Ethers bok 1–5

Introduktion

Mormons bok är inte arrangerad i kronologisk ordning. Om så vore fallet skulle Ether hamna först. Den jareditiska uppteckningen inleds ungefär 2200 f.Kr. Första Nephi inleds 600 f.Kr. Ethers bok omfattar mer än 1700 år av historia från 2200 f.Kr. ner till tiden för Coriantumr. Vi vet inte exakt när Coriantumr levde, men det var någon gång mellan 500 och 250 f.Kr. Den övriga delen av Mormons bok, från 1 Nephi till Moroni omfattar ungefär 1000 år av historia.

Många ättlingar till dem som skonades under syndafloden på Noas tid blev ogudaktiga. En grupp försökte bygga ett torn ”som har spetsen uppe i himlen” (1 Mos 11:4). Berättelsen om den jareditiska nationen inleds med byggandet av Babels torn. Herren tog itu med den utbredda ogudaktigheten genom att förbistra det gemensamma språket och genom att skingra människorna över hela jordens yta (se Ether 1:33; 1 Mos 11:5–8).

Jareds broder vädjade till Herren om att bevara språket för hans värdiga vänner och familjemedlemmar. Genom att visa stor tro och genom att ledas av Guds hand kunde Jareds broder leda sin grupp till ett annat land. Berättelsen om denna utvandring är fylld med viktiga principer som vi kan tillämpa i vårt dagliga liv idag. Dessa principer inbegriper utövandet av tro för att få gudomlig hjälp och bönens roll i genomförandet av svåra uppgifter. När du studerar Jareds broders liv lär du dig om de välsignelser som blir följden när enskilda utövar stark tro.

Här är en genomgång av historien kring Ethers bok:

Fram till den siste jareditiske profeten vid namn Ether hade jareditiska profeter fört den historiska uppteckningen (se Ether 1:6).
Limhis spejare fann en del av den jareditiska uppteckningen — i form av guldplåtar (se Mosiah 8:7–11).
Kung Mosiah översatte den jareditiska uppteckningen (se Mosiah 28:10–17).
Moroni förkortade eller redigerade den jareditiska uppteckningen och tog med den på guldplåtarna före sina egna uppteckningar (se Ether 1:1–6).

Uttalanden

Ether 1:1–2. De 24 plåtarna upptäcks

Under tiden som Limhis folk befann sig i fångenskap sände kung Limhi ut en expedition på 43 man för att söka efter Zarahemlas land (se Mosiah 8:7; 21:25). Även om gruppen inte lyckades finna Zarahemla fann de ett land som var översållat med ben och kvarlevor från ett folk som hade gått under (se Mosiah 8:8). Spanarna upptäckte en uppteckning med 24 guldplåtar vilka de återförde till kung Limhi (se Mosiah 8:9–10). När Limhis folk slutligen undkom fångenskapen (se Mosiah 22) gavs dessa plåtar till kung Mosiah för att han skulle översätta dem (se Mosiah 28:1–17).

Ether 1:3–4. En redogörelse om skapelsen från före Moses tid

Det är betydelsefullt att Ethers bok informerar oss om att en redogörelse för skapelsen, Adam och en historia om Guds barn ner till tiden för Babels torn, fanns långt före Moses tid. Den här redogörelsen kan ha gått förlorad genom avfall och ogudaktighet, vilket sålunda nödvändiggjorde en återställelse av denna kunskap genom uppenbarelse till Mose så att vi kan ha uppteckningen idag (se Mose 1:40).

Ether 1:6–32. Den jareditiska släktlinjen

Ether 1 ger oss profeten Ethers släktlinje. En sådan släktlinje är ovanlig i Mormons bok och en förklaring till den ges i följande kommentar: ”Släktlinjer är vanliga i Bibeln. Det hebreiska folket lade stor vikt vid sina släktlinjer och släkttavlor verkar ha varit omsorgsfullt förvarade. Deras antal i skrifterna är en värdemätare för deras betydelse. Lägg märke till släktlinjerna i Första Moseboken 5, 11, 46; Fjärde Moseboken 26; Första Krönikeboken 1–9. Läs också redogörelserna i Ezra 9–10 vilka utvisar betydelsen av att föra släktuppteckningar. Men Mormons bok innehåller bara ett exempel på en omfattande släktlinje och den finns i Ether 1:6–32. Den återger Ethers släktlinje, den siste profeten bland det jareditiska folket, vars linje spåras bakåt tjugonio generationer eller mer till Jared, som lämnade Babels torn med sin familj vid tiden för språkförbistringen. Bortsett från detta exempel finns bara spridda hänvisningar av släkthistoriskt intresse” (Sidney B. Sperry, ”Types of Literature in the Book of Mormon”, i Journal of Book of Mormon Studies, del 21, nr. 1 (1995): s. 117).

