Kapitel 55
Moronis bok 8–9
Introduktion
Vad förväntas av kyrkans trofasta medlemmar i en tid då många av Kristi efterföljare ger upp rättfärdighet för att ägna sig åt världsliga lockelser? President Ezra Taft Benson (1899–1994) förklarade: ”I sitt sista brev som är upptecknat i Mormons bok från Mormon till sin son Moroni gav han råd som är tillämpbara för vår tid. Både fader och son såg en hel kristen civilisation falla därför att dess folk inte ville tjäna sitt lands Gud, ja, Jesus Kristus. Mormon skrev: ’Och nu, min älskade son, låt oss oavsett deras hårdhet arbeta flitigt, ty om vi skulle sluta arbeta skulle vi komma under fördömelse. Ty vi har ett arbete att utföra medan vi vistas i detta tabernakel av lera så att vi kan besegra all rättfärdighets fiende och vila våra själar i Guds rike’ (Moroni 9:6). Ni och jag har ett liknande arbeta att utföra nu — att besegra fienden och vila våra själar i riket” (Conference Report, okt. 1987, s. 104; se Nordstjärnan, jan. 1988, s. 79).
När Mormons bok närmar sig sitt slut förkunnar den försoningens kraft och visar Mormons trofasthet mot rättfärdighetens sak, trots att nephiterna snabbt föll ned i djupaste ogudaktighet. Mormons brev till sin son Moroni avslöjar de oundvikliga resultaten av synd och hur ”känslokyla” leder till obeskrivlig ogudaktighet. Kapitlen 8–9 av Moroni erbjuder en värdefull insikt i vikten av att leva i enlighet med evangeliets första principer och förordningar.
Uttalanden
Moroni 8:1–8. Dop av små barn förbjuds
-
Moroni 8 innehåller ett brev som Moroni fick från sin far, Mormon, som besvarar frågan huruvida små barn behöver döpas. Lägg märke till att ursprunget till Mormons svar på denna doktrinära fråga var direkt uppenbarelse till honom från Herren (se Moroni 8:7). Dopets förrättning är ”till syndernas förlåtelse” (L&F 49:13). Men små barn har inga synder. Faktum är att de inte kan begå synd, inte heller kan Satan fresta dem, vilket Läran och förbunden förklarar:
”Små barn är återlösta från världens grundläggning genom min Enfödde,
därför kan de inte synda, ty Satan är inte given makt att fresta små barn förrän de börjar bli ansvariga inför mig” (L&F 29:46–47).
Herren har fastslagit den ålder då ansvarighet inträder till åtta år (se JSÖ, 1 Mos 17:11; L&F 68:25). De som döper små barn för att avlägsna arvssynden, eller Adams förbannelse, som en del kallar det, gör det utan en korrekt förståelse för Gud och hans plan (se Moroni 8:8).
Moroni 8:8. ”Lagen om omskärelse är avskaffad”
-
Gud förkunnade för Abraham: ”Och jag skall upprätta ett omskärelsens förbund med dig, och det skall vara mitt förbund mellan mig och dig och din avkomma efter dig i deras släktled så att du för evigt kan veta att barn inte är ansvariga inför mig förrän de är åtta år gamla” (JSÖ, 1 Mos 17:11). Vidare förklarade Gud för Abraham att omskärelse var ”ett tecken på förbundet mellan mig och er” (se 1 Mos 17:11). Emellertid fick avfallets anda många människor i forna tider att tro på att omskärelse var nödvändigt för att göra manliga barn heliga.
Omskärelsens lag var inte avsedd att vara för alltid. Frälsarens ord uppenbarades för Mormon: ”Lagen om omskärelse är avskaffad genom mig” (Moroni 8:8). Läran och förbunden förklarar varför lagen om omskärelse togs bort (se L&F 74:2–7).
