Kapitel 29: Almas bok 30–31

Kapitel 29

Almas bok 30–31

Introduktion

Kapitlen 30–31 av Almas bok identifierar människor och tankar som bekämpar Jesus Kristus. President Ezra Taft Benson (1899–1994) sade:

”Mormons bok för människor till Kristus genom två grundläggande medel. För det första berättar den på ett enkelt sätt om Kristus och hans evangelium …

För det andra blottställer Mormons bok Kristi fiender. Den omintetgör falska lärdomar och bilägger tvister. (Se 2 Nephi 3:12.) Den förstärker Kristi ödmjuka efterföljare mot onda uppsåt och djävulens anslag och läror i vår tid. Avfallet i Mormons bok liknar det avfall vi har idag. Gud som har oändlig förkunskap utformade Mormons bok så att vi kan se felet och veta hur vi skall kunna bekämpa falska politiska, religiösa och filosofiska uppfattningar i vår tid” (Conference Report, apr. 1975, s. 94–95; se Nordstjärnan, aug. 1975, s. 43).

Genom att studera hur Korihor försökte förstöra nephiternas tro kan du bättre känna igen samma destruktiva argument i vår tid. Genom att studera Almas svar till Korihor är du bättre förberedd på att försvara dig själv och andra från dem som vill förstöra din tro.

Uttalanden

Alma 30. Nutida korihorer

Äldste Gerald N. Lund, tidigare medlem i de sjuttios kvorum, förklarade att Korihor har många nutida motsvarigheter:

”Idag är världen genomsyrad av filosofier som liknar dem som lärdes ut av Korihor. Vi läser om dem i böcker, vi ser dem föras fram i filmer och på television, och hör dem läras ut i klassrum och ibland i kyrkor i vår tid …

Vi ser tydliga bevis på att Mormon inspirerades att ge oss en fullständig redogörelse för Korihor och hans lärdomar. Korihors lärdomar är gamla men ändå är de som idéer lika aktuella som dagens snabbgående tryckpressar och parabolantenner” (”Countering Korihor’s Philosophy”, Ensign, juli 1992, s. 20).

Alma 30:6. Antikrister

I Handledning för skriftstudier står det att en antikrist är ”allt och alla som förfalskar evangeliets sanna frälsningsplan och som öppet eller i hemlighet motarbetar Kristus … Den store antikrist är Lucifer, men han har många medhjälpare, både andevarelser och dödliga” (”Antikrist”, s. 9).

Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum lärde vidare: ”En antikrist är en motståndare till Kristus. Han är någon som bekämpar det sanna evangeliet, den sanna kyrkan och den sanna frälsningsplanen. (1 Joh 2:19; 4:4–6.) Han är någon som erbjuder frälsning till människor på andra villkor än de som framlagts av Kristus. Sherem (Jakobs bok 7:1–23), Nehor (Alma 1:2–16) och Korihor (Alma 30:6–60) var antikrister som spred sina villfarelser bland nephiterna” (Mormon Doctrine, 2:a uppl. [1966], s. 39–40).

Alma 30:7, 11. ”Ingen lag mot en människas tro”

Med tanke på att det inte fanns någon ”lag mot en människas tro” kanske en del undrar över varför Korihor blev anhållen. Kung Mosiah hade utfärdat ett tillkännagivande om att det stred mot den nephitiska lagen för ”icke troende [att] förfölja någon av dem som tillhörde Guds kyrka” (Mosiah 27:2).

Förvisso hade Korihor rätt att tro som han ville, men när han försökte förgöra kyrkan överträdde han kung Mosiahs tillkännagivande. Det är intressant att lägga märke till att även om många i Zarahemla omfattade Korihor och hans läror var det Ammons folk, som hade levt större delen av sitt liv i enlighet med Korihor-liknande åsikter, som ”bestämde att han skulle förpassas ut ur landet” (Alma 30:21; se också v. 18–20). De förstod faran med Korihors undervisning.

