Institutet
Kapitel 23: Almas bok 1:4–

Kapitel 23

Almas bok 1–4

Introduktion

Alma den yngre ställdes inför stora svårigheter medan han samtidigt verkade som högpräst över kyrkan och som förste valde överdomare över nephiterna (se Alma 4:18). Både kyrkan och regeringen hotades av män som försökte använda religion och politik för sin egen vinnings skull. Nehor underminerade kyrkan genom att använda sig av prästvälde för att etablera en religiös rörelse och ett religiöst yrke som attraherade många (se Alma 1). Amlici, en man efter Nehors orden, startade krig mot den nyvalda domarregeringen efter att ha misslyckats med att uppnå sin önskan att bli kung (se Alma 2–3). Lägg märke till hur Alma bad, utövade tro på Gud och därefter vidtog åtgärder för att övervinna vart och ett av de problem han ställdes inför. Fundera över hur du kan följa Almas förebild när du tar itu med dina egna utmaningar.

Uttalanden

Almas bok

  • Som sammanställare av Mormons bok ställdes Mormon inför stora svårigheter när det gällde att avgöra vad han skulle ta med i den förkortade uppteckningen. Minst två direktiv styrde hans val. För det första sade Herren till Mormon att ”skriva det som blivit … befallt” (3 Nephi 26:12). För det andra visste Mormon att hans uppteckning skulle komma fram i de sista dagarna i syftet att samla det förskingrade Israel till Herrens förbund (se Mormons ord 1:1–11; 3 Nephi 26:6–12; 29:1–9; 30:1–2). Därigenom förstår vi att när Mormon fattade redaktionella beslut så var det dessa två faktorer som var hans främsta angelägenheter.

    Det kan vara lärorikt att jämföra böckernas längd i Mormons bok med de tidsperioder som de omfattade. Den oproportionerligt stora textmassan för en relativt kort historisk tidsperiod fäster läsarens uppmärksamhet på att den tid i Mormons boks historia som Almas bok omfattar har en särskild motsvarighet och är särskilt relevant för vår tid. För ytterligare jämförelser, se översikten ”Sidor och tidsperioder i Mormons bok” i tillägget (s. 405).

Alma 1:3–4. Nehor lärde att en lärare borde ha ”anseende bland folket”

  • Nehor använde smicker och falska lärdomar för att dra till sig efterföljare och angripa Guds kyrka. Hans lärdomar var populära därför att de ursäktade synd i religionens namn. Han uppmuntrade till ogudaktighet genom att påstå att ”till sist skulle alla människor få evigt liv” oavsett hur de uppförde sig (Alma 1:4).

    Bild
    Nehor lär ut lögner

    Jerry Thompson, © IRI

    Äldste L. Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum manade oss att ha modet att förkasta nutida nehoriter och deras populära budskap: ”Nehors ord tilltalade folket, men hans lära var felaktig, även om många tyckte om den. Då vi ställs inför många beslut i livet, är oftast världens enkla, populära budskap inte de rätta, och det krävs mycket mod för att göra rätt val” (Conference Report, okt. 1993, s. 88–89; eller se Nordstjärnan, jan. 1994, s. 63).

  • Alma 1:4 lärde Nehor att ”alla människor [skulle] få evigt liv.” Vers 16 förklarar att prästvälde är att ”predika falska läror … för att vinna rikedomar och ära”. En av de falska läror som ofta lanseras av dem som gör sig skyldiga till prästvälde är att ”hela människosläktet skulle bli frälst på den yttersta dagen och att de inte behövde frukta eller bäva” (vers 4). Ett stort problem med prästvälde är att det inte förekommer någon undervisning om omvändelse: ”Ty de tillhörde Nehors tro och trodde inte på att omvända sig från sina synder” (Alma 15:15).

  • Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum instruerade lärare i evangeliet att rikta blicken mot Frälsaren och att hjälpa eleverna att göra detsamma: ”En lärare skymmer aldrig [elevernas] bild av Mästaren genom att stå i vägen eller genom att låta självförverkligande och egenintresse kasta en skugga över lektionen. Detta innebär att en lärare i evangeliet aldrig får ägna sig åt prästvälde, vilket är ’att människor predikar och sätter upp sig själva som ljus för världen så att de kan skaffa sig vinning och få världens beröm’ (2 Nephi 26:29). En lärare i evangeliet predikar inte för att bli ’ansedd av folket’ (se Alma 1:3) eller ’för att vinna rikedomar och ära’ (Alma 1:16). Han eller hon följer det förunderliga exemplet i Mormons bok, där ’predikanten inte var bättre än åhöraren, inte heller var läraren bättre än eleven’ (se Alma 1:26). Båda ser alltid till mästaren” (Conference Report, okt. 1999, s. 102; eller Liahona, jan. 2000, s. 96).

Alma 1:5–6, 16. Prästvälde

  • Nehor uppmuntrade prästvälden och självhävdelse för att vinna rikedomar och ära. Nehors exempel visar att vi bör vara misstänksamma mot dem som söker personlig berömmelse eller rikedom genom sitt predikande. Nephi hade tidigare definierat vad som menas med prästvälde: ”Prästvälden innebär att människor predikar och sätter upp sig själva som ljus för världen så att de kan skaffa sig vinning och få världens beröm, men de söker inte Sions välfärd. Se, Herren har förbjudit sådant” (2 Nephi 26:29–30).

  • Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum definierade också vad som menas med prästvälde för lärare i kyrkan: ”Allting du eller jag gör som lärare som medvetet och med avsikt drar uppmärksamheten till oss själva — i budskapen vi presenterar, i metoderna vi använder, eller i vårt personliga uppförande — är en form av prästvälde som hindrar den Helige Anden från att undervisa effektivt. ’Predikar han genom sanningens Ande eller på annat sätt? Och om det sker på något annat sätt är det inte av Gud’ (L&F 50:17–18)” (”Seek Learning by Faith” [en kväll med äldste David A. Bednar, 3 feb. 2006, s. 4, www.ldsces.org 00920.180).

Alma 1:7–9. Gideon var ”ett redskap i Guds händer”

  • I uppteckningen framgår det att Gideon var ”ett redskap i Guds händer” (Alma 1:8). Som medlem av den grupp som bodde i Nephis land motstod han kung Noas ogudaktiga ledarskap (se Mosiah 19:4). Senare blev Gideon ”kungens befälhavare” under Limhis styre och spelade en betydelsefull roll i att bevara gruppen och hjälpa dem att fly till Zarahemla (se Mosiah 20:17; 22:3–9). Väl framme i Zarahemla uppfyllde han de höga normer som framlagts för att bli en lärare i kyrkan (se Mosiah 23:14). När Gideon konfronterades med Nehors falska lärdomar förmanade han Nehor ”med Guds ord” (Alma 1:7). Följden blev att Gideon dödades för sitt försvar av tron. Denne befälhavare, lärare och martyr var så respekterad av folket att de både namngav en dal och en stad till hans ära (se Alma 2:20; 6:7).

Alma 1:13–15. Vad menas med en neslig död?

  • Nehor avrättades för mordet på Gideon. Skrifterna säger att han ”led en neslig död” (Alma 1:15), vilket innebär att den var mycket skamlig och vanhedrande.

Alma 1:17–18. Dödsstraff

  • Guds lag är att ”den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor” (1 Mos 9:6). År 1889 framlade första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum ett uttalande om kyrkans inställning till dödsstraff:

    ”Vi uttalar högtidligen följande deklaration, nämligen:

    Att denna kyrka ser på utgjutandet av mänskligt blod med största avsky. Att vi betraktar dödandet av mänskliga varelser, förutom i enlighet med civilrätt, som ett brott som bör straffas genom att den skyldiges blod utgjuts, efter en offentlig rättegång inför en i landet lagligt instiftad domstol …

    Guds uppenbarelser till denna kyrka fastställer att mord ska vara belagt med dödsstraff, och kräver att förbrytare mot liv och egendom ska överlämnas till och prövas av landets lagar” (”Official Declaration,” Millennial Star, 20 jan. 1890, s. 33–34).

