Institutet
Kapitel 4: 1 Nephi 12–15

Kapitel 4

1 Nephi 12–15

Introduktion

President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, talade om vår himmelske Faders önskan att besvara vårt hjärtas rättfärdiga önskningar: ”Inget budskap förekommer fler gånger eller på fler sätt i skrifterna än ʼbedjen ock I skolen fåʼ” (Conference Report, okt. 1991, s. 26; eller Nordstjärnan, jan. 1992, s 24). Nephi tillämpade denna inbjudan genom att be om det ”som [hans] far hade sett … då [han] trodde att Herren kunde visa det” (1 Nephi 11:1). Nephis rättfärdiga önskningar fick sin belöning, för han upptecknade inte bara information som var lik uppteckningen vi har om Lehis syn, utan han upptecknade också en panoramavision om den här världen till tidens ände (se 1 Nephi 14:18–30). Synen påminde om Johannes Uppenbararens syn i Nya testamentet. Var under dina studier av Nephis syn uppmärksam på specifika profetior som har uppfyllts eller som kommer att uppfyllas under historiens gång — särskilt betydelsefullt är följderna av avfallet, den slutliga återställelsen av evangeliet och det godas slutgiltiga seger.

Uttalanden

1 Nephi 12:11. ”Gjorts vita i Lammets blod”

  • Vitt är en symbol för renhet, rättfärdighet och helighet. Om vi ska likna Frälsaren måste vi vara fullständigt rena. Att ha vita kläder symboliserar att en person är klädd i renhet, eller att renhet är utmärkande för denna person. Sådan renhet är endast möjlig genom Jesu Kristi försoningsoffer, i vilket hans blod utgöts för våra synder.

  • President John Taylor (1808–1887) talade om behovet av att gå utöver att bara vara medlemmar i Herrens kyrka om vi ska bli tillräckligt värdiga att stå inför vår Fader i himlen: ”Det finns en djupare innebörd som vi ibland inte tänker på, och den är att även om vi bekänner oss vara Herrens efterföljare, även om vi bekänner oss ha tagit emot evangeliet och låter oss ledas av det, så betyder en bekännelse ingenting såvida vi inte har tvättat våra kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Det räcker inte för oss att ansluta oss till Guds Sion, ty Guds Sion måste bestå av renhjärtade människor som lever ett rent liv och är obefläckade inför Gud. Detta är åtminstone det tillstånd vi måste uppnå till slut. Vi är inte där än, men vi måste komma dithän innan vi är redo att ärva härlighet och upphöjelse. Därför är ett sken av gudsfruktan inte mycket värt för någon av oss … Det räcker inte för oss att ta emot evangeliet … och förena oss med Guds folk, närvara vid våra möten och ta del av Herrens nattvards sakrament, och sträva efter att leva så att det inte faller någon större skuld på oss. Ty trots detta, om vårt hjärta inte är uppriktigt, om vi inte är renhjärtade inför Gud, om vi inte har ett rent hjärta och rent samvete och fruktar Gud och håller hans bud, kommer vi inte — såvida vi inte omvänder oss — få del av dessa välsignelser som jag talat om och om vilka profeterna bär vittne” (Kyrkans presidenters lärdomar: John Taylor [2001], s. 114).

1 Nephi 12–14. Översikt

  • Följande översikt hjälper oss att åskådliggöra betydelsefulla händelser som ledde fram till upprättandet av Guds rike på jorden:

    Bild
    Chart of Sequence of Events

    Händelseförlopp som ledde fram till upprättandet av Guds rike

    Bild
    Nephites’ last battle

    Den nephitiska nationen ödelagd (se 1 Nephi 12:19–23)

    Den nephitiska uppteckningen bevarad (se 1 Nephi 13:35, 40)

    Bild
    Columbus

    Löftets land upptäckt av icke-judarna (se 1 Nephi 13:12)

    Icke-judarna bosätter sig i löftets land (se 1 Nephi 13:13–16)

    Bild
    Nordamerikanska frihetskriget

    © Comstock.com

    Ett internationellt krig i löftets land (Nordamerikanska frihetskriget; se 1 Nephi 13:16–19)

    Icke-judar som lyssnar på Herren kan ”räknas bland Israels hus” (Evangeliets återställelse; se 1 Nephi 14:1–2)

    Bild
    Joseph Smith and Oliver Cowdery translating

    Nya skrifter kommer fram (se 1 Nephi 13:35–40; 14:7)

    Kristi kyrka återställd (se 1 Nephi 14:10–17)

1 Nephi 13:1–9. Den stora och avskyvärda kyrkan

  • ”Beträffande Guds rike så sätter alltid djävulen upp sitt rike på samma tid för att strida mot Gud” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith, s. 14).

  • Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum definierade den stora och avskyvärda kyrkan: ”Benämningarna djävulens kyrka och den stora och avskyvärda kyrkan används för att identifiera alla … organisationer oavsett namn eller natur — oavsett om de är politiska, filosofiska, pedagogiska, ekonomiska, sociala, broderliga, medborgerliga eller religiösa — vilka är avsedda att föra in människan på en väg som leder bort från Gud och hans lagar och sålunda från frälsning i Guds rike” (Mormon Doctrine, 2:a uppl. [1966], s. 137–138).

  • En kommentator förklarade att den stora och avskyvärda kyrkan inte bara utgörs av en organisation:

    ”Faktum är att ingen enstaka känd historisk kyrka, samfund eller grupp av troende uppfyller alla kraven för den stora och avskyvärda kyrkan: den måste ha bildats bland icke-judarna, den måste ha redigerat och kontrollerat publiceringen av skrifterna, den måste ha dödat Guds heliga, däribland apostlarna och profeterna. Den måste stå i maskopi med världsliga styren och använda deras polisiära makt för att genomdriva sina religiösa åsikter. Den måste ha herravälde över hela jorden, den måste eftersträva stor rikedom och sexuell omoral och den måste bestå till världens ände. Inget enstaka kyrkosamfund eller trossystem stämmer in på hela beskrivningen. Istället har många olika instanser, ideologier och kyrkor under olika tidsperioder spelat Babylons roll …

    Är det då möjligt att fastställa vilken historisk instans som utgjorde den stora och avskyvärda kyrkan i den tidigaste kristendomen? En sådan instans skulle ha sitt ursprung under den andra hälften av det första århundradet och skulle ha utfört en stor del av sin verksamhet i mitten av det andra århundradet.

    Den här perioden kan kallas för den blinda fläcken i den kristna historien, för härifrån finns det minst historiska källor bevarade. Vi har goda källor till Nya testamentets kristendom och därefter släcks så att säga ljuset, och vi hör de dova ljuden av en stor kamp. När ljuset tändes på nytt ungefär ett hundra år senare ser vi att någon har arrangerat om alla möblerna och kristendomen har blivit något mycket annorlunda mot vad den var i begynnelsen” (Stephen E. Robinson, ”Warring against the Saints of God”, Ensign, jan. 1988, s. 38–39).

1 Nephi 13:12. ”En man bland icke-judarna”

  • President Ezra Taft Benson (1899–1994) identifierade den här mannen bland icke-judarna som Christofer Columbus:

    ”Gud inspirerade ʼen man bland icke-judarnaʼ (1 Nephi 13:12), som av Guds Ande leddes att återupptäcka Amerikas land och uppmärksamma Europas folk på detta rika nya land. Den mannen var naturligtvis Christofer Columbus, som vittnade om att han var inspirerad i det han gjorde.

    Bild
    Christofer Columbus på skeppsdäcket

    © 1992 Robert Barrett

    ʼVår Herreʼ, sade Columbus, ʼöppnade mitt sinne, sände mig ut på havet och gav mig inspiration att göra det. De som hörde talas om mitt djärva företag kallade det dåraktigt, hånade mig och skrattade. Men vem kan tvivla på att den Helige Anden inspirerade mig?ʼ (Jacob Wasserman, Columbus, Don Quixote of the Seas, s. 19–20.)” (The Teachings of Ezra Taft Benson [1988], s. 577).

