Kapitel 11

2 Nephi 17–24

Inledning

Att förstå de skrifter av Jesaja som Nephi citerade kräver flitiga studier och ansträngningar från din sida. Använd kommentaren och din kunskap om evangeliet för att tillämpa Jesajas profetior och syner angående de sista dagar som föregår Kristi andra ankomst. Var uppmärksam på hur Jesu Kristi födelse, hans liv och mission, och den ödeläggelse och de domar som ska drabba de ogudaktiga i de sista dagarna förbereder världen för hans ankomst. Ge noga akt på de skriftställen som beskriver omständigheterna vid återställelsen. Ta dessutom reda på hur den onda världen uppför sig enligt vad Jesaja förutsåg. Att känna igen den ogudaktighet i de sista dagarna som det profeterades om hjälper dig att fatta rättfärdiga beslut och undvika de svåra straffdomar som drabbar de orättfärdiga.

Uttalanden

2 Nephi 17:1–24 Överblick och bakgrund

• Många har svårt att förstå Jesajas skrifter på grund av hans profetiors tvåfaldiga natur. Å ena sidan har dessa profetior ett direkt samband med Jesajas kallelse som profet och den situation som var rådande på hans tid och i hans miljö. Å andra sidan använde han samma händelser för att beskriva händelser i tidens mitt såväl som i de sista dagarna. Det är till stor hjälp att känna till det historiska, geografiska och politiska sammanhang som Jesaja profeterade i (se 2 Nephi 25:5–6).

  När Jesaja profeterade fanns det två kungariken med israeliter — det södra riket Juda och det norra riket Israel (även kallat Efraim). Ett tredje land, Syrien, var ibland en fiende och ibland en allierad till antingen Israel eller Juda eller båda (se Handledning för skriftstudier: ”Kronologisk översikt”, s. 107–108). Man refererade till dessa länder på följande sätt:

  Land	Huvudstad	Territorium eller stam	Ledare
  Juda	Jerusalem	Juda	Ahas, från Davids hus
  Syrien	Damaskus	Aram	Resin
  Israel	Samaria	Efraim	Peka, Remaljas son

  

  Medelhavet

  Galileiska sjön

  Döda havet

  Syrien

  Damaskus

  Israels norra rike

  Samaria

  Norra stammar

  Efraim

  Ruben

  Levi (del)

  Dan (del)

  Naftali

  Gad

  Aser

  Isaskar

  Sebulon

  Manasse

  Södra riket Juda

  Jerusalem

  Södra stammar

  Juda

  Benjamin

  Simeon

  Levi (del)*

  Dan (del)

  Rättfärdiga medlemmar från alla stammar (2 Krön 11:16–17)

  N

• Jesajas kallelse som profet kom under en tid då Juda och Israel försvagades beträffande makt och välgång. Det norra riket Israel (Efraim) hade bildat en allians med Syrien för ömsesidig styrka och skydd mot det segerrika imperiet Assyrien. När Juda vägrade gå med i alliansen blev det angripet av Israel och Syrien (se 2 Nephi 17:1).

  Jesaja fick uppmaningen att varna Ahas, kungen i Juda, för att söka politiska allianser till försvar för sitt folk, men Ahas förkastade Herrens varning (se 2 Kung 16:7–20). Ahas ingick en överenskommelse med den assyriske kungen, Tiglat-Pileser II (Pul), och Juda blev en vasallstat som betalade skatt till Assyrien för att undkomma hotet från Syrien och Israel. Men Assyrien uppslukade gradvis de mindre rikena. Först Damaskus (Syrien) som föll 732 f.Kr., därefter Samaria (Israel) år 722 f.Kr., och även hela Juda, förutom Jerusalem, erövrades av Assyrien år 701 f.Kr.

  Många av Jesajas profetior uppfylldes under hans egen tid (se 2 Kung 16–18), vilket visar sig i det forntida Israels och Judas historia. En noggrann läsning av 2 Nephi 17–24 (se också Jesaja 7–14) tillsammans med kapitelinledningarna visar att Jesajas profetior också hänför sig till Herren Jesu Kristi andra ankomst och de domar som föregår denna underbara, förväntade händelse.

• Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum noterade att Jesajas profetior ”uppfylldes på många olika sätt” under de generationer som följde, och den Helige Andens roll i att förstå dessa viktiga skrifter: ”Jesajas bok innehåller ett flertal profetior som tycks ha uppfyllts på många olika sätt. En uppfyllelse tycks inbegripa folket på Jesajas tid eller omständigheterna under nästkommande generation. En annan betydelse, ofta symbolisk, tycks syfta på händelser i tidens mitt. … Ännu en annan betydelse eller uppfyllelse av samma profetia tycks syfta på händelser som åtföljer Frälsarens andra ankomst. Det faktum att många av dessa profetior kan ha många olika betydelser understryker vikten av att söka uppenbarelse från den Helige Anden för att få hjälp med att tolka dem” (”Scripture Reading and Revelation”, Ensign, jan. 1995, s. 8).