Alma 30:12–18. Korihors strategier

Scott Snow, © 1982 IRI

En teologisk forskare förklarade det nära sambandet mellan Korihors filosofi och nutida filosofier: ”Korihor insisterade på ett strikt rationellt och vetenskapligt bemötande av alla problem, allting annat var bara ’följden av ett vanvettigt sinne’ (Alma 30:13–16). Han gick till våldsamt angrepp mot gamla traditioner och primitiv vidskepelse, vilket ledde människor till att tro ’sådant som inte är sant’ (Alma 30:16), och uppmanade till frigörelse från deras ’fäders enfaldiga traditioner’ (Alma 30:31). Han uppmanade till en ny moral genom att göra sig av med gamla förbud (Alma 30:17–18, 25). Han uppmanade till ekonomisk frigörelse från prästerlig exploatering (Alma 30:27) och krävde att alla skulle vara fria att ’använda det som är deras eget’ (Alma 30:28). Han predikade en strikt naturalism: ’När en människa var död, så var det slut därmed’ (Alma 30:18), och dess naturliga följd, vilket var en strikt materialism: ’Varje människa här i livet skördar följderna av sitt eget handlande’ (Alma 30:17). Följden av detta var en entydig ”låt-gå”-filosofi: ’Därför fick varje människa framgång alltefter sin begåvning, och varje människa segrade alltefter sin styrka’, med rätt och fel endast bedömt utifrån naturens stenhårda regel om framgång och misslyckande: ’Och vad människan än gjorde så var det inte något brott’ (Alma 30:17). Det var den starkes överlevnad tillämpat på mänskligt beteende, och borttagandet av gammal moral och känslomässiga begränsningar var goda nyheter för många människor, vilket ’fick dem att lyfta upp sina huvuden i sin ogudaktighet. Ja, han vilseledde många … till att bedriva hor’ (Alma 30:18). Tillsammans med denna emanciperande attityd ansträngde sig Korihor för att med all iver förfölja allt motstånd, vilket genomgående har kännetecknat denna filosofiska skola i våra tider, genom att kalla allt motstånd för ’dåraktigt’ (Alma 30:13–14), ’enfaldigt’ (se Alma 30:31) och följden av ett vanvettigt sinne (Alma 30:16). Och även om ett fritt samhälle också för Alma kännetecknades av att vem som helst kunde tänka och säga vad han ville (Alma 30:7–12), var för Korihor det enda fria samhället det där alla tänkte som han tänkte (Alma 30:24)” (Hugh W. Nibley, Since Cumorah, 2:a uppl. [1988], s. 379–380).

Alma 30:15–16. Korihors falska undervisning

Korihors lära att ”ni kan inte veta något om det som ni inte ser” är filosofin om att alla tankar och all kunskap härleds från och kan testas genom erfarenhet och att vi endast kan veta det som vi erfar genom våra sinnen: syn, lukt, känsel, hörsel eller smak. Eftersom andliga upplevelser som inbegriper uppenbarelse från Gud sällan passerar genom sinnena syn, lukt, känsel, hörsel eller smak anses dessa meningslösa av dem som håller sig till Korihors filosofi.

President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, berättade om en upplevelse som han hade vilken illustrerar det faktum att andliga ting vanligtvis står utanför de fem sinnena:

”Jag ska berätta om en upplevelse jag hade innan jag blev generalauktoritet som påverkade mig storligen. Jag satt på ett plan bredvid en hängiven ateist som hävdade sin misstro på Gud så enträget att jag bar mitt vittnesbörd för honom. ’Du har fel’, sade jag, ’det finns en gud. Jag vet att han lever!’

Han protesterade: ’Det vet du inte. Ingen vet det! Man kan inte veta det!’ När jag inte gav mig ställde ateisten, som var advokat, kanske den viktigaste frågan när det gäller ett vittnesbörd. ’Nåväl’, sade han på ett hånfullt, nedlåtande sätt, ’du säger att du vet. Tala då om hur du vet det.’

När jag försökte besvara frågan, trots att jag tagit ett flertal akademiska examina, kände jag mig hjälplös.

Ibland händer det att ni unga missionärer blir generade när den cyniske, den skeptiske, behandlar er föraktfullt eftersom ni inte har färdiga svar på allting. Inför sådant hån vänder sig en del bort med skam. (Kommer ni ihåg ledstången av järn, den rymliga byggnaden och hånet? Se 1 Nephi 8:28.)

När jag använde ord som Ande och vittne, sade ateisten: ’Jag vet inte vad du pratar om.’ Orden bön, urskiljning och tro betydde inte heller något för honom. ’Där ser du’, sade han, ’du vet egentligen inte. Om du visste så skulle du kunna tala om för mig hur.’

