Kapitel 5

1 Nephi 16–18

Introduktion

Har du någonsin undrat över varför människor reagerar olika på samma omständigheter? Så var fallet med Lehis familj. Under sina prövningar riktade en del av familjemedlemmarna blicken mot Gud och litade på honom medan andra klagade, saknade tro och gjorde uppror. Vår reaktion på omständigheterna bör frambringa tillväxt och större tro istället för en knotande och upprorisk attityd. Läs 1 Nephi 16–18 och undersök vilka svårigheter som människorna ställdes inför och hur Herren kunde hjälpa Lehis familj när de var trofasta. Lägg märke till det lidande som är orsakat av upproriskhet och olydnad. Sök efter exempel på hur man kan vara trofast under svåra omständigheter genom att jämföra svårigheterna i ditt liv med vad Lehis familj fick vara med om.

Uttalanden

1 Nephi 16:2. ”De skyldiga finner sanningen hård”

• Nephi tillkännagav sanningen för sina olydiga bröder i ett försök att hjälpa dem vända sina hjärtan till Gud. De som sårar Anden genom ogudaktighet tar ofta anstöt när de får inspirerad tillrättavisning eller blir tuktade. Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade varför vi bör godta Herrens tillrättavisning även när det är smärtsamt: ”Gud finns inte bara i de mildaste yttringarna av hans närvaro, utan också i de till synes stränga. När till exempel sanningen ʼskär … rakt i hjärtatʼ (1 Nephi 16:2), kan det vara ett tecken på att en andlig operation pågår, där högmodet smärtsamt skärs bort från själen” (Conference Report, okt. 1987, s. 37; se också Nordstjärnan, jan. 1988, s. 28).

1 Nephi 16:7–8. Äktenskapets betydelse

• Efter att ha läst om äktenskapen mellan Lehis och Ismaels familjer får vi veta att Lehi hade uppfyllt alla befallningar som Herren hade gett honom (se 1 Nephi 16:8). Äktenskapet är en central del av Herrens plan för sina barn. Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum förkunnade Herrens syn på äktenskapet: ”Familjen är instiftad av Gud. Äktenskap mellan man och kvinna är en nödvändig del av hans eviga plan. Barn har rätt att födas inom äktenskapets ram, och att fostras av en far och en mor som ärar sina äktenskapslöften med fullständig trohet. Största förutsättningarna för lycka i familjelivet finns då det byggs på Herrens Jesu Kristi lärdomar” (”Familjen, ett tillkännagivande för världen”, Nordstjärnan, jan. 1996, s 101).

1 Nephi 16:10, 26–29. Liahona

• Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum beskrev syftet med Liahona och jämförde den med den Helige Anden i vår tid:

  ”Liahona bereddes av Herren och gavs till Lehi och hans familj när de hade lämnat Jerusalem och färdades i ödemarken (se Alma 37:38; L&F 17:1). Den här kompassen eller vägvisaren visade vägen som Lehi och hans karavan skulle ta (se 1 Nephi 16:10), ja, ʼraka vägen till det utlovade landetʼ (Alma 37:44). Liahonas visare fungerade ʼalltefter den tro och flit och uppmärksamhetʼ (1 Nephi 16:28) som de resande visade den och slutade fungera när familjens medlemmar var stridslystna, råa, lata eller glömska (se 1 Nephi 18:12, 21; Alma 37:41, 43).

  

  Kompassen gav också Lehi och hans familj ett verktyg varigenom de kunde få större ʼinsikt om Herrens vägarʼ (1 Nephi 16:29). Liahonas främsta syften var alltså att ge både vägledning och undervisning under en lång och krävande resa. Vägvisaren var ett fysiskt instrument som verkade som en yttre indikator på deras inre andliga ställning inför Gud. Den verkade i förhållande till deras tro och flit.

  

  Liksom Lehi välsignades i forna tider har var och en av oss idag fått en andlig kompass som kan leda och undervisa oss under vår jordiska resa. Den Helige Anden förlänades er och mig när vi kom ut ur världen och inträdde i Frälsarens kyrka genom dop och konfirmation. Genom det heliga prästadömets myndighet konfirmerades vi som medlemmar i kyrkan och uppmanades att söka det ständiga sällskapet av ”sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i erʼ (Johannes 14:17).

  När vi strävar framåt längs livets stig får vi vägledning av den Helige Anden precis som Lehi vägleddes av Liahona. ʼTy se, återigen säger jag till er att om ni går in på den vägen och tar emot den Helige Anden så visar han er allt vad ni bör göraʼ (2 Nephi 32:5).

