Kapitel 20

Mosiahs bok 9–17

Introduktion

Mosiah 9–24 återger berättelsen om en grupp som leddes av Zeniff från Zarahemlas land till landet Lehi-Nephi. Uppteckningen täcker en period av nästan 80 år, från omkring 200 f.Kr. till deras återkomst till Zarahemlas land ungefär 121 f.Kr. Det var vid ungefär samma tidsperiod som kungarna Mosiah¹, Benjamin och Mosiah² regerade i Zarahemlas land; Zeniff, Noa och Limhi regerade i landet Lehi-Nephi.

Under kung Noas regering förmanade profeten Abinadi folket att omvända sig. Han profeterade också om förestående undergång till följd av att de vänt sig bort från Gud. Abinadis lärdomar påvisade också Frälsarens gudomlighet, hans enighet med Fadern och Frälsarens kommande stora offer i samband med försoningen. Genom att studera Abinadis ord kan du förnya din tacksamhet för Frälsarens offer och få större uppskattning för försoningen.

Abinadis martyrskap visar hans stora mod. Abinadis vittnesbörd ledde till Almas omvändelse men kostade Abinadi livet. Fundera över det inflytande som en rättfärdig person hade på framtida generationer när du begrundar händelserna under Abinadis verksamhet. Genom sin enda kända konvertit — Alma — kom under de nästkommande generationerna de profeter som förberedde folket för Jesu Kristi ankomst. Liksom Abinadi kan också du utöva ett starkt inflytande på din familj och andra som du känner genom att vittna om sanningen och genom att leva rättfärdigt.

Uttalanden

Inlägg före Mosiah 9

• Den insatta rubriken före kapitelsammanfattningen av Mosiah 9 ingår i den ursprungliga uppteckning som gavs till profeten Joseph Smith (se kommentaren till Nephis första bok: Hans regering och verksamhet på sidan [11). ”Omfattar kapitel 9 till och med 22” bifogades när Mormons bok publicerades med kapitelindelning i 1879 års upplaga.

Mosiah 9. Zeniffs uppteckning

• I både Mosiah 9:1–4 och Omni 1:27–29 återges berättelsen om Zeniffs första expedition för att på nytt kolonisera landet Nephi-Lehi, men Mosiah 9:1–2 avslöjar varför den första expeditionen hade strider inbördes och tvingades återvända till Zarahemlas land. Zeniff fann inte behag i krig utan ville leva i fred bland lamaniterna. Mosiah 9–10 skrevs av Zeniff utan förkortningar eller kommentarer av Mormon. Lägg märke till att datumangivelsen för Mosiah 8 är 121 f.Kr. Datumangivelsen för Mosiah 9 är 200 f.Kr. Uppteckningen gick 80 år tillbaka i tiden för att redogöra för vad som hände i landet Lehi-Nephi under tidsperioden för Benjamins och Mosiahs styre i Zarahemla.

Mosiah 9:16–18; 10:10–11, 19. ”I Herrens kraft”

• Zeniff skrev att de kämpade i ”i Herrens kraft” då de stred mot lamaniterna (se Mosiah 9:16–18; 10:10–11, 19). Fastän Zeniffs folk var mycket underlägset i antal övervann de sina lamanitiska angripare med relativt få förluster. Deras framgång hade sin grund i deras trofasthet mot Gud. Herren hörde deras rop och välsignade dem med styrka. Överallt i Mormons bok ser vi att Gud visar sin ömma barmhärtighet genom att ge kraft åt sitt folk. Benjamins folk i Zarahemla var segerrika över lamaniterna därför att de kämpade ”i Herrens kraft” (Mormons ord 1:14).

  I Almas bok kan de nephitiska härarnas framgång tillskrivas deras förmåga att lita på att Gud hjälper dem i deras strider, och inte i storleken på deras armé (se Alma 2:27–31; 43:49–51; 56:56). Även om våra strider inte är fysiska krig lär oss frasen ”i Herrens kraft” att också vi kan be om hjälp från Gud att ge oss kraft att segra över våra fiender.

Mosiah 9–22. Berättelsen om Zeniff och hans folk

• Mosiahs bok kan ofta verka förvirrande på grund av de olika berättelser och historiska återblickar som ingår i boken (hänvisa till översikt ”Återblickar från Omni till Mosiah” i tillägget, s. 407). Den berättelse som ingår i kapitlen 9–22 av Mosiah går tillbaka ungefär 80 år till den tid då Zeniff och hans lilla grupp efterföljare lämnade Zarahemlas land för att återvända till Nephis land. Uppteckningen innehåller redogörelsen om kungarna Zeniff, Noah och Limhi. Den tillbakablickande redogörelsen för läsaren tillbaka i Mormons boks historia då Zeniffs grupp återförenas med Zarahemlas folk i Mosiah 25.