Jag kände att det kanske hade varit oklokt att bära mitt vittnesbörd för honom och jag visste inte vad jag skulle göra. Det var då det hände! Jag kom att tänka på något. Och jag nämner här ett uttalande av profeten Joseph Smith: ’En person kan dra nytta av att lägga märke till det första tillkännagivandet av uppenbarelsens ande. När man till exempel känner den rena intelligensen strömma till sig kan den giva en vissa tankar och idéer plötsligt … Genom att sålunda lära sig känna Guds ande och förstå den, kan man tillväxa i uppenbarelsens princip, tills man blir fullkomlig i Kristus Jesus.’ (Se Profeten Joseph Smiths lärdomar, s. 130.)

Jag fick en sådan tanke och sade till ateisten: ’Får jag fråga dig om du vet hur salt smakar?’

’Naturligtvis gör jag det’, svarade han.

’När smakade du salt senast?’

’Jag åt nyss middag på planet.’

’Du bara tror att du vet hur salt smakar’, sade jag.

Han envisades: ’Jag vet hur salt smakar likaväl som jag vet någonting annat.’

’Om jag gav dig en kopp salt och en kopp socker och lät dig smaka på båda, skulle du då kunna skilja saltet från sockret?’

’Nu börjar du bli barnslig’, svarade han. ’Naturligtvis kan jag avgöra skillnaden. Jag vet hur salt smakar. Det är en vardaglig upplevelse — jag vet det likaväl som jag vet någonting annat.’

’Alltså’, sade jag ’om vi antar att jag aldrig har smakat på salt förut, förklara då precis hur det smakar’.

Efter att ha tänkt en stund, sade han: ’Ja, jag … det är inte sött och det är inte surt.’

’Du har sagt vad det inte är, inte vad det är.’

Efter flera försök flera gånger kunde han förstås inte förklara det. Han kunde inte enbart med ord förklara något så vanligt som hur salt smakar. Jag bar mitt vittnesbörd för honom igen och sade: ’Jag vet att det finns en Gud. Du förlöjligade det vittnesbördet och sade att om jag visste, så skulle jag kunna tala om exakt hur jag visste det. Min vän, andligt talat har jag smakat på salt. Jag kan inte bättre förklara för dig med ord hur jag har fått denna kunskap än du kan tala om för mig hur salt smakar. Men jag säger ännu en gång, det finns en Gud! Han lever! Och bara för att du inte vet det så kan du inte tala om för mig att jag inte vet det, för det gör jag!’

När vi skildes åt hörde jag honom muttra: ’Jag behöver ingen religion att luta mig mot. Jag behöver det inte.’

Sedan dess har jag aldrig varit generad eller skamsen över att jag inte med ord kan förklara det jag vet andligen” (se ”Herrens lykta”, Nordstjärnan, juli 1983, s. 27–28; se också Liahona, jan. 2007, s. 14–16).

Alma 30:17. Korihor lärde att ”vad människan än gjorde” så var det inte en synd

Trots vad en del människor i världen tror lär evangeliet att det inte finns något sådant som ett relativt värderingssystem. En del kulturer tycks tillåta eller till och uppmuntra detta värderingsfria synsätt på livet, och uppmuntrar subtila former av oärlighet inom regering, affärsverksamhet och personliga relationer. Men Mormons bok lär oss att det finns rätt och fel och ger oss nyckeln varigenom vi kan bedöma det (se Moroni 7:16–17).
Korihors filosofi att en person har ”framgång alltefter sin begåvning, och varje människa segrade alltefter sin styrka” utesluter nödvändigheten av Gud i vårt liv. Hans filosofi att ”vad människan än gjorde så var det inte något brott” skulle frambringa ett självcentrerat och relativt sätt att värdera hos människan.
Äldste Neal A Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum avslöjade själviskheten i Korihors lärdomar:

”Några av de själviska tror felaktigt att det i alla fall inte finns någon gudomlig lag och därför ingen synd (se 2 Nephi 2:13). Tillfälliga normer står alltså till förfogande för de själviska. Sålunda kan man enligt denna moral göra vadhelst man har förmåga till, eftersom det egentligen inte finns någon synd (se Alma 30:17).

Det är därför inte förvånande att själviskheten också leder vilse, både när det gäller begrepp och beteenden. Så till exempel sade Kain, då han fördärvats efter sin längtan efter makt, efter att ha dödat Abel: ’Jag är fri’ (Mose 5:33; se också Mose 6:15).

