Kapitel 42

3 Nephi 15–17

Introduktion

På Moses tid var Israels barn styvnackade och hårdhjärtade. Följden blev att de förlorade förmånen att efterleva den högre lagens fullhet (se Mosiah 13:29–31). Istället, tillsammans med delar av den högre lagen som de fortfarande hade tillåtelse att leva efter, gavs de Moses lag (den lägre lagen) för att hjälpa dem komma till Kristus (se L&F 84:18–27). Efter sin uppståndelse lärde Jesus Kristus nephiterna att Moses lag hade fullbordats i honom (se 3 Nephi 12:17–18). Han lärde att ”det gamla var förgånget” (3 Nephi 15:2–4) och att han är ”lagen och ljuset” som man ska följa (3 Nephi 15:9).

Lägg märke till skillnaden mellan de otroende judarna och de läraktiga nephiterna när du läser 3 Nephi 15–17. Jämför de sanningar som Frälsaren undanhöll folket i Jerusalem med den anmärkningsvärda uppenbarelse som gavs i Amerika. Lägg märke till att det krävs tro, begrundan och bön för att förstå hans lärdomar. Du kommer att se att det är värt att uppfylla dessa fordringar när du läser om den obeskrivliga glädje som dessa mer trofasta lärjungar upplevde och de mirakulösa händelser som deras troende barn fick vara med om.

Uttalanden

3 Nephi 15:1–10. Jesus Kristus gav och fullbordade Moses lag

• Tidigare profeter i Mormons bok lärde att Moses lag skulle komma att fullbordas. Nephi, Jakob och Abinadi förberedde alla sitt folk på att acceptera att Moses lag till sist skulle upphöra. Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum identifierade orsakerna till att nephiterna förmådde överge den gamla lagen och omfatta den nya:

  ”Den nephitiska församlingen hade uppenbarligen lättare att förstå detta än den judiska världen, delvis därför att de nephitiska profeterna hade varit så noga med att undervisa om lagens övergående karaktär. Abinadi hade sagt: ’Det är nödvändigt att ni fortfarande håller Moses lag. Men jag säger er att tiden skall komma då det inte längre är nödvändigt att hålla Moses lag’ [Mosiah 13:27]. I samma anda framhöll Nephi: ’Därför talar vi om lagen för att våra barn skall kunna känna till lagens livlöshet. Och för att de, genom att de känner till att lagen är livlös, skall kunna se framåt mot det liv som är i Kristus och veta i vilken avsikt lagen har givits. Och så att de, sedan lagen uppfyllts i Kristus, inte behöver förhärda sina hjärtan mot honom, när lagen borde vara upphävd’ [2 Nephi 25:27; kursivering tillagd].

  Denna slags undervisning — en förmaning mot att förhärda sitt hjärta mot Kristus i okunnigt försvar av Moses lag — kunde ha betjänat (och räddat) så många som levde i den Gamla världen då och som lever överallt i världen nu” (Christ and the New Covenant [1997], s. 156–157).

3 Nephi 15:2–8. Moses lag och den högre lagen

• Jesus sade att ”det gamla är förgånget och att allt har blivit nytt” (3 Nephi 15:3). Äldste Jeffrey R. Holland förklarade: ”Det är nödvändigt att förstå att Moses lag var ett bihang, och att det därigenom innefattade många grundläggande delar av Jesu Kristi evangelium, vilka hade funnits tidigare. Den var aldrig avsedd att vara någonting åtskilt från, och sannerligen inte någonting antagonistiskt till, Jesu Kristi evangelium … Syftet med den var aldrig att vara annorlunda än den högre lagen. Båda skulle föra människor till Kristus” (Christ and the New Covenant  s. 147). Sålunda kunde Jesus säga: ”Ty se, förbundet som jag har slutit med mitt folk är inte helt fullbordat, men lagen som gavs åt Mose har ett slut i mig” (3 Nephi 15:8).

  För ytterligare information om nephiterna och Moses lag, se kommentaren till Mosiah 13:27–35 (s. 148).

