan. 1995, s. 58, 59).
3 Nephi 20:8–9. Sakramentets löfte om att fyllas av Anden
-
Om de välsignelser som hör ihop med att ta del av sakramentet uttalade sig äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum på följande sätt: ”Genom att gå till kyrkan varje vecka kan vi ta del av sakramentet som Herren har befallt oss att göra (se L&F 59:9). Om vi gör det med rätt förberedelse och inställning, förnyar sakramentet vårt dops renande verkan och berättigar oss till löftet att vi alltid ska ha hans Ande hos oss. En uppgift för den Anden, den Helige Anden, är att vittna om Fadern och Sonen och leda oss till sanningen (se Johannes 14:26; 2 Nephi 31:18). Vittnesbörd och sanning, som behövs för vår omvändelse, är den utvalda skörden av denna förnyelse varje vecka av våra förbund. I livets dagliga beslut och i min andliga tillväxt har jag åtnjutit uppfyllelsen av detta löfte” (Conference Report, apr. 2002, s. 38; eller Liahona, juli 2002, s. 37).
-
Äldste Oaks gav också rådet: ”Till de bröder och systrar som kanske tillåtit sig slappna av när det gäller denna viktiga förnyelse av sakramentsförbunden, vädjar jag med första presidentskapets ord att ni ska ’komma tillbaka och njuta av festmåltiden vid Herrens bord och återigen smaka de ljuvliga frukterna av samvaro med de heliga’ (’En inbjudan att komma tillbaka’, brev från första presidentskapet, 22 dec. 1985, s. 3). Låt oss göra oss värdiga Frälsarens löfte att vi, genom att ta del av sakramentet, ska ’bli mättade’ (3 Nephi 20:8; se också 3 Nephi 18:9), vilket innebär att vi ska bli ’fyllda av Anden’ (se 3 Nephi 20:9). Den Anden — den Helige Anden — är vår hjälpare, vår vägvisare, vår uppenbarare, vår tolk, vårt vittne och vår renare — vår osvikliga ledning och heliggörare under vår färd i dödligheten mot evigt liv” (Conference Report, okt. 1996, 82; se Nordstjärnan, jan. 1997, s. 59).
3 Nephi 20:11–13. Jesaja skrev om Israels insamling
-
Jesus befallde nephiterna, liksom oss, att utforska Jesajas ord. När vi ser hur Jesajas profetior fullbordas kommer vi till insikt om att Gud håller sina förbund med Israels hus. I Handledning för skriftstudier står det att ”många av Jesajas profetior handlar om Återlösarens ankomst” (”Jesaja”). Israels förskingring och insamling är också två av Jesajas viktigaste teman.
Återlösarens lärdomar och Israels insamling har ett nära samband. Gud skingrade Israel därför att de syndade och förkastade honom. Men försoningen ger dem en möjlighet att förlikas med Gud, att få sina synder efterskänkta och insamlas till honom både andligen och kroppsligen.
-
För mer information om Israels insamling, se ”Israels insamling” i tillägget (sidan 410).
-
Frälsaren talade om att fullborda sin Faders förbund: att insamla det skingrade Israel. Vad är Israel och varför blev de skingrade? Herren lovade Abraham att hans efterkommande skulle ha evangeliet och prästadömet och att genom dem skulle jordens alla släkten bli välsignade (se Abraham 2:9–11). Detta löfte förnyades med Abrahams son Isak (se 1 Mos 26:3–5), med Isaks son Jakob (se 1 Mos 28:12–15), och med Jakobs efterkommande, Israels barn.
Tragiskt nog syndade Israel mot Gud och gick miste om dessa löften. Slutligen, i uppfyllelse av Guds varningar, drevs de ut från sitt förlovade land och skingrades över jorden. Men Herren har inte glömt bort dem. Vår himmelske Fader lovade att de en dag skulle få undervisning om evangeliet och insamlas till sina utlovade länder. Detta löfte ingår i det förbund han slöt om att han skulle insamla och undervisa Israels barn.