En av de värsta följderna av svårartad själviskhet är att man i grunden tappar sinnet för proportioner: som att sila mygg och svälja kameler (se Matteus 23:24; se också Joseph Smith Translation, Matthew 23:21, fotnot 24a). I vår tid finns till exempel de som silar diverse myggor men sväljer extremt sena aborter! Det är därför som själviskheten förstorar en tallrik soppa till en bankett och gör trettio silverpenningar till en väldig skatt” (Conference Report, apr. 1999, s. 29; eller Liahona, juli 1999, s. 27).

Alma 30:20–23. Kyrkliga ledares undervisning

Högprästen Giddonah konfronterade Korihor och frågade honom varför han uttalade sig mot profeterna och att Jesus Kristus skulle komma. Korihor undvek frågan och iscensatte ett verbalt angrepp mot de troende och deras ledare. Han försökte få det att verka dåraktigt för någon att följa sina kyrkliga ledare. President Henry B. Eyring i första presidentskapet lärde motsatsen:

”Korihor argumenterade för, som människor felaktigt påstått från tidernas begynnelse, att hörsamhet till Guds tjänares råd innebär att man måste avstå från gudagivna rättigheter till självständighet. Men argumentet är falskt därför att det förvränger verkligheten. När vi förkastar det råd som kommer från Gud, väljer vi inte att vara oberoende av inflytande utifrån. Vi väljer ett annat inflytande. Vi förkastar skyddet från en fullkomligt kärleksfull, allsmäktig, allvetande Fader i himmelen, vars hela avsikt, liksom hans älskade Sons avsikt, är att ge oss evigt liv, att ge oss allt han har, och att åter föra oss hem familjevis, till hans kärleksfulla vård. Om vi förkastar hans råd väljer vi inflytandet från en annan makt, vars mål är att göra oss olyckliga och vars motiv är hat. Vi har moralisk handlingsfrihet som en gåva från Gud. Istället för rätten att välja att vara fri från inflytande, är det den omistliga rättigheten att underordna oss den av dessa makter som vi väljer.

En annan villfarelse är att tro att valet att följa eller inte följa profeternas råd inte är något mer än att besluta om vi ska följa ett gott råd och få fördelarna av det, eller om vi ska stanna där vi är. Men valet att inte följa profetens råd ändrar själva den grundval vi står på. Det blir mer riskfyllt. Att försumma att följa profetens råd minskar vår förmåga att följa inspirerade råd i framtiden. Bästa tidpunkten för att besluta sig för att hjälpa Noa bygga arken var första gången han frågade. Varje gång han därefter frågade, skulle varje försummat gensvar ha minskat förmågan att hörsamma Anden. Och därför skulle hans förfrågan varje gång ha verkat mer dåraktig, ända tills regnet kom. Och då var det för sent” (Conference Report, apr. 1997, s. 33; eller Nordstjärnan, juli 1997, s. 24).

© 2000 Steve Bunderson

Alma 30:25. Antikrister använder ofta halvsanningar

En gemensam taktik som används av dem som försöker förgöra tron kallas för en ”halmdocka”. Detta görs genom att man sätter upp en falsk bild — en halmdocka — av sanningen och därefter angriper den falska bilden för att övertyga andra om att den sanna bilden är falsk. Ett enkelt exempel på detta är ett barn som anklagar föräldrarna för att aldrig låta honom göra någonting roligt när de inte låter honom leka förrän han utfört sin uppgift. Det är ett felaktigt resonemang, men det används ofta för att bedra andra.

Ibland påstår andra att sista dagars heliga tror på någonting som vi inte tror på. De påstår att den falska tron är falsk och visar därefter att den är falsk. Det har ingenting att göra med vad vi verkligen tror på utan är ett försök att få det att se ut som vi har fel. Korihor gjorde detta med Giddonah: ”Detta argument kallas för halmdocka. Han tillskrev med andra ord Giddonah någonting som Giddonah inte trodde på — tanken att barn ärver skuld genom Adams överträdelse. Korihor vet att han inte kan bekämpa sanningen med ärliga medel och segra, så han tillskriver Giddonah en felaktig lära, en halmdocka som han kan ge en ordentlig verbal överhalning” (Joseph Fielding McConkie och Robert L. Millet, Sustaining and Defending the Faith [1985], s. 90).