  • President Gordon B. Hinckley (1910–2008) höll Columbus för att vara inspirerad av Herren: ”En mängd kritiker har uttalat sig kritiskt om [Christofer Columbus]. Jag ifrågasätter inte att det finns andra som kom hit till västra halvklotet före honom. Men det var han som i tro tände en lampa för att upptäcka en ny väg till Kina och som på samma gång upptäckte Amerika. Han hade åtagit sig något väldigt stort — att segla västerut över okända hav, längre än någon annan i hans generation tidigare hade gjort. Trots skräcken för det okända och klagomålen från besättningen, som nästan gjorde myteri, var det han som seglade vidare, flitigt bedjande den Allsmäktige om vägledning. I sina rapporter till de styrande i Spanien hävdade Columbus gång på gång att hans resa var till Guds ära och för att sprida den kristna tron. Som sig bör hedrar vi honom för hans obevekliga styrka i situationer av ovisshet och fara” (Conference Report, okt. 1992, s 73–74; se också Nordstjärnan, jan. 1993, s. 50).

1 Nephi 13:12–19. Herrens hand i Förenta staternas historia

  • President Joseph F. Smith (1838–1918) kopplade samman upprättandet av Amerikas förenta stater med evangeliets återställelse: ”Denna stora amerikanska nation uppreste den Allsmäktige genom sin allmakts hand, så att det skulle bli möjligt att grunda Guds rike på jorden i de sista dagarna. Om Herren inte berett vägen genom att lägga vår ärorika nations grundvalar, skulle det under världens monarkiska regeringars tvingande lagar och fanatism varit omöjligt att lägga grunden för hans mäktiga rikes tillkommelse. Herren har gjort detta” (Evangeliets lära, s. 342–343).

  • Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum talade om hur Gud inspirerade Amerikas grundare att upprätta en nya nation med religiös frihet för alla för att förbereda evangeliets återställelse: ”Över ett sekel senare [efter upptäckten av Amerika] vägleddes grundare av en ny nation på den amerikanska kontinenten av sådana religiösa känslor. Under Guds hand tillförsäkrades varje medborgare religiös frihet med en inspirerad rättighetsförklaring. Fjorton år senare, den 23 december 1805, föddes profeten Joseph Smith. Förberedelsen för återställelsen var nära sin fullbordan” (Conference Report, okt. 2005, s. 94; eller Liahona, jan. 2006, s. 90).

1 Nephi 13:20–29. Tydliga och dyrbara sanningar borttagna från Bibeln

  • Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum förklarade vad som menas med ”tydliga och dyrbara”: ”De stycken … som saknades från Bibeln var både ʼtydliga och dyrbaraʼ. De var tydliga i sin enkelhet och klarhet, var tydliga för ʼmänniskobarnens förståndʼ och dyrbara i sin renhet och sitt djupa värde, sin frälsande betydelse och eviga betydelse för Guds barn” (Christ and the New Covenant [1997], s. 5).

  • En pedagog gav följande förklaring till ändringar i skrifterna:

    ”Uppenbarligen gick de ursprungliga handskrifterna till Bibeln förlorade mycket tidigt. Detta tycks särskilt gälla Nya testamentet. Sir Frederic Kenyon, en av de främsta källkritiska forskarna i början av 1900-talet gav följande kommentar: ʼOriginaldokumenten till de många böckerna har för länge sedan försvunnit. De måste ha förstörts i kyrkans tidiga barndom, för ingen hänvisning görs någonsin till dem av någon kristen författare.ʼ Kenyons uttalande är särskilt betydelsefullt för oss eftersom det innebär att det i århundraden inte fanns en originalhandskrift av Bibeln till vägledning för läsaren. Även under de första decennierna av den ursprungliga kristna kyrkan verkar det som om originaltexterna inte fanns att tillgå. …

    Ängeln i [i 1 Nephi 13:21–29] gör klart att han inte talar om handens och ögat subtila misstag, vilket resulterar i några få felaktigt placerade bokstäver eller ord — oavsiktliga misstag från kopisterna. Han tillskriver med skärpa dessa ändringar till planerat redaktionellt arbete av beräknande män [se 1 Nephi 13:27–28]. …

    När vi läser ängelns ord upptäcker vi att världen aldrig haft en fullständig bibel, för den var massivt — till och med omstörtande — fördärvad innan den distribuerades. Naturligtvis har, förutom den avsiktliga korruptionen av Bibeln i den första kristna eran, handskrifterna också i fortsättningen utsatts för gradvisa och relativt små förändringar, på grund av handens och ögats misstag, som vetenskapsmännen talar om. Sålunda har två processer ägt rum: (1) en stor, plötslig och avsiktlig förvanskning av texten och (2) ett gradvist utfärdande av textvarianter till följd av naturliga konsekvenser vid kopiering och översättning” (Robert J. Matthews, A Bible! A Bible! [1990], s. 74–75).