3 Nephi 15:5–8. Förbundet är inte helt fullbordat

• För att få veta vad Jesus menade då han sade ”jag förkastar inte profeterna” (3 Nephi 15:6), se kommentaren till 3 Nephi 12:17–20, 46–47 (s. 300).

  Vad menade Jesus då han sade: ”Förbundet som jag har slutit med mitt folk är inte helt fullbordat”? (3 Nephi 15:8). Jehova ingick i forna tider ett förbund med Abraham. Abraham lovades (1) evig avkomma, (2) ett land som skulle komma att bli det celestiala riket, och (3) Guds prästadömsmakt. Dessa löften gavs också till Abrahams efterkommande (se L&F 132:30–31) och kommer att uppfyllas i framtiden.

  3 Nephi 15:9

  Vad krävs för att få evigt liv?

3 Nephi 15:11–13. ”Detta är ert arveland”

• Var och en av Israels tolv stammar tilldelades ett landområde som arvedel i Kanaans land. Förutom det som de hade tagit emot i det heliga landet blev Josefs ättlingar också lovade Amerika som en del av sin arvedel. Frälsaren sade till de tolv nephitiska lärjungarna att de och deras folk var ”en återstod av Josefs hus” (3 Nephi 15:12) och att ”detta är ert arveland” (vers 13).

• Äldste Orson F. Whitney (1855–1931) i de tolv apostlarnas kvorum beskrev arvelandet på följande sätt: ”Ett annat namn för Amerika, som ges i Mormons bok, är Josefs land, vilket patriarken Jakob refererade till när han välsignade sina tolv söner (1 Mos 49:22–26), och av profeten Mose i sin avskedsvälsignelse till Israels tolv stammar (5 Mos 33:13–15). Jakobs anspelning på Josef som ’ett ungt fruktträd vid källan [vars grenar] når upp över muren’ uppfylldes i och med Lehis och hans följeslagares utvandring från Asien till Amerika över Stilla havet. Det är nästan onödigt att nämna att ett av de viktigaste kännetecknen för dessa västra kontinenter är de mäktiga bergskedjorna Anderna och Klippiga bergen, träffande beskrivna av den hebreiska patriarken som ’de eviga höjderna’, han kallade naturrikedomarna för ’jordens dyrbara frukt’ — guld, silver och andra mineraler — och ’himlens ädlaste gåvor’ var de heliga uppteckningar som redan upptäckts och andra som ska komma fram” (”The Book of Mormon: Historical and Prophetic Phases”, Improvement Era, sep. 1927, s. 944–945).

3 Nephi 15:17. ”En herde”

• Jesus Kristus kallas ofta för den gode herden (se L&F 50:44; Johannes 10:7–18; Alma 5:38–60; Helaman 7:18). Metaforen med herden och hans relation till sina får ger associationer till personlig omsorg och omtanke. En nutida kommentator talade om den personliga omtanke som innefattas i en herdes arbete:

  

  ”Dag och natt är herden hos sina får … Detta var nödvändigt på grund av landets utsatta natur och de vilda djuren och rövarna som fanns däromkring. En av de mest bekanta och vackra synerna i Mellan Östern är den när en herde leder sina får på bete … Han är beroende av att fåren följer honom och de i sin tur förväntar sig att han aldrig ska lämna dem …

  Eftersom han alltid är med dem, och så djupt intresserad av dem, lär han känna sina får mycket väl … En dag träffade en missionär en herde i en av de ödsligaste delarna av Libanon och frågade honom om hans får, bland annat om han räknade dem varje kväll. Fåraherden sade att det gjorde han inte och blev därefter tillfrågad hur han visste om alla var där eller inte. Hans svar löd: ’Min herre, om ni skulle täcka för mina ögon med en bindel och ta fram vilket får som helst och bara låta mig lägga händerna på dess ansikte, skulle jag ögonblickligen veta om det var mitt eller inte’” (George M. Mackie, Bible Manners and Customs [u.å.], s. 33, 35).

