Vissa av de teman och lärdomar som först lades fram i 2 Nephi 26 utvecklas vidare i 2 Nephi 28. Nephi pekade på några av de falska lärdomar och trosuppfattningar som grasserar i de sista dagarna och därefter undervisade han oss om vad vi måste göra för att undgå att ledas vilse. Läs 2 Nephi 29 och sök efter hur det underbara verket med Mormons boks framkomst och återställelsen bidrar till att övervinna falska läror, falska kyrkor och högmod i de sista dagarna. Försök under dina studier finna vad som utmärker Guds förbundsfolk och hur de blir välsignade när de omvänder sig och tjänar honom i rättfärdighet.
Nephi kände sig ”nödgad” av Anden att uppteckna sina profetior om de sista dagarna. Nödgad innebär att vara tvingad eller göra någonting därför att det är nödvändigt. Det finns andra exempel på att vara nödgad av Anden (se 1 Nephi 4:10; Alma 14:11; 4 Nephi 1:48; L&F 63:64).
2 Nephi 28:2. Den här ”boken skall vara av stort värde”
Den bok som nämns i 2 Nephi 28:2 är Mormons bok och det är samma bok som Nephi hänvisade till i 2 Nephi 26–27, 29. Nephi sade att ”boken skall vara av stort värde” för oss på grund av omständigheterna i de sista dagarna. President Ezra Taft Benson (1899–1994) undervisade om hur vi kan upptäcka Mormons boks stora värde:
”Var och en av de huvudsakliga nedtecknarna i Mormons bok vittnade om att de skrev för framtida generationer …
Om de såg vår tid, och valde det som skulle vara av störst värde för oss, är det inte så vi borde studera Mormons bok? Vi borde ständigt fråga oss: ’Varför valde Herren att inspirera Mormon (eller Moroni eller Alma) att ta med det här i sin uppteckning? Vad kan jag lära mig av det här som hjälper mig att leva i denna tid?’ …
… I Mormons bok får vi undervisning om hur man handlar vid avfall och förföljelse. Vi lär oss mycket om hur man utför missionärsarbete. Och mer än någon annanstans, ser vi i Mormons bok farorna med materialism och att fästa sitt hjärta vid det som hör världen till. Kan någon tvivla på att denna bok var avsedd för oss och att vi i den finner stor kraft, stor tröst och ett mäktigt beskydd?” (Conference Report, okt. 1986, s. 5–6; eller Nordstjärnan, jan. 1987, s. 4).
Nephi avslöjade några av de ”falska, fåfänga och dåraktiga lärosatser” som Satan bekänner sig till och fortsätter att använda (2 Nephi 28:9). Vart och ett av uttalandena i 2 Nephi 28:6–9 förmedlar en andligt farlig filosofi. Nutida profeter har identifierat dessa tankar och uttalat sig mot dem:
”Ät, drick och var glada, ty i morgon skall vi dö” (vers 7). Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum varnade för denna inställning:
”De förlorade sönernas och döttrarnas filosofi är: ’Ät, drick och var glada … [och] Gud kommer att ge oss några rapp’ (2 Nephi 28:8). Det är en cynisk och ytlig uppfattning av Gud, av sig själv och av livet. Gud kan aldrig försvara att vi ’begår en liten synd’ (vers 8). Han är universums Gud, inte någon poliskonstapel som vi kan övertala att ha överseende!
Det är klart att Gud är förlåtande! Men han känner våra hjärtans avsikter. Han vet också vad gott vi kunde ha gjort under vår olovliga frånvaro. I varje fall är det som andra gör inte någon ursäkt för en lärjunge av vilken mycket fordras (se Alma 39:4). Dessutom finns det på den raka och smala vägen inte några genvägar (se L&F 82:3)” (Conference Report, okt. 1988, s. 40; se också Nordstjärnan, jan. 1989, s. 28).
”Gud … ursäktar om vi begår en liten synd” (vers 8). Läran och förbunden är tydlig: ”Ty jag, Herren, kan inte se på synd med den minsta grad av överseende. Ändå skall den som omvänder sig och håller Herrens bud bli förlåten” (L&F 1:31–32).
Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum kommenterade det dåraktiga i att tänka att vi befinner oss i en bättre situation när vi har skaffat oss erfarenhet genom att synda: ”Tanken att man är i en bättre situation efter att ha syndat och omvänt sig, är en djävulsk lögn från vedersakaren. Tror någon här att det är bättre att lära sig genom erfarenhet att ett visst slag bryter ett ben, eller att en särskild blandning av kemikalier exploderar och bränner bort vår hud? Är vi i ett bättre läge när vi utstått och sedan helats från sådana skador? Jag tror att vi alla kan inse att det är bättre att ge akt på varningarna från kloka personer som känner till följderna för våra kroppar” (”Sin and Suffering”, i Brigham Young University 1989–90 Devotional and Fireside Speeches [1990], s. 151).
”Ljug litet” (vers 8). President Gordon B. Hinckley (1910–2008) förmanade oss att motstå frestelsen att ljuga lite: ”På detta sätt beskriver Nephi människorna på hans tid, liksom han framställer många i våra dagar. Hur lätt är det inte för oss att säga: ’Vi tror på att vara ärliga, sanna, kyska, välvilliga och dygdiga’ (Trosart 1:13). Men hur svårt har inte många att motstå frestelsen att ljuga lite, luras lite, stjäla lite, bära falskt vittnesbörd genom att skvallra om andra. Höj er över detta … Var starka i hederlighetens rena dygd” (Conference Report, okt. 1992, s. 74; se också Nordstjärnan, jan. 1993, s. 50).
”Gud kommer att ge oss några rapp, och till sist skall vi bli frälsta” (vers 8). President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet uttalade sig mot denna osanning:
”[En villfarelse] är det som några felaktigt kallar ’på förhand planerad omvändelse’. Det finns ingen sådan lära i denna kyrka. Det kanske låter lockande, men i själva verket är det ett livsfarligt och falskt begrepp. Syftet med det är att få oss att tro att vi medvetet och avsiktligt kan begå en överträdelse med baktanken att vi, om vi snabbt omvänder oss, ändå kan åtnjuta evangeliets alla välsignelser, till exempel tempelvälsignelser eller en mission. Sann omvändelse kan vara en lång och smärtsam process. Denna dåraktiga lära förutsågs av Nephi:
’Och det skall även finnas många som skall säga: Ät, drick och var glada, men frukta ändå Gud — han ursäktar om vi begår en liten synd … Det finns inget ont i det. Och gör allt detta, ty i morgon skall vi dö. Och om så är att vi är skyldiga kommer Gud att ge oss några rapp, och till sist skall vi bli frälsta i Guds rike’ [2 Nephi 28:8].
…Alla våra förbund måste erhållas genom förordningar, men, för att vara eviga, måste de också beseglas av löftets Helige Ande. Denna gudomliga godkännande-stämpel sätts bara på våra förordningar och förbund genom vår trofasthet. Den falska idén om en så kallad på förhand planerad omvändelse är bedräglig, men man kan inte bedra löftets Helige Ande” (Conference Report, okt. 2000, s. 61; se också Liahona, jan. 2001, s. 56).
När Nephi tidigare identifierade falska lärdomar som främjades av Satan identifierade han också några av de strategier som främjar ”djävulens rike” (2 Nephi 28:19). Våra nutida profeter och apostlar har fortsatt med att identifiera de knep som Satan använder sig av. Biskop Richard C. Edgley i presiderande biskopsrådet varnade oss för att sådana attacker från den onde är verkliga:
”Vi har … fått mycket specifika varningar angående Satans makt, inflytande och beslutsamhet. Nephi profeterade för över 2500 år sedan om de prövningar och den turbulens som ni ställs inför. Ni känner alla till skriftstället. Det finns i det 28:e kapitlet av 2 Nephi: [2 Nephi 28:20–21]
Jag tror att det skriftstället är sant. Jag tror att han talar om vår tid. Och jag tror att ni är måltavlan. I stort sett har Satan varit mycket framgångsrik i att etablera och sälja sina normer, vilka grundar sig på mänsklighetens son, inte Guds son: ’Ät, drick och var glada, ty i morgon skall vi dö’ (2 Nephi 28:7) och det ’finns inte något helvete’ (se 2 Nephi 28:22). Hans normer grundar sig på själviskhet, njutningslystnad och omedelbar tillfredsställelse. Sålunda ser vi hur förödande val görs hela tiden av människor i er ålder. Vi ser kulturer som genomsyras av droger, sex, alkohol, pornografi, lättja och många andra andligt förödande sedvänjor. Men ni behöver inte ta del av detta.