-
President Spencer W. Kimball (1895–1985) förklarade att genom att acceptera evangeliets förbund fogar vi oss efter insamlingens lag: ”Man insamlas till Israel när man går med i den sanna kyrkan och lär känna den sanne Guden … Därför har varje person som tagit emot det återställda evangeliet och som i dag söker tillbe Herren på sitt eget språk tillsammans med de heliga i det land hon bor, följt lagen som styr insamlingen av Israel och är arvtagare till alla välsignelser som lovats de heliga i dessa sista dagar” (The Teachings of Spencer W. Kimball, red. Edward L. Kimball [1982], s. 439).
-
Under kyrkans första tid uppmuntrade ledarna de nyomvända att ansluta sig till de heliga på centrala platser, som Ohio, Missouri, Illinois och Utah i Förenta staterna. Idag är de heliga instruerade att bygga upp kyrkan där de bor.
”’I vår tid har Herren ansett det lämpligt att ge evangeliets välsignelser, däribland ett ökat antal tempel, till många delar av världen. Vi önskar därför upprepa det råd, som under lång tid getts kyrkans medlemmar, att stanna kvar i sina hemländer hellre än att emigrera till Förenta staterna …
Då medlemmar i hela världen stannar kvar i sina hemländer och arbetar på att bygga upp kyrkan i sitt fosterland, kommer stora välsignelser till dem personligen och till kyrkan som helhet” (Brev från första presidentskapet, 1 dec. 1999; se också Dieter F. Uchtdorf, Conference Report, okt. 2005, s. 106; eller Liahona, nov. 2005, s. 102).
-
Äldste Douglas L. Callister i de sjuttios kvorum beskrev syftet och förfaringssättet vid Israels insamling i de sista dagarna: ”Vår nuvarande insamling är främst andlig, inte geografisk. Kristus förkunnade att han i de sista dagarna skulle ’upprätta [sin] kyrka’, ’befästa [sitt] folk’, och ’upprätta [sitt] Sion bland dem’ (3 Nephi 21:22; 3 Nephi 20:21; 3 Nephi 21:1). När han upprättar sin kyrka i vår tid kan människorna få undervisning om evangeliet och ’bringas till kunskapen om Herren, sin Gud’ (3 Nephi 20:13) utan att lämna sina boplatser. Till skillnad från uttalandena under den återställda kyrkans första tid har våra ledare förkunnat att insamlingen nu ska äga rum inom varje land och bland varje tungomål. Vårt behov av fysisk närhet till ett stort antal heliga är mindre än det var för ett sekel sedan eftersom kyrkans tidningar och satellitutsändningar överbryggar avstånd och tid, vilket skapar en känsla av enighet över hela kyrkan. Alla har tillgång till samma nycklar, förordningar, lärdomar och andliga gåvor” (”Book of Mormon Principles: The Gathering of the Lord’s Faithful”, Ensign, okt. 2004, s. 59).
3 Nephi 20:14, 22. Ett arveland
-
Jesus lärde nephiterna att vår himmelske Fader gav dem Amerikas land till arvedel. Lehi hade också fått detta löfte när han anlände till det utlovade landet (se 2 Nephi 1:5). Detta bekräftade den välsignelse som Jakob gav till Josef med följande ord: ”Din fars välsignelser når högt, högre än mina fäders välsignelser, till de eviga höjdernas härlighet” (1 Mos 49:26). Orden ”de eviga höjdernas härlighet” syftar på det västra halvklotet. President Joseph Fielding Smith (1876–1972) förklarade: ”Herren gav … Amerika, som ett evigt arveland till Josef, Jakobs son. Hans ättlingar skall när de renats från synd och när de kommer fram i uppståndelsen, ärva denna del av jorden. Det landet skall vara deras för alltid” (Frälsningens lära, sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 delar, 1:72).
