Vad händer med oss när vi dör? Alma 40–42 handlar om Almas råd till sin egensinnige son Corianton, som ställde en liknande fråga. I sitt svar undervisade Alma om andevärlden, domen, uppståndelsen, lagen om återställelse och syndens straff. Alma avslutade Coriantons undervisning genom att besvara frågor om hur livet skulle te sig utan omvändelse, synd, lag och straff. Almas svar till sin son hjälper oss också förstå lyckligsalighetsplanen och Guds rättvisa och barmhärtighet och hur de påverkar vårt eviga framåtskridande.
Efter att ha vittnat för Corianton om uppståndelsens realitet uttryckte Alma osäkerhet inför tidpunkten för hela människosläktets uppståndelse. Men detta hade ingen betydelse för Alma, för han sade att ”allt är som en dag för Gud” (Alma 40:8). Profeten Joseph Smith (1805–1844) uppenbarade att för Gud är allting uppenbarat, ”det förflutna, nuvarande och framtida — finns ständigt inför Herren” (se L&F 130:7).
Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade hur saker och ting utförs på Guds sätt:
”Gud arbetade på återlösningen långt före jordisk tideräkning — och han kommer fortfarande av verka även efter det att jordisk tid inte längre finns (se L&F 88:110; Alma 40:8) …
Barmhärtigt nog kommer då saker att ’ske på [Guds] eget sätt’, inte på vårt (L&F 104:16). Då kommer Guds avsikter, hans tålamod, hans kraft och hans djupa kärlek, som var verksam långt före tiden var till, också att vara verksam även efter det att tid ej finns längre (se L&F 84:100; Alma 40:8).
Dessa och andra sanningar tillhör dem som Paulus kallade för ’djupen i Gud’ (1 Kor 2:10)” (A Wonderful Flood of Light [1990], s. 50, 58–59).
Profeten Joseph Smith sade också att ”den store Jehova övervägde alla händelser som rörde jorden, vilka tillhörde frälsningsplanen, innan den blev till eller ’morgonstjärnorna tillsammans sjöng’ av glädje [Job 38:7]. Det förflutna, det nuvarande och det tillkommande var och är för honom ett evigt ’nu’” (History of the Church, 4:597).
Alma 40:11. Alla människors andar ”tas hem till den Gud som gav dem liv”
Om vi inträder i andevärlden vid döden, inte i Guds egentliga närhet, hur ska vi då förstå Almas ord?
President Joseph Fielding Smith (1876–1972) förklarade att Alma inte nödvändigtvis menade att vi återförs till Guds närhet: ”Som jag förstår Alma [40:11] avser han inte att förmedla tanken att alla andar återvänder till Guds närhet för att där erhålla en plats av ro eller straff och inför honom ta emot sin individuella dom. Att ’tas hem till Gud’ [jämför med Pred 12:7] betyder helt enkelt att deras dödliga existens har kommit till sitt slut och att de har återvänt till andevärlden, där de erhåller en plats tillsammans med de rättfärdiga eller de orättfärdiga, i enlighet med sina gärningar, för att där invänta uppståndelsen. Uttrycket ’hem till Gud’ påminner om många andra välkända situationer. Till exempel: en man tillbringar en bestämd tid på något avlägset missionsfält. När han blir avlöst och återvänder till Förenta staterna säger han kanske: ’Det är underbart att vara hemma igen’, trots att hans hem kanske ligger i Utah eller Idaho eller någon annanstans västerut” (Answers to Gospel Questions, sammanst. av Joseph Fielding Smith Jr., 5 delar [1957–1966], 2:85).
President George Q. Cannon (1827–1901) i första presidentskapet förklarade att Alma ”inte vill få oss att tro att människan omedelbart förs tillbaka till Guds personliga närhet. Han använder uppenbarligen detta uttryckssätt i begränsad betydelse” (Gospel Truth: Discourses and Writings of President George Q. Cannon, utv. av Jerreld L. Newquist [1987], s. 58).
Alma 40:11–15. Själens tillstånd mellan döden och uppståndelsen
Följande förtydligande hjälper oss förstå andens tillstånd efter döden och före uppståndelsen: ”När den fysiska kroppen dör fortsätter anden att leva. I andevärlden kommer det att ske att ’deras andar som är rättfärdiga tas emot i ett lyckotillstånd som kallas paradis, ett vilotillstånd, ett fridstillstånd, där de skall vila sig från alla sina besvärligheter och från all möda och sorg’ (Alma 40:12). En plats som kallas andefängelset är reserverad ’för dem som hade dött i sina synder utan kunskap om sanningen, eller i överträdelse eftersom de hade förkastat profeterna’ (L&F 138:32). Andarna i fängelset blir ’undervisade om tro på Gud, omvändelse från synd, ställföreträdande dop till syndernas förlåtelse, den Helige Andens gåva genom handpåläggning, och om alla andra evangeliets principer som det [är] nödvändigt för dem att känna till’ (L&F 138:33–34). Om de accepterar evangeliets principer, omvänder sig från sina synder och tar emot de förrättningar som utförs å deras vägnar i templet, välkomnas de till paradiset” (se Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 25–26).