  Den Helige Anden fungerar i vårt liv på samma sätt som Liahona fungerade för Lehi och hans familj, i förhållande till vår tro, flit och uppmärksamhet” (Conference Report, apr. 2006, s. 31; se också Liahona, maj 2006, s. 30–31).

  1 Nephi 16:29

  Vilka ”små medel” hänvisas det till i detta skriftställe? Vilka andliga små medel har varit betydelsefulla för dig i ditt liv?

1 Nephi 16:18. En båge ”gjord av fint stål”

• En kommentator förklarade användningen av stål i Mormons bok: ”Den övergripande frågan om användningen av metall av kulturerna i Mormons bok är ett viktigt ämne som förtjänar noggrann uppmärksamhet [se John Sorenson, An Ancient American Setting for the Book of Mormon (1985), s. 277–288]. … Det finns fem direkta hänvisningar till metallvapen och rustningar i Mormons bok. Två refererar till vapen i Främre Orienten: ʼdess klinga [till Labans svärd] var av allra finaste stålʼ (1 Nephi 4:9), och Nephis båge var gjord av ʼfint stålʼ (1 Nephi 16:18). Man har tydligt kunna påvisa förekomsten av stål (det vill säga karboniserat järn) i vapen i Främre Orienten i början av 500-talet f.Kr.. Robert Maddin skriver: ʼFör att sammanfatta det hela, i början av det sjunde århundradet f.Kr. allra senast, behärskade smederna i det östra medelhavsområdet två av de processer som gör järn till ett användbart material för verktyg och vapen: karbonisering och härdningʼ [”How the Iron Age Began”, Scientific American, okt. 1977: 131]” (William J. Hamblin och A. Brent Merrill, ”Swords in the Book of Mormon”, i Warfare in the Book of Mormon, red. Stephen D. Ricks och William J. Hamblin [1990], s. 345–346).

1 Nephi 16:21–25. Erfarenheten med den brustna bågen

• Äldste Neal A. Maxwell berättade att storslagna insikter ofta kommer efter svårigheter: ”Nephis brustna båge förde otvivelaktigt med sig en viss irritation för honom, men inte förlamande bitterhet. Trots allt, han försökte bara ge mat åt sina släktingar, så varför skulle han också behöva kämpa med en brusten båge? Men ur denna episod kom ett stort undervisningstillfälle. Irritation föregår ofta instruktion” (If Thou Endure It Well [1996], s. 128).

• Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum lärde att motgångar kan bidra till att stimulera nödvändig tillväxt i vårt liv:

  ”Får jag komma med några förslag till dig som står inför … prövningar som en vis himmelsk Fader anser är nödvändiga, även om du lever ett värdigt och rättfärdigt liv och lyder hans bud.

  Just när allt verkar gå bra kommer ofta många prövningar samtidigt. När dessa prövningar inte är en följd av olydnad, är de bevis på att Herren anser att du är förberedd att växa mer (se Ords 3:11–12). Han ger dig därför erfarenheter som ger ökad tillväxt, förståelse och medkänsla, vilket förädlar dig på ett sätt som du har evig nytta av. För att få dig att komma från där du är, dit han vill att du ska komma, krävs en hel del ansträngningar och detta är vanligtvis förenat med obehag och smärta” (Conference Report, okt. 1995, s. 18; se också Nordstjärnan, jan. 1996, s. 16).

• Förlusten av Nephis båge väckte tvivel i Lehis koloni, vilket fick några att vända sig från Gud och inrikta sig på det negativa. Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum gav oss rådet att vi skulle vända oss till Herren när vi ställs inför prövningar: ”Jag har kommit att förstå hur meningslöst det är att uppehålla sig vid frågorna varför, tänk om och om bara, som vi troligen inte kommer att få svar på under jordelivet. För att få Herrens tröst måste vi utöva tro. Frågorna: ”Varför jag? Varför vår familj? Varför nu?” är vanligtvis frågor utan svar. Dessa frågor minskar vår andlighet och kan förstöra vår tro. Vi måste lägga vår tid och kraft på att bygga upp vår tro genom att vända oss till Herren och be om styrka att övervinna denna världens smärta och prövningar och hålla ut intill änden, så att vi får större insikt” (Conference Report, okt. 1998, s. 16; eller Liahona, jan. 1999, s 16).