3 Nephi 20:21–22; 21:23–29. Det nya Jerusalem kommer att byggas i Amerika
-
Sion, det nya Jerusalem, ska vara en trygg plats i både fysisk och andlig bemärkelse. När Frälsaren talade om de sista dagarna rådde han oss att ”stå på heliga platser” (se L&F 45:32) och lovade oss trygghet i Sion och i hennes stavar (se L&F 115:6). Frälsaren lärde sina lärjungar att Sions stad, Nya Jerusalem, skulle bli ”ett fridens land, en fristad, en säker plats” under tiden som leder fram till Kristi andra ankomst (se L&F 45:66–71).
I den tionde trosartikeln står det: ”Vi tror på Israels bokstavliga insamling och på de tio stammarnas återställelse, att Sion (Nya Jerusalem) kommer att grundläggas på det amerikanska fastlandet, att Kristus personligen kommer att regera på jorden samt att jorden kommer att förnyas och få sin paradisiska härlighet.”
Vid ett annat tillfälle lärde profeten Joseph Smith (1805–1844): ”Uppbyggandet av Sion är en sak, som har intresserat Guds folk i varje tidsålder. Det är ett ämne som profeter, präster och konungar har stannat inför med särskild glädje … Det har givits åt oss att se, deltaga i och hjälpa till med att rulla fram de sista dagarnas härlighet, tidernas fullhets utdelning … ett verk, som är bestämt till att åstadkomma mörkrets makters förstörelse, jordens förnyelse, Guds härlighet och den mänskliga familjens frälsning” (se Profeten Joseph Smiths lärdomar, s. 199–200).
3 Nephi 20:22. Gud skall vara mitt ibland oss
-
När Frälsaren undervisade nephiterna om Sion eller Nya Jerusalem lovade han dem att han skulle ”vara mitt ibland” sitt folk (3 Nephi 20:22). Herren använde ett liknande uttryck i Läran och förbunden:
”Men se, sannerligen, sannerligen säger jag er att mina ögon vilar på er. Jag är mitt ibland er och ni kan inte se mig.
Men dagen kommer snart då ni skall se mig och veta att jag är, ty mörkrets förlåt skall snart rämna, och den som inte är renad kan inte uthärda den dagen.
Fäst därför bältet om era höfter och var redo” (L&F 38:7–9).
Löftet om att Gud ska vara mitt i Sion kan referera till att han ska befinna sig i templet i Sion (Nya Jerusalem) och att ”alla de renhjärtade som kommer dit in [i templet] skall se Gud” (se L&F 97:16).
3 Nephi 20:23–24. ”En profet … skall Herren, er Gud, låta uppresa”
-
I Femte Moseboken 18:15 profeterade Mose att en dag i framtiden ska ”HERREN din Gud … låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik” Mose. I 3 Nephi 20:23–24 identifierade Frälsaren sig själv som denne profet. Detta är en sådan betydelsefull profetia om Messias ankomst att den återfinns i Gamla testamentet, Nya testamentet, Mormons bok, Läran och förbunden och Den kostbara pärlan (se 5 Mos 18:15–19; Apg 3:22; 3 Nephi 20:23–24; L&F 133:63; Joseph Smith — Historien 1:40).
3 Nephi 20:25–27. Att bli förbundets barn
-
Jesus identifierade nephiterna som ”förbundets barn” (3 Nephi 20:26). Äldste Russell M. Nelson förklarade vilket förbund Frälsaren syftade på och hur dessa ord går att tillämpa på oss:
”Det förbund Herren först slöt med Abraham och på nytt med Isak och Jakob är av övergripande betydelse …
Vi är också förbundets barn. Vi har, liksom de i gamla tider, erhållit det heliga prästadömet och det eviga evangeliet. Abraham, Isak och Jakob är våra förfäder. Vi är av Israel. Vi har rättigheten att ta emot evangeliet, prästadömets välsignelser och evigt liv. Jordens nationer kommer att välsignas genom vårt och av våra efterkommandes arbete. Abrahams bokstavliga efterkommande och de som samlats till hans familj genom adoption erhåller dessa utlovade välsignelser under förutsättning att de tar emot Herren och lyder hans bud” (Conference Report, apr. 1995, s. 42–43; eller Nordstjärnan, juli 1995, s. 33).