Bild
Profeten Joseph Smiths syn om det celestiala riket
President Brigham Young (1801–1877) hjälpte oss bättre förstå skillnaden mellan var andevärlden och Guds boning är belägna: ”Vart går man när man lägger ner detta kroppens tabernakel? Till andevärlden. Beger man sig till Abrahams sida? Nej, inte alls i närheten därav utan till andevärlden. Var är andevärlden? Den är precis här. Går både de goda och de onda andarna dit? Ja, det gör de. Går de båda till ett rike? Ja, det gör de. Beger de sig till solen? Nej. Lämnar de den organiserade jordens gränser? Nej, det gör de inte. De befinner sig på den här jorden” (Discourses of Brigham Young, utv. av John A. Widtsoe [1954], s. 376).
Alma talade om den första uppståndelsen i relation till jordisk tideräkning. Jesus Kristus skulle uppstå först, kort därefter åtföljd av de rättfärdiga som hade levat och dött alltsedan tidens begynnelse på vår timliga jord fram till tiden för Kristi uppståndelse (se Alma 40:16, 20; L&F 133:54–55). Den här uppståndelsen är vad Alma kallade den första uppståndelsen.
President Joseph Fielding Smith förklarade att den första uppståndelsen inbegriper olika tidsperioder och händelser:
”Även om en allmän uppståndelse av de rättfärdiga ägde rum då Kristus uppstod från de döda talar vi vanligtvis om de rättfärdigas uppståndelse vid Kristi andra tillkommelse som den första uppståndelsen. Det är den första när det gäller oss, ty det som skedde i det förgångna bekommer inte oss så särskilt mycket. Herren har lovat att vid sin andra tillkommelse skall gravarna öppnas och de rättfärdiga gå ut ur dem för att regera med honom på jorden i ett tusen år …
Vid Kristi andra tillkommelse skall detta ske: ’De som har sovit i sina gravar skall komma fram, ty deras gravar skall öppnas, och även de skall ryckas upp för att möta honom mitt i himlens pelare. Dessa tillhör Kristus och är förstlingsfrukterna, de som först skall stiga ned med honom, och de som är på jorden och i gravarna som först rycks upp för att möta honom, och allt detta genom rösten från Guds ängels ljudande basun’ [L&F 88:97–98]. Dessa är de rättfärdiga, ’vilkas namn är uppskrivna i himlen, där Gud och Kristus är allas domare. Det är dessa som är rättfärdiga människor, fullkomliggjorda genom Jesus, det nya förbundets medlare, som åstadkom denna fullkomliga försoning genom att utgjuta sitt eget blod’ [L&F 76:68–69].
Efter det att Herren och de rättfärdiga som rycktes upp för att möta honom har kommit ned på jorden skall en annan uppståndelse äga rum. Vi kan betrakta den som en del av den första uppståndelsen även om den äger rum något senare. De som tillhör det terrestriala riket skall komma fram i den uppståndelsen, de som inte var värdiga att ryckas upp för att möta honom men som är värdiga att uppstå för att åtnjuta det tusenåriga riket” (Frälsningens lära,, 2:251–252).
Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum beskrev den första uppståndelsen på följande sätt, den som också kallas för de rättfärdigas uppståndelse eller uppståndelsen till liv: ”De som kommer fram på uppståndelsens morgon gör det med celestiala kroppar och kommer att ärva en celestial härlighet, dessa är de som är Kristi förstlingsfrukter. De som kommer fram på denna uppståndelses eftermiddag gör det med terrestriala kroppar och kommer följaktligen att ärva detta rike. De beskrivs som dem som tillhör Kristus vid hans ankomst. Alla som har uppstått innan dess har fått celestiala kroppar. De som kommer fram som terrestriala varelser gör det inte förrän efter den andra ankomsten (L&F 76:50–80; 88:95–99)” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 delar [1971–1973], 1:196).
Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum talade om den tröst som det skänker att veta att defekter kommer att rättas till i uppståndelsen:
”Vilken tröst att veta att alla som har haft nackdelar i livet till följd av medfödda defekter eller skador som uppkom under jordelivet, till följd av sjukdom eller den naturliga försämring som ålderdomen medför, kommer att uppstå ’till sin rätta och fullkomliga form’ …
Förvissningen om uppståndelse ger oss styrka och perspektiv att uthärda jordelivets svårigheter som vi alla och de som vi älskar möter, till exempel fysiska, mentala eller känslomässiga brister som vi har med oss vid födseln eller får under jordelivet. Tack vare uppståndelsen vet vi att dessa jordiska brister bara är tillfälliga!” (Conference Report, apr. 2000, s. 16–17; se Liahona, juli 2000, s. 17, 18).