2 Nephi 17:2. Davids hus

• I 2 Nephi 17:2 syftar ”Davids hus” på kung Ahas, en ättling till kung David och arvinge till tronen i Juda rike.

• Syrien hade bildat en allians med Efraim, det norra riket i Israel.

• Uttrycket ”hans hjärta skälvde” visar att Ahas och hans folk blev rädda när de fick veta att Syrien och Efraim hade slagit sig samman.

2 Nephi 17:3. Möte vid övre dammen

• Namnet på Jesajas son Sear-Jasub betyder ”en kvarleva skall vända om” (se 2 Nephi 20:21–22; Jesaja 7:3a).

• Ahas kan ha kontrollerat stadens vattenförråd i händelse av belägring under krig.

• Valkarfältet var en plats där kläder tvättades.

2 Nephi 17:4. ”Rykande brandfacklor”

• Beskrivningen av kungarna Resin och Peka i 2 Nephi 17:4 som ”rykande brandfacklor” ger bilden av en fackla som brunnit ut, en symbol för förbrukad styrka. Resin och Peka var faktiskt maktlösa och snart skulle de komma att krossas av Assyrien.

2 Nephi 17:6. ”Mot Juda”

• Att hemsöka innebär att irritera eller plåga.

• Uttrycket ”göra en bräsch” visar att Syrien och Efraim skulle försöka tvinga sig fram till Jerusalem.

• Tabals son var en syrier som utvaldes av Syrien och Efraim till marionettregent över Jerusalem.

2 Nephi 17:8. ”Efraim vara krossat”

• Det norra riket Israel erövrades av Assyrien år 722 f.Kr., och många av invånarna (idag kända som Israels förlorade stammar) fördes bort. Fångar från andra länder omlokaliserades till området och så småningom ingick de blandäktenskap med de kvarvarande israeliterna och kom att kallas för samariter. ”Efraim vara krossat” ägde rum som profeterat och inom en tidsrymd av 65 år fanns inte Efraim mer.

2 Nephi 17:9–14 ”Herren själv skall ge er ett tecken”

• Det hebreiska ordet för jungfru (’almah) betyder bokstavligen ”ung kvinna” vilket också har bibetydelsen jungfru.

  

• Immanuel, ett namn för Jesus Kristus, kommer från hebreiska ord med betydelsen ”Gud med oss”. Immanuel är en namntitel som gavs som ett tecken på Guds befrielse (se Jesaja 7:14). Jesajas hänvisning till Immanuel hade både en tänkbar historisk betydelse och en profetisk betydelse. I dess mest omedelbara betydelse kunde det syfta på ett barn som skulle födas på Jesajas tid vars myndighetsålder utgjorde ett tecken (se 2 Nephi 17:16–19). I dess viktigaste profetiska betydelse blev Immanuel identifierat av Matteus som en profetia om Jesu födelse till jorden (se Matteus 1:18–25). Namnet förekommer också i de sista dagarnas skrifter (se 2 Nephi 17:14; 18:8; L&F 128:22). (För ytterligare information, se Handledning för skriftstudier, ”Immanuel”, s. 82; Bible Dictionary, ”Immanuel”, s. 706.)

• 

  © 1987 Greg K. Olsen

  Avsikten med ”Gud med oss” var att lova kung Ahas att om han återvände till Herren skulle Gud hjälpa honom. Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum förklarade hur detta också blev en annan sinnebild för Frälsaren: ”Det finns flerfaldiga eller parallella element i denna profetia, liksom med så mycket annat i Jesajas skrifter. Den mest omedelbara betydelsen var troligen inriktad på Jesajas hustru, en ren och god kvinna som födde en son vid ungefär denna tidpunkt. Barnet blev en sinnebild för det större, senare uppfyllandet av den profetia som skulle förverkligas i och genom Jesu Kristi födelse. Symbolismen i den tvåfaldiga profetian får ännu större betydelse när vi inser att Jesajas hustru kan ha varit av kungligt blod, och därför skulle hennes son ha varit av kunglig härkomst genom Davids linje. Här är igen en sinnebild, en förebild för den större Immanuel, Jesus Kristus, den högste sonen till David, den kunglighet som skulle födas av en bokstavlig jungfru. Faktum är att hans titel Immanuel skulle föras vidare till de sista dagarna och komma att tillämpas på Frälsaren i kapitel 128 vers 22 av Läran och förbunden” (Christ and the New Covenant [1997], s. 79).

  Teman	Jesaja 7:14–17 (2 Nephi 17:14–17)	Jesaja 8:3–7 (2 Nephi 18:3–7	Matteus 1:21
  Mor	Jungfru	Profetissa	Hon (Maria)
  Befruktning	Skall bli havande	Blev havande	Skall föda
  Barnet är en son	Föda en son	Födde en son	En son
  Namngivande av son	Ge honom namnet Immanuel	Ge honom namnet Maher-salal Has-bas	Ge honom namnet Jesus

  Donald W. Parry, Jay A. Parry, Tina M. Peterson, Understanding Isaiah (1998), s. 74.