Mosiah 10:11–17. Falska traditioner

• Lamaniterna kom att acceptera som sanning en förvrängd version av händelserna i samband med deras resa från Jerusalem. Dessa falska traditioner överlämnades från generation till generation, vilket orsakade djupa motsättningar eller ett ”evigt hat” bland lamaniterna mot nephiterna (Mosiah 10:17). I en uppenbarelse i vår tid varnade Herren för att Satan använder falska traditioner för att ta ”bort sanning och ljus” (L&F 93:39; se också L&F 123:7–8). På grund av dessa traditioner kände sig lamaniterna berättigade att mörda, stjäla från och försöka förgöra eller förslava nephiterna (se Mosiah 10:17).

• Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum lärde vad vi bör göra när en släkttradition eller kulturell tradition är i konflikt med Guds plan eller normer. Han rådde oss att noggrant rannsaka vårt liv för att avgöra vilka traditioner som kan skilja sig från Herrens lärdomar:

  ”Din himmelske Fader bestämde att du skulle födas i en särskild släktlinje från vilken du erhöll ditt arv av ras, kultur och traditioner. Denna släktlinje kan ge ett rikt arv och stora anledningar att glädjas. Ändå har du ansvaret att avgöra om det finns någon del i detta arv som måste överges på grund av att det motarbetar Herrens lycksalighetsplan.

  Du kanske frågar hur man kan avgöra när en tradition står i konflikt med Herrens lärdomar och bör överges? Detta är inte lätt. Jag har märkt hur svårt det är medan jag arbetat på att övervinna några av mina egna felaktiga traditioner. … Seder och traditioner blir en naturlig del av oss. De är inte lätta att objektivt värdera. Studera skrifterna och profeternas råd noga för att förstå hur Herren vill att du ska leva. Värdera sedan varje del av ditt liv och gör de justeringar som behövs. Sök hjälp av någon du respekterar som har lyckats förkasta några djupa övertygelser eller traditioner som inte varit i harmoni med Herrens plan …

  Ingår det i din kultur att maken utövar en dominerande, auktoritativ roll, fattar alla viktiga beslut för familjen? Detta mönster behöver modifieras så att man och hustru agerar som jämställda och fattar beslut i enighet för sig själva och sin familj …

  Detta är andra traditioner som bör överges, alla aspekter av arv:

  Som bryter mot Visdomsordet.

  Som grundar sig på att tvinga andra att foga sig enligt den maktposition som ofta bestäms genom arv.

  Som uppmuntrar inrättandet av kastsystem.

  Som skapar konflikter med andra kulturer” (Conference Report, apr. 1998, s. 112–113; eller Nordstjärnan, juli 1998, s. 89).

Mosiah 11:2–19, 27. Noa ”vandrade efter sitt eget hjärtas önskningar”

• För en diskussion om bihustrur, se kommentaren till Jakobs bok 1:15 på sidan 112.

• Mormon beskrev livfullt kung Noas ogudaktighet (se Mosiah 11:2–19, 27). Senare använde Mosiah exemplet med kung Noa som den huvudsakliga anledningen till att eliminera styrandet genom kungar: ”Hur stor ondska en enda ogudaktig kung kan orsaka, ja, vilken stor förödelse! Ja, kom ihåg kung Noa” (Mosiah 29:17–18). Kung Noas fullständiga själviskhet i strävandet efter att uppfylla köttsliga önskningar utgör en varning för nutida läsare om hur det går för sådana individer.

Mosiah 11:20. Profeten Abinadi

• Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum belyste Abinadis mod och villighet att lyda Herren: ”Abinadi gjorde den onde kung Noa rasande när han modigt bar sitt vittnesbörd om Herren Jesus Kristus. Denne store missionär fick ge det yttersta offret för sitt vittnesbörd och sin tro, men inte förrän hans äkta vittnesbörd hade påverkat ett troende hjärta. Alma, en av kung Noas präster, ’omvände sig från sina synder … , [accepterade Jesus som Kristus,] och gick omkring i hemlighet bland folket och började undervisa om Abinadis ord’ (Mosiah 18:1). Många omvändes till Jesu Kristi evangelium som ett direkt resultat av Abinadis mäktiga vittnesbörd om Frälsaren, som bara en själ, Alma, trodde på” (Conference Report, okt. 2004, s. 43; se Liahona, nov. 2004, s. 41).

