Institutet
Kapitel 22: Mosiahs bok 25–29

Kapitel 22

Mosiahs bok 25–29

Introduktion

Många ”i det uppväxande släktet” förkastade sina fäders vittnesbörd och fick somliga medlemmar i kyrkan att ”begå många synder” (se Mosiah 26:1, 6). Följden blev att Alma sökte Herrens vägledning om hur man ska behandla de medlemmar i kyrkan som bröt mot Guds lagar. Han bad också att hans egen son skulle ”bringas till kunskapen om sanningen” (se Mosiah 27:14). Svaren på dessa bägge vädjanden ger oss värdefull undervisning idag. Vi får veta hur prästadömsledare måste förmana dem som begår allvarlig synd och hjälpa dem genom omvändelseprocessen. Vi inser också hela människosläktets behov att bli ”född av Gud” i berättelsen om Alma den yngre och Mosiahs fyra söner. Fundera under dina studier över hur ett accepterande av Jesu Kristi försoning leder till ånger, fullständig omvändelse och en önskan att verka för andras frälsning.

Uttalanden

Mosiah 25–29. Mosiah2

Mosiah 25:5–11. Skrifternas kraft

  • I Mosiah 25:5–11 ”lät” Mosiah skrifterna bli upplästa för folket. Följande lista visar vilka följder som skrifterna hade på folket:

    1. Kraften i de heliga skrifterna

      Jerry Thompson, © IRI

      De blev ”slagna med förundran och häpnad” (vers 7).

    2. De ”fylldes … med mycket stor glädje” (vers 8).

    3. De kände ”sorg” över att så många hade dräpts (vers 9).

    4. De erkände ”Guds … godhet” (vers 10).

    5. De kände behovet att ge ”tack till Gud” (vers 10).

    6. Andras synder fyllde dem ”med smärta och ångest” (vers 11).

Mosiah 26:1–4. Det uppväxande släktet

  • President Henry B. Eyring i första presidentskapet framhöll behovet av att undervisa kyrkans ungdomar om tro på Gud: ”Inget uppdrag i riket är viktigare än att bygga upp tro hos ungdomar. Varje barn i varje generation väljer att tro eller att inte tro. Tron är inte en arvedel, den är ett val. De som trodde på kung Benjamin lärde sig det. Många av deras barn valde senare att inte tro. Skrifterna anger som orsak: ’Ty de ville inte åkalla Herren sin Gud’ (Mosiah 26:4)” (”Inquire of the Lord” [kommentarer vid en kväll med äldste Neal A. Maxwell, 2 feb., 2001], s. 1, www.ldsces.org).

  • När äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum talade till kyrkans ungdomar förklarade han varför äldre medlemmar i kyrkan vägleder dem som är yngre: ”Det är så mycket av det vi gör i kyrkan som är riktat till er, till dem som Mormons bok kallar ’det uppväxande släktet’ (Mosiah 26:1; Alma 5:49). Vi som redan gått den del av livets stig ni nu vandrar på, försöker lära er något av det vi lärt oss. Vi ger uppmuntrande tillrop. Vi försöker varna för fallgropar och faror längs vägen. Om möjligt försöker vi gå med er och hålla er vid vår sida” (Conference Report, apr. 1995, s. 52; eller Nordstjärnan, juli 1995, s. 38).

Mosiah 26:8–12. Varför avböjde kung Mosiah att döma kyrkans medlemmar?

  • När kung Mosiah (som kung och profet) gav Alma myndighet att upprätta kyrkor runt om i landet, tycktes det naturligt för Alma att föra fram olydiga medlemmar i kyrkan inför Mosiah för att dömas. Men kungen, som delegerat prästadömsmyndighet till Alma, markerade att det var Almas ansvar att ta itu med dem som överträder kyrkans lagar. Mosiah behöll domsrätten över dem som bröt landets lagar.