Alma 30:29. Undvika argument och stridigheter

Profeten Joseph Smith (1805–1844) lärde att vi ska undvika stridigheter: ”Låt äldsterna var mycket noga med att inte onödigt störa och röra upp människors känslor. Kom ihåg att er uppgift är att predika evangeliet i all ödmjukhet och allt saktmod, och uppmana syndare att omvända sig och komma till Kristus. Undvik stridigheter och fåfänga dispyter med människor som har fördärvade sinnen, som inte önskar veta sanningen. Kom ihåg att det är ’en varningens dag och inte en dag för många ord’. Om de inte tar emot ert vittnesbörd på en plats så fly till en annan, och kom ihåg att inte kritisera eller tala bittert om andra. Om ni gör er plikt är det lika väl med er som om alla omfattade evangeliet” (History of the Church, 1:468).

Alma 30:39. Kraften i ett personligt vittnesbörd

Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum klargjorde ett sätt att bemöta en antikrist:

”Korihor hånade den ’dåraktiga … [och] enfaldiga traditionen’ att tro att på en Kristus som skulle komma.

Korihors argument verkar mycket aktuella för en nutida läsare, men Alma använde ett tidlöst och obestridligt vapen som svar — kraften i ett personligt vittnesbörd. Alma [sic] var arg över att Korihor och hans gelikar var emot lycka och frågade: ’Varför lär du detta folk att det inte skall komma någon Kristus, för att därmed ta bort deras glädje?’ [Alma 30:22] ’Jag vet att det finns en Gud’” (Christ and the New Covenant [1997], s. 121).

Alma 30:40. ”Vad belägg har du för att det inte finns någon Gud”

Äldste Gerald N. Lund förklarade varför det är omöjligt att bevisa att det inte finns någon Gud:

”Som svar på frågan förnekade Korihor kategoriskt att han tror på att det finns en Gud. Alma frågar därefter: ’Vad belägg har du för att det inte finns någon Gud, eller för att Kristus inte kommer? Jag säger dig att du inget har utom ditt eget ord.’ (Alma 30:40.)

Detta är en inspirerad insikt från Almas sida. Korihor är inte konsekvent i sitt tänkande. Om vi bara kan känna till det som vi har empiriska bevis för så kan vi inte undervisa om att det inte finns en Gud, såvida vi inte har bevis för denna tro. Och Korihor har inga bevis.

Korihor tar bara hänsyn till bevis som kan samlas in genom sinnena. I ett sådant system är det mycket enklare att bevisa att det finns en Gud än att det inte finns en Gud. För att bevisa att det finns en Gud är allt som krävs att en person ser, hör eller på något annat sätt har en upplevelse av Gud, och därefter kan Guds existens inte motbevisas. Men det här är vad som skulle krävas för att bevisa att det inte finns en Gud: Eftersom Gud inte är begränsad till den här jorden skulle vi behöva leta i hela universum efter honom. Vi antar att Gud kan röra sig, så det skulle inte vara tillräckligt att börja vid punkt A i universum och söka sig till punkt Ö. Vad skulle hända om Gud, efter att vi lämnat punkt A, rör sig dit och stannar där under resten av tiden?

Med andra ord, för att Korihor ska kunna säga att det inte finns en Gud, baserat på det kriterium som han själv satt upp, skulle han behöva varsebli varje kubikmeter av universum samtidigt. Detta skapar en paradox: För att Korihor ska kunna bevisa att det inte finns någon Gud skulle han själv behöva vara en gud! När han därför påstår att det finns någon Gud gör han det utifrån ’tro’, själva den sak som han skarpt förlöjligar de religiösa ledarna för!” (”Countering Korihor’s Philosophy”, Ensign, juli 1992, s. 21).

Alma 30:41. ”Jag har allt som ett bevis för att detta är sant”

President Gordon B. Hinckley (1910–2008) talade om hur Guds skapelser kan stärka vittnesbördet:

”Kan någon som promenerat under stjärnorna på kvällen, kan någon som sett våren komma tvivla på att en gudomlig hand skapat detta? När man ser jordens skönhet vill man utbrista liksom psalmisten: ’Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra.’ (Ps. 19:2–3.)

Allt det vackra på jorden visar den mästerliga Skaparens verk” (Conference Report, apr. 1978, 90; se Nordstjärnan, okt. 1978, s. 105).

Alma 30:48. Teckensökare

Profeten Joseph Smith lärde: ”Närhelst du ser en man söka efter ett tecken kan du veta att han är en trolös man” (History of the Church, 3:385).