2 Nephi 17:16–22. Efraims och Syriens undergång

• I kontrast till löftet att Juda inte helt skulle gå under, profeterade Jesaja det norra rikets fall, ”det land du avskyr”, som angrep Ahas (2 Nephi 17:16). Vid denna tidpunkt dödades de två kungarna i norr av assyrierna.

• De två nationerna Efraim och Syrien skulle komma att förgöras av assyrierna. Syriens undergång ägde rum år 732 f.Kr. och Efraims följde därpå år 722 f.Kr. Som äldste Holland påpekade (se kommentaren till 2 Nephi 17:14 på sidan 81) skulle det historiska barnet på Jesajas tid vara ungefär 12 eller 13 år, den ålder som fastställdes av den judiska lagen för moralisk ansvarighet.

2 Nephi 17:20. Raka huvudet och skägget

• Att raka huvudet och skägget gjordes vanligen för att sörja dödsfall i familjen. Men att tvångsklippa en fånge var en förolämpning och pekade ut vem som befann sig i underläge.

2 Nephi 17:22. ”Gräddmjölk och honung”

• Gräddmjölk och honung kan tyckas vara lyxvaror men landet var ödelagt av assyrierna (se 2 Nephi 17:23). Följaktligen behövde de överlevande leva av landet som nomadiska beduiner med inga skördar att äta av. Gräddmjölk och honung syftade troligen på den smörkrämsliknande youghurt som kom från getter eller får och den vildhonung som gick att finna.

2 Nephi 18. Assyrien, Herrens redskap

• Kapitel 18 i 2 Nephi utgör en fortsättning på de historiska händelser som introducerades i kapitel 17. Återigen varnades Juda av Jesaja för allianser eftersom, som han profeterade, de skulle vara ineffektiva. Det messianska löftet om Immanuel (”Gud med oss”) var det som skulle vinna seger för dem. Den assyriska invasionen skulle infinna sig men Juda skulle ändå överleva. Jesaja avslutade sina skrifter med en varning för de falska lärdomar och sedvänjor som skulle fjärma Juda från de bud som uppenbarats för dem.

2 Nephi 18:1. Maher-salal Has-bas

• Namnet på Jesajas son, Maher-salal Has-bas betyder ”undergången är nära förestående” (se 2 Nephi 20:6). Namnet symboliserar troligen att Assyrien skulle komma för att förgöra Israel (se Jesaja 8:1 fotnot d i King James Bible).

2 Nephi 18:3. Profetissa

• Begreppet profetissa syftar på Jesajas hustru. Hon kan ha haft profetisk förmåga, och hennes son är troligen den första uppfyllelsen av den profetia som upptecknades i 2 Nephi 17:14.

2 Nephi 18:4. ”Kunskap att ropa”

• Beskrivningen ”barnet skall inte ha kunskap att ropa: Min far och min mor” syftar på Jesajas son Maher-salal Has-bas vid omkring två års ålder. År 732 f.Kr. blev Syrien och den norra delen av Samarien (Israel) förstört av Assyrien. Israel var inte helt besegrat förrän 722 f.Kr.

2 Nephi 18:6–7 ”Siloas vatten, som flyter så stilla”

• En kommentar förklarar en tänkbar betydelse av jämförelsen mellan ”Siloas vatten, som flyter så stilla” (2 Nephi 18:6) och de ”väldiga och många” (vers 7) flodvattnen: ”Jesaja beskriver och jämför därefter två former av vatten — Siloas mjuka och stilla vatten i närheten av tempelberget i Jerusalem, och Eufrats vatten, en stor flod som ofta svämmar över. Siloas vatten är kontrollerat och inbjudande, medan Eufrats är farligt och destruktivt. Siloas vatten skänker liv åt dem som dricker av det medan Eufrat bringar död åt dem som sugs in i dess strömmar. Jesajas bilder av de två vattnen är symboliska: den förra syftar på Jesus, himlens Konung, som liknas vid livets vatten; den senare på Assyriens kung som leder sina stora, destruktiva härar och ’övertäcker landet [som en översvämning] och förstör städerna och dem som bor i dem’ (se Jeremia 46:8). Eftersom invånarna i Juda hade förkastat Jesus, eller Siloas vatten, satte Herren Assyriens kung över dem, eller det väldiga flodvatten som skulle svämma över deras stränder och täcka hela landet med sin förgörande kraft” (Donald W. Parry, Jay A. Parry, Tina M. Peterson, Understanding Isaiah [1998], s. 83).

2 Nephi 18:8. ”Ända upp till halsen”

• Den symboliska formuleringen ”ända upp till halsen” visar att Assyriens kung skulle erövra Juda länder, ja, ända till Jerusalem. År 701 f.Kr. hade Assyrien invaderat hela Juda förutom dess huvudstad.