Mosiah 26:20. ”Du skall få evigt liv”

  • Herren tillkännagav att Alma ska ”få evigt liv” (Mosiah 26:20). Profeten Joseph Smith (1805–1844) beskrev den process varigenom detta löfte erhålls: ”Sedan en person har fått tro på Kristus, omvänt sig från sina synder och blivit döpt till syndernas förlåtelse och erhållit den Helige Anden (genom handpåläggning) … och om han sedan fortsätter att ödmjuka sig inför Gud och hungrar och törstar efter rättfärdighet och lever av varje Guds ord, skall Herren snart säga till honom: Son, du skall bliva upphöjd. Då Herren har prövat honom noga och funnit att han är fast besluten att tjäna Herren, trots alla risker och hinder, då skall den personen finna sin kallelse och utkorelse säkerställd, då blir det hans förmån att ta emot den andre Hjälparen, vilken Herren lovat de heliga, som det finns upptecknat i Johannes vittnesbörd” (History of the Church, 3:380).

Mosiah 26:24–28. Känna Herren

  • Äldste Joseph B Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade hur vi kan känna Herren: ”Vi kan välja att känna Herren genom att läsa skrifterna varje dag; genom att kommunicera med honom i brinnande bön minst morgon och kväll, och varje timme eller mer under tider av prövningar, om det behövs, och genom att lyda hans bud. Kom ihåg: ’Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: ”Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom’ (1 Joh 2:3–5.)” (Finding Peace in Our Lives [1995], s. 74).

Mosiah 26:29–30. Bekännelse av synder

  • Syndabekännelsen ingår som en nödvändig del av omvändelseprocessen. Herren förkunnade: ”Härigenom kan ni veta om en människa omvänder sig från sina synder: Se, hon bekänner dem och överger dem” (L&F 58:43).nyckelskriftställe). I Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet (2004), läser vi följande förklaring:

    ”Bekännelse. ’Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet’ (Ords 28:13). En villighet att helt och fullt berätta för Fadern allt du gjort är väsentligt för förlåtelse. Knäböj inför honom i ödmjuk bön och känns vid dina synder. Bekänn din skam och din skuld och vädja sedan om hjälp.

    Man som bekänner för biskopenAllvarliga överträdelser, till exempel överträdelse av kyskhetslagen, kan äventyra ditt medlemskap i kyrkan. Därför behöver du bekänna sådana synder för både Herren och hans representanter i kyrkan. Detta sker under biskopens eller grenspresidentens vård och kanske stavs- eller missionspresidentens, vilken är väktare och domare i kyrkan. Endast Herren kan förlåta synder, men dessa prästadömsledare spelar en viktig roll i omvändelseprocessen. De håller din bekännelse konfidentiell och hjälper dig genom hela omvändelseprocessen. Var fullständigt ärlig mot dem. Om din bekännelse är ofullständig och du bara nämner mindre misstag, kan du inte klara upp en allvarlig överträdelse som du inte nämnt. Ju förr du påbörjar den här processen, desto tidigare kan du finna den frid och glädje som följer på omvändelsens under” ([2004], s. 111).

Mosiah 26:32–36. ”Deras namn utplånades”

  • ”Utplånades” i Mosiah 26:36 syftar på uteslutning. När en medlem i kyrkan begår en allvarlig synd måste Herrens tjänare vidta åtgärder för att hjälpa syndaren genom omvändelseprocessen. Ibland inbegriper detta formella eller informella kyrkliga disciplinära åtgärder. Äldste Dallin H Oaks i de tolv apostlarnas kvorum förklarade:

    ”Kyrkans disciplinära åtgärder uppmuntrar medlemmar att hålla Guds bud. Bara det faktum att de finns … framhåller allvaret och tydliggör meningen med Guds bud. Detta är ytterst viktigt i ett annars eftergivet samhälle …

    Det är herdens ansvar att skydda hjorden. … Det här ansvaret kan fordra att han förnekar [syndaren] gemenskap på lika villkor med de heliga eller till och med tar bort hans medlemskap i hjorden. Som Jesus lärde: ’Om han inte omvänder sig skall han inte räknas bland mitt folk, för att han inte skall kunna förstöra mitt folk, ty se, jag känner mina får och de är räknade.’ (3 Nephi 18:31; se också Mosiah 26:34–36.)” (The Lord’s Way [1991], s. 216, 227).