3 Nephi 20:29. Profetia om Jerusalems återställelse
-
Återställelsen av Juda stam och staden Jerusalem utgör ett viktigt tema i Gamla testamentets och Mormons boks profetior. I vår tidsutdelning har Herren sagt:
”Låt därför dem som befinner sig bland icke-judarna fly till Sion.
Och låt dem som är av Juda fly till Jerusalem, till bergen där Herrens hus står” (L&F 133:12–13).
Angående återställelsen av Juda har profeten Joseph Smith vittnat: ”Juda måste återvända. Jerusalem måste bliva återuppbyggt och likaså templet, och vatten komma ut från under templet och Döda havets vatten helas. Det kommer att ta tid att uppbygga stadens och templets murar och så vidare, och allt detta måste ske innan Människosonen uppenbarar sig” (History of the Church, 5:337).
3 Nephi 20:29–33. Judarna kommer att tro och insamlas
-
Den 24 oktober 1841 uppsände äldste Orson Hyde (1805–1878) i de tolv apostlarnas kvorum en apostolisk bön från toppen av Olivberget å det judiska folkets vägnar som var skingrade runt om i världen. Då bönen uppsändes fanns det få judar som bodde i Palestina och det politiska klimatet var sådant att det inte fanns stort hopp om att de någonsin skulle få tillåtelse att samlas där. Sedan den tidpunkten har ett antal anmärkningsvärda händelser ägt rum i samband med att den moderna staten Israel föddes och blev ett ”hemland” för det judiska folket. Även om det är uppenbart att Herrens välsignelser har åtföljt denna ”insamling” är det tydligt att detta inte utgör fullheten av judarnas insamling såsom den förutsades av profeterna i Mormons bok.
Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att den nuvarande insamlingen av judar till deras hemland inte innebär en fullbordan av denna profetia, utan är en politisk insamling. ”Som hela världen vet samlas nu många judar till Palestina, där de har sin egen nation och sitt eget sätt att tillbedja, allt utan koppling till en tro på Kristus eller ett accepterande av de lagar och förrättningar som ingår i hans eviga evangelium. Är detta den insamling av judarna i de sista dagarna som skrifterna talar om? Nej! Det är det inte. Låt det i varje omdömesgillt sinne inte föreligga något missförstånd om detta. Denna insamling av judarna till sitt hemland, och deras organiserande till en nation och ett rike, är inte den insamling som profeterna utlovat. Den fullbordar inte de forntida löftena. De som har samlats på detta sätt har inte samlats till den sanna kyrkan och sin forntida Messias fålla” (The Millennial Messiah [1982], s. 229).
-
President Marion G. Romney (1897–1988) i första presidentskapet talade om Judas insamling: Han läste utdrag från Mormons bok som undervisar om vad judarna måste göra innan Fadern samlar in dem till deras arveland. I dessa avsnitt får vi veta att när judarna ”inte längre vänder bort sina hjärtan från Israels Helige” (1 Nephi 19:15); ”när de kommer till kunskap om sin Återlösare” (2 Nephi 6:11); när de ”skall återställas till Guds sanna kyrka och fålla” (2 Nephi 9:2); när ”de tror på mig, att jag är Kristus” (2 Nephi 10:7); när de tror att Kristus är Guds Son och tror på försoningen och ”tillber Fadern i hans namn med oskyldiga hjärtan och rena händer och inte längre förväntar en annan Messias” (2 Nephi 25:16); när ”mitt evangeliums fullhet skall predikas för dem” och de ”skall be till Fadern i [Frälsarens] namn” (3 Nephi 20:30–31), då kommer de att samlas till Jerusalem, deras arveland.