    Joseph Smith lärde att ”många viktiga punkter, som rörde människornas frälsning, hade tagits bort från Bibeln eller förlorats innan den sammanställdes” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith, s. 215). Han sade också att Bibeln var korrekt när ”den utgick från originalförfattarnas pennor”, men att ”okunniga översättare, vårdslösa avskrivare eller beräknande och korrupta präster har begått många misstag” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith, s. 205).

1 Nephi 13:32–40. Tydliga och dyrbara stycken återställda

  • President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet talade om på vad sätt kyrkans standardverk har blivit det främsta medlet till att återställa förlorade sanningar:

    ”Aposteln Johannes såg i en syn den tid då en ängel skulle komma till jorden som ett led i evangeliets återställelse. Den ängeln var Moroni som uppenbarade sig för profeten Joseph Smith. Han visade Joseph vägen till den plats där guldplåtar med forntida uppteckningar fanns gömda. Joseph Smith översatte sedan dessa plåtar genom Guds gåva och kraft, och Mormons Bok utgavs. Den är en uppteckning om två folkgrupper som levde för århundraden sedan på den amerikanska kontinenten. Man visste inte mycket om dem före framkomsten av Mormons Bok. Av större vikt är dock att Mormons Bok är ännu ett vittne om Kristus. Den återställde dyrbara sanningar om fallet, försoningen, uppståndelsen och livet efter döden.

    Före återställelsen hade himlarna varit tillslutna i århundraden. Men när profeter och apostlar åter fanns på jorden öppnades himlarna återigen med syner och uppenbarelser. Många av de uppenbarelser som gavs till profeten Joseph Smith skrevs ner i en bok som kom att kallas Läran och förbunden. Den innehåller ytterligare lärdomar om olika principer och förordningar, och är en värdefull källa vad gäller prästadömets uppbyggnad. Dessutom har vi ännu en skrift som heter Den kostbara pärlan. Den innehåller Moses bok som gavs till Joseph Smith genom uppenbarelse, samt Abrahams bok vilken han översatte från en inköpt egyptisk papyrusrulle. Av dessa lär vi oss inte endast mycket mer om Mose, Abraham, Enok och andra profeter, utan får också många fler detaljer om skapelsen. Vi får veta att alla profeter från begynnelsen undervisades om Jesu Kristi evangelium — ända ned från Adams tid” (Conference Report, apr. 2006, s. 68; eller Liahona, maj 2006, s. 67–68).

  • Joseph Smiths översättning av Bibeln bidrar också till att återställa många tydliga och värdefulla sanningar. Joseph Smiths översättning är ”en revision eller nyöversättning av King James version av Bibeln på engelska som profeten Joseph Smith påbörjade i juni 1830. Han fick befallning av Gud att göra översättningen och betraktade detta som en del av sin kallelse som profet …

    Joseph Smiths översättning har återställt vissa av de tydliga och dyrbara stycken som gått förlorade i Bibeln (1 Nephi 13). Denna översättning är inte kyrkans officiella bibel, men den ger många intressanta inblickar och har stort värde som hjälpmedel för att förstå Bibeln. Den är också ett vittne om profeten Joseph Smiths gudomliga kallelse och verksamhet” (Handledning för skriftstudier, ”Joseph Smiths översättning”; se också 2 Nephi 3:11; History of the Church, 1:238).

    I och med fortlöpande uppenbarelse i Herrens kyrka är det en pågående process att föra ut evangeliets tydliga och dyrbara lärdomar och principer till världen. Konferensrapporter och andra inspirerade skrifter från Herrens apostlar och profeter är nödvändiga för förståelsen av evangeliets tydliga och dyrbara sanningar.

1 Nephi 14:7. ”Ett stort och förunderligt verk”

  • Skrifterna beskriver evangeliets återställelse och kyrkans organiserande som ett ”stort och förunderligt verk” (1 Nephi 14:7; 3 Nephi 21:9). I det här sammanhanget innebär ordet stor betydelsefull och meningsfull, medan förunderlig innebär underbar och ofattbar. Verk talar om en handling eller prestation som är beständig, evig.

    Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att kyrkan har en tvåfaldig funktion: ”Denna kyrka, Kristi storslagna institutionella kropp, är ett stort och förunderligt verk, inte bara på grund av det som den gör för de trofasta utan också för det som de trofasta gör för den. Era liv befinner sig i själva hjärtat av detta stora verk. Ni är bevisen på det förunderliga i det hela” (Conference Report, okt. 1994, s. 42; se också Nordstjärnan, jan. 1995, s. 30).

1 Nephi 14:14. Beväpnad med rättfärdighet och kraft

  • Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att rättfärdighet kommer att vara det som ger Herrens folk styrka: ”Låt oss därför se på oss själva. När det gäller kyrkan förutspår skrifterna både en ökad sållning och en andlig och numerär tillväxt — och allt detta som en förberedelse för den tid då Guds folk kommer att vara ʼbeväpnade med rättfärdighetʼ — inte vapen — och när Herrens härlighet utgjuts över dem (1 Nephi 14:14; se också 1 Petr 4:17; L&F 112:25). Herren har beslutat sig för att ha ett rent och prövat folk (se L&F 100:16; 101:4; 136:31), och ʼdet finns inget som Herren din Gud i sitt hjärta bestämmer sig för att göra, utan att han gör detʼ (Abraham 3:17)” (Conference Report, apr. 1988, s. 8; se också Liahona, juli 1988, s. 6).

  • Äldste Maxwell förklarade vidare att det är nödvändigt att vi hedrar våra förbund för att få detta löfte: ”Kyrkans medlemmar har ett särskilt avtalat möte att närvara vid, bröder och systrar. Nephi såg det. En framtida dag, sade han, skall Jesu förbundsfolk som är ʼspritt över hela jordens ytaʼ beväpnas ʼmed rättfärdighet och med Guds kraft i stor härlighetʼ (1 Nephi 14:14). Detta kommer att ske, men bara när ännu fler medlemmar blir mer heliga och mer helgade i sitt uppförande” (Conference Report, okt. 1991, s. 43; se också Nordstjärnan, jan. 1992, s. 37).

1 Nephi 14:18–30. Johannes uppenbararens uppteckning

  • Verserna 18–30 i 1 Nephi 14 syftar på Uppenbarelseboken, den sista boken i Nya testamentet, som skrevs av aposteln Johannes. Nephi såg vår tids händelser men tilläts inte skriva ner dem eftersom det var Johannes ansvar. Vers 26 kan syfta på den del av Mormons bok som var förseglad. (För ytterligare information om den förseglade delen, se 2 Nephi 27:7; 3 Nephi 26:7–11; Ether 4:7.)

1 Nephi 15:2–11. ”Förhärdade hjärtan”

  • Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum redogjorde för hur ett förhärdat hjärta begränsar vår andlighet:

    ”Nephi försökte undervisa sina bröder så att de kunde förstå innebörden av sin faders profetiska uttalanden, ʼsom var svårt att förstå om man inte frågade Herrenʼ (1 Nephi 15:3). Nephi sade till dem att om de inte förhärdade sina hjärtan och höll buden och bad till Herren i tro, ʼskall förvisso detta tillkännages för erʼ (1 Nephi 15:11).

    Om vi förhärdar våra hjärtan, förkastar fortlöpande uppenbarelse och begränsar vårt lärande till vad vi kan uppnå genom studier och resonemang om den nuvarande skriftliga kanons bokstavliga ordalydelse, blir vår förståelse begränsad till det som Alma kallade för ʼen … mindre del av ordetʼ (Alma 12:11). Om vi söker och godtar uppenbarelse och inspiration för att öka vår förståelse av skrifterna förverkligas Nephis inspirerade löfte att för dem som flitigt söker avslöjas ʼGuds hemligheter … genom den Helige Andens kraftʼ (1 Nephi 10:19)” (”Scripture Reading and Revelation”, Ensign, jan. 1995, s. 7).