  • President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet identifierade överträdelser som kan kräva kyrkliga disciplinära åtgärder:

    ”Kyrkans disciplinära åtgärder är inte begränsade till sexuella synder, utan inbegriper andra handlingar som mord, aborter, inbrott, stöld, bedrägeri och annan oärlighet, avsiktlig olydnad till kyrkans regler och föreskrifter, förespråkande eller praktiserande av månggifte, avfall och allt annat okristligt beteende, inklusive trots mot eller förlöjligande av Herrens smorda, som strider mot Herrens lag och kyrkans ordning …

    Med verksamheter som betraktas som avfall från kyrkan som ordet används här, avser att en medlem ’(1) upprepade gånger, tydligt, öppet och avsiktligt motarbetar kyrkan eller dess ledare; (2) framhärdar i att som kyrkans lära förkunna det som inte är kyrkans lära efter att ha tillrättavisats av biskopen eller högre auktoritet eller (3) fortsätter att följa avfällingsgrupper (t.ex. dem som förespråkar månggifte) efter att ha tillrättavisats av biskopen eller högre auktoritet’ (General Handbook of Instructions [1989], s. 10-3)” (Conference Report, okt. 1993, s. 52–53; eller Nordstjärnan, jan. 1994, s. 36).

  • År 1985 utfärdade första presidentskapet en inbjudan till alla att återvända, vilket påminde oss om vår plikt mot dem som fått sina namn ”utplånade”:

    ”Vi är medvetna om att några är inaktiva, om andra som blivit kritiska och är benägna att finna fel samt om andra som blivit berövade likställdheten eller uteslutits på grund av allvarliga överträdelser.

    Alla dessa söker vi nå i kärlek. Vi är ivriga att förlåta i hans anda vilken sade: ’Jag, Herren, förlåter den jag vill förlåta, men av er krävs det att ni förlåter alla människor.’ (L&F 64:10)

    Vi uppmuntrar kyrkans medlemmar att förlåta dem som kan ha förfördelat dem. Till dem som slutat verka i kyrkan och som blivit kritiska säger vi: ’Kom tillbaka. Kom tillbaka och njut vid Herrens bord och smaka åter de söta och mättande frukterna av gemenskap med de heliga.’

    Vi är övertygade om att många har längtat efter att återvända men känt det svårt att göra så. Vi försäkrar er att ni kommer att finna öppna armar som välkomnar er och villiga händer som hjälper er” (Ezra Taft Benson, Gordon B. Hinckley, och Thomas S. Monson, ”An Invitation to Come Back”, Church News, 22 dec. 1985, s. 3).

Mosiah 27:14. En ängel sänd från Gud

  • En av de roller en ängel uppfyller är att kalla ogudaktiga till omvändelse (se Moroni 7:29, 31). Lägg märke till att ängeln inte kom till Alma och Mosiahs fyra söner på grund av deras rättfärdighet utan för att ”hans tjänares böner kan besvaras enligt deras tro” (Mosiah 27:14).

  • Betjäningen av änglar måste vara i harmoni med Guds vilja och äger inte alltid rum i enlighet med den bedjandes tidtabell. President Wilford Woodruff (1807–1898) sade följande om en man som bett om att få besök av änglar:

    President Wilford Woodruff”Jag sade till honom att om han så bad tusen år till Israels Gud om denna gåva skulle den inte beviljas, såvida inte Herren hade ett motiv för att sända en ängel till honom. Jag sade till honom att Herren aldrig har sänt eller aldrig kommer att sända en ängel till någon bara för att tillfredsställa personens önskan om att se en ängel. Om Herren sänder en ängel till någon, sänder han den för att utföra ett verk som inte enbart kan utföras genom betjäning av en ängel. Jag sade till honom att detta var min åsikt. Herren hade sänt änglar till människorna från världens skapelse, vid olika tidpunkter, men alltid med ett budskap eller med någonting att utföra som inte annars kunde utföras. Jag gick igenom för honom de tidpunkter då änglar uppenbarat sig för människorna. Naturligtvis nämnde jag den ängel som besökte Joseph Smith. Johannes Uppenbararen sade att de i sista dagarna skulle en ängel flyga högt uppe i himlen med ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden. Anledningen till att det krävdes en ängel för att utföra detta verk var att evangeliet inte fanns på jorden. Evangeliet och prästadömet hade tagits bort från människorna. Sålunda var Gud tvungen att återställa det igen.