• Knot och gnäll tycktes ha blivit en andra natur för Laman och Lemuel. Till och med Lehi hade blivit så modfälld att han knotade. Äldste Marion D. Hanks i de sjuttios presidentskap framhöll Nephis storslagna sätt att ta itu med denna kris:

  ”Vad skulle han göra? Nephi säger att han gjorde en båge och en pil av något träslag som fanns till hands, tog en slunga med stenar och sade till sin fader: ʼVart skall jag gå för att skaffa föda?ʼ Det är enkelt, eller hur? Med andra ord gick Nephi till sin fader och sade: ʼPappa, Herren har välsignat dig. Du är hans tjänare. Jag behöver veta vart jag ska gå för att finna föda. Pappa, vill du fråga honom?ʼ Han kunde själv ha knäböjt. Han kunde ha tagit över.

  Jag anser att det är en av livets verkligt betydelsefulla läxor som finns i den här boken. Och jag upprepar, sidorna är fyllda av dem. En son som hade tillräckligt med styrka, ödmjukhet och manlighet att gå till sin sviktande ledare och säga: ʼVill du fråga Gud?ʼ På något sätt visste han nämligen att det är på det sättet som människor blir starka, att ge människor ett vist förtroende uppbygger dem. Lehi frågade Gud och Gud svarade honom. Lehis ledarskap blev återställt” (Steps to Learning, Brigham Young University Speeches of the Year [4 maj 1960], s. 7).

  

  © Gary Smith

1 Nephi 16:23. Nephis förtroende för Lehi

• Nephi visade stor ödmjukhet genom att vända sig till sin fader efter det att Lehi hade klagat. Nephi hedrade honom fortfarande. President Ezra Taft Benson (1899–1994) berättade om en upplevelse som åskådliggör principen om att söka råd från våra fäder, även om de kanske inte är perfekta:

  ”För en tid sedan kom en ung man till mitt kontor och bad om en välsignelse. Han var ungefär arton år och hade vissa problem. Han hade inga allvarliga moraliska problem, men tankarna var förvirrade och han var bekymrad. Han bad om en välsignelse.

  Jag sade till honom: ʼHar du någonsin bett din far att ge dig en välsignelse? Din far är medlem i kyrkan, antar jag?ʼ

  Han sade: ʼJa, han är äldste, en ganska inaktiv äldste.ʼ

  När jag frågade: ʼÄlskar du din far?ʼ svarade han: ʼJa, broder Benson, han är en god man. Jag älskar honom.ʼ Sedan sade han: ʼHan fullgör inte sina uppgifter i prästadömet som han borde. Han går inte till kyrkan regelbundet. Jag vet inte om han betalar tionde, men han är en god man, en god familjeförsörjare, en vänlig man.ʼ

  Jag sade: ʼVad skulle du säga om att tala med honom vid lämpligt tillfälle och fråga honom om han vore villig att ge dig en fars välsignelse?ʼ

  ʼÅhʼ, sade han, ʼjag tror det skulle skrämma honom.ʼ

  Då sade jag: ʼÄr du villig att försöka? Jag ska be för dig.ʼ

  Han sade: ʼAll right. På den grunden ska jag göra det.ʼ

  Några dagar senare kom han tillbaka. Han sade: ʼBroder Benson, det var det bästa som har hänt i vår familj.ʼ Han kunde knappt behärska sina känslor när han talade om för mig vad som hade hänt. Han sade: ʼVid ett lämpligt tillfälle nämnde jag det för pappa, och han svarade: ʼMin pojke, vill du verkligen att jag ska ge dig en välsignelse?ʼ Jag sade: ʼJa, pappa, det vill jag.ʼ Sedan sade han: ʼBroder Benson, han gav mig en av de vackraste välsignelser man kan tänka sig. Mamma satt där och grät under hela välsignelsen. När han var färdig fanns det ett band av uppskattning och tacksamhet och kärlek mellan oss som vi aldrig har haft i vårt hem tidigareʼ” (Conference Report, okt. 1977, s. 45–46; eller Nordstjärnan, apr. 1978, s. 46–47).

1 Nephi 16:34. ”Den plats som hette Nahom”

• Den hebreiska betydelsen av nahom kan vara ”tröst”, från verbet nahom, vilket innebär att ”vara ledsen, trösta sig själv”. En nyhetsartikel i Ensign beskrev ett arkeologiskt fynd som uppenbarade namnet Nahom på den arabiska halvön:

  ”En grupp forskare i kyrkan fann nyligen bevis som kopplade samman en plats i Jemen, i sydvästra hörnet av den arabiska halvön, till ett namn som är förknippat med Lehis färd såsom den upptecknats i Mormons bok.