President Gordon B. Hinckley har varnat oss och vädjat till oss: ’Jag vill med de starkaste ord jag förmår använda, säga till er: håll er borta från moralisk ogudaktighet. Ni vet vad som är rätt och fel. Ni kan inte använda okunnighet som en ursäkt för oacceptabelt uppträdande …
Jag bönfaller er, mina kära unga vänner, att undvika sådant. Det blir inte lätt. Det kräver självdisciplin. … Ni behöver den styrka som kommer av bön’ (”Till prästadömets män”, Liahona, nov. 2002, s. 58–59)” (”Becoming You” [KUV:s brasafton för unga vuxna, 3 nov. 2002], s. 4, www.ldsces.org).
”De hetsas till vrede” (2 Nephi 28:19). Äldste Marvin J. Ashton (1915–1994) i de tolv apostlarnas kvorum påpekade den fara som kommer av att följa Satans frestelser att dra fördel av varandra:
”Det bör inte komma som någon överraskning att en av vedersakarens metoder i de sista dagarna är att uppväcka vrede hos människorna. Han njuter av att se oss kritisera varandra, ha roligt åt eller dra fördel av vår nästas kända svagheter och på det hela taget att vi angriper varandra. Det framgår tydligt i Mormons bok varifrån all vrede, illvilja, girighet och hat kommer.
…Av vad man ständigt kan se i nyhetsmedia tycks det som om Satan gör ett utmärkt arbete. I nyhetsrapporteringens namn blir vi ibland översköljda med detaljerade bilder — alltför ofta i färg — om girighet, utpressning, våldsamma sexuella brott, och om affärsmän, idrottsmän eller politiska motståndare som förolämpar varandra” (Conference Report, apr. 1992, s. 24–25; eller Nordstjärnan, juli 1992, s. 20).
”Lugna och invagga i köttslig ro” (2 Nephi 28:21). Biskop Richard C. Edgley kommenterade de köttsliga begär som är så vanliga i dagens värld: ”Nephi säger att Satans försäljningsteknik går ut på att ’lugna’, ’smickra’ och ’invagga’ medan han förklarar att ’allt är väl’ (2 Nephi 28:21–22). Bland annat vill Satan få oss att lägga omoral i alla dess former i våra påsar, däribland pornografi, språk, klädsel och uppträdande. Men sådana onda gärningar leder till känslomässiga kval, förlorad andlighet, förlorad självaktning och förlorad möjlighet till en mission eller ett tempeläktenskap och ibland till och med till oönskad graviditet. Satan vill göra oss till slavar genom att få oss att lägga droger, sprit och tobak och andra beroendeframkallande beteendesätt i våra påsar” (Conference Report, okt. 2000, s. 57; eller Liahona, jan. 2001, s. 53).
”Det finns inte något helvete. Och … [j]ag är ingen djävul, för det finns ingen” (2 Nephi 28:22). En av de största lögnerna som vidmakthålls är att det inte finns någon djävul. President Marion G. Romney (1897–1988) i första presidentskapet framhöll Satans realitet med detta vittnesbörd:
”Den naturliga följdsatsen av den falska meningen att Gud är död är den lika falska läran att det inte finns någon djävul. Satan är själv den som fött dessa två lögner. Att tro på dem är att underkasta sig honom. Ett sådant underkastande har alltid lett till, leder nu och kommer i fortsättningen att leda till att människor förgör sig själva.
De sista dagars heliga vet att det finns en Gud. Med lika stor säkerhet vet de att Satan lever, att han är en mäktig andeperson och Guds, människans och rättfärdighetens ärkefiende.
Realiteten att både Gud och djävulen existerar är slutgiltigt klarlagd i skrifterna och genom mänsklig erfarenhet” (Conference Report, apr. 1971, s. 22; se också Nordstjärnan, dec. 1971, s. 73).
2 Nephi 28:28–30. ”Ve den som säger … vi har nog” med helig skrift
Nephi framhöll att när Mormons bok vederlägger de falska läror och filosofier som nämns i 2 Nephi 28, skulle många ”vredgas över Guds sanning” och säga ”vi behöver inte mer av Guds ord, ty vi har nog”! (v. 28–29). Att påstå något sådant förseglar himlarna, förminskar behovet av levande profeter och förnekar den Helige Andens kraft. Nephi varnade dem som har en sådan inställning: ”Från dem skall tas även det de har” (vers 30).