    Bild
    Missionärer vid missionärsskolan

  • Profeten Joseph Smith förklarade att det inte endast var Laman och Lemuel som kunde känna till det som Nephi och hans far visste, utan att denna princip också är tillämplig på oss: ”Kunde vi alla komma samman med ett hjärta och ett sinne i fullkomlig tro, skulle slöjan kunna sönderrivas likaväl idag som nästa vecka eller någon annan gång” (Profeten Joseph Smiths lärdomar, s. 11).

    ”Gud har inte uppenbarat någonting för Joseph som han inte tänker kungöra för de tolv, och även den obetydligaste av de heliga kan lära känna allt så fort han är i stånd att uthärda det” (History of the Church, 3:380; se Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith, s 267).

1 Nephi 15:12–13. Judar och icke-judar

  • Vi läser ofta om judar och icke-judar i Mormons bok. Ibland är det svårt att avgöra vilka texten talar till. Äldste Bruce R. McConkie i de tolv apostlarnas kvorum hjälper oss med denna svårighet: ”Både Lehi och Nephi delar upp alla människor i två läger, judar och icke-judar. Judarna var antingen invånarna i Juda rike eller deras ättlingar, alla andra ansågs vara icke-judar. Sålunda är vi de icke-judar som skrifterna talar om. Vi är de som har tagit emot evangeliets fullhet, och vi ska föra ut det till lamaniterna, som är judar, eftersom deras fäder kom från Jerusalem och från Juda rike” (A New Witness for the Articles of Faith [1985], s. 556).

    Äldste McConkie identifierade också en icke-jude som skulle vara till stor hjälp i återställelsen: ”Joseph Smith … var den icke-jude ur vars händer Mormons bok kom fram, och medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga … är de icke-judar som bringar frälsning till lamaniterna och judarna” (The Millennial Messiah [1982], s. 233).

1 Nephi 15:13–16. De sista dagarnas återställelse av evangeliet

  • President Gordon B. Hinckley redogjorde för återställelsens betydelse i historien: ”Mina bröder och systrar, inser ni vad vi har? Erkänner ni er plats i den mänskliga historiens stora drama? Detta är brännpunkten för allt som varit tidigare. Detta är återställelsens tid. Detta är återupprättandets dagar. Detta är den tid då människor från hela världen kommer till det berg där Herrens hus är för att söka och lära, för att vandra på hans stigar och lära känna hans vägar. Detta är sammanfattningen av alla århundradena från Kristi födelse till denna nuvarande och underbara dag” (Conference Report, okt. 1999, s. 94; eller Liahona, jan. 2000, s. 89).

1 Nephi 15:12–20. Israels insamling

1 Nephi 15:24. Guds ord och giftiga pilar

  • President Ezra Taft Benson talade om välsignelsen av att ha Guds ord i vår ägo. Det leder oss inte bara till stora välsignelser utan ger oss också styrka att stå fasta när vi utsätts för frestelser: ”I sin dröm såg Lehi en ledstång av järn som ledde genom en mörk dimma. Han såg att om människor höll fast vid ledstången så kunde de undvika de orena vattnen, hålla sig undan de förbjudna stigarna och sluta att vandra på främmande vägar som leder till förgörelse. Senare gav hans son Nephi en tydlig förklaring av symboliken med ledstången. När Laman och Lemuel frågade: ʼVad betyder ledstången av järn?ʼ svarade Nephi: ʼDet var Guds ord och [lägg märke till detta löfte] de som hörsammar Guds ord och håller fast vid det, de skall aldrig förgås. Inte heller skall motståndarens frestelser och brinnande pilar slå dem med blindhet för att leda dem till undergång.ʼ (1 Nephi 15:23–24; kursivering tillagd.) Guds ord kommer inte bara att leda oss till den frukt som är mest önskvärd av allt, utan i det kommer vi också att finna kraften att motstå frestelser, och kraften att omintetgöra Satans och hans sändebuds verk” (Se ”Ordets makt”, Nordstjärnan, aprilkonferensen 1986, s. 83).

1 Nephi 15:32–35. ”Dömas för sina gärningar”

  • Äldste Dallin H. Oaks talade om på vilket sätt våra gärningar visar vilka vi är. Vad vi blir genom våra gärningar utgör grunden för den dom vi kommer att få:

    ”Många bibliska och nutida skriftställen talar om en slutlig dom då alla människor kommer att belönas enligt sina gärningar eller efter sitt hjärtas önskningar. Men andra skrifter utvecklar detta närmare genom att hänvisa till att vi döms enligt det tillstånd vi har uppnått.