    Nu, jag har alltid sagt, och jag vill säga det till dig, att den Helige Anden är vad varje Guds helig behöver. Det är långt viktigare att en man har denna gåva än att han betjänas av änglar, såvida det inte är nödvändigt för en ängel att undervisa honom om någonting som han inte blivit undervisad om” (”The Administration of Angels”, i Brian H. Stuy, sammanst. av Collected Discourses, 5 delar [1987–1992], 5:233).

Mosiah 27:22–23. Hjälpa dem som gått vilse

  • Man som rådgör med biskopenNågot av det viktigaste som Gud kräver av dem som han kallar att tjäna är att hjälpa dem som gått vilse att komma tillbaka till hjorden. Under sin tid i de sjuttios kvorum förmedlade äldste Theodore M. Burton (1907–1989) sina känslor om detta heliga arbete: ”Jag har fått frågan: ’Är det inte deprimerande att tvingas gå igenom människors synder och överträdelser vilka är inblandade i sådana svårigheter?’ Det skulle det vara om jag letade efter synder och överträdelser. Men jag arbetar med människor som omvänder sig. Dessa är söner och döttrar till Gud som begått felsteg — vissa av dem mycket allvarliga. Men de är inte syndare. De var syndare i det förgångna, men har genom bitter erfarenhet lärt sig vilken bedrövelse som kommer av olydnad mot Guds lagar. Nu är de inte längre syndare. De är Guds omvända barn som önskar komma tillbaka till honom och som strävar efter att göra det. De har gjort sina misstag och har betalat för dem. Nu söker de förståelse och kärlek och önskar bli accepterade” (Conference Report, okt. 1985, s. 80–81; eller se Nordstjärnan, nr 2 1986, s. 48–49).

Mosiah 27:25. Bli född på nytt

  • President Ezra Taft Benson (1899–1994) gav oss en viktig påminnelse i samband med att vi strävar efter att födas på nytt och bli lika vår Frälsare Jesus Kristus:

    ”Vi måste vara på vår vakt när vi strävar efter att bli mer och mer gudalika, så att vi inte blir missmodiga och förlorar hoppet. Att bli Kristuslik är en livstids strävan och mycket ofta handlar det om långsam tillväxt och förändring, nästan omärklig. I skrifterna finns sällsamma uppteckningar om personer vars liv förändrats på ett dramatiskt sätt, som om det skedde på ett ögonblick: Alma den yngre, Paulus på vägen till Damaskus, Enos när han bad långt in på natten, kung Lamoni. Sådana häpnadsväckande exempel på kraften att även förändra dem som nedsjunkit i synd hjälper oss att tro att försoningen är tillgänglig även för de mest förtvivlade.

    Vi måste emellertid vara försiktiga när vi talar om dessa märkliga förändringar. Fastän de verkligen hänt hör det mer till undantagen att något sådant sker. För varje Paulus, för varje Enos och för varje kung Lamoni finns det hundratals och tusentals som finner omvändelseprocessen mycket mer invecklad och inte alls så märkbar. Dag efter dag kommer de närmare Herren, utan att de egentligen inser att de bygger upp ett gudalikt liv. De lever stillsamma liv med godhet, tjänande och förpliktelse. De liknar de lamaniter om vilka Herren sade att de döptes ’med eld och med den Helige Anden, och de visste det inte.’ (3 Nephi 9:20; kursivering tillagd)” (”En mäktig förändring i våra hjärtan”, Nordstjärnan, mars 1990, s 7).

  • För ytterligare information om ämnet att bli född på nytt och erfara en mäktig förändring i hjärtat, se kommentaren till Mosiah 5:2 (se sidan 141), Alma 5:12–14 (se sidan 174), och Alma 36:17–21 (se sidan 230).