Profeten Joseph Smith (1805–1844) förklarade vilka begränsningar som finns i Bibeln: ”Alltsedan begynnelsen har människorna fått mycket undervisning som vi inte är i besittning av nu. … Några av våra vänner … har förmätenheten att påstå att allting som Gud någonsin talat till människan sedan världens begynnelse finns skrivet i Bibeln. … Anstår det ett folk som aldrig haft tillräckligt med tro att föra ner en gnutta uppenbarelse från himlen, och som för allt de nu har står i skuld till ett annat folks tro som levde hundratals och tusentals år före dem, anstår det dem att säga hur mycket Gud har talat och hur mycket han inte har talat? … Det sägs ingenstans av Guds mun i denna heliga skrift att han inte, efter att ha gett det som finns där, skulle tala igen” (History of the Church, 2:18).
Att säga att Herren ”inte kan tala” idag liksom i forna dagar vore att begränsa Gud. President James E. Faust förklarade behovet av nutida uppenbarelse: ”Älskar oss Gud mindre än de som leddes av forntida profeter? Är vi i mindre behov av hans vägledning och undervisning? Förnuftet säger att så inte kan vara fallet. Bryr han sig inte? Har han förlorat sin röst? Har han gått på stadigvarande semester? Sover han? Det orimliga i sådana antaganden är uppenbart” (Conference Report, apr. 1980, s. 16; eller Ensign, maj 1980, s. 13).
President Ezra Taft Benson förkunnade behovet för kyrkans medlemmar att aktivt förkunna återställelsens sanningar. Genom att göra så blir vi de som ”tränger fram” Guds ord i enlighet med 2 Nephi 29:2–3:
”Vår främsta uppgift är att förkunna evangeliet och att göra det på ett effektivt sätt. Vi ska inte känna oss tvungna att bemöta varje invändning. Varje människa ställs slutligen upp mot trons mur och där måste hon ta ställning. …
Mormons bok skall användas ’som ett baner för mitt folk som är av Israels hus’ säger Herren, och dess ord ’skall tränga fram till jorden ändar’. (2 Nephi 29:2.) Vi, kyrkans medlemmar, och i synnerhet missionärerna, måste ’tränga fram’ och vittna om Mormons bok till jordens ändar.
Mormons bok är det stora baner som vi ska använda. … Mormons bok är den som verkligen finner de gyllene kontakterna. Den innehåller ’inte sådant som behagar världen’ (1 Nephi 6:5). … Den är ett stort såll” (Conference Report, apr. 1975, s. 95–96; se också Nordstjärnan, aug. 1975, s. 44).
President Gordon B. Hinckley återgav följande exempel på hur Mormons bok förändrade ett liv för alltid:
”[Mormons bok] har haft inverkan till det bättre på miljoner människors liv vilka under bön läst den och begrundat dess språk. Jag skulle vilja berätta om en av dessa som jag nyligen träffade i Europa.
Han var affärsman, framgångsrik i sitt arbete. Under en av sina resor mötte han två av våra missionärer. De försökte bestämma en tid då de kunde undervisa honom. Han avspisade dem, men gick till sist med på att lyssna. Tämligen likgiltigt accepterade han det de hade att säga. Han blev övertygad i sitt sinne om att de talade sanning, men han rördes inte i hjärtat.
Han beslutade sig för att läsa Mormons bok. Han sade att han varit en världslig man, som aldrig varit lagd för att gråta. Men när han läste boken rann tårar nedför hans kinder. Boken påverkade honom på något sätt. Han läste den omigen och kände samma sak. Det som varit sinnets förändring blev hjärtats omvandling.
Han ändrade sitt sätt att leva. Han fick ett annat perspektiv. Han kastade sig in i Herrens verk. Idag uppbär han ett högt och heligt kall i det verk som han kommit att älska” (Conference Report, okt. 1990, s. 70; se också Nordstjärnan, jan. 1991, s. 54).
2 Nephi 29:3. Framkomsten av ytterligare helig skrift
Satan försöker diskreditera Mormons bok genom att få människor att förkasta den utifrån åsikten att all sanning enbart finns i Bibeln. Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum uttalade sig på följande sätt om dem som förkastar Mormons bok: ”Även om det kan tyckas märkligt för nutida fiender till sanningen så är deras motstånd till att ta emot mer av Herrens ord genom Mormons bok ett av tidens tecken. Deras motstånd som sammanfattas i det hycklande utropet: ’En bibel! En bibel! Vi har en bibel och det kan inte finnas någon mer bibel’ frambringar denna stränga tillrättavisning av Herren: ’Du dåre som säger: En bibel! Vi har en bibel och behöver ingen mer bibel … Varför knotar ni över att ni skall få mera av mitt ord?’ (2 Nephi 29.)” (Mormon Doctrine, 2:a uppl. [1966], s. 719).