President Joseph F. Smith (1838–1918) hade följande att säga om missbildningar vid uppståndelsen: ”Missbildningar kommer att tas bort, defekter kommer att försvinna, och män och kvinnor uppnår då sina andars fullkomning, den fullkomning som Gud utformat i begynnelsen. Det är hans avsikt att män och kvinnor, hans barn, födda att bli Guds arvingar och medarvingar med Jesus Kristus, skall göras fullkomliga fysiskt såväl som andligt, genom lydnad till den lag genom vilken han givit alla sina barn möjlighet att nå fullkomlighet” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph F. Smith, s. 92; se också Evangeliets lära, s. 19s).
Följande uttalande hjälper oss förstå vad denna ”hemska död” syftar på: ”Skrifterna talar ibland om frälsning från den andra döden. Den andra döden är den slutliga andliga döden — att bli avskuren från rättfärdighet och förnekas en plats i ett härlighetsrike (se Alma 12:32; L&F 88:24). Denna andra död kommer inte förrän efter den slutliga domen, och den kommer till mycket få (se L&F 76:31–37). Nästan alla som någonsin levat på jorden är tillförsäkrade frälsning från den andra döden (se L&F 76:40–45)” (Stå fast i din tro, s. 47).
På samma sätt som många av dagens människor kan Corianton ha undrat över varför det är viktigt att leva rättfärdigt om alla får ta del av uppståndelsens välsignelser. I Alma 41 tas denna frågeställning upp.
För vår himmelske Faders barn är resultatet av återställelsens lag beroende av deras trofasthet i att hålla buden. Sålunda förklarade Alma för Corianton att man inte kan ”återställas från synd till lycka” (Alma 41:10). Detta påminner om skördelagen: som vi sår ska vi skörda (se Gal 6:7; L&F 130:20–21). Alma uppmuntrade sina söner att ”ständigt göra gott” för att ”få tillbaka gott som lön. Ty det som du sänder ut skall vända tillbaka till dig igen och återställas” (Alma 41:14–15).
Alma lärde också sin son att återställelsens lag innebär att kroppen bli fullkomligt återställd vid uppståndelsen: ”Själen skall återställas till kroppen … ja, inte ens ett huvudhår skall gå förlorat” (Alma 40:23). Men den uppståndna kroppens grad av härlighet är beroende av varje persons grad av trofasthet (se L&F 88:28–32).
Följande råd underbygger betydelsen av att söka lycka genom att leva efter evangeliets normer:
”Många försöker finna lycka och självförverkligande i sådant som strider mot Herrens bud. De bortser från Guds plan för dem och förkastar den enda källan till sann lycka. De ger efter för djävulen, som ’strävar efter att göra alla människor lika olyckliga som han själv är’ (2 Nephi 2:27). Slutligen lär de sig sanningen i Almas varning till sin son Corianton: ’Ogudaktighet har aldrig inneburit lycka’ (Alma 41:10) …
I ditt sökande efter lyckan bör du minnas att den enda vägen till verklig lycka är att leva efter evangeliet. Du finner frid och evig lycka när du strävar efter att hålla buden, ber om styrka, omvänder dig från dina synder, deltar i sunda aktiviteter och utför meningsfullt tjänande. Du lär dig då ha roligt inom de gränser som satts upp av en kärleksfull himmelsk Fader” (Stå fast i din tro, s. 62–63).
Äldste L. Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum förklarade syftet med jordelivets så kallade prövotid: ”Den främsta avsikten med jordelivet är att vår ande, som fanns innan världen var till, får förenas med vår kropp under ett jordeliv med stora möjligheter. Föreningen av dessa två ger oss förmånen att tillväxa, utvecklas och mogna på ett sätt som endast är möjligt när kropp och ande är förenade. I kroppen genomgår vi vissa prövningar i ett så kallat prövotillstånd. Det är en tid för inlärning och tillfälle att visa oss värdiga eviga möjligheter. Det ingår i den gudomliga plan som vår himmelske Fader har för sina barn” (Conference Report, apr. 1989, s. 16; eller Nordstjärnan, juli 1989, s. 12).
Under sin tid som medlem i de sjuttios kvorum tillade äldste Ronald E. Poelman att jordelivet är en tid för att lära sig om motsatser och att välja mellan dem: ”Den frälsningsplan som framlades för oss och som vi antog i vårt förjordiska tillstånd innefattar en prövotid på jorden. En tid då vi får uppleva motsatser, fatta beslut, ta konsekvenserna av desamma och förbereda oss för att återvända till Guds närhet. Att uppleva motgångar är en viktig del av utvecklingen. Vi visste detta när vi valde att komma till jorden (se 2 Nephi 2:11–16)” (Conference Report, apr. 1989, s. 29; eller Nordstjärnan, maj 1989, s. 20).