Moroni 8:9–15. Att döpa små barn ”är ett allvarligt hån inför Gud”
-
Mormon fördömde starkt sedvänjan att döpa spädbarn. Han förkunnade att det var ”ett allvarligt hån inför Gud att döpa små barn” (Moroni 8:9). Profeten Joseph Smith (1805–1844) lärde att spädbarnsdop förnekar Guds väsen och den frälsande kraften i Jesu Kristi försoning: ”Läran att döpa barn eller stänka vatten på dem — för att de skall slippa lida i helvetet — är en falsk lära som inte har något stöd i den heliga skrift och är oförenlig med Guds väsen. Alla barn har återlösts genom Jesu Kristi blod, och det ögonblick de lämnar denna värld tas de till Abraham” (History of the Church, 4:554; se också Kyrkans presidenters lärdomar, s. 94).
Moroni 8:22–24. ”De som är utan lagen”
-
Många personer lever och dör utan att någonsin få kunskap om Kristi lag. Sådana personer blir undervisade om evangeliet i andevärlden. Där får de möjlighet att utöva tro och omvända sig från sina synder. Levande ställföreträdare på jorden utför de nödvändiga förrättningarna å deras vägnar, och frälsningens välsignelser kan bli deras.
De som inte är kapabla att förstå evangeliet anses inte ansvariga. De, liksom små barn, är ”levande i Kristus” (Moroni 8:12; se också L&F 29:49–50).
President Joseph Fielding Smith (1876–1972) förklarade: ”De blir återlösta utan dop och kommer att gå till Guds celestiala härlighet där de enligt vår tro kommer att återfå sina själsförmögenheter eller ofullkomligheter i enlighet med Faderns nåd och rättvisa” (Answers to Gospel Questions, sammanst. av Joseph Fielding Smith Jr., 5 delar [1957–1966], 3:21).
Moroni 8:25–26. ”Saktmod och ödmjukt hjärta”
-
Mormon redogjorde för ett samband mellan tro på Kristus, omvändelse, dop, den Helige Andens gåva och syndernas förlåtelse. Han lärde att följden av syndernas förlåtelse är ett saktmodigt och ödmjukt hjärta.
Äldste Francisco J. Viñas i de sjuttios kvorum beskrev några egenskaper hos en saktmodig och ödmjuk person: ”Den som tar emot saktmodighet och ödmjukhet i hjärtat och som åtnjuter den Helige Andens sällskap har ingen önskan att såra eller förorätta andra, inte heller är han påverkad av förolämpningar från andra. Han behandlar sin maka och sina barn med kärlek och respekt och har ett gott förhållande till alla han kommer i kontakt med. När han innehar ledande ämbeten i kyrkan, tillämpar han samma principer som i hemmet, och visar att det inte finns någon skillnad mellan den han är hemma och den han är i sina relationer till kyrkans medlemmar” (Conference Report, apr. 2004, s. 40; se Liahona, maj 2004, s. 39–40).
Moroni 8:28–29. ”Anden har slutat sträva med dem”
-
Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att män och kvinnor förlorar den Helige Andens umgänge om de förkastar ljuset och kunskapen om evangeliet: ”Många väljer att vandra på köttsliga stigar och gå i en riktning som strider mot Andens maningar. Det är möjligt att förhärda sitt samvete till den punkt att Anden undandrar sitt inflytande och människorna inte längre vet eller bryr sig om något som är anständigt eller uppbyggande. ’Ty min Ande skall inte alltid sträva med människan, säger Härskarornas Herre’ (L&F 1:33)” (A New Witness for the Articles of Faith [1985], s. 260).
Moroni 9:3–5. Vrede
-
Mormon skrev att nephiterna ”skakar och vredgas” (se Moroni 9:4) på honom när han tydligt undervisade dem om Guds ord. En sådan reaktion överensstämmer med andra exempel i skrifterna på dem som har förhärdat sina hjärtan mot rättfärdighetens principer. Jarediterna förkastade Ether och försökte döda honom (se Ether 13:22). Jerusalems invånare traktade efter att beröva Lehi livet (se 1 Nephi 1:19–20). De orättfärdiga i Ammonihah kände sådan vrede att de brände de troende och alla deras skrifter (se Alma 14). Denna reaktion på Guds ord visar på ett långtgående tillstånd av ogudaktighet som ofta föregår total undergång av städer eller samhällen.