  

• Under sin tid i de sjuttios kvorum tog äldste Cree-L Kofford upp Abinadis inflytande och exempel: ”Vad är det som är så speciellt med Abinadi? Kanske det var hans fullständiga lydnad när han gick ut, förmodligen ensam, bland dem som han måste ha vetat skulle ta hans liv, för att frambära Herrens ord och ropa omvändelse till folket. Kanske är det det faktum att vi vet så lite om honom, eller var det kanske bara det sätt varpå han mötte motgångarna i sitt liv och på ett sådant rättframt sätt ’gjorde upp’ med världen. Oavsett anledning var och är Abinadi speciell. Hans liv, som levdes för så länge sedan, har fortfarande kraften att hänföra sinnet och få pulsen att slå snabbare” (”Abinadi”, i Heroes from the Book of Mormon [1995], s. 69–70). Vi vet att Abinadi var en man som kom från folket, inte utanför deras samhälle. Han var uppenbarligen en rättfärdig man som kallats att varna sitt folk för att om de inte omvände sig skulle fångenskap och undergång bli följden.

Mosiah 11:21; 12:1–2, 8. Abinadis varningar

• Underlåtenheten hos Noas folk att ge akt på Abinadis första varning (se Mosiah 11:21) ledde till en allvarligare varning när han återvände två år senare. Följden blev att de skulle hamna i fångenskap, och om de inte omvände sig skulle de förgöras (se Mosiah 12:1–2, 8). Så blir ofta följden i livet — när vi uppskjuter omvändelsen eller dröjer med att följa profeten drar vi på oss allvarligare konsekvenser för oss själva.

Mosiah 12:15–24. ”Som bringar glädjebud”

• En av kung Noas ogudaktiga präster utmanade Abinadi: ”Vad betyder de ord … som lyder: Hur ljuvliga på bergen är inte hans fötter som bringar glädjebud, som kungör frid, som bringar glädjebud om det som är gott”? (Mosiah 12:20–21). Lägg under din läsning av Mosiah 12–15 märke till hur grundligt Abinadi besvarade denna fråga.

  Mosiah 12:25, 27

  Varför var prästerna oförmögna att förstå skrifterna? Hur kan vi undvika att göra samma misstag?

Mosiah 12:34–36; 13:11–26. De tio budorden

• President Gordon B. Hinckley (1910–2008) förkunnade att de tio budorden (se 2 Mos 20:3–17) är en väsentlig del av Jesu Kristi evangelium i varje generation: ”[De] tio budorden skrevs av Jehovas finger på stentavlor för Israels barns frälsning, trygghet och lycka, och för alla de generationer som skulle komma efter dem” (Conference Report, okt. 1991, s. 71; se Nordstjärnan, jan. 1992, s. 58).

Mosiah 13:28. ”Frälsning kommer inte enbart genom lagen”

• Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum vittnade om det absoluta behovet av Jesus Kristus, även när vi lever rättfärdigt: ”Män och kvinnor har otvivelaktigt imponerande förmågor och kan åstadkomma stora ting. Men trots all vår lydnad och våra goda gärningar kan vi inte bli frälsta från döden eller följderna av våra enskilda synder utan den nåd som ges genom Jesu Kristi försoning. Mormons bok gör detta klart. Den lär att ’frälsning inte kommer enbart genom lagen’ (Mosiah 13:28). Med andra ord är frälsningen inte enbart en följd av att lyda buden. ’Genom lagen rättfärdiggörs inget kött’ (2 Nephi 2:5). Även de som försöker lyda och tjäna Gud av hela sitt hjärta, själ, sinne och styrka är ’onyttiga tjänare’ (Mosiah 2:21). Människan kan inte förtjäna sin egen frälsning” (”Another Testament of Jesus Christ”, Ensign, mars 1994, s. 67).