Senare påpekade profeten: ”Då jag predikade i Philadelphia begärde en kväkare ett tecken. Jag bad honom vara stilla. Efter predikan bad han igen om ett tecken. Jag sade till församlingen att mannen var trolös, att ett ogudaktigt och trolöst släkte söker efter tecken och att Herren hade sagt till mig i en uppenbarelse att varje människa som begärde ett tecken, var en trolös människa. ’Det är sant’, ropade någon, ’för jag tog honom på bar gärning då han var trolös mot sin hustru’, vilket mannen ifråga efteråt bekände, då han blev döpt” (History of the Church, 5:268; se Profeten Joseph Smiths lärdomar, s. 239).
President Joseph F. Smith (1838–1918) beskrev farorna med att förlita sig på underverk för vår tro: ”Visa mig en sista dagars helig som är beroende av underverk, tecken och syner för att hålla sig trofast i kyrkan, och jag ska visa er medlemmar i kyrkan som inte befinner sig i god ställning inför Gud, och som vandrar på hala stigar” (se Evangeliets lära, s. 6).

Alma 30:52. Lögn och bedrägeri

För att bättre förstå lögnens ondska har Robert J. Matthews, tidigare dekanus för religion vid BYU, förklarat att ”det allvarliga i att ljuga mäts inte bara i den skada eller smärta som drabbar den som blivit bedragen. Lögn får också förödande effekter på den som gör sig skyldig till den. Den berövar lögnaren självrespekt och minskar hans eller hennes förmåga att skilja mellan sanning och villfarelse. När en lögn uttalas tillräckligt ofta, kan till och med den som medvetet sprider den börja tro på den. Detta hände med antikristen Korihor i Mormons bok (se Alma 30:52–53)” (”Du skall inte bära falska vittnesbörd”, Nordstjärnan, nov. 1998, s. 20).
Profeten Joseph Smith talade om hur tragiskt det är med människor som Korihor: ”Ingenting är av större skada för människobarnen än att vara under inflytande av en ond ande när de tror att de har Guds Ande” (History of the Church, 4:573).

Alma 30:53. Djävulen bedrägeri och det köttsliga sinnet

Att vara köttsligt sinnad är att inrikta sig på fysiska njutningar eller materiella ting framför det som hör Anden till. Det är svårt för köttsligt sinnade människor att uppleva andliga ting. Äldste Neal A. Maxwell påpekade att de ”har sövts till likgiltighet av ett köttsligt sinnes tillfredsställelse” (Conference Report, apr. 1999, s. 29; eller Liahona, juli 1999, s. 28).

Alma 31:3, 8–29. Zoramiternas falska teologi

Även om zoramiterna dödade Korihor tycks de ha omfattat ett liknande trossystem. Lägg märke till följande meningar i Alma 31 vilka beskriver den zoramitiska tron:

Jerry Thompson, © IRI

”De hade fallit i stora villfarelser” (vers 9).

De hade förkastat traditioner som de tyckte ”hade överlämnats åt dem till följd av deras fäders enfald” (se vers 16).

De ville inte ”vilseledas av [sina] bröders dåraktiga traditioner som får dem att underkasta sig en tro på Kristus” (se vers 17).

De vägrade ”tro på något kommande som de inte visste något om” (vers 22).
Äldste Jeffrey R. Holland kommenterade Korihors inflytande på zoramiternas falska läror:

”[Korihors] lära hade ett oundvikligt inflytande på några av de mindre trofasta som liksom de angränsande zoramiterna redan var benägna att ’förvränga Herrens vägar’.

Zoram och hans efterföljare är en av de mest minnesvärda avfällingsgrupper som nämns i Mormons bok, huvudsakligen därför att de själva betraktade sig som ovanligt rättfärdiga … En gång i veckan stod de på toppen av ett bönetorn som kallades Rameumptom och uttalade alltid ’precis samma bön’. De tackade Gud för att de var bättre än alla andra, ’ett utvalt och ett heligt folk’, ’utvalt’ av Gud att frälsas medan alla andra runt omkring likaledes var ’utvalda’ att kastas ned i helvetet. I den betryggande förvissningen om allt detta besparades de också all tro på sådana ’dåraktiga traditioner’ (ett bevis för arvet från Korihor visar sig här) som tron på en Frälsare, för de hade fått ’veta’ att det inte skulle komma någon Kristus …

Alma lät inte någon tid gå förlorad när det gällde att bekämpa en sådan ohelig bön och dess likaledes oheliga teologi, med sin egen bön om gudomlig hjälp mot denna form av egennyttig ogudaktighet som bokstavligen tärde på hans hjärta” (Christ and the New Covenant, s. 121–122).