Alma 1:19–20, 25. Utstå förföljelse

  • De som följer Jesu Kristi lärdomar har alltid utstått förföljelse. President Harold B. Lee (1899–1973) förmanade dem som är förföljda att varken låta sina prövningar förhindra deras andliga framåtskridande eller att ge avkall på sin religiösa entusiasm:

    ”Att bli förföljd för rättfärdighets skull för en stor sak där sanning och dygd och heder står på spel är gudalikt. … Den stora skada som kan bli följden av förföljelse kommer inte från själva förföljelsen utan från den tänkbara effekt den kan ha på den förföljde, som därmed kan avskräckas i sin iver för rättfärdigheten i sin sak. En stor del av denna förföljelse kommer av brist på förståelse, för människor är benägna att angripa det de inte förstår. En del av den kommer från människor som har onda intentioner. Men oavsett orsak tycks förföljelse vara allmänt rådande mot dem som är engagerade i en rättfärdig sak …

    Om du håller fast vid det rätta trots mängdens hån eller till och med fysiskt våld, kommer du att krönas med den eviga glädjens välsignelse. Vem vet om det inte åter i vår tid kommer att finnas några heliga, eller till och med apostlar, som liksom i forna dagar kan behöva ge sitt liv i försvar för sanningen? Om den tiden skulle komma, må Gud se till att de inte ger vika!” (Decisions for Successful Living [1973], s. 61–62).

Alma 1:26. ”Prästerna lämnade sitt arbete för att förkunna Guds ord”

  • Lägg i Alma 1 märke till Mormons jämförelse mellan Nehors högmod och de ödmjuka prästerna i Guds kyrka. Nehor bar ”högst dyrbara kläder”, predikade ”för att vinna rikedomar” och var upplyft i sitt hjärtas stolthet i tron att han var överlägsen andra (se Alma 1:5–6, 16). Å andra sidan bar inte de sanna prästerna dyrbara kläder, de undervisade utifrån en önskan att se andra förbättra sig och inte för att få kompensation i pengar. De arbetade med sina egna händer för sitt eget uppehälle och betraktade inte sig själva som förmer än sina åhörare (se Alma 1:26–27; se också Mosiah 18:24; 27:5). I hela Mormons bok antog avfälliga grupper Nehors lärdomar eller orden (se Alma 1:16; 16:1–12). Denna orden upphöjde deras så kallade andliga ledare till den grad att de skapade en elitistisk prästklass och en social rangordning bland folket. Denna självutnämnda elit utnyttjade ofta lekmannabefolkningen och förföljde de fattiga (se Mosiah 11:3–6; 23:39; 24:8–9; Alma 31:23–32:5). I kontrast till detta lär Alma 1:26 att Herrens väg är att kalla prästadömsledare som är lekmän.

Alma 1:26–31. Kyrkans angelägenheter etablerade

  • President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet förklarade att etablerandet av Herrens kyrka innebär mer än att utföra dop:

    ”Vi inser att detta med att etablera Herrens kyrka innebär mycket mer än att döpa människor. I Almas första kapitel i Mormons bok finner vi en instruktiv beskrivning av händelser som visar det sätt varpå Herrens kyrka upprättas …

    Låt oss titta lite närmare på detta förfarande:

    Först förkunnas lärdomarna [se Alma 1:26].

    För det andra betraktar medlemmarna varandra som lika värda (se vers 26).

    För det tredje arbetar alla och det de får har de förtjänat (se vers 26).

    För det fjärde delar de med sig av sina ägodelar till de mindre lyckligt lottade. De tjänar varandra (se vers 27).

    För det femte tyglar de sina begär medan de på samma gång på rätt sätt uppfyller sina behov (se vers 27) …

    Denna mäktiga förändring skedde inte därför att människorna fick saker och ting utan i stället för att de blev undervisade och började hjälpa sig själva och tog hand om dem som var mindre lyckligt lottade. Det var när de gav av sig själva på Herrens sätt som deras omständigheter började förbättras.