  • Äldste Dallin H. Oaks talade om betydelsen av att födas på nytt:

    ”Frågan om en person är frälst gäller ibland om den personen är ’född på nytt’. Att bli ’född på nytt’ är en vanlig beskrivning i Bibeln och Mormons bok. Som jag sade tidigare lärde Jesus att den som inte blir ’född på nytt’ (Joh 3:3) av vatten och Anden inte kan komma in i Guds rike (se Joh 3:5). I Mormons bok undervisas på många ställen om att vi måste bli ’födda på nytt’ eller ’födda av Gud’ (Mosiah 27:25; se v. 24–26; Alma 36:24, 26; Mose 6:59). Som vi förstår dessa skriftställen måste vårt svar på frågan om vi har blivit födda på nytt bli ett klart ’ja’. Vi föddes på nytt när vi ingick förbund med vår Frälsare genom att födas av vatten och Anden och genom att ta på oss Jesu Kristi namn. Vi kan förnya denna pånyttfödelse varje sabbat när vi tar del av sakramentet.

    Sista dagars heliga betygar att de som fötts på nytt på detta sätt är andligen födda söner och döttrar till Jesus Kristus (se Mosiah 5:7; 15:9–13; 27:25). Men för att förverkliga de välsignelser som hör till denna pånyttfödelse, måste vi ändå hålla våra förbund och hålla ut till slutet. Emellertid har vi genom Guds nåd fötts på nytt som nya skapelser med nya andliga föräldrar och med möjlighet till en härlig arvedel” (Conference Report, apr. 1998, s. 77; eller se Nordstjärnan, juli 1998, s. 61–62).

Mosiah 27:28. Efter många prövningar kommer välsignelsen

  • Även om Alma den yngre behövde kämpa sig igenom många bedrövelser var slutresultatet av hans omvändelse intensiv och utomordentligt stor glädje (se Alma 36:21). Följande översikt bidrar till att illustrera följderna av Almas omvändelse:

    Före

    Efter

    ”Köttsliga och fallna”, ”bli förskjutna” (Mosiah 27:25–27; Alma 36:11)

    Återlöst av Gud, ”född av Anden” (Mosiah 27:24–25; Alma 36:23)

    ”Kämpat mig igenom många prövningar” (Mosiah 27:28)

    Bortryckt ”ur en evig eld” (Mosiah 27:28)

    I ” bitterhetens galla och ondskans bojor” (Mosiah 27:29)

    ”Återlösts från bitterhetens galla och ondskans bojor” (Mosiah 27:29)

    ”I den mörkaste avgrund” (Mosiah 27:29)

    Se ”Guds förunderliga ljus” (Mosiah 27:29)

    ”Plågades av evig pina” (Mosiah 27:29)

    ”Själ lider inte mer” (Mosiah 27:29)

    ”Sönderslets av minnet” av sina många synder (Alma 36:17)

    Inte längre ”söndersliten av minnet” av sina synder (se Alma 36:19)

    Kände intensiv och bitter smärta (Alma 36:20–21)

    Kände intensiv och ljuvlig glädje (Alma 36:20–21)

    Själen plågad av fasa över tanken att befinna sig i Guds närhet (Alma 36:14–15)

    Själen längtade efter att vara i Guds närhet (Alma 36:22)

    Se Mormons bok: Evangeliets lära — Lärarhandledning (1999), s. 92.

  • Äldste Jeffrey R. Holland förklarade att vi måste inse att priset för synd är högt och att även om omvändelsen kan vara svår är slutresultatet alltid värt mycket mer än det kostade:

    ”Vi lär oss att omvändelsen är en mycket smärtsam process. Alma medgav själv att han kämpat sig ’igenom många prövningar och omvänt [sig] nästan till döds’, att han förtärdes av en ’evig eld … Jag var i den mörkaste avgrund’, sade han. ’Min själ plågades av evig pina’ (Mosiah 27:28–29). …

    I tre till synes ändlösa dagar och nätter var han plågad ’med en fördömd själs kval’ (Alma 36:16), en smärta så verklig att han var fysiskt oförmögen och andligt terroriserad av det som tycktes vara hans slutliga öde. Ingen bör tro att förlåtelsens gåva helt uppnås utan betydande ansträngning från den som blir förlåten. Ingen bör vara dåraktig nog att synda villigt och lättsinnigt i tron att förlåtelse är lätt att få.