Alma 31:5

Varför är det enligt Alma så kraftfullt att predika ordet? Hur bidrar detta till att förklara varför det är så viktigt med dagliga skriftstudier?

Alma 31:5. Ordets kraft

Effekten av eller kraften i Guds ord förklaras delvis av det faktum att det åtföljs av Andens vittnesbörd. Herren sade att när hans ord förmedlas genom hans Ande är de hans röst (se L&F 18:34–36). Alma övervägde att predika ordet till de avfälliga zoramiterna trots att de redan hört och förkastat det (se Alma 31:8–9).

President Boyd K. Packer gav en anledning till varför vi måste inhämta kunskap om rikets lärdomar:

”Sann lärdom, som blir förstådd, förändrar attityder och beteende.

Att studera evangeliets lärdomar kommer att snabbare förbättra beteendet än att studera själva beteendet … Det är därför som vi så kraftfullt betonar vikten av att studera evangeliets lärdomar” (Conference Report, okt. 1986, s. 20; eller Nordstjärnan, jan 1987, s 13).
President Spencer W. Kimball (1895–1985) talade om skrifternas förmåga att hjälpa oss komma närmare Gud: ”Jag märker att när jag blir försumlig i mitt förhållande till gudomen, och när det verkar som om inget gudomligt öra hör och ingen gudomlig röst talar, då är jag långt, långt borta. Om jag då fördjupar mig i skrifterna krymper avståndet och andligheten kommer tillbaka. Jag finner att jag känner större kärlek till dem jag måste älska av allt mitt hjärta, själ, sinne och styrka, och när jag älskar dem mer finner jag det lättare att följa deras råd” (”What I Hope You Will Teach My Grandchildren and All Others of the Youth of Zion” [tal till lärare vid Kyrkans utbildningsverksamhet, 11 juli, 1966], s. 4; se också Kyrkans presidenters lärdomar: Spencer W Kimball, s. 68–69).
President Ezra Taft Benson förklarade hur skrifterna på ett kraftfullt sätt kan välsigna oss och besvara livets svåra frågor: ”Vi gör ofta stora ansträngningar att försöka öka aktiviteten i våra stavar. Vi arbetar flitigt med att öka närvaron på sakramentsmötena. Vi arbetar med att få fler unga män att gå på mission. Vi strävar efter att få ett större antal att gifta sig i templet. Allt detta är berömvärda insatser och viktiga för rikets tillväxt. Men när enskilda medlemmar och familjer fördjupar sig i skrifterna regelbundet och konsekvent, kommer dessa andra områden att automatiskt förbättras. Vittnesbörden ökar. Beslut kommer att stärkas. Familjer beskyddas. Personlig uppenbarelse kommer att flöda” (”Ordets makt”, Nordstjärnan, nr. 6 1986, s 82–83).

Alma 31:9–11. Undvika avfallets orsaker

I Antionum kom Alma och hans missionärskamrater i kontakt med en grupp nephitiska avfällingar som kallades zoramiter. Mormon upptecknade inte enbart att zoramiterna tidigare hade fått Guds ord predikat för sig, utan han angav också orsaken till deras avfall: de höll inte buden, de vände sig inte längre till Herren i daglig bön, de förvrängde Herrens vägar och de böner som de uppsände till Herren var fåfänga och meningslösa. De ignorerade det grundläggande, sådant som den dagliga vanan med meningsfull bön och studier i skrifterna.

Äldste Donald L. Staheli i de sjuttios kvorum framhöll betydelsen av att dagligen hålla sig fast vid det grundläggande i evangeliet:

”Dagliga, innerliga böner om förlåtelse och särskild hjälp och vägledning är oumbärliga i vårt liv för att vårt vittnesbörd ska få näring. När vi får bråttom och upprepar ord och blir nonchalanta eller glömska i våra böner, har vi en tendens att förlora Andens närhet, som är så oumbärlig i den fortsatta vägledning vi behöver för att klara av livets svårigheter. Familjebön varje morgon och kväll ger ytterligare välsignelser och kraft till våra egna böner och till vårt vittnesbörd.

Uppriktiga studier i skrifterna ger tro, hopp och lösningar på våra dagliga problem. Flitiga studier, begrundan och tillämpning av skrifterna samt bön, är nödvändiga för att få och upprätthålla ett starkt och livfullt vittnesbörd” (Conference Report, okt. 2004, s. 40; eller Liahona, nov. 2004, s. 39).