    Detta förfarande vid upprättandet av kyrkan kan tillämpas överallt” (Conference Report, okt. 1979, s. 133–134; se Nordstjärnan, maj 1980, s. 141, 142).

Alma 1:27. Klädsel och utseende

  • Mormons bok varnar upprepade gånger för högmodets synder och den rangordning som uppstår när människor börjar att ”bära högst dyrbara kläder” (Alma 1:6). Kyrkans medlemmar har fått rådet att undvika ytterligheter i klädsel och utseende. De bör också undvika att ägna sig åt dyra moden (se L&F 42:40). Inte desto mindre ska Kristi lärjungar vara ”prydliga och behagfulla” (Alma 1:27).

    Bild
    Unga vuxna klädda på ett lämpligt sätt

    I broschyren Vägledning för de unga står det: ”Om du är välvårdad och anständigt klädd, inbjuder du Anden … Var alltid välvårdad och ren och undvik att göra ett slarvigt intryck när det gäller klädsel, frisyr och uppträdande. Fråga dig själv: ’Skulle jag känna mig väl till mods med mitt utseende om jag var i Herrens närhet?’” ([2001], s. 15–16).

Alma 2:4–6. Folkets röst

  • Amlicis försök att beröva folket deras religiösa rättigheter och förmåner röstades ned av folket. Fundera på vad som skulle ha hänt om de rättfärdiga nephiterna på Amlicis tid hade avstått från att rösta. I vår tids demokratiska nationer har varje sista dagars helig en helig skyldighet att rösta och att påverka sitt samhälle i god riktning genom att stödja ärliga, kloka, goda och hedervärda ledare och lagar (se L&F 98:10).

  • Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum uppmuntrade oss att höja vår röst mot de ogudaktiga trenderna i vår tid: ”Vi behöver komma ihåg Edmund Burkes ord: ’Det enda som behövs för att det onda ska segra är att goda män inte gör någonting.’ Vi måste höja våra röster jämte andra bekymrade medborgare över hela världen för att motarbeta den rådande utvecklingen. Vi måste göra sponsorer för motbjudande media medvetna om att vi fått nog. Vi måste stödja program och produkter som är positiva och uppbyggande. När vi sluter oss samman med grannar och vänner som delar våra åsikter, kan vi sända ett klart budskap till dem som är ansvariga. Deras webbplatser på Internet och deras lokala filialer har deras adresser. Brev och e-post har större inverkan än de flesta inser” (Conference Report, okt. 2003, s. 17; eller Liahona, nov. 2003, s. 18).

Alma 2:28–31. Alma och nephiterna blev stärkta av Gud

  • Tidigare hade Herren lovat nephiterna att han skulle stödja dem mot lamaniterna om de var rättfärdiga (se 2 Nephi 5:25). Följaktligen, när deras behov var som allra störst, åkallade nephiterna Gud och blev ”styrkta av Herrens hand” (Alma 2:28). Under samma strid stärktes Alma av Gud med förmågan att besegra sina fiender, som svar på hans tro (se Alma 2:30–31).

Alma 3:4. Amliciterna märkte sina kroppar

  • Amliciterna ”hade märkt sig med rött i pannan” för att skilja sig från nephiterna (Alma 3:4, 18). I vår tid har president Gordon B. Hinckley (1910–2008) förmanat unga män och kvinnor att hålla sina kroppar heliga genom att inte låta tatuera sig:

    ”Nu till modeflugan att få sin kropp tatuerad. Jag kan inte förstå varför någon ung man, eller ung kvinna heller för den delen, skulle vilja genomgå den smärtsamma proceduren att vanpryda huden med olika slags bilder i flera färger av människor, djur och olika symboler. Proceduren gör att tatueringarna blir bestående, om man inte genomgår en ny smärtsam och dyr procedur för att ta bort dem. Fäder, varna era söner för att få sina kroppar tatuerade. De kanske motsätter sig vad ni säger just nu, men det kommer en tid när de kommer att tacka er. Tatuering är klotter på kroppens tempel.