    Omvändelse inbegriper av nödvändighet lidande och sorg. Den som tänker annorlunda har inte läst om den unge Almas liv, inte heller personligen försökt omvända sig. I omvändelseprocessen beviljas vi bara en smak av det lidande vi skulle utsättas för om vi underlåter att vända oss bort från ondskan. Denna smärta, även om den är tillfällig för den botfärdige, är den bittraste kalk som finns. Ingen man eller kvinna bör vara dåraktig nog att tro att den går att smutta på, om än kortvarigt, utan konsekvenser …

    Vi får veta att när omvändelsen är fullständig föds vi igen och lämnar för alltid bakom oss det vi en gång var. För mig är inget av de många tillvägagångssätten för att undervisa om omvändelsen mera undermåligt än det välmenande påståendet att ’även om en spik kan avlägsnas från en trästolpe kommer det alltid att finnas ett hål i stolpen’. Vi vet att omvändelsen (borttagandet av denna spik om man så vill) kan vara en mycket lång och smärtsam och svår uppgift. Olyckligtvis har somliga aldrig motivationen att ge sig in på det. Vi vet till och med att det finns några mycket få synder som det inte går att omvända sig från. Men närhelst omvändelsen är möjlig, och dess fordringar trofast efterföljs och fullföljs, finns det inget ’hål kvar i stolpen’ av den enkla anledningen att det inte längre är samma stolpe. Det är en ny stolpe. Vi kan börja igen, helt rena, med en ny vilja och ett nytt sätt att leva” (However Long and Hard the Road [1985], s. 83–84).

Mosiah 28:3. ”Frälsning skulle förkunnas för varje levande varelse”

  • President Howard W. Hunter (1907–1995) beskrev hur önskan att dela med sig av evangeliet är en naturlig följd av personlig omvändelse:

    ”Vi har exemplet med Mosiahs fyra söner — Ammon, Aron, Omner och Himni — som fick förlåtelse för sina synder genom försoningen och därefter verkade i åratal bland lamaniterna för att föra dem till Kristus. Det står i uppteckningen att de inte kunde stå ut med tanken på att någon själ skulle förgås (se Mosiah 28:3). …

    En viktig indikator på ens personliga omvändelse är önskan att dela med sig av evangeliet till andra. Av den anledningen gav Herren ansvaret till varje medlem i kyrkan att vara missionärer” (The Teachings of Howard W. Hunter, red. av Clyde J. Williams [1997], s. 249).

  • Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum föreslog ett effektivt sätt varpå kyrkans medlemmar kan sprida evangeliet idag: ”Nyckeln till framgångsrikt medlemsmissionärsarbete är att utöva tro. Ett sätt ni kan visa er tro på Herren och hans löften är att under bön bestämma ett datum då ni ska ha någon som missionärerna kan undervisa. Jag har fått hundratals brev från medlemmar som har utövat sin tro på detta enkla sätt. Även om en familj inte hade någon särskild person i åtanke som de kunde berätta om evangeliet för, så bestämde de ett datum, bad och pratade sedan med många människor. Herren är den gode herden och han känner sina får som är redo att lyssna till hans röst. Han vägleder oss när vi ber om hans gudomliga hjälp att dela med oss av hans evangelium” (Conference Report, apr. 2006, s. 89; eller Liahona, maj 2006, s. 86).