Dessa förutsägelser av profeterna i Mormons bok gör det fullständigt klart att återställelsen av Israels hus till deras arveländer är ett tecken på att de tar emot Jesus Kristus som sin återlösare, vilket jag vittnar om i Jesu Kristi namn” (Conference Report, apr. 1981, s. 21; se också s. 19–20; eller Ensign, maj 1981, s. 17; se också s. 16).
3 Nephi 20:35. Gud ska blotta sin heliga arm
-
Vad menas med att ”Fadern har blottat sin heliga arm”? (3 Nephi 20:35). ”I forna tider förberedde sig männen för strid genom att kasta av sig manteln från sin stridande arm (se Ps 74:11). Vid Kristi andra ankomst kommer Gud att blotta sin arm för att visa alla sin makt (L&F 133:2–3)” (Donald W. Parry, Jay A. Parry, Tina M. Peterson, Understanding Isaiah [1998], s. 466).
-
I vår tid uppenbarar Herren sin makt genom återställelsens stora verk i de sista dagarna. Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum lärde att detta är lika sant idag som det var under de stora tilldragelserna under kyrkans första tid: ”Mina bröder, ’dessa [är era] dagar’ (Helaman 7:9) i kyrkans historia. Lägg noga märke till vilka slags dagar det är, dagar då Herren speciellt tydligt ’skall blotta sina heliga arm inför alla nationernas ögon’ (L&F 133:3). Gud kommer också att ’påskynda’ sitt verk (L&F 88:73). Han kommer också att ’förkorta’ de sista dagarna ’för de utvaldas skull’ (Matteus 24:22), således ska en komprimering av händelser inträffa (se Joseph Smith — Matteus 1:20). Dessutom, ’allt skall vara i uppror’ (L&F 88:91). Enbart de som arbetar på att bli Kristi män och kvinnor kommer att kunna behålla sin andliga balans” (Conference Report, apr. 1992, s. 57; se Nordstjärnan, juli 1992, s. 39).
3 Nephi 20:36–37. ”Kläd dig i styrka” och ”lös dig från banden om din hals”
-
Läran och förbunden 113 förklarar att uttrycket ”klä dig i din styrka” innebär att prästadömsbärare i de sista dagarna ska ”klä sig i prästadömets myndighet, vilken [de] av härkomst har rätt till” (L&F 113:7–8). ”Banden kring hennes hals är Guds förbannelser över henne, eller Israels kvarleva i dess skingrade tillstånd bland icke-judarna” (L&F 113:10).
Äldste Bruce R. McConkie förklarade Frälsarens ord i samband med att han talade om hur världen närmar sig tusenårsriket: ”Vi har redan sett att Jesus satte kapitel 52 av Jesaja i samband med tusenårsriket. Däri finns utropet: ’Vakna upp, vakna upp, kläd dig i din styrka, du Sion, kläd dig i din högtidsskrud, du Jerusalem, du heliga stad, ty ingen oomskuren eller oren skall härefter komma in i dig.’ Den dag vi talar om kommer det inte att finnas någon som är oren i ordets telestiala bemärkelse, för de ogudaktiga kommer att förgöras av hans ankomsts härlighet. Och det kommer så att säga inte att finnas någon som är oomskuren, för alla som eftersträvar den heliga stadens välsignelser kommer att vara i harmoni med hans planer och avsikter vars stad det är” (Millennial Messiah, s. 315).
3 Nephi 20:40. ”Hur ljuvliga på bergen”
-
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum lärde att denna underbart beskrivande fras: ”Hur ljuvliga på bergen är inte hans fötter som bringar glädjebud till dem som förkunnar frid”, syftar på dem som sprider Herrens evangelium, men att det mera specifikt syftar på Frälsaren själv: ”Dessa bekanta ord, som först skrevs av Jesaja men som uttalades av och väcktes till liv av Jehova själv, tillämpas ofta på var och en — särskilt missionärer — som för ut evangeliets glädjebud och förkunnar frid för människornas själar. Det finns ingenting olämpligt i ett sådant antagande, men det är viktigast att inse — vilket profeten Abinadi gjorde — att i dess renaste och ursprungliga bemärkelse handlar denna hyllningspsalm specifikt om Kristus. Det är han och bara han som ytterst förmedlar frälsningens glädjebud. Det är bara genom honom som sann, varaktig frid förkunnas. För Sion, i både det gamla och nya Jerusalem, är det Kristus som tillkännager: ’Din Gud regerar!’ Det är hans fötter på återlösningens berg som är ljuvliga’ [3 Nephi 20:40]” (Christ and the New Covenant [1997], s. 286).