-
Många människor i vår tid tror att de är offer för sitt eget humör. Äldste Lynn G. Robbins i de sjuttios kvorum förklarade att vi kan välja om vi ska reagera med ilska eller inte:
”En listig del av hans [Satans] strategi är att få oss att tro att vreden inte styrs av den fria viljan, att få oss att tro att vi är offer för en känsla som vi inte kan kontrollera. Vi hör: ’Jag tappade humöret.’ Att tappa humöret är ett intressant ordval som blivit ett allmänt idiomatiskt uttryck. Att ’tappa något’ innebär ’att inte mena’, ’oavsiktligen’, ’inte ansvarig’ — vårdslös kanske, men ’inte ansvarig’.
’Han gjorde mig galen.’ Detta är ett annat uttryck vi hör, som också innefattar brist på kontroll eller valfrihet. Detta är en myt som måste avfärdas. Ingen gör oss galna. Andra gör oss inte arga. Där finns inget tvång inblandat. Att bli arg är ett medvetet val, ett beslut, därför kan vi fatta beslutet att inte bli arg. Vi väljer!
Till den som säger: ’Men jag kan inte rå för det’, säger författaren William Wilbanks: ’Nonsens.’
’Aggression … undertrycka vreden, tala om det, skrika och gapa’, är alla inlärda taktiker att handskas med vrede. Vi väljer den taktik som visat sig mest effektiv tidigare. Har ni märkt hur sällan vi tappar kontrollen när vi blir frustrerade över vår chef, men hur ofta vi gör det när vi irriteras över vänner eller familjen?’ (’The New Obscenity’, Reader’s Digest, dec. 1988, s. 24; kursivering tillagd)” (Conference Report, apr. 1998, s. 105; eller Nordstjärnan, juli 1998, s. 83).
Moroni 9:5. Förlusten av kärlek
-
En av vredens och ogudaktighetens tragiska följder är förlust av Anden. När detta händer lär Mormons bok tydligt att man förlorar förmågan att älska andra. Så var fallet med de ogudaktiga nephiterna. Denna förlust av kärlek leder till sådant som skilsmässa, misshandel och övergivande, problem som härjar i vår tid.
Äldste David E. Sorensen i de sjuttios presidentskap förklarade hur kärleken kan gå förlorad i våra hem: ”I mycket av dagens populärkultur förringas dygderna förlåtelse och vänlighet, medan hån, vrede och sträng kritik uppmuntras. Om vi inte är aktsamma kan vi falla offer för dessa vanor i våra egna hem och familjer och finner snart att vi kritiserar vår maka, våra barn eller vår släkt. Låt oss inte såra dem vi älskar mest med självisk kritik! I våra familjer kan smågräl och småaktig kritik, om sådant får fortgå obehindrat, förgifta relationer och leda till avståndstagande och till och med övergrepp och skilsmässa. Låt oss istället … skynda oss att minska grälet, avlägsna hånet, göra oss kvitt kritiken och få bort motvilja och vrede. Vi har inte råd att älta dessa farliga känslor — inte ens en enda dag” (Conference Report, apr. 2003, s. 10; eller Liahona, maj 2003, s. 11–12).
Moroni 9:9. Kyskhet och dygd är ”kärare och dyrbarare än allt annat”
-
Mormon lärde att kyskhet och dygd är ”kärare och dyrbarare än allt annat” (Moroni 9:9). President Gordon B. Hinckley (1910–2008) talade om betydelsen av att bibehålla kyskhet:
”Och nu vill jag tala om det vanligaste och svåraste problemet för er unga män och kvinnor att handskas med. Det är förhållandet till varandra. Det handlar om den mäktigaste av alla mänskliga instinkter. Endast viljan att leva är möjligtvis starkare.
Herren har gjort oss attraktiva för varandra i en stor avsikt. Men just denna attraktion blir en krutdurk om den inte hålls under kontroll. Den är vacker när vi handskas med den på rätt sätt. Den är dödlig om vi tappar kontrollen över den …
Mina kära unga vänner, när det gäller det sexuella vet ni vad som är rätt. Ni vet när ni går på farliga vägar, där det är så lätt att snubbla och halka ner i överträdelsens grop. Jag vädjar till er att vara försiktiga, att stå på betryggande avstånd från syndens stup — det är så lätt att falla ner för det. Håll er rena från den sexuella överträdelsens besvikelser och mörka ondska. Vandra i solljuset av den frid ni får när ni håller Guds bud.