Ether 1:34–35. Namnet på Jareds broder

Äldste George Reynolds (1842–1909) i de sjuttios kvorum återgav följande episod, som visar att namnet på Jareds broder (se Ether 2:13) uppenbarades för profeten Joseph Smith (1805–1844): ”Under den tid äldste Reynolds Cahoon bodde i Kirtland föddes en son åt honom. En dag när president Joseph Smith gick förbi hans dörr, kallade han till sig profeten och bad honom välsigna barnet och ge det ett namn. Joseph gjorde det och gav pojken namnet Mahonri Moriancumer. När han hade slutat välsignelsen lade han barnet på sängen och sade till äldste Cahoon: ’Namnet jag har gett din son är Jareds broders namn. Herren har just visat [eller uppenbarat] det för mig.’ Äldste William F. Cahoon, som stod nära intill, hörde profeten säga detta till sin far, och detta var första gången namnet på Jareds broder blev känt i kyrkan i denna tidsutdelning” (”The Jaredites”, Juvenile Instructor, 1 maj 1892, s. 282).

Ether 1:33–38. Jareds och hans broders språk

I Ether 1:34–38 står det att Herren inte förbistrade språket för Jareds familj, hans bror och deras vänner vid tiden för Babels torn. President Joseph Fielding Smith (1876–1972) lärde att jarediterna troligen talade Adams språk: ”I Ethers bok fastslås det att Jared och hans broder vädjade till Herren om att deras språk inte skulle förändras vid tiden för Babels torns språkförbistring. Deras begäran beviljades och de förde med sig sina fäders språk, det adamitiska språket, som var kraftfullt även i sin skriftliga form, så att de ord som Mahonri skrev ’blev mäktiga … så att de förmådde människor att läsa dem’ [Ether 12:24]. Det var ett sådant språk Adam talade och det var detta språk varmed Enok kunde utföra sitt mäktiga verk” (The Way to Perfection [1970], s. 69).

Ether 1:38–42. Ett utvalt land

Liksom medlemmar i Israels hus kallas för ett utvalt folk — utvalt att utföra Herrens verk — refererar Mormons bok till Amerika som ett utlovat land — utvalt som plats för evangeliets återställelse, och, slutligen, det Nya Jerusalem. Både medlemmar och invånare i Israels hus och i Amerika har blivit utvalda att bistå vår himmelske Fader med spridandet av evangeliet över hela världen.
President Joseph Fielding Smith förklarade att hela Nord- och Sydamerika är ett utvalt land: ”Mormons bok informerar oss om att hela Amerika, både Nord- och Sydamerika, är ett utvalt land framför alla andra länder, med andra ord — Sion. Herren talade om för jarediterna att han skulle leda dem till ett land ’som är utvalt framför alla jordens länder’ [Ether 1:42]” (Frälsningens lära, sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 delar, 3:68).
President Ezra Taft Benson (1899–1994) uttalade sig också om Amerikas utlovade land: ”År 1844 gjorde profeten Joseph Smith detta högtidliga tillkännagivande: ’Hela Amerika (Nord-, Central- och Syd-) är själva Sion, från norr till söder’ (Profeten Joseph Smiths lärdomar, s. 313). Herren själv förkunnade: ’Detta är ett land som är utvalt framför alla andra länder’ (Ether 2:10). Denna nation är en del av Sions land. Detta är ett land invigt av Guds tjänare. När en profet i Mormons bok talade om världens nationer kallades denna hemisfär för ’god’ (Jakobs bok 5:25–26)” (The Teachings of Ezra Taft Benson [1988], s. 123).