  Warren Aston, Lynn Hilton och Gregory Witt fann ett stenaltare vilket professionella arkeologer daterade till minst 700 f.Kr. Detta altare innehåller en inskription som bekräftar att ʼNahomʼ var en verklig plats som fanns på halvön före Lehis tid” (”News of the Church”, Ensign, feb. 2001, s. 79).

1 Nephi 17:4. Varför tog det åtta år att företa den här resan?

• I Alma 37:39–43 informerade Alma oss om att Lehis familj ”färdades inte den rätta vägen” eller ”gjorde inga framsteg på sin resa” eftersom Liahona vid så många tillfällen slutat att fungera. Den slutade att fungera eftersom många av dem inte utövade tro och de överträdde Guds lagar. Detta kan förklara varför en resa som borde ha tagit mycket kortare tid tog så lång tid. (Hänvisa till kartan ”Tänkbar färdväg för Lehis familj” i tillägget, s. 410.)

1 Nephi 17:6. Tolv omständigheter som rådde i landet Ymnighet

• Lehis familj var ”mycket glada då [de] kom fram till havet” vid Ymnighet (1 Nephi 17:6). Ymnighet måste ha varit ett bördigt område. Här följer 12 omständigheter som rådde i landet Ymnighet (beskrivna i Warren P. och Michaela Knoth Aston, In the Footsteps of Lehi: New Evidence for Lehiʼs Journey across Arabia to Bountiful [1994], s. 28–29):

  1. Sötvatten tillgängligt året runt

  2. ”Mycket frukt och även vildhonung” (se 1 Nephi 17:5–6; 18:6)

  3. Bördig mark både i landet runt omkring (17:5, 8) och på den speciella plats (17:6) där Lehis familj slagit läger

  4. Rimlig tillgänglighet från det inre av vildmarken till kusten

  5. Ett berg tillräckligt stort för att rättfärdiga Nephis hänvisning till ett ”berg” och tillräckligt nära för att han skulle kunna gå dit och ”be ofta” (18:3; se också 17:7)

  6. Klippor från vilka Nephis bröder kunde ha kastat honom ”i havets djup” (17:48)

  7. Strand (17:5, 6) som var lämplig för att bygga och sjösätta ett fartyg (18:8)

  8. Malm och flintsten till Nephis verktyg (17:9–11, 16)

  9. Tillräckligt med stort virke för att bygga ett sjövärdigt fartyg (18:1–2, 6)

  10. Lämpliga vindar och havsströmmar för att föra ut fartyget till havet (18:8–9)

  11. Ingen befolkning som bodde i området

  12. ”Nästan österut” från Nahom (17:1; se också 16:34)

  

  Tänkbar färdväg för Lehis familj

  

  Karta anpassad efter Daniel H. Ludlow, ed., Encyclopedia of Mormonism, 5 delar (1992), 1:144 (karta finns också i tillägget på sidan 404).

1 Nephi 17:7–19. Nephis tro visade sig genom hans handlingar

• Nephis reaktion på Herrens befallning att bygga ett fartyg ger oss en inblick i hans enastående tro. Andra profeter har stundtals blivit överväldigade av sådant de blivit befallda att göra av Herren. Mose kände sig otillräcklig när han blev kallad att leda Israels barn (se 2 Mos 4:1–5). Enok tyckte att han var trög att tala och undrade varför Herren kallade honom (se Mose 6:31). Nephi kunde ha känt sig överväldigad över tanken att bygga ett oceangående fartyg. Istället visade han stor tro i sitt sätt att reagera: ʼHerre, vart skall jag gå för att finna malm att smälta, så att jag kan göra verktyg till att bygga fartyget … ?” (1 Nephi 17:9). Nephis självförtroende kom knappast från någon tidigare erfarenhet av skeppsbygge. Istället var hans självförtroende en följd av hans väldiga tro på Gud.