• Äldste Neal A. Maxwell (1926 2004) i de tolv apostlarnas kvorum talade om denna personliga omtanke:

  ”Jesus är så personlig i sitt herdeskap och i sin undervisning! …

  Jesus känner och månar om varje individ. Han vakar noggrant över det som till synes verkar obetydligt” (That Ye May Believe [1992], s. 204–205).

  3 Nephi 15:18

  Vad finns det för samband mellan tro och insikt? Hur går detta att tillämpa på dina studier av evangeliet?

3 Nephi 16:1–3. Andra får

• I verserna 1–3 av 3 Nephi 16 framgår det att det finns ”andra får” förutom nephiterna och att Frälsarens hade för avsikt att besöka dem. Vi får i 3 Nephi 17:4 veta att dessa andra får är ”Israels förlorade stammar”. Den gode herden vakar över alla sina hjordar, han tar hand om dem efter behov.

3 Nephi 16:3–13. Israels insamling

• För mer information om Israels insamling, se ”Israels insamling” i tillägget (sidan 410).

3 Nephi 16:4–7. Mormons bok bringar oss till kunskap om Kristus

• President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, förklarade att ett viktigt syfte med Mormons bok är att föra oss till insikt om att Jesus är Kristus:

  ”Mormons boks huvudsyfte är att vittna om Jesus Kristus. Av Mormons boks mer än 6 000 verser nämns han direkt i över hälften.

  Så ’vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus, och vi skriver i enlighet med våra profetior så att våra barn skall kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder’ (2 Nephi 25:26)” (Conference Report, apr. 2005, s. 8; se Liahona, maj 2005, s. 8–9).

3 Nephi 16:4–13. Vilka är icke-judarna?

• De flesta gånger ordet icke-jude används i Mormons bok syftar det på alla som inte är judar. En jude var någon som var ättling till Juda eller de som kom från Jerusalems land — liksom Lehis barn. President Joseph Fielding Smith (1876–1972) förklarade att genom denna definition är det många icke-judar som har Israels blod i sig: ”I denna tidernas fullbordans utdelning kom evangeliet först till icke-judarna och därefter ska det gå till judarna [se L&F 19:27]. Men de icke-judar som tar emot evangeliet är till största delen icke-judar med Israels blod i sina ådror” (Answers to Gospel Questions, sammanst. av Joseph Fielding Smith Jr., 5 delar [1957–1966], 4:39).

  Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum gav också en beskrivning av detta: ”Vi har hittills identifierat judarna som både de som tillhör Juda rike och de som är deras bokstavliga efterkommande, allt detta utan syftning på stamtillhörighet. Och vi har sagt, i enligt med denna definition, att alla andra folk är icke-judar, vilket inbegriper de förlorade och skingrade återstoderna av Israels rike i vars ådror hans dyrbara blod rinner vars namn var Israel. Sålunda är Joseph Smith, från Efraims stam, den främsta stammen i själva Israel, den icke-jude varigenom Mormons bok framkom, och medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, som har evangeliet och som tillhör Israel genom blodsband, är de icke-judar som frambär frälsning till lamaniterna och till judarna” (The Millennial Messiah [1982], s. 233).

3 Nephi 17:1–3. ”Begrunda det som jag har sagt”

• Somliga som studerar evangeliet kan tycka att det räcker med att läsa skrifterna eller lyssna till profeterna. Men Frälsaren uppmanade nephiterna att inte bara lyssna till hans ord utan sade: ”Gå … till era hem och begrunda det som jag har sagt” (3 Nephi 17:3). Detta, lärde han, skulle hjälpa dem förstå och förbereda sina ”sinnen för morgondagen” då han skulle återvända (vers 3). Detta harmonierar med andra avsnitt i skrifterna vilka befaller oss att begrunda vad vi har läst, sett och hört. Moroni listade begrundan som en av de viktigaste komponenterna i att få ett vittnesbörd om Mormons bok (se Moroni 10:3). Nephi sade till sina läsare: ”Min själ gläds åt det som hör Herren till, och mitt hjärta begrundar ständigt det som jag har sett och hört” (2 Nephi 4:16).