Ether 1:43. ”Eftersom du så länge har ropat till mig”

Herren förklarade för Jareds broder att hans folk hade välsignats till följd av att böner hade uppsänts under en lång tid. Varaktig lydnad tillsammans med ofta förekommande och ståndaktig bön har en kraftig inverkan. I ett tal i Commerce i Illinois, USA år 1839, lärde profeten Joseph Smith: ”Gud gör inte skillnad på människor, vi har alla samma förmån. Kom till Gud och håll ut tills han välsignar dig och vi är berättigade till samma välsignelser” ([upptecknat i Willard Richards Pocket Companion, s. 78–79,] citerat i The Words of Joseph Smith: The Contemporary Accounts of the Nauvoo Discourses of the Prophet Joseph, sammanst. av Andrew F. Ehat och Lyndon W. Cook [1980], s. 15).
President Spencer W. Kimball (1895–1985) lärde också att vi måste anstränga oss mycket i våra böner och att vi måste be ofta:

”Får du svar på dina böner? Om så inte är fallet kanske du inte betalade priset. Uppsände du några få betydelselösa och utslitna fraser, eller talade du förtroligt med Herren? Ber du vid enstaka tillfällen när du borde be regelbundet, ofta och ständigt? Erbjuder du småmynt för att betala av stora skulder när du borde använda dig av sedlar för att utplåna denna skuld?

När du ber, talar du bara, eller lyssnar du också? Din Frälsare sade: ’Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig’ (Upp 3:20) …

Om det skulle hända att vi misslyckas med att få svar på våra böner måste vi söka efter anledningen i vårt eget liv” (”Prayer”, New Era, mars 1978, s. 17).

Ether 2:7–12. ”Ett löftets land”

I Ether 2:8–11 formuleras det som Moroni kallade för ”Guds eviga påbud” (vers 10) angående detta löftets land. Det sägs tre eller fyra gånger att detta påbud innebär att ”den som besitter det [detta land] skall tjäna Gud eller sopas bort” (vers 9).

President Gordon B. Hinckley (1910–2008) undervisade om lydnadens nödvändighet för att det utlovade landet ska få behålla sina utlovade välsignelser: ”Stora är Guds löften om Amerikas land. Vi har otvetydigt fått veta att detta är ’ett utvalt land, och vilken nation som än äger det skall vara fri från träldom och från fångenskap och från alla andra nationer under himlen om de endast tjänar detta lands Gud, som är Jesus Kristus’ (Ether 2:12). Detta är sakens kärna — att hålla Guds bud” (Conference Report, okt. 2001, s. 89; se Liahona, jan. 2002, s. 85).

Ether 2:7–12

Jämför Ether 2:7–12 med 2 Nephi 1:6–10. Skriv upp vilka löften och varningar som gavs till invånarna i Amerika.

Ether 2:14. Herren tuktade Jareds broder

I nutida uppenbarelse har Herren lärt: ”Dem jag älskar tuktar jag också så att deras synder kan förlåtas, ty med tuktan bereder jag en väg för deras befrielse ur alla slags frestelser, och jag har älskat er” (L&F 95:1). Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum kommenterade den karaktärsstyrka som krävs för att stå ut med att bli tuktad, eller tillrättavisad: ”Det är svårt att föreställa sig vad en tre timmar lång tillrättavisning av Herren skulle innebära, men Jareds broder stod ut med det. Genom omedelbar omvändelse och bön sökte denne profet åter vägledning för den resa som de tilldelats och för dem som skulle företa den. Gud godtog hans omvändelse och gav kärleksfullt ytterligare vägledning för deras svåra och viktiga uppdrag” (Christ and the New Covenant [1997], s. 15).
Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att Gud älskar dem som han tuktar: ”Herren finns verkligen där för att tukta dem han älskar, också de andligt framstående. Jareds broder hade underlåtit att be under alltför lång tid (se Ether 2:14). Även de goda kan bli försumliga om inte Herren är där och tuktar dem. Senare fick den tuktade Jareds broder se Kristus! (se Ether 3:13–16)” (Conference Report, okt. 1987, s. 37; se Nordstjärnan, jan. 1988, s. 28).

Ether 2:19–3:6. Att skaffa ljus gav möjligheter till tillväxt

Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum jämförde den upplevelse Jareds broder hade med våra egna upplevelser:

”Det fanns inget ljus i båtarna. Detta oroade Jareds broder. Han ville inte att hans familj skulle färdas i mörker. Så i stället för att vänta på en befallning tog han problemet till Herren. ’Och Herren sade till Jareds bror: Vad vill du att jag skall göra så att ni kan ha ljus i era farkoster?’ [Ether 2:23].