President Joseph Fielding Smith (1876–1972) fastställde vilka två nationer som åsyftas i 2 Nephi 29:7–8:
”Detta uttalades genom profetia för nutidens icke-judar. Vi bör också komma ihåg, att lagen som gavs till Israel var att ’vad två människor vittna, det gäller såsom sant’, under förutsättning att de är hederliga vittnen. Här tillämpar Herren lagen på nationer. Varför skulle det inte vara så?
Om Herrens ord skall upprättas genom två utvalda vittnen, då kan vi lika väl söka efter två utvalda nationer som står som vittnen för Jesus Kristus. En sådan nation var Israel i Palestina, den andra var Israel i Amerika. Juda som talar från den Gamla världen och Josef från den Nya. I våra dagar har dessa båda vittnesbörd för Gud och hans sanning kommit samman” (Frälsningens lära, sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 delar [1954–1956], 1:203).
Äldste Neal A. Maxwell vittnade om att andra uppteckningar ska ännu komma fram som vittnar om Jesus Kristus: ”Förlorade skrifter finns ibland de skatter som ännu skall komma fram. Över tjugo av dessa nämns i de skrifter som finns. Det som kommer att bli mest häpnadsväckande och omfattande är kanske de förlorade stammarnas uppteckningar (se 2 Nephi 29:13). Vi skulle inte ens känna till det nära förestående tredje vittnet om Kristus om det inte vore för den ovärderliga Mormons bok, det andra vittnet om Kristus! Denna tredje del av heliga uppteckningar kommer alltså tillsammans med de båda andra att bilda en sanningens trilogi. Då, just när den fullkomlige Herden har sagt ’mitt ord skall även samlas till ett’ (vers 14) kommer det att bli ’en hjord och en herde’ (1 Nephi 22:25) i ett sammansvetsande av alla de kristna utdelningarna i mänsklighetens historia (se L&F 128:18)” (Conference Report, okt. 1986, s. 70; se också Nordstjärnan, jan. 1987, s. 47).
Heliga uppteckningars sammanförande är ett huvudtema i Mormons bok. Det här begreppet lärs ut i 2 Nephi 29:12–13. Senare exempel i Mormons bok inbegriper kung Limhi och Ammon som återvänder med den jareditiska uppteckningen (se Mosiah 28:12, 14), kung Limhi och Ammon som återvänder med sina egna uppteckningar (se Mosiah 7:1–2, 17–33; 8:1, 3–4), och Almas grupp som återvänder med sina uppteckningar (se ; 25:1–6).
Äldste Bruce R. McConkie tog upp ämnet om den omvändelse av judarna som enligt profetiorna skulle äga rum efter Jesu Kristi andra ankomst:
”’Och det skall ske att judarna som är förskingrade också skall börja tro på Kristus. och de skall börja insamlas i hela landet.’ (2 Nephi 30:7.) En stor del av den gamla judiska bitterheten mot Kristus har upphört. Många accepterar honom nu som en stor rabbi, om än inte Guds Son. Några få har accepterat honom i dess fulla bemärkelse och kommit in i den sanna kyrkan tillsammans med den insamlade återstoden av Efraim och hans följeslagare.
Men den stora omvändelsen av judarna, deras återvändande till sanningen som en nation, är bestämd till tiden efter Messias andra ankomst. De som kan uthärda den dagen kommer i sin förtvivlan och sorg att fråga: ’Vad är det för sår i dina händer och i dina fötter? Då skall de veta att jag är Herren, ty jag skall säga dem: Detta är såren som jag sårades med i mina vänners hus. Jag är den som lyftes upp. Jag är Jesus som korsfästes. Jag är Guds Son.’ (L & F 45:51–52; Sakarja 12:8–14; 13:6.)” (Mormon Doctrine, s. 722–723).
Frågor att begrunda
När du har läst 2 Nephi 28, vilka falska doktriner och lärdomar från Satan är du nu mer medveten om?
Hur har ytterligare heliga skrifter ökat din kunskap om lärorna i det återställda evangeliet?
Hur vittnar Mormons bok om att Herren är Gud över hela jorden?
Föreslagna uppgifter
Skriv upp så många falska läror och trosuppfattningar som du kan komma på med utgångspunkt från 2 Nephi 28:2–14. Bemöt de falska lärorna genom att skriva upp sanna läror bredvid dem. Finn en skriftställehänvisning som bekräftar varje sann lära.
Förklara i en hemaftonsmiljö vad som är fel med att acceptera Bibeln som Guds ord samtidigt som man förkastar Mormons bok.