2 Nephi 18:8, 10. ”Gud är med oss”

• När Assyrien invaderade Juda tycktes allt förlorat, men Immanuel, eller ”Gud är med oss”, förhindrade Jerusalems förstöring (2 Nephi 18:10). I Jesaja 37:33–36 beskrivs denna mirakulösa händelse då inte ens en pil flög över murarna.

2 Nephi 18:14. En helgedom, ”en stötesten”

• Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum påpekade förmågan hos ”Immanuel” att både frälsa och fördöma: ”När Israels klippa kommer blir han en helgedom för de rättfärdiga, de kommer att finna frid och trygghet under hans evangeliums tak, men han blir en stötesten och en förargelsens klippa (också en fälla och en snara) för de upproriska och olydiga i Jerusalem och i hela Israel. De kommer att snava och falla på grund av honom, de kommer att ta anstöt av hans lärdomar och bli fördömda och snärjda och bortförda för att ha förkastat dem” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 del. [1971–1973], 3:292–293).

2 Nephi 18:17. ”Jag vill vänta på Herren”

• Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum talade om den andliga styrka som blir följden då vi sätter vår lit till Herren:

  ”När vi sätter vår tro och tillit till Herren, måste vi kämpa mot vår smärta dag för dag och ibland timma för timma eller till och med minut för minut, men till sist förstår vi det underbara råd som gavs till profeten Joseph Smith, när han kämpade med sin känsla av övergivenhet och isolering i Libertyfängelset:

  ’Min son, frid vare med din själ. Dina motgångar och dina lidanden skall endast vara ett ögonblick,

  och därefter skall Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden. Du skall triumfera över alla dina fiender’ (L&F 121:7–8).

  Mina kära bröder och systrar, när smärta, prövningar och motgångar kommer i ert liv, närma er då Frälsaren. ’Vänta på Herren … sök efter honom’ (se Jesaja 8:17; 2 Nephi 18:17). ’De som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta’ (Jesaja 40:31). Läkedom ges i Herrens tid och på Herrens sätt. Var tålmodiga” (Conference Report, okt. 1998, s. 19; se också Nordstjärnan, jan. 1999, s. 19).

2 Nephi 18:19. ”Andebesvärjarna och häxmästarna som piper”

• Under dessa mörka tider tog folket sin tillflykt till de dödas andar istället för att förlita sig på Herren. Häxmästarnas pipande och mumlande syftar på de knarrande lätena och de framviskade sångerna från ett medium som antas kontakta de döda.

2 Nephi 19. ”Ett barn blir oss fött”

• När assyrierna gick till angrepp mot alliansen mellan Israel (Efraim) och syrierna så förstörde de Damaskus och erövrade den norra region i Israel, som senare kallades Galiléen (se 2 Kung 15:27–31). Texten i 2 Nephi 19:1 beskriver denna händelse som ett ”lidande” som förde med sig ”dunklet”. Trots invasionen och hotet det utgjorde för det övriga Israel och för Juda i söder, profeterade Jesaja om Messias ankomst till denna region som ankomsten av ett ”stort ljus” (2 Nephi 19:2). De landområden som övertogs av Sebulons och Naftalis stammar låg i norra Israel, eller Galiléen, där Jesus växte upp och tillbringade större delen av sin verksamhet. Matteus och Johannes såg i det faktum att Messias bodde i Galiléen uppfyllelsen av Jesajas profetia (se Matteus 4:12–16; Johannes 1:5).

2 Nephi 19:6–7. ”På hans axlar skall herradömet vila”

• Äldste Jeffrey R. Holland skrev om uppfyllelsen av Jesajas profetia i 2 Nephi 19:6–7, att den både berörde försoningen och tiden för tusenårsriket: ”Det faktum att herradömet skulle komma att vila på hans axlar intygar det som hela världen en dag kommer att erkänna — att han är herrarnas Herre och konungarnas Konung och att han en dag kommer att regera över jorden och sin kyrka personligen, med allt det majestät och de heliga kläder som tillhör ett heligt överhuvud och en högpräst. Alla kan finna tröst i det faktum att eftersom styret — och bördorna som hör samman med det — kommer att vila på hans axlar, kommer de till stor del att lyftas från våra egna axlar. Detta är ännu en hänvisning i Jesaja om försoningen, att våra bördor ska lyftas av (eller åtminstone i denna hänvisning, våra timliga bördor) och läggas på Kristi axlar” (Christ and the New Covenant, s. 80).

  2 Nephi 19:6–7

  Hur kan var och en av titlarna som tillskrivs Herren Jesus Kristus bidra till ny insikt om vår Frälsare?