Svaret som Jareds broder gav på denna fråga krävde hängivet arbete från hans sida: Han klättrade upp på berget Shelem ’och smälte ut ur en klippa sexton små stenar’ [Ether 3:1]. Sedan bad han Herren att röra vid stenarna så att de skulle ge ifrån sig ljus.

Robert Barrett, © 1986 IRI

Som föräldrar och ledare måste vi komma ihåg att ’det är inte lämpligt att [Herren] skall befalla i allt’ [L&F 58:26]. Liksom Jareds broder måste vi noga begrunda våra familjemedlemmars behov, göra upp en plan för att fylla dessa behov och sedan ta vår plan till Herren i bön. Detta kräver tro och ansträngning från vår sida, men Herren hjälper oss när vi söker hans hjälp och gör hans vilja” (Conference Report, apr. 2003, s. 15; se Liahona, maj 2003, s. 16).
Herren vill att vi ska tillväxa och lära genom att fatta egna beslut. Han vill också att vi ofta ska komma till Herren med våra slutsatser för att få hans bekräftelse. När Jareds broder frågade Herren om hur de skulle få ljus till båtarna svarade Herren med att ställa en egen fråga: ”Vad vill du att jag skall göra så att ni kan ha ljus i era farkoster?” (Ether 2:23). Enligt president Harold B. Lee (1899–1973) påminde Herrens fråga om att säga följande:

”Har du några bra förslag? Vad föreslår du att vi ska göra för att få ljus?’ …

Därefter gav sig Herren av och lämnade honom ensam. Det är som om Herren sade till honom: ’Jag gav dig ett sinne att tänka med och jag gav dig valfrihet för att du skulle använda det. Gör nu allt du kan för att hjälpa dig själv med problemet, och därefter, när du har gjort allt du kan, träder jag in för att hjälpa dig.’”

Efter att ha funderat över möjligheterna visade Jareds broder sin stora tro genom att be Herren röra 16 stenar så att de skulle skänka ljus. Herren besvarade hans vädjan och bidrog inte bara med ljus till farkosterna utan gav också denna trofasta man en syn som inte var lik någon annan.

President Lee avslutade: ”Det här är principen i handling. Vill du ha en välsignelse, knäböj inte bara och be om den. Förbered dig på alla sätt och vis för att bli värdig den välsignelse du eftersträvar” (Stand Ye in Holy Places [1974], s. 243–244).

Ether 2:22–23. Bön kräver ansträngning

Det har ofta sagts att vi borde be som om allting beror på Herren och arbeta som om allting beror på oss. Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum sade att han ofta hört president Gordon B. Hinckley säga: ”Jag vet inte hur jag ska få något gjort utan att gå ner på knä och vädja om hjälp och sedan resa mig upp och börja arbeta” (Conference Report, okt. 1997, s. 18; eller Nordstjärnan, jan. 1998, s. 16).
Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att Herren kräver av oss att vi ska använda vår handlingsfrihet när vi söker hans hjälp. Beträffande den upplevelse som Jareds broder hade sade äldste McConkie: ”Herren samtalade lite grann med honom om detta och därefter sade han: ’Vad vill du att jag skall göra så att ni kan ha ljus i era farkoster?’ (Ether 2:23). Med andra ord: ’Varför frågar du mig? Detta är någonting som du själv borde ha löst.’ Han samtalade lite till och upprepade i allt väsentligt frågan: ’Vad vill ni då att jag skall göra för er så att ni kan ha ljus när ni är uppslukade i havets djup?’ (Ether 2:25). Med andra ord: ’Moriancumer, det här är ditt problem. Varför besvärar du mig? Du har fått din handlingsfrihet, du har förlänats kapacitet och förmåga. Gå och lös problemet’” (se ”Förmedling eller inspiration?” Nordstjärnan, maj 1978, s. 20).