Alma 31:6–38. Avfälliga zoramiter

I Alma 30:59 står det att zoramiterna hade skilt sig från nephiterna under ledarskapet av en man vid namn Zoram. Följande är en sammanfattning av vad vi känner till om deras avfälliga trosuppfattningar och sedvänjor:

De iakttog inte Moses lag (se Alma 31:9).

De höll inte dagliga böner (se vers 10).

De förvrängde Herrens vägar (se vers 11).

De byggde synagogor i avsikt att dyrka Gud en dag i veckan (se vers 12).

I vår tid har somliga hemfallit åt liknande falska sedvänjor. Om vi inte noga aktar oss för det kommer också vi att falla i några av samma fällor, det kan vara slentrianmässiga böner, att bara dyrka en dag i veckan genom tretimmarsblocket och att inte tänka på Gud under veckan, bara be på en bestämd plats eller bli materialistiska och högmodiga.

Alma 31:26–35. Alma ber för zoramiterna

Alma insåg att de avfälliga zoramiternas själar var dyrbara för Gud. Därför bad Alma om kraft och visdom att föra dem tillbaka till Herren. Almas bön åskådliggör den attityd som alla medlemmar och missionärer måste utveckla. Alla människor har stort värde och genom Guds kraft kan de återföras till honom.

Under sin tid som medlem i de sjuttios kvorum lärde äldste Carlos E. Asay (1926–1999) att alla människor är dyrbara för Gud och att de också borde vara det för oss:

”De av våra bröder och systrar som tycks mer svaga och mindre ärbara är dyrbara. Kyrkan har behov av dem. Vi bör ta varje tillfälle att försöka lära känna dem och hjälpa dem göra anspråk på Jesu Kristi evangeliums fullständiga välsignelser och glädjeämnen. Vi bör be som Alma: ’Ge oss därför kraft och visdom, o Herre, så att vi kan föra dessa våra bröder tillbaka till dig.’ (Se Alma 31:35.)

Vi måste komma ihåg att vår frälsning är sammanflätad med andras frälsning. Vi måste bry oss mer om dem som tycks bry sig mindre om sin tro” (”Nurturing the Less Active”, Ensign, okt. 1986, s. 15).

Alma 31:31–33. Tröst under lidanden

President Lorenzo Snow (1814–1901) talade om de välsignelser som kommer av vedermödor:

”Jag antar att jag talar till somliga som råkat ut för bekymmer, hjärtesorg och förföljelse, och ibland har jag haft anledning att tro att de aldrig förväntade sig att behöva uthärda så mycket. Men för allt som ni har genomlidit, för allt som har hänt er och som ni upplevde som ont vid det tillfället, får ni fyrfaldig kompensation, och detta lidande har en tendens att göra er bättre och starkare och få er att känna att ni blivit välsignade. När ni ser tillbaka på era upplevelser så kommer ni att upptäcka att ni har kommit långt i er utveckling och tagit flera steg uppför den stege som leder till upphöjelse och härlighet …

Ta det individuellt eller ta det kollektivt, vi har lidit och vi ska behöva lida igen, och varför? Därför att Herren kräver det av våra händer för att vi ska bli heliggjorda” (The Teachings of Lorenzo Snow, sammanst. av Clyde J. Williams [1984], s. 117–118).

Frågor att begrunda

Varför var Korihors undervisning så tilltalande för vissa individer? Vilka exempel på sådan undervisning finns det idag?
Alma tycktes motiverad att återvinna zoramiterna utifrån kärlek till Gud och kärlek till zoramiterna. Hur kan vi utveckla en sådan kärlek?
Hur skilde sig Almas bön från zoramiternas bön? På vilka sätt kan våra böner likna zoramiternas böner? (se Alma 31:15–18). Hur kan de likna Almas böner? (se Alma 31:30–35).

Föreslagna uppgifter

Nämn några av Korihors falska läror. Förklara för en vän varför sådana argument slutligen kommer att falla (se Alma 30:13–18).
Vilka tecken angav Alma som bevis på att Gud lever då Korihor bad om ett tecken på Guds existens? (se Alma 30:44). Hur har de här bevisen bidragit till att stärka din tro? Skriv något om hur universums uppbyggnad och ordning är ett bevis på Guds existens.