• President Marion G. Romney (1897–1988) i första presidentskapet beskrev den kraft som ligger i begrundan:

  ”När jag har läst skrifterna har jag funderat över ordet begrunda, som så ofta används i Mormons bok. Begrunda innebär att djupt fundera över någonting, att tänka igenom det grundligt, att meditera …

  Begrundan är enligt mitt tycke en form av bön. Det har åtminstone vid många tillfällen varit ett sätt att närma sig Herrens Ande. Nephi berättar för oss om ett sådant tillfälle:

  ’Ty det hände sig’, skrev han, ’att sedan jag önskat få kunskap om det som min far hade sett, och då jag trodde att Herren kunde visa det för mig, fördes jag, medan jag satt och begrundade det i mitt hjärta, bort av Herrens Ande, ja, upp på ett mycket högt berg’ (1 Nephi 11:1, kursivering tillagd).

  Därefter följer Nephis redogörelse för den stora syn som han fick av Herrens Ande, eftersom han trodde på sin profet-faders ord och hade så stor önskan att veta mer att han begrundade och bad om dem” (Conference Report, apr. 1973, s. 117–118; se Konferensrapport, 1973–1975, s. 39).

• Att begrunda det som hör Gud till hindrar oss från att känna oss för tillfreds när vi närmar oss honom. Äldste Neal A. Maxwell beskrev riskerna med att inte regelbundet införliva evangeliet i vårt liv: ”Gudsdyrkarna vid Rameumptom ritualiserade så sin religion att de ’talade aldrig mer om sin Gud förrän de återigen hade samlats’ en vecka senare vid den heliga plattformen (Alma 31:23). Lägg märke till skillnaden mellan hur Jesus undervisade sina efterföljare på det här halvklotet: [3 Nephi 17:3.] Se hur Mästaren inriktar sig på familjen — på begrundan, bön och gemensamma förberedelser! Detta bör inte förvåna oss, för om vi låter vår religion bli en rutinsak och inte gör riket till vår främsta prioritet kommer våra hjärtan och sinnen helt naturligt att glida bort till andra ting” (Wherefore, Ye Must Press Forward [1977], s. 30–31).

  3 Nephi 17:2–3

  Vad skulle nephiterna göra när de kom hem, enligt Frälsaren? Vilka är några av fördelarna med att be och begrunda?

3 Nephi 17:4. Det förskingrade Israel är inte förlorat för Fadern

• Även om Israels förskingrade stammar har gått förlorade för mänsklig kunskap är de inte förlorade för Gud. Han vet var de är, ”ty han vet vart han har fört dem” (3 Nephi 17:4). Hans kunskap om dem och Frälsarens besök till Israels förlorade stammar tyder på att vi en dag kommer att ha tillgång till andra redogörelser för Jesu besök till sina får.

  Äldste Neal A. Maxwell observerade: ”Förlorade skrifter finns ibland de skatter som ännu ska komma fram. Över tjugo av dessa nämns i de skrifter som finns. Det som kommer att bli mest häpnadsväckande och omfattande är kanske de förlorade stammarnas uppteckningar (se 2 Nephi 29:13). Vi skulle inte ens känna till det nära förestående tredje vittnet om Kristus om det inte vore för den ovärderliga Mormons bok, det andra vittnet om Kristus! Denna tredje del av heliga uppteckningar kommer alltså tillsammans med de båda andra att bilda en sanningens trilogi. Då, precis som den fullkomlige Herden har sagt, kommer ’mitt ord även att samlas till ett’ (se vers 14). Då kommer det att bli ’en hjord och en herde’ (1 Nephi 22:25) i en sammansvetsning av alla de kristna tidsutdelningarna i mänsklighetens historia (se L&F 128:18)” (Conference Report, okt. 1986, s. 70; se Nordstjärnan, jan. 1987, s. 47).