Mosiah 13:34. ””Gud själv skulle komma ned”

• Begreppet Gud syftar i allmänhet på vår himmelske Fader, och det är honom som vi ytterst dyrkar. Det är också sant att Jesus Kristus är en Gud. De heliga på Gamla testamentets tid kände honom som Jehova, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Äldste James E. Talmage (1862–1933) i de tolv apostlarnas kvorum lärde att skrifterna hjälper oss förstå Jesu Kristi gudomlighet och hans roll som Gud: ”Vi har stöd i skrifterna för påståendet, att Jesus Kristus var och är Gud, Skaparen, den Gud som uppenbarade sig för Adam, Enok och alla patriarker och profeter före floden ned till Noa; Abrahams, Isaks och Jakobs Gud; Israels Gud, när Israel var ett förenat folk, och Efraims och Judas Gud efter hebréernationens splittring; den Gud som gjorde sig känd för profeterna från Moses till Malaki; det Gamla testamentets Gud och nephiternas Gud. Vi påstår med bestämdhet, att Jesus Kristus var och är Jehova, den Evige” (Jesus Kristus, s. 32).

Mosiah 13:27–35. Moses lag och Jesus Kristus

• Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum undervisade om sambandet mellan Moses lag och Jesu Kristi evangelium:

  ”Den nutida läsaren bör inte betrakta den mosaiska lagsamlingen — varken fordom eller i vår tid — som enbart en tröttsam samling religiösa ritualer som slaviskt (och ibland militäriskt) åtlyddes av ett styvnackat folk som inte tog emot Kristus och hans evangelium. Detta historiska förbund, som gavs av Gud själv … var … en vägvisare till andlighet, en port till Kristus …

  ”… Det är viktigt att förstå att Moses lag var ett tillägg, och därigenom omfattade den många grundläggande delar av Jesu Kristi evangelium, som hade funnits före den. Den var aldrig avsedd att vara någonting skilt från, och sannerligen inte någonting som stod i motsats till Jesu Kristi evangelium. … Dess syfte var aldrig att skilja sig från den högre lagen. Båda var avsedda att föra människor till Kristus” (Christ and the New Covenant [1997], s. 136–137, 147).

  Mosiah 14:2–5

  Vad lär vi oss om Frälsaren?

Mosiah 14:1–12. Jesajas messianska profetia

• För att kraftfullt undervisa om försoningens betydelse citerade Abinadi från Jesajas skrifter. Äldste Jeffrey R. Holland förklarade betydelsen av Jesaja 53 (Mosiah 14) som vittnen om Frälsarens uppgift: ”Förvisso är den mest upphöjda, den längsta och den mest lyriska förkunnelsen om Herren Jesu Kristi liv, död och försoningsoffer den som finns i Jesajas 53:e kapitel, vilket i sin helhet citerades i Mormons bok av Abinadi då han stod i bojor inför kung Noa” (Christ and the New Covenant, s. 89).

Mosiah 14:5. ”Genom hans sår är vi helade”

• Med syftning på Jesu Kristi lidande under försoningen och dess helande kraft berättade äldste M. Russell Ballard följande:

  ”Vilken frid, vilken tröst, ligger inte i denna stora gåva som vi får genom Jesu Kristi ömma nåd, mänsklighetens Frälsare och Återlösare …

  Trots att hans liv var rent och utan synd betalade han det slutgiltiga priset för synder — dina, mina och alla andras som har levt på jorden. Hans mentala, känslomässiga och andliga ångest var så stor att den fick honom att blöda ur varje por (se Lukas 22:44; L&F 19:18). Ändå led Jesus villigt så att vi alla kan bli renade — genom vår tro på honom. … Utan Herrens försoning skulle ingen av dessa välsignelser vara tillgänglig för oss, och vi skulle inte kunna bli värdiga eller förberedda att återvända för att bo i Guds närhet” (Conference Report, apr. 2004, s. 86–87; eller Liahona, maj 2004, s. 84–85).

Mosiah 15:1–7. Hur Kristus är både Fadern och Sonen

• Ibland hänvisar skrifterna till Jesus Kristus genom att använda titeln ”Fader”. Äldste M. Russell Ballard förklarade varför Jesus Kristus ibland kallas för både Fadern och Sonen:

  ”Hur kan Jesus Kristus vara både Fadern och Sonen? Det är egentligen inte så komplicerat som det låter. Även om han är Guds Son är han kyrkans överhuvud, vilken är alla troendes familj. När vi andligen föds på nytt adopteras vi in i hans familj. Han blir vår Fader eller ledare …

  Denna lära förminskar på inget sätt Gud Faderns roll. Snarare tror vi att den ökar vår insikt om Gud Sonens roll, vår Frälsare, Jesus Kristus. Gud vår himmelske Fader är våra andars Fader; vi talar om Gud Sonen som Fadern till de rättfärdiga. Han betraktas som ’Fadern’ på grund av relationen mellan honom och dem som tar emot hans evangelium, som därigenom blir arvingar till evigt liv. Och den tredje medlemmen av gudomen, Gud den Helige Anden, har den specifika uppgiften att undervisa och vittna om sanningen som hänför sig till både Gud Fadern och Gud Sonen” (”Building Bridges of Understanding”, Ensign, juni 1998, s. 66–67).