Ether 3:1–5. ”Se, o Herre, du kan göra detta”

Äldste Jeffrey R. Holland talade om den oskyldiga, enkla tro som Jareds broder visade prov på när han sade: ”Se, o Herre, du kan göra detta” (Ether 3:5): ”Förvisso finner Gud, liksom läsaren, denne mans barnalika oskuld och hängivenhet mycket slående. ’Se, o Herre, du kan göra detta.’ Förmodligen finns det ingen kraftfullare, enskild trosyttring i skrifterna än denne mans uttalande. Det är nästan som om han uppmuntrade Gud, inger honom mod, ger honom försäkringar. Inte ’se, o Herre, jag är säker på att du kan göra detta’. Inte ’se, o Herre, du har gjort många större ting än detta’. Hur osäker profeten än var på sin egen förmåga kände han ingen osäkerhet beträffande Guds förmåga. Här finns inget utom ett enda, tydligt, rättframt och frimodigt tillkännagivande utan spår av tvekan. Det är uppmuntran till honom som inte behöver någon uppmuntran men som säkerligen måste ha blivit rörd av den. ’Se, o Herre, du kan göra detta’” (”Rending the Veil of Unbelief”, i Nurturing Faith through the Book of Mormon: The 24th Annual Sidney B. Sperry Symposium [1995], s. 12).

Ether 3:6–16

Undersök de här verserna och fastställ vad Jareds broder lärde sig om Frälsaren genom sin syn. Skriv ner i din anteckningsbok vad du lär dig.

Ether 3:15. ”Aldrig har jag visat mig för människan”

Äldste Jeffrey R. Holland tog upp sex tänkbara förklaringar till Jesu uttalande om att han aldrig visat sig för människan innan han visade sig för Jareds broder:

”En möjlighet är att detta enbart är en kommentar som gjordes i relation till en tidsutdelning och som sådan endast är tillämplig på Jareds folk och de jareditiska profeterna — att Jehova aldrig tidigare uppenbarat sig för en av deras siare och uppenbarare …

Ett annat förslag är att hänvisningen till ’människan’ är nyckeln i detta avsnitt, att Herren aldrig uppenbarat sig för den ohelgade, för den otroende, för den timliga, den jordiska, naturliga människan. Innebörden är att endast de som har avlagt den naturliga människan [och är] heliggjorda (till exempel Adam, Enok och nu Jareds broder) — är berättigade denna förmån [se L&F 67:10–11].

En del tror att Herren menade att han aldrig tidigare uppenbarat sig för människan i den omfattningen. Den här teorin föreslår att gudomliga besök till tidigare profeter inte skett med samma ’fullhet’, att aldrig förr hade slöjan lyfts till en så fullständig uppenbarelse om Kristi natur och varelse.

Robert Barrett, © 1986 IRI

En annan möjlighet är att detta var första gången som Jehova uppenbarade sig och identifierade sig som Jesus Kristus, Guds Son, med tonvikten på tolkningen lagd vid orden ’aldrig har jag [som Jesus Kristus] visat mig för människan som jag skapat’. Denna möjlighet får stöd av ett sätt att tolka Moronis senare redaktionella kommentar: ’Och eftersom han hade denna fullkomliga kunskap om Gud kunde han inte hållas utanför förlåten. Därför såg han Jesus.’

Ännu en tolkning av dessa verser är att tron hos Jareds broder var så stor att han inte bara såg den förjordiske Jesu andliga finger och kropp (som förmodligen många andra profeter också hade sett) utan också någon mer avslöjande aspekt av Kristi kött, blod och ben …

En sista förklaring — och med tanke på Jareds broders tro den mest övertygande — är att Kristus sade till Jareds broder: ’Aldrig har jag visat mig för människan på detta sätt, utan inblandning från min sida, enbart driven av åskådarens tro.’ I regel blir profeter inbjudna till Herrens närhet av honom och enbart med hans godkännande. Jareds broder tycks å andra sidan ha trängt sig igenom slöjan, inte som en ovälkommen gäst men kanske rent tekniskt som en oinbjuden gäst. Jehova sade: ’Aldrig har en människa kommit inför mig med så stor tro som du har, ty om det inte vore så kunde du inte ha sett mitt finger … Aldrig har någon människa trott på mig som du har gjort.’ Uppenbarligen kopplade Herren själv samman aldrig förut skådad tro med denna exempellösa syn. Om själva synen i sig inte var unik så måste det ha varit tron och hur synen togs emot som var utan motstycke. Enda sättet som tron kunde varit så anmärkningsvärd var dess förmåga att ta profeten, oinbjuden, dit där andra bara hade kunnat komma på Guds inbjudan” (Christ and the New Covenant, s. 21–23).