• Äldste Jeffrey R. Holland hjälpte oss också förstå betydelsen av de olika titlar som tilldelas Herren Jesus Kristus:

  ”Som ’Underbar, Rådgivare’ är han vår medlare, vår förespråkare, som försvarar vår sak i himlens domstol. Herren ’står upp för att vädja för och för att döma folket’ påminde Jesaja (och Nephi) tidigare [2 Nephi 13:13]. Lägg märke till den underbara omtanken från vår rådgivare och förespråkare i det här avsnittet av de sista dagarnas skrifter:

  ’Lyssna till honom som är förespråkaren hos Fadern, han som för er talan inför honom,

  och säger: Fader, se hans lidanden och död som inte begick någon synd, i vilken du fann gott behag. Se din Sons blod som blev utgjutet, blodet från honom som du utgav för att du själv skulle kunna förhärligas.

  Fader, skona därför dessa mina bröder som tror på mitt namn, så att de kan komma till mig och få evigt liv’ [L&F 45:3–5].

  Naturligtvis, som Jesaja påpekade, är Kristus inte bara medlare utan också domare [se Mosiah 3:10; Moroni 10:34; Mose 6:57]. Det är i denna roll som domare som vi kan finna ännu större mening i Abinadis upprepade ord om att ’Gud själv’ ska komma ner för att återlösa sitt folk [Mosiah 13:28; se också Mosiah 13:34; 15:1; Alma 42:15]. Det är som om domaren i denna himmelens stora rättssal, ovillig att be någon annan än sig själv bära de skyldiga människors bördor som står i förhörsbåset, tar av sig sina domarkläder och kommer ner till jorden för att ta emot deras slag personligen. Kristus som barmhärtig domare är ett lika vackert och underbart begrepp som Kristus som rådgivare, medlare och förespråkare.

  ’Mäktig Gud’ förmedlar någonting av Guds makt, styrka, allmakt och oövervinnerliga inflytande. Jesaja ser honom som alltid i stånd att övervinna följderna av synd och överträdelse hos hans folk och för alltid triumfera över alla eventuella förtryckare av Israels barn.

  

  ’Evig Fader’ understryker den grundläggande läran att Kristus är en Fader — Skapare av ett oändligt antal världar, Fadern till återställt fysiskt liv genom uppståndelsen, Fadern till evigt liv för sina andligt födda söner och döttrar, och den som verkar för Fadern (Elohim) genom gudomligt förlänad auktoritet. Alla bör sträva efter att födas av honom och bli hans söner och döttrar [se Mosiah 5:7].

  Slutligen, med begreppet ’Fridsfurste’ glädjer vi oss åt att när Kungen anländer kommer det inte att finnas några fler krig i det mänskliga hjärtat eller bland världens nationer. Detta är en fredlig konung, konungen i Salem, den stad som senare skulle bli Jeru-Salem. Kristus skänker frid åt dem som tar emot honom i jordelivet vilken tidsålder de än lever i, och han skänker frid till alla som är i hans tusenåriga härlighetsrike och hans rike därefter” (Christ and the New Covenant, s. 80–82).

2 Nephi 19:11–12. ”Hans hand är ännu utsträckt”

• ”Resins motståndare” var assyrierna.

• Även om frasen ”hans hand är ännu utsträckt” oftast uttrycker rättfärdig vrede, framställs den på andra ställen som en barmhärtighetens hand (se 2 Nephi 28:32; Jakobs bok 6:4–5).

2 Nephi 19:18–19. ”Brinner som en eld”

• I 2 Nephi 19:5 ger den blodiga stridsmunderingen bränsle åt den eld som förbereder det ”stora ljusets” glädje och frid (vers 2). I kontrast till det är bränslet till elden i verserna 18–19 ogudaktighet, vilket inbegriper de människor som fortsätter i mörkret ända till den punkt då de inte ens skonar sin egen broder.

2 Nephi 20. Guds dom över Assyrien

• Även om assyrierna tilläts vinna seger över Israel och Juda ställdes de också inför Guds domar på grund av sin orättfärdighet. Kapitel 20 av 2 Nephi innehåller en profetia om Assyriens framtid, dess uppfyllelse har blivit historiskt bekräftad. Jesaja nämnde några av Assyriens framgångsrika militära fälttåg (se vers 9) och profeterade om den slutliga invasionen och segern över Juda. Han räknade till och med upp namnen på många av de städer i Juda som skulle erövras av Assyrien (se v. 28–32). Inte desto mindre kom assyrierna slutligen att misslyckas och både Israels och Assyriens undergång beskrivs som fullständig (se v. 15–19). Israels och Assyriens undergång utgör också en sinnebild för de ogudaktigas undergång i alla tidsåldrar, i vilken de sista dagarna ingår.

2 Nephi 20:5–6. ”Min vredes käpp”

• I sin barmhärtighet sände Herren vid upprepade tillfällen profeter för att kalla sitt folk till omvändelse. När profeterna förkastades tillät Herren att Assyrien blev en straffande käpp för hans folk. När detta syfte fullgjorts straffade Herren Assyrien för dess ogudaktighet (se 2 Nephi 20:12) genom en annan nations hand, Babylon.