3 Nephi 20:41. ”Var rena, ni som bär Herrens kärl”
-
Äldste Jeffrey R. Holland lärde vad det innebär för prästadömsbärare att vara rena: ”Som prästadömsbärare ska vi inte bara handskas med heliga kärl och symboler för Guds makt — som till exempel förbereda, välsigna och dela ut sakramentet — utan vi ska också vara ett helgat redskap. Delvis på grund av det vi ska göra men än viktigare på grund av det vi ska bli, säger profeterna och apostlarna till oss att ’fly bort från ungdomens … begär’ och ’åkalla Herren av rent hjärta’. De säger åt oss att vara rena” (Conference Report, okt. 2000, s. 51–52; se Liahona, jan. 2001, s. 48).
Befallningen ”var rena, ni som bär Herrens kärl” (3 Nephi 20:41), som gavs till dem i forna tider som handskades med heliga kärl för tillbedjan, är också tillämplig för nutida prästadömsbärare. President Gordon B. Hinckley (1910–2008) påminde en samling prästadömsbärare om denna viktiga befallning då han sade: ”Var rena, ni som bär Herrens kärl’ (L&F 133:5). Så har han sagt till oss i nutida uppenbarelse. Var ren till kroppen. Var rena till sinnes. Var rena i språket. Var rena i klädsel och uppträdande” (Conference Report, apr. 1996, s. 68; se Nordstjärnan, juli 1996, s. 49).
President Hinckley gav vidare följande råd: ”En tatuering är graffiti på kroppens tempel. Detsamma gäller piercing” (Conference Report, okt. 2000, s. 70; se Liahona, jan. 2001, s. 67).
Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum rådde unga män och kvinnor att ”inte tala illa om någon, att välja era vänner klokt, att hålla er borta från pornografi och otillåtna droger, att inte gå på otäcka konserter och farliga fester, att respektera era kroppar och hålla er moraliskt rena på alla sätt” (Conference Report, apr. 2001, s. 86; eller Liahona, juli 2001, s. 81–82).
3 Nephi 21:1–9. Insamlingen av Israel i de sista dagarna
-
Jesus sade till nephiterna att han skulle ge dem ”ett tecken” (3 Nephi 21:1) så att de skulle veta när Israels insamling hade inletts. Därefter förutsade han evangeliets återställelse, framkomsten av Mormons bok, upprättandet av en fri nation i Amerika och spridandet av evangeliet till deras efterkommande (se v. 1–7). Han kallade de sista dagarnas återställelse för ”ett stort och förunderligt verk” (se v. 9). Under återställelsens första tid sade Frälsaren att ”ett förunderligt verk snart skall påbörjas” (se L&F 4:1).
President Gordon B. Hinckley talade om återställelsens underverk och om vårt ansvar att bidra till att verket förs framåt:
”Detta härliga evangelium inleddes när Fadern och Sonen visade sig för den unge Joseph. Gryningen hade kommit för tidernas fullhets utdelning på jorden. Allt gott, vackert och gudomligt som funnits i tidigare utdelningar återställdes under denna högst anmärkningsvärda tid …
Förstår vi verkligen, inser vi hur oerhört viktigt det vi har är? …
Vi i denna generation är kulmen av allt som varit tidigare. Det är inte tillräckligt att bara vara känd som medlem i denna kyrka. Vi har ett allvarligt ansvar. Låt oss inse det och ta itu med det.