3 Nephi 17:5–10. Jesus helade och välsignade människorna

• Bevis på den stora omtanke som Jesus kände för människorna, hans bröder och systrar, visas i 3 Nephi 17:5–10. Han bad att de sjuka skulle föras fram till honom och han helade dem alla. Äldste Jeffrey R. Holland talade om kraften under detta andliga ögonblick: ”Kristus kallade fram de sjuka och de blinda, halta och krymplingar, spetälska och förtvinade, de som ’led på något sätt’, för att han skulle bota dem … Med gudomlig insikt insåg han att dessa människor önskade bevittna de underverk han hade utfört för deras bröder och systrar i Jerusalem, och eftersom Kristus genast förstod att deras tro var tillräcklig för att de skulle kunna botas, bemötte han alla behov i folkskaran, ’och han helade dem var och en allteftersom de fördes fram till honom’. I gensvar på ett sådant utflöde av omtanke och barmhärtighet, föll hela församlingen, både de som blivit helade och de som var friska, ’ned för hans fötter och tillbad honom, och alla som kunde komma fram … kysste hans fötter så att de vätte hans fötter med sina tårar’ [3 Nephi 17:5–7, 9–10]” (Christ and the New Covenant, s. 268–269).

3 Nephi 17:11–24. ”Se era små”

• Under sin tid som generalpresident för Primär uttalade sig syster Michaelene P. Grassli om barns förmåga att få andliga upplevelser:

  ”Det är betydelsefullt för mig att Frälsaren … gav sina heligaste lärdomar endast till barnen och sedan löste deras tungor så att de kunde undervisa folkmängden (se 3 Nephi 26:14).

  

  © 1995 Del Parson

  Är det att undra på att nephiterna efter Frälsarens besök hos dem levde i fred och rättfärdighet i 200 år? På grund av den förunderliga undervisning, de välsignelser och den uppmärksamhet de och deras barn fick, överfördes rättfärdigheten från barn till barn i många generationer.

  Låt oss inte underskatta förmågan och kraften hos dagens barn att bevara rättfärdigheten. Ingen grupp människor i kyrkan är så mottaglig för sanningen” (se ”Sen edra små”, Nordstjärnan, jan. 1993, s. 91).

• Kyrkans medlemmar i Chile hade en liknande upplevelse när president Spencer W. Kimball (1895–1985) besökte dem: ”Ett av de största uttrycken för kärlek till barn som jag har sett inträffade när jag verkade som stavspresident i Chile. President Spencer W. Kimball besökte Chile för en områdeskonferens. Kyrkans medlemmar från fyra länder samlades på en arena med plats för ungefär femton tusen människor. Vi frågade president Kimball vad han skulle vilja göra efter konferensen. Med tårfyllda ögon sade han: ’Jag skulle vilja träffa barnen.’ En av prästadömsledarna annonserade över mikrofonen att president Kimball ville hälsa på vart och ett av barnen på arenan. Människorna var förbluffade — det uppstod en djup tystnad. President Kimball hälsade på omkring två tusen barn ett efter ett, och grät när han skakade hand eller kysste dem eller lade sina händer på deras huvuden och välsignade dem. Barnen var mycket vördnadsfulla och tittade på honom och grät också. Han sade att han aldrig känt en sådan ande. Det var ett fantastisk stund för alla kyrkans medlemmar där” (Janet Peterson och Eduardo Ayala, ”Friend to Friend”, Friend, mars 1996, s. 6–7).

Frågor att begrunda

• Vad tror du Frälsaren menade med att säga ”Se, jag är lagen och ljuset”? (3 Nephi 15:9).

• Varför tror du att Jesus Kristus bad folket att begrunda det som han lärt ut och att be sin himmelske Fader om insikt? Varför var detta viktigt för att förbereda dem inför hans nästa besök?

• Hur stor vikt har du lagt vid att förstå förbunden i Mormons bok?

Föreslagna uppgifter

• Förklara för en vän eller familjemedlem vad begreppet ”andra får” som nämns i Johannes 10:16 syftar på.

• Diskutera med en vän hur det kunde ha varit att bevittna de underbara underverk och händelser som beskrivs i 3 Nephi 15–17.