    Det är samma sak med hål på kroppen för ringar i öronen, i näsan och till och med på tungan. Kan de verkligen tycka att det är vackert? … Första presidentskapet och de tolvs kvorum har förklarat att vi vill avråda från tatueringar och även ’från håltagning i kroppen för andra än medicinska syften’, även om kyrkan inte tar ställning till kvinnors minimala håltagning i öronen för ett par örhängen’ — ett par” (Conference Report, okt. 2000, s. 70–71; eller Liahona, jan. 2001, s. 67–68).

Alma 3:5. Amliciterna ändrade sitt utseende för att följa lamaniterna

  • Amliciterna ändrade sitt utseende för att se ut som lamaniterna. Många sista dagars heliga idag känner en press att följa världsliga klädnormer. Ytterligheter i klädsel och utseende utgör ett sätt att se skillnaden mellan de olydiga och Jesu Kristi lärjungar. De som följer dessa världsliga trender ”väljer att inte lyda profeten för att istället följa världsliga modeflugor” (se ”Questions and Answers,” New Era, mars 2006, s. 14; Vägledning för de unga, s. 14–16).

  • Äldste M. Russell Ballard lärde unga män som bär prästadömet att världsliga trender i klädsel och stil får Herrens Ande att dra sig undan:

    ”Det finns en hel subkultur som hyllar tidens gängbildningar och deras brottsliga beteende med musik, klädstilar, språk, attityder och uppträdande. Många av er har sett era ’trendiga’ kamrater ta till sig denna stil som något som är ’inne’ och ’cool’, för att senare dras in i denna subkultur …

    … Jag tror inte att ni eller jag kan stå för sanning och rätt samtidigt som vi är klädda på ett sätt som inte anstår en som bär Guds prästadöme” (Conference Report, okt. 1997, s. 51–53; eller Nordstjärnan, jan. 1998, s. 39–40).

Alma 3:26–27. ”Varje människa får sin lön av honom som hon behagar lyda”

  • Utsagan ”varje människa får sin lön av honom som hon behagar lyda” inbjuder på ett symboliskt sätt läsaren att se sig själv som en anställd vars beslut avgör om hans slutliga arbetsgivare är Gud eller Satan (se Alma 3:27). I det här sammanhanget syftar ordet behaga på att luta sig mot ena eller andra sidan. De som därför lutar sig mot Satan finner snart att de är anställda av honom och får skörda ”evigt elände” (Alma 3:26).

    Slutligen kommer valen under en livstid att avslöja vem man har valt som evig arbetsgivare. President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, lärde denna sanning när han förkunnade: ”Vårt liv består av vardagens tusentals olika val. Allteftersom åren går visar dessa små val vad vi värdesätter i livet (Conference Report, okt. 1980, s. 29; eller se Nordstjärnan, apr. 1981, s. 34).

Alma 4:9–12. ”En stor stötesten”

  • När kyrkans medlemmar blir högmodiga blir deras negativa exempel en stötesten för dem som inte är medlemmar i kyrkan (se Alma 4:9–12; 39:11). President Gordon B. Hinckley återgav en berättelse om en ung man med mycket dåliga odds inför att lära sig om evangeliet på grund av det sätt varpå kyrkans medlemmar hade behandlat honom:

    ”Han var inte medlem i kyrkan. Han och hans föräldrar var aktiva i en annan kyrka.

    Han berättar att när han växte upp fanns det jämnåriga medlemmar av vår kyrka som talade nedsättande om honom, gjorde att han kände sig utanför och drev med honom.

    Han började bokstavligen hata kyrkan och dess medlemmar. Han fann inget gott hos någon av dem.

    Men så blev hans far arbetslös och de behövde flytta. På det nya stället kunde han vid sjutton års ålder skriva in sig vid college. Där fick han för första gången i sitt liv uppleva vänners värme. En av dem hette Richard och han frågade om han ville bli medlem i en klubb där han var president. Han skriver:

    ’För första gången i mitt liv var det någon som ville att jag skulle vara med. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, men gick tacksamt med i klubben … Jag älskade känslan av att ha en vän. Jag hade bett om en vän i hela mitt liv. Efter att ha väntat i sjutton år svarade Gud på min bön.’