Om det finns några som gjort sig skyldiga till övertramp, som kanske redan begått en överträdelse, finns det då något hopp för er? Naturligtvis finns det det. Där sann omvändelse finns, finns förlåtelse. Den processen börjar med bön. Herren har sagt: ’Den som har omvänt sig från sina synder, han är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem” (L&F 58:42). Om ni kan det, så dela er börda med era föräldrar. Och gå givetvis och bekänn era synder för er biskop, som är redo att hjälpa er” (”En profets råd till och förbön för ungdomar”, Liahona, apr. 2001, s. 38–39).
-
Om du varit offer för sexuella övergrepp, var förvissad om att du inte har överträtt kyskhetslagen. Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum förklarade:
”Jag vittnar högtidligt om att när en annan persons våldsamma, perversa eller incestuösa handlingar skadar er fruktansvärt svårt, mot er vilja, är ni inte ansvariga och får inte känna skuld. Ni kan få ärr av övergreppen, men dessa ärr behöver inte bli bestående. Enligt den eviga planen, i Herrens egen tid, kan dessa skador rättas till, när ni gör er del …
Om ni har råkat ut för övergrepp nu eller tidigare, sök då hjälp nu …
Tala med er biskop i förtroende. Hans kallelse gör att han kan verka som ett Herrens redskap för er. Han kan ge er en doktrinär grund som leder till ert tillfrisknande. Insikt om och tillämpning av den eviga lagen skänker den läkedom ni önskar. Han har rätten att inspireras av Herren för er skull. Han kan använda prästadömet till att välsigna er” (Conference Report, apr. 1992, s. 44; eller Nordstjärnan, juli 1992, s. 32).
Moroni 9:18–20. ”Känslokalla”
-
Mormon beskrev för sin son Moroni det beklämmande andliga tillstånd deras folk befann sig i. Han erinrade Moroni om att de var ”utan principer och känslokalla” (se Moroni 9:20). Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att underlåtenhet att ge akt på den Helige Andens maningar och underlåtenhet att hålla Guds bud kan leda oss till detta tillstånd:
”Vår förmåga att känna kontrollerar vårt beteende på många sätt och genom inaktivitet när våra känslor manar oss att göra gott, dödar vi denna förmåga att känna. Det var Jesu påfallande känslighet för sin omgivnings behov som gjorde det möjligt för honom att handla därefter.
På andra sidan av detta andliga spektrum finns individer som Nephis felande bröder. Nephi påpekade deras ökande okänslighet inför det som är andligt: ’[Gud] har talat till er med mild och stilla röst, men ni var så känslolösa att ni inte kunde förnimma hans ord’ [1 Nephi 17:45].
När vi blir insnärjda i det som är fel börjar vår andliga antenn att svikta och det finns inget jordiskt som kan hjälpa oss. Detta kan hända hela civilisationer. När han uttryckte sin sorg för sin son Moroni beskriver Mormon det nephitiska samhällets urartning. Dessa symptom inbegriper en ogudaktighet så djup att Mormons folk beskrevs av honom som ’känslokalla’ [Moroni 9:20]. Aposteln Paulus beklagade sig över den destruktiva lättfärdigheten hos kyrkans medlemmar i Efesus. De hade utvecklat sådana hjärtan av sten att de kastade sig in i utsvävningar som de aldrig fick nog av [se Ef 4:18–19]. Ett sexfixerat samhälle kan inte förnimma de verkliga behoven hos sina lidande medborgare eftersom det istället för att utveckla den kärlek som ser utåt, får det människan att själviskt se inåt. Oemottaglighet för maningarna från Guds stilla, milda röst innebär också att vi har öron men hör inte, inte bara Guds maningar, utan också andra människors vädjanden” (A Time to Choose [1972], s. 59–60).