• Den 30 juni 1916, under ledarskap av president Joseph F. Smith, framlade bröderna en utförlig redogörelse om Fadern och Sonen med titeln: ”The Father and the Son: A Doctrinal Exposition by The First Presidency and The Twelve (”Fadern och Sonen: En doktrinär utläggning av första presidentskapet och de tolv”). I denna redogörelse ingår hur Jesus Kristus i skrifterna identifieras som både ”Sonen” och, ibland, som ”Fadern”:

  ”’Fadern’ som skapare. … Skriftställen som på något sätt hänvisar till Gud som himlarnas och jordens Fader, måste därför förstås som att Gud är himlarnas och jordens danare, organisatör och skapare.

  I den här bemärkelsen, vilket framgår av sammanhanget, kallas Jehova, som är Jesus Kristus och son till Elohim, för ’Fadern’, och till och med ’himlens och jordens sanne evige Fader’ [se Ether 4:7; Alma 11:38–39; Mosiah 15:4; 16:15]. …

  ”Jesus Kristus är ’Fader’ för dem som håller fast vid evangeliet. [En annan] betydelse enligt vilken Jesus Kristus betraktas som ’Fader’ avser förhållandet mellan honom och dem som tar emot hans evangelium och därmed blir arvingar till evigt liv …

  Till sin trofasta tjänare i nuvarande tidsutdelning har Herren sagt: ’Frukta inte, små barn, ty ni är mina, och jag har övervunnit världen och ni är bland dem som min Fader har givit mig.’ (L&F 50:41). …

  ”Jesus Kristus är ’Fader’ i enlighet med gudomlig förläning av myndighet. … Sonen Jesus har representerat och fortsätter att representera sin Fader i makt och myndighet. … Fadern anförtrodde sålunda sitt namn åt Sonen och Jesus Kristus talade och verkade i och genom Faderns namn. Vad makt, myndighet och gudomlighet beträffar var och är hans ord och handlingar desamma som Faderns” (”The Father and The Son”, Ensign, apr. 2002, s. 14–15, 17).

Mosiah 15:10–13. Kristi avkomlingar

• Äldste Dallin H. Oaks förklarade hur man blir son eller dotter till Jesus Kristus: ”Genom dessa betydelsefulla verser i Mormons bok lär vi oss att Herren Jesus Kristus kommer att bära deras synder som utövar tro och omvändelse och som följer evangeliets lagar och förordningar. I andlig och bildlig bemärkelse blir de Jesu Kristi söner och döttrar och arvingar till hans rike. De är de som kommer att kallas genom hans namn på den yttersta dagen” (Conference Report, apr. 1985, s. 104; eller Nordstjärnan, första konferensnumret 1985, s. 76).

• Under sin tid som presiderande biskop beskrev äldste Merrill J. Bateman hur Jesus skulle se sina avkomlingar: ”Som medlem i gudomen känner Frälsaren oss var och en personligen. Jesaja och profeten Abinadi sade att när Kristus skulle bli ’ett offer för synd, skall han se sina avkomlingar’ (Mosiah 15:10; jämför Jesaja 53:10 ). Abinadi förklarade att hans ’avkomlingar’ är de rättfärdiga, de som följer profeterna (se Mosiah 15:11). I örtagården och på korset såg Jesus var och en av oss, och han bar inte enbart på våra synder utan han upplevde också våra djupaste känslor, så att han skulle veta hur han skulle trösta och styrka oss” (Conference Report, apr. 1995, s. 15–16; eller se Nordstjärnan, juli 1995, s. 13).

Mosiah 15:13–20. ”Hur ljuvliga är inte deras fötter”

• Genom en omskrivning av Jesaja lovprisade Abinadi de stora välsignelser som har kommit och kommer till alla de heliga profeter som förkunnar frid (se Mosiah 15:15–17) och till Frälsaren, som ”är fridens grundare” (se Mosiah 15:18). Detta fridsamma budskap är att Återlösaren skulle komma och verkligen har kommit för att återlösa sitt folk från synd och har åstadkommit de dödas uppståndelse (se Mosiah 15:18, 20).