  2 Nephi 20:12–14

  Jämför Moses bok 4:1–4 med dessa verser. På vad sätt är Assyriens kung en förebild varigenom Jesaja kan undervisa dig om den onde?

2 Nephi 20:12–15. ”Skall yxan berömma sig … ?”

• Herren jämförde Assyrien med en yxa som berömmer sig över honom som håller i handtaget. Yxan (Assyrien) har ingen kraft i och av sig själv och dess styre är på väg att kollapsa.

2 Nephi 20:16–19. De ogudaktiga skulle förgöras på en enda dag

• Jesaja använde Assyrien som symbol för de ogudaktigas undergång vid Kristi andra ankomst. Äldste Bruce R. McConkie instruerade läsarna av detta avsnitt om hur man skulle disponera och förstå skrifterna i samband med Kristi andra ankomst: ”Det är Jesaja, i det han talar om Kristi andra ankomst, som säger: ’Och Israels ljus skall vara som en eld, hans Helige som en låga, Och den skall bränna upp och förtära hans törnen och tistlar, allt på en dag.’ Så är det sagt om den brinnande dag när vingården ska renas. ’På hans skogs och fruktträdgårds härlighet skall [elden] fullständigt göra slut’, fortsätter redogörelsen. ’De träd som är kvar i skogen skall vara lätt räknade. Ett barn skall kunna skriva upp dem.’ Människornas ogudaktighet är så omfattande, och deras ondska så stor, att det är få — jämförelsevis — som ska uthärda den dagen. ’På den dagen’ — den brinnande dagen, den dag då allt förgängligt ska förtäras, den dag då bara få människor är kvar — ’skall kvarlevan av Israel och de räddade av Jakobs hus inte längre stödja sig vid honom som slog dem. I trohet skall de stödja sig på HERREN, Israels Helige. En kvarleva skall vända om, en kvarleva av Jakob, till Gud, den Mäktige.’ (Jesaja 10:17–21.) De ska insamlas efter Herrens ankomst” (The Millennial Messiah [1982], s. 315–316).

2 Nephi 21. Isais stam

• Herren lärde ut djupa sanningar till Jesaja om de sista dagarna genom att ge honom vittomfattande syner. Liksom Moroni (se Mormon 8:34–35) såg Jesaja vår tids omständigheter och de händelser varigenom Herren skulle förverkliga den stora tusenårsdagen. Många av Jesajas profetior har ett direkt samband med evangeliets återställelse genom profeten Joseph Smith.

2 Nephi 21:1–5, 10. Stammen, grenen och skottet

• När Moroni uppenbarade sig för Joseph Smith den 21 september 1823, ”citerade han Jesajas elfte kapitel och sade att det snart skulle fullbordas” (Joseph Smith — Historien 1:40). Vem är Isais stam och vem är skottet som skulle skjuta fram ur stammen? Herren besvarade dessa frågor i Läran och förbunden 113:1–4. Men ändå krävs noggrann läsning och eftertanke för att avgöra vad som menas med varje symbolisk term.

  Äldste Bruce R. McConkie identifierade Kristus som telningen under tusenårsriket: ’Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall regera som kung och handla med vishet.’ … (Jeremia 23:3–6). Det vill säga, den kung som personligen ska regera på jorden under tusenårsriket ska vara den telning (”gren” i King James Bible) som sköt fram ur Davids hus. … Han är Herren Jehova, ja, honom som vi kallar Kristus” (The Promised Messiah: The First Coming of Christ [1978], s. 193).

  En ytterligare insikt om Herrens rike i de sista dagarna är invävt tillsammans med den messianska förutsägelsen i 2 Nephi 21:1: ”Ett skott skall skjuta fram ur Isais stam.” En uppenbarelse i de sista dagarna identifierar detta skott som ”en tjänare i Kristi hand” (L&F 113:4). Tanken på en tjänare i de sista dagarna upprepas poetiskt i 2 Nephi 21:10, den här gången refererat till som ”Isais rot”. Roten identifieras som en person som kommer att bära prästadömet ”och rikets nycklar … för att vara ett baner och för insamlingen av mitt folk i de sista dagarna” (L&F 113:6). Profeten Joseph Smith var en sådan person. Det är också varje efterföljande profet för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

  Äldste Bruce R. McConkie förmedlade samma åsikt: ”Tar vi miste när vi säger att den profet som här nämns är Joseph Smith, som förlänades prästadömet, som fick rikets nycklar och som uppreste baneret för insamlingen av Herrens folk i vår tidsutdelning? Och är han inte också den ’tjänare i Kristi hand som delvis är en ättling av Isai, liksom av Efraim, eller av Josefs hus och på vilken stor makt är lagd’? (L&F 113:4–6.) De vars öron är inställda på den Oändliges viskningar förstår betydelsen av dessa ting” (Millennial Messiah, s. 339–340).