-
President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, varnade oss för en modern, växande trend som också leder till förlust av Anden:
”Världen blir allt mer högljudd. Uppförandet, klädseln och det yttre i övrigt är slappare och slarvigare. Förstärkare som slungar ut skrällig musik med obscena texter i takt med psykedeliska ljuseffekter karaktäriserar drogkulturen. Variationer av detta anammas av och påverkar våra ungdomar …
Denna utveckling mot mera buller, mera spänning, mera stridigheter, mindre självbehärskning, mindre värdighet, mindre regelbundenhet är ingen slump, inget oskyldigt, inget ofarligt.
Den första order som ges av en befälhavare som inleder en militär invasion är att man ska störa eller slå ut kommunikationen för dem som man tänker besegra.
Vanvördnad passar motståndarens avsikter genom att det sätter de känsliga kanalerna för uppenbarelse till både sinnet och anden ur funktion” (Conference Report, okt. 1991, s. 28; eller Nordstjärnan, jan. 1992, s. 25).
Moroni 9:25. ”Hoppet om hans härlighet”
-
Äldste Neal A. Maxwell förklarade att det hopp som Mormon talade om är förknippat med tro på Herren Jesus Kristus:
”Vår dagliga användning av ordet hopp innefattar av vi ’hoppas’ komma fram till en viss plats en viss tid. Vi ’hoppas’ att världsekonomin ska förbättras. Vi ’hoppas’ på besök av en anförvant. Detta är exempel på våra uppriktiga men näraliggande förhoppningar.
Besvikelserna i livet utgör ofta spillrorna av våra svikna, nära förhoppningar. Men jag vill tala om det stora behovet av det slutliga hoppet.
Det slutliga hoppet är en annan sak. Detta hopp står till Jesus och välsignelserna av den stora försoningen, välsignelser som resulterar i den universella uppståndelsen och den dyrbara möjlighet vi därigenom får att utöva frigörande omvändelse och möjliggöra det som skrifterna kallar ett ’fullkomligt klart hopp’ (2 Nephi 31:20).
Moroni bekräftade: ’Vad är det ni skall hoppas på? Se, jag säger er att ni genom Kristi försoning … skall ha hopp’ (Moroni 7:40–41; se också Alma 27:28). Verkligt hopp är därför inte förenat med det som är flyktigt utan snarare med det som rör odödligheten och evigheten!” (Conference Report, okt. 1998, s. 77; se Liahona, jan. 1999, s. 70).
Moroni 9:26. Gud Faderns och Herren Jesu Kristi nåd
-
Mormon visste att Moroni stod inför överväldigande problem till följd av nephiternas ogudaktighet. Inte desto mindre visste också Mormon att Moroni kunde uthärda med hjälp av gudomlig nåd. Stå fast i din tro förklarar att nåd ger styrka att uthärda i livets dagliga kamp:
”Ordet nåd som det används i de heliga skrifterna syftar främst på den gudomliga hjälp och styrka som vi får genom Herrens Jesu Kristi försoning …
Förutom att du behöver nåden för din slutliga frälsnings skull, behöver du denna stärkande kraft varje dag i livet. Då du kommer närmare din himmelske Fader i flit, ödmjukhet och saktmod, lyfter och stärker han dig genom sin nåd” (Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 105–107).
Frågor att begrunda
-
Vilka starka ordval använde Mormon för att fördöma sedvänjan att döpa spädbarn? (se Moroni 8). Varför tror du att han kände så starkt för det?
-
Om lamaniterna och nephiterna hade en likvärdig ogudaktighet, varför blev inte också lamaniterna tillintetgjorda? (se Moroni 8:27–29).
-
Vilka gradvisa steg nämns i kapitlen 8–9 och som enligt Mormon ledde till nephiternas slutliga fördärv? Hur kan vi undvika avfall och ogudaktighet i vårt eget liv?
Föreslagna uppgifter
-
Skriv ett kort avsnitt som redogör för de doktrinära orsakerna till varför spädbarn inte behöver döpas (se Moroni 8:4–23).
-
Förbered ett tal eller en lektion över temat: ”Hur vi kan uthärda i rättfärdighet i en ogudaktig omgivning.” Använd principer och lärdomar från Moroni 8–9.