• Under sin verksamhet i de sjuttios kvorum förmedlade äldste Carlos E. Asay (1926–1999) följande insikt om bildspråket i det här uttalandet av Jesaja:

  ”Ingen är mera ljuvlig eller mer välsignad än dem som tjänar Gud genom att predika och åskådliggöra sanningen. Det är det mest helgande och ljuvliga arbetet av alla! …

  Dessa predikanters fötter, röster, ansikten och hela varelse som delar med sig av frälsande sanningar kommer alltid att vara dyrbara och ljuvliga för nyomvända, särskilt för dem som har plågats av sina synder. I deras ögon som har fått kunskap om Kristus och hans förmåga att frälsa finns det få om några skavanker hos de missionärer som vandrat långväga för att förmedla evangeliets budskap” (The Seven M’s of Missionary Service [1996], s. 135–136).

Mosiah 15:20–31. Den första uppståndelsen

• Jesus Kristus var den första människan på jorden som uppstod. Den tidsperiod som refereras till i skrifterna som den första uppståndelsen inleddes följaktligen med hans seger över graven och fortsätter genom tusenårsriket. Abinadi lärde att de som skulle komma fram i den första uppståndelsen skulle inbegripa ”profeterna, och alla de som har trott på deras ord” (Mosiah 15:22), de som dött i okunnighet utan att ha fått ”frälsning förkunnat för sig” (Mosiah 15:24; se också L&F 45:54), och små barn som dött före ansvarig ålder (se Mosiah 15:25; Moroni 8:1–24).

  

  Uppståndelsens ordningsföljd

  

  Uppståndelse för celestiala människor

  Kristi uppståndelse

  Uppståndelse för terrestriala människor

  Tusenårsrikets inledning

  Uppståndelse för telestiala människor

  Uppståndelse för förtappelsens söner

  Avslutning av de rättfärdigas uppståndelse

  Tusenårsrikets avslutning

  Inledning av de orättfärdigas uppståndelse

  Brian D. Garner, Search These Things Diligently (2003), s. 151.

Mosiah 15:25. Små barn har evigt liv

• Om små barns frälsning lärde profeten Joseph Smith (1805–1844): ”Barn kommer att sättas på tronen i Guds och Lammets närvaro … de kommer där att få åtnjuta fullheten av det ljus, den härlighet och intelligens som är beredd i det celestiala riket” (History of the Church, 4:555–556).

Mosiah 17:6–20. Abinadis exempel

• Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum framhöll behovet av att följa Abinadis exempel på att modigt lyda buden:

  ”Vilket kraftfullt föredöme Abinadi borde vara för oss alla! Han lydde modigt Herrens befallningar, trots att det kostade honom livet!”

  Profeter i alla tidsutdelningar har villigt satt livet på spel och oförskräckt gjort Guds vilja och förkunnat hans ord.

  Profeten Joseph Smith gick ’som ett lamm till slakt’ (L&F 135:4). Han tvekade aldrig när han utförde Herrens befallningar.

  Och tänk på vår Frälsares föredöme. … Han höll ut till änden och slutförde sin gudomliga uppgift och fullföljde försoningsoffret för hela människosläktet.

  … Låt oss följa vår Herres Jesu Kristi exempel, och hans profeters, de forntida och nutida. Det kanske inte krävs av oss att vi ska ge vårt liv som martyrer, som många av profeterna gjorde. Det som krävs är att vi lyder Herrens befallningar och är trofasta mot de förbund vi ingått med honom” (Conference Report, apr. 1996, s. 49; se Nordstjärnan, juli 1996, s. 37).

Frågor att begrunda

• Vad tror du det innebär att ha Herrens bud ”skrivna i [våra] hjärtan”? (Mosiah 13:11).

• Varför är det viktigt att veta att Frälsaren var och är en Gud? Hur bör denna kunskap påverka vår tro på hans förmåga att frälsa oss?

• Hur kan du leva ett rättfärdigt liv trots den ogudaktighet som finns överallt?

Föreslagna uppgifter

• Finn och markera vart och ett av de tio budorden när du läser Mosiah 12:34–13:24. Välj ut ett av dessa bud som du ska bli bättre på att lyda. Skriv i din dagbok hur det ska gå till.

• Läs Mosiah 14 och jämför det med Mosiah 3:7–8. Skriv en sammanfattning på en sida av Mosiah 14 med egna ord, eller skriv ett vittnesbörd på en sida om vad Frälsaren betyder för dig.