Ether 3:23–24, 28. Kung Mosiahs två stenar

Profeten Joseph Smith använde samma urim och tummim ”som gavs till Jareds broder på berget när han talade med Herren ansikte mot ansikte” (L&F 17:1). President Joseph Fielding Smith skrev en kortfattad historik om urim och tummim:

”Kung Mosiah ägde ’två stenar som var fastsatta i två infattningar i en båge’, som av nephiterna kallades för uttydare, med vilka han översatte den jareditiska uppteckningen [Mosiah 28:11–14]. Dessa överlämnades från släktled till släktled i avsikt att språk skulle tolkas med deras hjälp. Uppteckningen talar inte om hur Mosiah kom i besittning av dessa två stenar eller urim och tummim endast att det var ’en gåva från Gud’ [Mosiah 21:28]. Mosiah hade denna gåva eller urim och tummim innan Limhis folk fann Ethers uppteckning. Han kanske fick dem när en ’stor sten’ med inristningar fördes till Mosiah. Han översatte inristningarna genom ’Guds gåva och kraft’ [Omni 1:20–21]. De kanske gavs till honom eller till någon annan profet före honom, på samma sätt som Jareds broder tog emot dem — från Herren.

Från lärdomarna i Mormons bok verkar det uppenbart att urim och tummim, eller de två stenar, som givits till Jareds broder var de samma som Mosiah hade i sin ägo. Jareds broder befalldes försegla den syn han skrivit ned om när Kristus visade sig för honom, så att den inte kunde läsas av hans folk … Även urim och tummim förseglades så att de inte kunde användas som uttydare av de heliga uppteckningarna av denna syn, förrän Herren tillät människan att uttyda dem. När de skulle uppenbaras, skulle de översättas med hjälp av samma urim och tummim [Ether 3:21–28] …

Tillsammans med bröstplåten och Mormons boks plåtar, tog Joseph Smith emot urim och tummim, vilka hade gömts av Moroni för att komma fram i de sista dagarna som ett redskap med vilket denna forntida uppteckning kunde översättas, desamma urim och tummim som hade givits till Jareds broder [L&F 17:1]” (Frälsningens lära, 3:183–184).

Ether 3:25; 4:1–7. Den förseglade delen av Mormons bok

Moroni skrev att Jareds broder (Moriancumer) i sin syn upptecknade alla jordens invånare från begynnelsen till änden (se Ether 3:25; se också Ether 2:13). Synen ”uppenbarar allt från världens grundläggning till dess slut” (2 Nephi 27:10). Moroni förklarade att ”större ting aldrig hade uppenbarats” än det som Jareds broder såg (se Ether 4:4). Vi vet att Moroni förseglade ett exemplar av den här synen bland de plåtar som han överlämnade till Joseph Smith (se Ether 4:5; 5:1). Moroni informerade oss vidare om de omständigheter som enligt Herren måste råda för att denna förseglade del av uppteckningen ska komma fram. Skrifterna anger att vi måste omvända oss, utöva tro på Herren, liksom Jareds broder, och bli heliggjorda (se Ether 4:6–7).

Ether 5. Direktiv till profeten Joseph Smith

Moroni innehade ”nycklarna till Efraims stavs uppteckning” (L&F 27:5). I Ether 5 vänder sig Moroni till den framtida översättaren av Mormons bok, även om det skulle dröja nästan 14 sekler innan profeten Joseph Smith skulle komma att läsa hans ord.

Ether 5. Vittnenas vittnesbörd

Ether 5:2 hänvisar till dem som ”du [Joseph Smith] kan få förmånen att visa plåtarna för”, särskilt de åtta vittnena. Verserna 3–4 hänvisar till ”tre” som skulle få se plåtarna ”genom Guds makt”, vilket är en specifik hänvisning till Mormons boks tre vittnen. Vers 4 framhåller också att ordet ”skall stå som ett vittnesbörd”, vilket visar att Mormons bok vittnar om sig själv. Samma vers visar också gudomen är vittnen till Mormons bok.