  

  

  Bilder på skeppsbygge av Jerry Thompson, © IRI

1 Nephi 17:23–34. Israels barns uttåg från Egypten

• Nephi såg sin familjs erfarenheter i ödemarken som en sinnebild eller parallell till Israels vandringar i ödemarken (se 1 Nephi 17:13, 23, 30, 41–42). En författare beskrev det vittnesbörd som Mormons bok ger om det uttåg som Mose var ledare för: ”Den så kallade högre bibelkritiken har väckt frågan om huruvida underverken under Israels uttåg under Mose verkligen ägde rum på det sätt som beskrivs i Gamla testamentet. (Se 2 Mos 14:19–20, 26–31; 16:4, 15; 17:5–6; 4 Mos 21:6–9.) Men Mormons bok bestyrker att dessa mirakulösa händelser ägde rum. (1 Nephi 17:23, 26, 28, 29, 30, 41.) Eftersom Nephis kunskap om dessa mirakulösa händelser kom från den autentiska redogörelsen på Labans mässingsplåtar (1 Nephi 5:11), bör inte sista dagars heliga hysa något tvivel om den bibliska redogörelsens sanningsenlighet. Återigen fungerar Mormons bok som ett vittne om sin följeslagare bland skrifterna, Bibeln” (Daniel H. Ludlow, A Companion to Your Study of the Book of Mormon [1976], s. 115).

  1 Nephi 17:19–46

  Hur använde Nephi berättelsen om Israels uttåg till att undervisa Laman och Lemuel? Vad har du varit med om i ditt liv som vittnar om Guds barmhärtighet?

1 Nephi 17:45. Lyhördhet för andlig kommunikation

• Varför kunde inte Laman och Lemuel förstå Herrens vilja, även efter att ha sett en ängel? Varför kunde de inte som sin yngre bror Nephi få en andlig bekräftelse på deras resa? (se 1 Nephi 2:16). Nephi fastställde orsaken till deras andliga okänslighet till att de var ”snara att göra ont” (1 Nephi 17:45). President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet jämförde en persons värdighet att ta emot Anden med att ta emot en signal från en mobiltelefon:

  ”I vår tid använder vi ofta mobiltelefoner för att tala med varandra. Men här och där finns döda punkter dit signalen till mobiltelefonen inte når fram. Det kan ske när mobilanvändaren befinner sig i en tunnel eller i en dalgång, eller där det finns andra hinder.

  Så är det med gudomlig kommunikation. Den stilla och milda rösten, fastän den är stilla och mild, är mycket mäktig. Den ʼviskar och tränger igenom alltʼ [L&F 85:6]. … Kanske något i vårt liv hindrar oss från att höra budskapet därför att vi är ʼkänslolösaʼ [1 Nephi 17:45]. Ofta försätter vi oss på andligt döda platser — platser och situationer som blockerar gudomliga budskap. Några av dessa döda punkter är vrede, pornografi, överträdelse, själviskhet och andra situationer som sårar Anden” (Conference Report, apr. 2004, s. 67–68; se också Liahona, maj 2004, s. 67).

• President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, beskrev andlig kommunikation:

  ”Den Helige Anden talar med en röst som man känner snarare än hör. Den beskrivs som en mild, stilla röst [L&F 85:6]. Vi talar ju om att ʼlyssnaʼ till den Helige Andens viskningar, men vi beskriver ofta en andlig maning med orden ʼjag fick en känsla. …ʼ

  Uppenbarelse kommer som ord vi känner snarare än hör. Nephi sade till sina upproriska bröder som fått besök av en ängel: ʼNi var så känslolösa, att ni inte kunde förnimma hans ord.ʼ [1 Nephi 17:45; kursivering tillagd]” (Conference Report, okt. 1994, s. 77; se också Nordstjärnan, jan. 1995, s 59).

• Laman och Lemuel var ”känslolösa” och kunde inte ”förnimma” den Helige Andens ord (1 Nephi 17:45). Äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att andlig okänslighet inte bara är ett problem för dem som begått allvarliga synder:

  ”Jag är rädd för att en del medlemmar i Herrens kyrka ʼlever långt under våra förmånerʼ när det gäller den Helige Andens gåva. En del distraheras av världsliga ting som stänger ute den Helige Andens inflytande och som hindrar dem från att känna igen andliga maningar. Det är en stökig och hektisk värld som vi lever i. Kom ihåg: Att vara upptagen är inte nödvändigtvis detsamma som att vara andlig. Om vi inte är försiktiga kan världsliga ting tränga bort det som är andligt.

  En del är andligt döva och okänsliga som en följd av att de valt att synda. En del hänger sig helt enkelt åt andlig självbelåtenhet och har ingen önskan att förbättra sig och kommunicera med den Oändlige. Om de öppnar sina hjärtan för det förädlande inflytandet från denna den Helige Andens oförlikneliga gåva, skulle en härlig ny andlig dimension framkomma. Deras ögon skulle skåda en utsikt som knappt går att föreställa sig. De skulle själva få kunskap om andliga ting som är utsökta, dyrbara och i stånd att utvidga själen, utvidga sinnet och fylla hjärtat med outsäglig glädje” (Conference Report, apr. 2003, s. 27; eller Liahona, maj 2003, s. 27).