2 Nephi 21:9. ”Jorden skall vara full av kunskapen om Herren”

• Äldste Dallin H. Oaks lärde att utgjutandet av kunskap från himlarna inbegriper kunskap om Guds vägar, en ökning av den Helige Andens närvaro och en insikt om prästadömets lära:

  ”I dag får vi vara med om en explosionsartad kunskap om världen och dess folk. Världens folk upplever emellertid inte någon liknande explosiv utveckling när det gäller kunskapen om Gud och hans plan för sina barn. Vad den kunskapen beträffar behöver världen mer än skolning och teknologi, den behöver rättfärdighet och uppenbarelse.

  Jag längtar efter den dag som Jesaja profeterade om då ’landet skall vara fullt av HERRENS kunskap’ (Jesaja 11:9; 2 Nephi 21:9). I ett inspirerat yttrande beskrev profeten Joseph Smith hur Herren ’utgjuter kunskap från himlen över de sista dagars heligas huvuden’ (L&F 121:33). Detta kommer inte att hända för dem vars ’hjärtan i så hög grad är fästa vid det som hör denna värld till och [som] strävar efter att äras av människor’ (121:35). De som inte lyckas lära sig använda ’rättfärdighetens principer’ (121:36) kommer att överlämnas åt sig själva att sparka mot dem som har myndighet, ’att förfölja de heliga och att kämpa mot Gud’ (121:38). I motsats till detta ger Herren detta stora löfte till de trofasta:

  ’Läran om prästadömet skall falla över din själ som himlens dagg.

  Den Helige Anden skall vara din ständige ledsagare och din spira en oföränderlig rättfärdighetens och sanningens spira, och ditt herradöme skall vara ett evigt herradöme, och det skall utan tvångsmedel strömma till dig i evigheters evighet’ (L&F 121:45–46)” (Conference Report, apr. 1989, s. 38–39; se också Nordstjärnan, juli 1989, s. 26).

2 Nephi 21:10–16. De sista dagarnas insamling

• Den 21–22 september 1823 uppenbarade sig ängeln Moroni för profeten Joseph Smith vid fem olika tillfällen. I fyra av de fem besöken citerades, bland andra instruktioner, Jesaja kapitel 11 tillsammans med tillkännagivandet att det snart skulle uppfyllas (se Joseph Smith — Historien 1:40). Inom några år hade profeten Joseph Smith fått de prästadömsnycklar som var nödvändiga för att börja uppfylla denna profetia (se L&F 110:11).

2 Nephi 21:11. Den andra insamlingen

• Profeten Joseph Smith (1805–1844) lärde att tidpunkten för den andra insamlingen av Israels hus är särskilt reserverad för de sista dagarna:

  ”Tidpunkten har till sist kommit då Abrahams, Isaks och Jakobs Gud har sträckt ut sin hand för att återvinna återstoden av sitt folk, vilka har blivit kvar från Assyrien, och från Egypten, och från Patros och från Nubien och från Elam och från Sinear och från Hamat och från havets öar, och med dem förverkliga icke-judarnas fullhet, och upprätta detta förbund med dem, vilket var utlovat när deras synder skulle tas bort. … Detta förbund har aldrig upprättats med Israels hus, ej heller med Juda. …

  Kristus, under den tid han levde i köttet, hade för avsikt att ingå ett förbund med dem, men de förkastade hans inbjudan och som en följd därav blev de avskurna och inget förbund ingicks med dem vid denna tidpunkt. …

  När sålunda denna utvalda familj hade förkastat Kristus och hans inbjudan sade frälsningens budbärare till dem: ’Se, vi vänder oss till icke-judarna’, och icke-judarna tog emot förbundet och inympades där den utvalda familjen hade brutits av” (History of the Church, 1:313).

2 Nephi 22. Lovsånger

• Kapitel 22 av 2 Nephi innehåller två psalmer med tacksägelse och lovsång om tusenårsriket. De frambär det stora löftet att människorna kommer att ta emot Herren, prisa honom och få hans välsignelser. Det blir en tidpunkt då alla förmedlar sina vittnesbörd, sin tacksamhet och sin kärlek till varandra. Psalm 51, ”Min Gud är mitt ljus” i kyrkans psalmbok har sin utgångspunkt i Jesaja kapitel 12, vers 2.

2 Nephi 22:3. ”Vatten ur frälsningens källor”

• Äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum identifierade det levande vattnets källa: ”Herren ger det levande vatten som kan släcka den brännande törsten hos dem vilkas liv är uttorkade på sanning. Han vill att vi ska skänka dem evangeliets fullhet genom att ge dem skrifterna och profeternas ord och själva bära vittnesbörd om sanningen i det återställda evangeliet för att lindra deras törst. När de dricker ur evangeliekunskapens bägare, släcks deras törst då de kommer till insikt om vår himmelske Faders stora lycksalighetsplan” (Conference Report, apr. 1995, s. 23; eller Nordstjärnan, juli 1995, s. 18).