    När han var nitton delade han och Richard tält under ett sommarjobb. Han lade märke till att Richard läste en bok varje kväll. Han frågade vad han läste. Han fick veta att han läste Mormons bok. Han fortsatte:

    ’Jag bytte snabbt samtalsämne och gick och lade mig. När allt kom omkring var det den boken som hade fördärvat min barndom. Jag försökte glömma boken, men jag kunde inte sova ordentligt på en vecka. Varför läste han den varje kväll? Till sist stod jag inte ut längre med de obesvarade frågorna i mitt huvud. Så en kväll frågade jag honom varför boken var så viktig. Vad stod det i den? Han fortsatte att läsa där han hade slutat. Han läste om Jesus och om att han visade sig i Amerika. Jag var chockad. Jag visste inte att mormonerna trodde på Jesus.’ …

    Vid ett senare tillfälle var denne unge man och hans vän ute och reste tillsammans. Richard räckte honom en Mormons bok och bad honom läsa högt i den. Han gjorde det och plötsligt kände han den Helige Anden.

    Tiden gick och hans tro växte. Han gick med på att bli döpt …

    Det är slutet på berättelsen, men den innehåller viktiga punkter. För det första det bedrövliga sätt hans jämnåriga medlemmar behandlade honom på.

    För det andra det sätt hans nyvunne vän Richard behandlade honom på. Det var raka motsatsen till hans tidigare upplevelser. Det ledde till hans omvändelse och dop trots sämsta tänkbara utsikter” (Conference Report, apr. 2006, s. 62–63; eller Liahona, maj 2006, s. 59–60).

Alma 4:14. Behålla syndernas förlåtelse

  • Mormons bok undervisar inte bara att man genom Jesu Kristi försoning kan erhålla syndernas förlåtelse, utan den lär också att man måste bibehålla sina synders förlåtelse (se Alma 4:14; se också Mosiah 4:11). President Marion G. Romney (1897–1988) i första presidentskapet lärde att vi genom att vara trofasta mot våra förbund och ta hand om varandra bibehåller våra synders förlåtelse: ”Finns det någon tvekan om att bibehålla syndernas förlåtelse beror på om vi tar hand om varandra? Om vi tror på dessa lärdomar, om vi bekänner att vi följer Frälsaren och hans profeter, om vi vill vara trofasta mot våra förbund och ha Herrens ande i våra liv, då måste vi göra de ting som Frälsaren sade och gjorde” (Conference Report, okt. 1980, s. 136; se Nordstjärnan, apr. 1981, s. 171).

Alma 4:19. Att bära ett oförfalskat vittnesbörd

  • För att kunna vinna tillbaks sitt folk visste Alma att ”ordets predikan hade en stark benägenhet att leda folket till att göra det som var rätt — ja, det hade gjort ett mäktigare intryck på människornas sinnen än svärdet eller något annat” (Alma 31:5). President Gordon B. Hinckley framhöll världens behov av att höra rena vittnesbörd:

    ”Ni minns kanske att Alma lämnade domarämbetet för att få tid och styrka att utföra ett större arbete: [Alma 4:19]

    Av samma skäl behöver världen idag det oförfalskade vittnesbördets kraft. Den behöver Jesu Kristi evangelium, och om världen ska få höra evangeliet, måste det finnas budbärare som förkunnar det” (”Missionärsverksamhet”, Nordstjärnan, mars 1988, s. 2).

  • Äldste M. Russell Ballard rådde de sista dagars heliga att bära ett oförfalskat vittnesbörd:

    ”Enkelt uttryckt förändrar ett vittnesbörd — ett äkta vittnesbörd, fött av Anden och bekräftat av den Helige Anden — vårt liv. Det förändrar hur vi tänker och vad vi gör. Det förändrar vad vi säger. Det påverkar varje prioritering vi har och varje val vi gör …

    Det jag upplevt överallt i kyrkan gör att jag oroar mig över att alltför många medlemmars vittnesbörd handlar om ’jag är tacksam’ och ’jag älskar’, och att alltför få kan säga med ödmjuk men uppriktig tydlighet: ’Jag vet.’ På grund av detta saknar våra möten ibland den vittnesbördsrika, andliga grund som rör vid själen och som på ett meningsfullt och positivt sätt påverkar alla dem som känner den.