  1 Nephi 17:45

  Undersök denna vers och identifiera olika sätt varpå Herren kan tala vid olika tidpunkter.

1 Nephi 18:9. Dansa och sjunga

• En del kan av 1 Nephi 18:9 dra den felaktiga slutsatsen att Herren inte finner behag i dans eller sång. Nephi sade två gånger att de gjorde fel när deras dans och sång ledde dem till att ”tala med stor råhet” (1 Nephi 18:9). Ordet rå syftar på det som är obehagligt, frånstötande eller vulgärt. Herren har sagt att han finner behag i lämplig dans och sång (se Ps 149:1–4; L&F 136:28). Lägg märke till i dessa skriftställen att vi kan prisa Herren genom dans och sång. Satan kan emellertid använda dans eller musik som ett sätt att fördärva och driva bort Anden. Detta är anledningen till att kyrkans ledare ger oss förmaningar om vilken slags musik vi lyssnar till och hur vi dansar. Första presidentskapet har gett rådet:

  ”Välj noga den musik du lyssnar på. Lägg märke till hur du känner dig när du lyssnar på den. Lyssna inte på musik som driver bort Anden, uppmuntrar till omoral, förhärligar våld [eller] har ett rått, anstötligt språk. …

  Danser kan vara roliga och ge oss tillfälle att träffa nya människor. Men dansen kan också missbrukas. Undvik nära kroppskontakt med din danspartner. Använd inga utmanande rörelser eller positioner som väcker tanken på sexuellt beteende. Planera och gå på danser där klädsel, stil, belysning, text och musik bidrar till en omgivning där Herrens ande kan vara närvarande” (Vägledning för de unga: Vår plikt mot Gud [2001], s. 20–21).

  

1 Nephi 18:25. Hästar

• Det råder en kontrovers om förekomsten av hästar på det västra halvklotet innan Columbus anlände. Men moderna arkeologiska upptäckter har spridit nytt ljus över ämnet: ”ʼDet finns fossil efter renrasiga hästar, som bara skiljer sig en aning från de mindre och svagare arterna av de som nu finns. De finns i överflöd i avlagringar från den senaste geologiska tidsåldern, i nästan varje del av Amerika, från Escholz Bay i norr till Patagonien i söder. Men på den kontinenten blev de helt utrotade, och inga hästar, vare sig vilda eller tämda, fanns vid tiden för den spanska erövringen, vilket är högst anmärkningsvärt, för när hästarna introducerades från Europa så visade de hästar som sprang fritt genom sin snabba förökning på slätterna i Sydamerika och Texas att klimatet, maten och andra omständigheter var högst gynnsamma för deras existens. Det tidigare stora överflödet av hästar i Amerika, deras totala utrotning och deras perfekta anpassning när de återinfördes av människan, är ett märkligt men ännu olöst problem i geografisk spridning.ʼ (New Americanized Encyclopedia, del 5, s. 3197.)” (Joy M. Osborn, The Book of Mormon—The Stick of Joseph, 2:a uppl. [2001], s. 164).

Frågor att begrunda

• Vilka egenskaper gjorde att Nephi var någon som Herren kunde lita på?

• Varför stärker du din relation till dina föräldrar och till Herren om du ber dina föräldrar om råd?

• Varför är det farligt att ignorera eller bli ”känslolös” för Andens maningar?

Föreslagna uppgifter

• Skriv ett avsnitt som beskriver syftet med Liahona och enligt vilka principer den verkade.

• Identifiera en lära eller princip som finns i var och en av följande hänvisningar:

  1 Nephi 16:28 ______________________________________________________________________________.

  1 Nephi 17:13–14 ___________________________________________________________________________.

  1 Nephi 17:45–46 ___________________________________________________________________________.

  1 Nephi 18:15–16 ___________________________________________________________________________.

• Jämför Nephis tidigare upplevelse av att ha blivit befriad i 1 Nephi 7:16–18 med 1 Nephi 18:11–20. Besvara därefter följande frågor:

  1. Trots att Nephi var samma rättfärdiga person med samma tro, varför tror du att han befriades omedelbart första gången och inte förrän efter fyra dagar vid det andra tillfället?

  2. Vad var tvunget att hända i 1 Nephi 18 innan Nephi befriades?