    Profeten Nephi beskriver den slutliga domen uttryckt i vad vi har blivit: ”Och om deras gärningar har varit orena måste de själva nödvändigtvis vara orena. Och om de är orena måste det nödvändigtvis vara så att de inte kan vistas i Guds rike” (1 Nephi 15:33; kursivering tillagd). Moroni förkunnar: ʼDen som är oren skall förbli oren, och den som är rättfärdig skall förbli rättfärdigʼ (Mormon 9:14; kursivering tillagd; se också Upp 22:11–12; 2 Nephi 9:16; L&F 88:35). Samma skulle gälla ʼsjälviskʼ eller ʼolydigʼ eller andra personliga drag som är oförenliga med Guds fordringar. Alma förklarar beträffande de orättfärdigas ʼtillståndʼ i den slutliga domen, att om vi fördöms av våra ord, våra gärningar och våra tankar blir vi inte ʼbefunna obefläckade … Och i detta hemska tillstånd kommer vi inte att våga se uppåt mot vår Gudʼ (Alma 12:14).

    Av sådana lärdomar drar vi slutsatsen att den slutliga domen inte bara är en utvärdering av det totala antalet goda och onda gärningar — vad vi har gjort. Det är en bekräftelse av vilken slutlig inverkan våra gärningar och tankar har haft — vad vi har blivit. Inte för någon räcker det att bara arbeta mekaniskt. Evangeliets bud, förordningar och förbund är inte en lista över insättningar som ska göras på ett himmelskt konto. Jesu Kristi evangelium är en plan som visar oss hur vi ska bli vad vår himmelske Fader vill att vi ska bli” (Conference Report, okt. 2000, s. 41; se också Liahona, jan. 2001, s. 40).

1 Nephi 15:34–35. Själarnas slutliga tillstånd

  • En tydlig skillnad finns mellan gott och ont, ljus och mörker, Guds rike och djävulens rike. Helvetet är den plats som förberetts för de orena som följer Satan, medan de rättfärdiga som har följt Gud njuter av friden och härligheten i hans rike. Men hur kan alla människors slutliga tillstånd bara delas in i två grupper — dem som ”vistas i Guds rike” eller dem som kommer att ”drivas ut”? (1 Nephi 15:35).

    Bild
    Kristi andra ankomst

    Nyckeln till att besvara den här frågan finns i Läran och förbunden 76:43, vilket sammanfattar Jesu Kristi verk på följande sätt: ”Han som förhärligar Fadern och frälser alla hans händers verk, utom dessa förtappelsens söner som förnekar Sonen sedan Fadern har uppenbarat honom.” Det slutliga tillståndet inbegriper sålunda grupperingen av frälsta individer och ofrälsta individer, eller förtappelsens söner. Frälsta individer inbegriper dem som tillåts inträda i en härlighetsgrad. Läran och förbunden 76 namnger tre härlighetsgrader — celestial, terrestrial och telestial — med information om dem som är värdiga de olika platserna i Guds rike. Sålunda äger frälsning i Guds rike rum i alla tre härlighetsriken, medan de som inte kvalificerar sig är förtappelsens söner.

Frågor att begrunda

  • Hur kan du använda Nephis exempel på att fråga Herren till att göra inspiration och uppenbarelse till en viktigare del av ditt liv?

  • På vilka sätt förberedde Herren evangeliets återställelse i denna tidsutdelning?

  • Hur skulle du definiera vad som menas med ”motståndarens frestelser och brinnande pilar”? Vilka specifika brinnande pilar påverkar ditt liv? Vad behöver du göra för att bättre stå emot de brinnande pilar som begränsar din andliga tillväxt?

Föreslagna uppgifter

  • Skriv en kort uppsats om en av följande frågor:

    1. På vilka sätt rör du dig framåt mot livets träd?

    2. Vad representerar den ”stora och avskyvärda kyrkan”?

    3. Vilket samband finns det mellan 1 Nephi 13 och den åttonde trosartikeln?

Skriv ut