    Våra vittnesbördsmöten måste centreras mer på Frälsaren, evangeliets lärosatser, återställelsens välsignelser och skrifternas lärdomar. Vi behöver ersätta berättelser, reseskildringar och föreläsningar med äkta vittnesbörd …

    Att bära vittnesbörd är att ’bära vittnesbörd genom den Helige Andens kraft, att högtidligt förkunna sanningen baserat på personlig kunskap eller tro’ (Handledning för skriftstudier, ”Vittna”). Tydlig förkunnelse av sanningen förändrar människors liv. Det är det som förändrar hjärtan. Det är det som den Helige Anden kan bekräfta i Guds barns hjärtan.

    Även om vi kan ha vittnesbörd om många ting, finns det några grundläggande sanningar som vi som medlemmar i kyrkan hela tiden behöver undervisa varandra om och berätta för andra om. Vittna om att Gud är vår Fader och att Jesus är Kristus. Det centrala i frälsningsplanen är Frälsarens försoning. Joseph Smith återställde fullheten av Jesu Kristi eviga evangelium, och Mormons bok är ett bevis på att vårt vittnesbörd är sant” (Conference Report, okt. 2004, s. 42–43; se Liahona, nov. 2004, s. 40–42).

  • President Howard W. Hunter (1907–1995) manade till försiktighet då det gäller känslor i vittnesbörd:

    ”Låt mig ge ett ord av förmaning om detta ämne. … Jag blir bekymrad när det verkar som om starka emotioner eller fritt flödande tårar jämställs med Andens närvaro. Förvisso kan Herrens Ande framkalla starka emotioner eller känslor, tårar inbegripet, men denna yttre manifestation bör inte förväxlas med själva Andens närvaro.

    Jag har betraktat en hel del av mina bröder under årens lopp och vi har tillsammans tagit del av outsägliga andliga upplevelser. Dessa upplevelser har alla skilt sig åt, var och en har varit speciell på sitt eget sätt, och sådana heliga ögonblick har eller har inte åtföljts av tårar. Mycket ofta blir de det, men ibland åtföljs de av total tystnad” (”Eternal Investments” [en kväll med president Howard W. Hunter, 10 feb. 1989], s. 3, www.ldsces.org).

Frågor att begrunda

  • Varför tror du att Mormons bok ett flertal gånger varnar för att bära ”dyrbara kläder” (Alma 1:6, 27, 32) och att inrikta sig på materiella ägodelar? Vilka moderna stilar, moden eller trender bör sista dagars heliga undvika?

  • Hur kan du i vår tid använda din röst för att försvara kyrkans normer, rättigheter och förmåner?

Föreslagna uppgifter

  • Läs Alma 1–4 och markera alla verser som refererar till rikedomar, dyrbara kläder och världens fåfängliga ting. Lägg märke till vilken effekt deras förevisande av rikedom hade på kyrkans medlemmars rättfärdighet. Skriv ett tal på tre till fem minuter om principer som kyrkans medlemmar kan följa för att undvika de negativa andliga följderna av materialism.

  • Jämför Alma 1:3–6, 16–20 med Alma 31:12–29 och gör en lista över likheter. Varför är Nehors undervisning och de avfälliga zoramiternas religion så tilltalande för många?

  • I stridens hetta ropade Alma till Gud om hjälp (se Alma 2:30). I gensvar på Almas tro stärkte Gud honom med förmågan att besegra sina fiender (Alma 2:31). Finn minst två andra upplevelser i Mormons bok där Gud skänkte styrka. Tänk på ett tillfälle då du har fått styrka av Herren och skriv ner upplevelsen i din dagbok om du inte redan har gjort det.

Skriv ut