Ether 5:2–4 refererar specifikt till Mormons boks tre vittnen. I juni 1829 tog profeten Joseph Smith emot en uppenbarelse ”att tre särskilda vittnen skulle utses (se Ether 5:2–4; 2 Nephi 11:3; 27:12). Oliver Cowdery, David Whitmer och Martin Harris greps av en inspirerad önskan att bli de tre särskilda vittnena” (L&F 17, kapitelingressen). Vi har de tre vittnenas vittnesbörd i Mormons boks inledning. Om dessa tre vittnen sade äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum:

”Tre vittnens högtidliga, skriftliga vittnesbörd om vad de såg och hörde — två av dem samtidigt och den tredje nästan omedelbart därefter — bör tas på stort allvar. Vi vet ju att stora underverk har hävdats och godtagits av många religiösa människor efter en persons vittnesbörd, och i den icke-kyrkliga världen har en enda människas vittnesmål ansetts tillräckligt för att utmäta allvarliga straff och domar.

Människor som har erfarenhet av att utvärdera vittnesmål tittar vanligtvis på vittnets tillfälle att observera händelsen och möjligheten av att han har förutfattade meningar i ärendet. När olika vittnen avger identiska vittnesmål om samma händelse letar skeptiker efter bevis på att de är i maskopi med varandra, eller efter andra vittnen som skulle kunna motsäga dem.

Om man mäter de tre vittnenas vittnesbörd om Mormons bok mot alla dessa tänkbara invändningar framstår det mäktigt och starkt. Var och en av dessa tre hade många anledningar och tillfällen att förneka sitt vittnesbörd om det hade varit falskt, eller att bortförklara vissa detaljer om de hade varit felaktiga. Det är väl känt att på grund av meningsskiljaktigheter eller avundsjuka gentemot andra ledare i kyrkan, blev alla dessa tre vittnen uteslutna ur Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga inom ungefär åtta år efter att deras vittnesbörd publicerats. Alla tre gick de sina egna vägar utan gemensamt intresse av att stödja en konspiration. Men så länge de levde — mellan tolv och femtio år efter det att de blivit uteslutna — avvek inte någon av dessa vittnen från sitt vittnesbörd, så som det publicerats, inte heller sade de någonting som kastade skugga över dess äkthet.

Dessutom står deras vittnesbörd oemotsagda av alla andra vittnen. Visst kan man avfärda det, men hur förklarar man att tre karaktärsfasta män enigt vidhåller detta utgivna vittnesbörd till slutet av sitt liv, trots att de blir gjorda till åtlöje och på andra sätt blir personligt missgynnade? Precis som Mormons bok själv, finns det ingen bättre förklaring än den som ges i själva vittnesbördet — ett högtidligt uttalande av goda och ärliga män som berättade vad de såg …

Vittnen är viktiga, och de tre vittnenas vittnesbörd om Mormons bok gör intryck och är tillförlitligt” (Conference Report, apr. 1999, s. 46, 49; eller Nordstjärnan, juli 1999, s. 41–42, 44).

Ether 5

Vad lär detta kapitel om vittneslagen och de tre vittnena till Mormons bok?

Frågor att begrunda

Varför tror du att Moroni tog med förkortningen av Ethers bok i Mormons bok så att vi skulle kunna läsa den?
Varför blev Jareds broder, som var och är välkänd för sin trofasthet, ändå tuktad av Herren? Hur kan vi tillämpa det här på vårt liv?
Vad lärde sig Jareds broder om vad Herren förväntar sig av oss när vi ställer frågor till honom?
Hur kan de tre vittnenas vittnesbörd om Mormons bok stärka ditt eget vittnesbörd?

Föreslagna uppgifter

Fundera över ett problem som du för närvarande kämpar med. Använd det mönster som Jareds broder använde sig av för att lösa sitt dilemma och tillämpa samma principer när du tar itu med din egen situation. Hur tänker du använda dessa principer för att lösa ditt eget problem?

Fundera över styrkan i dina egna böner genom att rangordna dina svar på följande frågor. (Observera: Den här skalan är personlig och bör behandlas konfidentiellt.)

Hur är det med dina böner?
På en skala 1–10, hur rangordnar du dina personliga böner? (med 1 som lägst och 10 som högst):
Är de tillräckligt ärliga?	1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Är de tillräckligt långa?	1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Förekommer de tillräckligt ofta?	1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Stöds de av lydnad?	1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Lyssnar jag efter svar när jag har slutat tala?	1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Samtalar jag med Herren istället för att bara tala till honom?	1 2 3 4 5 6 7 8 9 10