    Missionärer som talar till en man

Mosiah 28:11–20. Den jareditiska uppteckningen och siarstenarna

  • President Joseph Fielding Smith (1876–1972) tog upp Mosiahs användning av uttydarna för översättningen av den jareditiska uppteckningen:

    ”Limhis folk förde fram en uppteckning till Mosiah, ’… inristad på plåtar av metall’, [Mosiah 21:27] vilken uppteckning Mosiah översatte med hjälp av ’två stenar som var fastsatta i två infattningar i en båge’ …

    Tillsammans med ’bröstplåten’ och plåtarna till Mormons bok tog Joseph Smith emot Urim och Tummim, vilka gömdes av Moroni för att komma fram i de sista dagarna som ett sätt varigenom den forntida uppteckningen skulle kunna översättas, vilket var den Urim och Tummim som gavs till Jareds broder [se L&F 17:1]” (Answers to Gospel Questions, sammanst. av Joseph Fielding Smith Jr., 5 delar [1957–1966], 1:161–162).

Mosiah 29:26–27. Faran med att majoriteten väljer ”det som inte är rätt”

  • Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum varnade för att vi inte får vara likgiltiga inför ogudaktigheten i samhället, eftersom undergång väntar nationer som väljer orättfärdighet:

    ”När det som tidigare var den mindre delen av folkets röst i stället blir mer dominerande, följer Guds domar, samt följderna av dåraktig själviskhet (se Mosiah 29:26–27).

    Kulturens nedgång accelererar när särintressen i samhället blir likgiltiga för värderingar som tidigare var allmänt accepterade. Förändringen underlättas av de likgiltiga eller eftergivna medan samhället försiktigt leds ned till helvetet (se 2 Nephi 28:21). En del kanske inte deltar i nedgången men ställer sig vid sidan om, fastän de en gång kunde ha hejdat utvecklingen, vilket är deras medborgerliga rättighet …

    Det är faktiskt vår plikt att notera avslöjande tecken på utvecklingen i samhället …

    För det som händer under kulturers nedgång och fall är både ledare och medlöpare ansvariga. Historiskt sett är det naturligtvis lätt att kritisera dåliga ledare, men vi bör inte bevilja deras efterföljare fribrev. Annars kan de i sitt rationaliserande säga att de bara följde order, medan ledarna begärde efterföljare! Det krävs emellertid mycket mer än så av efterföljare i ett demokratiskt samhälle där den enskildes karaktär betyder så mycket hos både ledare och efterföljare” (Conference Report, apr. 1999, s. 28–30; eller Liahona, juli 1999, s. 27, 28).

  • President Boyd K. Packer talade också om aktuella trender av förvrängd tolerans:

    ”Toleransens dygd har förvrängts och upphöjts till en så framträdande position att den tycks vara likvärdig med och till och med ännu högre värderad än moral. Det är en sak att vara tolerant, till och med förlåtande inför individuellt uppförande. Det är en helt annan sak att kollektivt lagstifta och legalisera för att skydda ett omoraliskt beteende som kan försvaga, till och med förgöra familjen.

    Det är en farlig fälla när tolerans upphöjs till att skydda deras rättigheter vars uppförande äventyrar familjen och skadar rättigheterna för större delen av folket. Vi håller på att hamna farligt nära det tillstånd som beskrivs av profeten Mosiah [i Mosiah 29:26–27]” (”Children of God”, BYU Women’s Conference, 5 maj 2006, s. 6).

Mosiah 29:41–44. Domarnas regering

  • Den förändring i styrelse som instiftades av kung Mosiah var så betydelsefull att från och med denna tidpunkt fram till Kristi födelse (se 3 Nephi 2:8) upptecknade nephiterna sin tid i relation till begynnelsen av domarnas regering. Tidigare räknade nephiterna tiden utifrån det år då Lehi lämnade Jerusalem.

Frågor att begrunda

  • Vad tror du motiverar dem som fullständigt omvänt sig att sprida evangeliet till andra?

  • Varför tror du att det är viktigt att föra uppteckningar i våra familjer och i kyrkan?

Föreslagna uppgifter

  • Erbjud dig att hålla en hemaftonslektion om Alma den yngres och Mosiahs söners omvändelse i Mosiah 27–28. Uppmana dem du undervisar att tillämpa de principer som Alma och Mosiahs söner visade prov på och som återfinns i Mosiah 27:32–36; 28:3.

  • Gör en speciell anteckning i din dagbok som beskriver en ”hjärtats förändring” som du var med om då ditt vittnesbörd utvecklades.