2 Nephi 23. Babylons förgörelse

• Jesaja förutsåg åskådligt Babylons undergång, degraderingen av deras härskande klass och den allomfattande ogudaktigheten hos dess folk. Gud utfärdade en kallelse om att gå samman för att störta Babylon (se 2 Nephi 13:2–6). Kallelsen besvarades när en allians av meder och perser under Koresh dämde upp Eufrat och vandrade igenom flodbädden och under Babylons murar för att erövra staden och störta riket år 538 f.Kr. Betydelsen av denna händelse framgår ännu tydligare om man tänker på vad ordet Babylon har för andlig betydelse. I sina profetior använde också Jesaja begreppet Babylon för att symbolisera det allmänna andliga tillståndet i världen i de sista dagarna. Kallelsen utgår till de ”heliggjorda” (2 Nephi 23:3), de heliga i de sista dagarna, att gå samman och förena med sig Gud i att fördriva ogudaktigheten (Babylon) från världen.

  

  Paul Gustave Dore

2 Nephi 23:6. ”Herrens dag”

• Formuleringen ”Herrens dag” används många gånger för att beskriva de Herrens domar som kommer att straffa de ogudaktiga och bevara de rättfärdiga. Som förberedelse för denna dag sade Herren: ”Om ni är redo skall ni inte frukta” (L&F 38:30).

2 Nephi 24:4–20. Lucifers fall och Babylons fall

• I 2 Nephi 24 fördömde Herren, genom Jesaja, ogudaktigheten i Israels hus. Han profeterade att svåra straffdomar skulle komma över det på grund av dess inneboende ondska. I allmänhet skulle dessa domar utföras av andra nationer. Jesajas profetiska vision av denna undergång belyser motståndarens roll som den huvudsaklige upphovsmannen till bedrövelse bland nationerna. Genom profetisk myndighet inser vi att Lucifer slutligen kommer att misslyckas.

2 Nephi 24:12. Lucifer

• Det enda ställe i Mormons bok där namnet Lucifer förekommer är i 2 Nephi 24:12. I Läran och förbunden 76:25–28 får vi veta att Lucifer (som betyder ”ljusbärare”) var Satans förjordiska namn. På grund av sitt uppror mot Gud föll han från sin ”ställning i Guds närhet” (vers 25) och ”blev kallad Förtappelse” (vers 26).

  Jesaja använde berättelsen om Lucifers högmod och hans fall från himlen (se 2 Nephi 24:12–19) för att symbolisera Babylons kungs ambitioner och slutliga undergång (se vers 4).

  Jesajas beskrivning av Babylon och hennes regenter är också en sinnebild för när Satan kommer att bindas och inte har någon makt över nationerna under tusenårsriket. Trots att han släpps lös för en kort tid efter tusenårsriket kommer han slutligen att förlora all makt i slutet av jordens timliga historia. Han och förtappelsens söner kommer att förvisas till det ”yttre mörkret”.

• President Ezra Taft Benson (1899–1994) identifierade det huvudsakliga felet med Satans karaktär vilket ledde till hans fall från himlen:

  ”I det stora rådet i föruttillvaron var det högmodet som fällde Lucifer, ’morgonrodnadens son’ (2 Nephi 24:12–15; se också L&F 76:25–27; Mose 4:3). …

  I det stora rådet i himmelen satte Lucifer sitt förslag emot Faderns plan som förespråkades av Jesus Kristus (se Mose 4:1–3). Han ville äras framför alla andra (se 2 Nephi 24:13). Kort sagt var hans högmodiga önskan att störta Gud från tronen (se L&F 29:36; 76:28)” (Conference Report, apr. 1989, s. 3–4; eller Nordstjärnan, juli 1989, s. 3).

  2 Nephi 24:12–20

  Hur har Lucifer gett sig tillkänna bland jordens nationer? Vilka blir följderna av hans uppträdande?

Frågor att begrunda

• Studera 2 Nephi 17–19 och sök efter vilka sätt Jesu Kristi liv är centralt för att människorna ska nå sin bestämmelse i de sista dagarna.

• Vilka av Jesajas varningar om domarna i de sista dagarna är mest betydelsefulla för dig?

• På vilka sätt kommer Kristi andra ankomst att vara både ”stor” och ”fruktansvärd”?

Föreslagna uppgifter

• När du noggrant har läst och studerat dessa kapitel i Jesaja och tolkningarna av dem kan du skriva ner på ett papper vad du anser vara de viktigaste tillämpbara profetiska insikterna för dig som medlem i kyrkan och för vår värld. Fastställ ett viktigt tema från vart och ett av följande skriftställeblock:

  2 Nephi 17–18 _______________________________________________________________________________

  2 Nephi 19 __________________________________________________________________________________

  2 Nephi 20:12–19 ____________________________________________________________________________

  2 Nephi 21:10–14 ____________________________________________________________________________

  2 Nephi 22 __________________________________________________________________________________

  2 Nephi 23 __________________________________________________________________________________

  2 Nephi 24 __________________________________________________________________________________