Vi måste leva som Kristi sanna efterföljare, med kristlig kärlek mot alla, återgälda ont med gott, undervisa om Herrens väg genom vårt exempel och fullborda det omfattande arbete han givit oss” (Conference Report, apr. 2004, s. 84–85; eller Liahona, maj 2004, s. 83, 84).
-
För mer information om Israels insamling, se ”Israels insamling” i tillägget (sidan 410).
3 Nephi 22. Jesaja använde ett heligt bildspråk för att undervisa om insamlingen
-
Frälsaren citerade Jesaja 54 i dess helhet för att ytterligare undervisa om Israels insamling. Genom att använda ett bildspråk som är vanligt i profetiska skrifter personifierade Jesaja Israel som en kvinna vars make är Herren. Trots att hon övergivits för en tid på grund av sin ogudaktighet kommer dagen då hon ska försonas med sin ”make” med stor barmhärtighet. Genom att använda sig av ett sådant bildspråk åskådliggjorde Jesaja på ett vackert sätt återställelsens spirande underverk. Han lovade att allteftersom hon fick fler barn skulle hennes tältdukar behöva spännas ut och hennes stavar stärkas för att hennes växande familj skulle rymmas (se 3 Nephi 22:1–3). Man kommer att tänka på äktenskapsförbundets heliga åtagande när Herren förkunnar sitt djupa åtagande mot Israel (se v. 4–10). Israel är lovad säkra och vackra platser (se v. 11–12) och skydd mot sina fiender (se v. 13–17).
3 Nephi 22:13. ”Dina barn skall undervisas av Herren”
-
Under sin tid som generalpresident för Primärföreningen förklarade syster Patricia P. Pinegar hur 3 Nephi 22:13 används i vår tid för att vägleda oss när vi undervisar våra barn: ”Världen är ingen trygg plats. Det är inte en plats där barnen känner frid, hopp och vägledning, såvida de inte lärs att älska och följa Frälsaren. Jag ber er hjälpa barnen förstå att dessa stora välsignelser kan bli deras, och visa dem vad de måste göra för att få dessa välsignelser” (Conference Report, okt. 1999, s. 85; eller Liahona, jan. 2000, s. 82).
3 Nephi 22:17. ”Inget vapen som smids mot dig skall ha framgång”
-
Det har alltid funnits personer som har kämpat mot Herrens verk. Som Jesaja lovade har deras ansträngningar att motarbeta oss inte haft framgång. President Gordon B. Hinckley lärde att deras gärningar ska gå om intet:
”Lika säkert som att detta är Herrens verk kommer det att finnas motstånd. Det kommer att finnas de, kanske är de inte få, som med ordklyveri och lockande ord och skickliga lister kommer att sprida tvivel och försöka underminera den grund vi står på. De kommer att ha sin korta tid i solen. De kan en kort tid få beröm från tvivlarna och skeptikerna och kritikerna. Men de kommer att blekna och glömmas bort som alla av deras slag tidigare gjort.
Under tiden ska vi gå framåt, utan hänsyn till deras kritik, medvetna om, men utan att avskräckas av deras uttalanden och handlingar” (Conference Report, apr. 1994, s. 76; se Nordstjärnan, juli 1994, s. 57).
Frågor att begrunda
-
Frälsaren lovade att han skulle samla in Israel för att fullborda förbundet vår himmelske Fader ingick med deras fäder (se 3 Nephi 16:5, 11; 20:12–13). Detta är ett globalt löfte med mycket personliga följder. Vad känner du till om vad de första sista dagars heliga i din släkt upplevde? Vilka uppoffringar gjorde de för att samlas med de heliga?
-
När har du känt att din himmelske Fader sträckt sig ut och vidrört ditt hjärta för att du skulle komma närmare honom?
Föreslagna uppgifter
-
Gör upp en plan för att göra sakramentet mer meningsfullt i ditt dagliga liv. Berätta om din plan för någon som kan hjälpa dig förverkliga ditt mål.
-
Gör en lista med minst tre aktiviteter som du kan utföra för att bidra till Israels insamling i dessa sista dagar.