Äldste William R. Bradford i de sjuttios kvorum drog slutsatsen att syftet med jordelivet är att bli lik vår Fader i himlen: ”Detta liv är en prövningstid. Tiden är en fantastisk gåva som vi kan använda till att lära oss att likna vår himmelske Fader genom att följa hans Sons, Jesu Kristi, lärdomar. Den väg han leder oss på är en välordnad väg. Den är enkel och rak och upplyst av Anden” (Conference Report, apr. 1992, s. 40; eller Nordstjärnan, juli 1992, s. 29).
Alma 42:11–31. Lagarna om rättvisa och barmhärtighet
President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, förklarade att Frälsarens offer gör det möjligt för oss att ta del av barmhärtighet utan att rättvisans lag överträds:
”Var och en av oss lever på en slags andlig kredit. En dag kommer redovisning att ske, en avräkning att krävas. Oavsett hur lättvindigt vi ser på detta nu kommer vi på den dagen, då utmätning är nära förestående, att oroligt se oss omkring för att finna någon som kan hjälpa oss.
Och utifrån evig lag kan inte barmhärtighet utsträckas om det inte finns någon som är både villig och förmögen att ta på sig vår skuld och betala priset och fastställa villkoren för vår återlösning.
Om det inte finns någon medlare, om vi inte har någon vän, måste rättvisans fulla tyngd, obarmhärtig och utan medkänsla, med säkerhet falla över oss. Varje överträdelse, oavsett hur liten eller omfattande, kommer att utkrävas av oss till sista öret.
Men var medvetna om detta: Sanningen, den underbara sanningen, förkunnar att det finns en sådan medlare.
Bild
Vågskålar som visar rättvisan
Rättvisa
’Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus’ (1 Tim 2:5).
Genom honom kan barmhärtighet till fullo ges till oss, utan att det bryter mot rättvisans eviga lag.
Denna sanning är själva roten i den kristna läran …
Bild
Vågskålar som visar rättvisa och barmhärtighet
Rättvisa
Barmhärtighet
Denna barmhärtighet kommer inte automatiskt att utsträckas. Det sker genom förbund med honom. Det kommer att ske på hans villkor, hans generösa villkor, vilka innefattar, som absolut nödvändighet, nedsänkningsdop till syndernas förlåtelse.
Hela mänskligheten kan skyddas av rättvisans lag, och på en gång kan var och en av oss individuellt ta emot barmhärtighetens återlösande och helande välsignelse” (Conference Report, apr. 1977, s. 80; se Nordstjärnan, okt. 1977, s. 52–53).
Äldste Neal A. Maxwell delade med sig av denna insikt: ”Guds rättvisa och barmhärtighet kommer att vara så påtagligt fullkomlig att det vid den slutliga domen inte kan förekomma några klagomål, inte ens från dem som en gång ifrågasatt Guds rättvisa eller barmhärtighet och den lott som tilldelats dem i dödligheten (se 2 Nephi 9:14–15; Alma 5:15–19; 12:3–14; 42:23–26, 30)” (Conference Report, apr. 2000, s. 92; eller Liahona, juli 2000, s. 88).
President Boyd K. Packer förklarade varför det kan vara värdefullt med skuldkänslor:
”Det är min avsikt att lindra smärtan hos dem som lider av den mycket obehagliga skuldkänslan. Jag känner mig som läkaren som börjar behandlingen med att säga: ’Nu kommer det här kanske att göra lite ont …’
Var och en av oss har åtminstone smakat på det samvetskvalets smärta som följer på våra misstag.
Johannes sade att ’om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss’ [1 Joh 1:8]. Sedan uttryckte han det ännu tydligare: ’Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss’ [1 Joh 1:10].
Alla lider vi ibland, och några av oss för det mesta, av samvetskval för saker som vi gjort fel eller för sådant som vi lämnat ogjort. Denna skuldkänsla är för anden vad smärtan är för den fysiska kroppen …
Alla gör vi misstag. Ibland skadar vi oss själva och ibland orsakar vi andra allvarliga skador som vi inte på egen hand kan reparera. Vi har sönder sådant som vi inte själva kan laga. Det ligger då i vår natur att känna en skuld, förödmjukelse och smärta som vi inte ensamma kan råda bota på. Det är då som försoningens helande kraft hjälper oss.
Herren sade: ’Ty se, jag, Gud, har lidit detta för alla, för att de inte skall behöva lida om de omvänder sig [L&F 19:16]” (Conference Report, apr. 2001, s. 27–28; se Liahona, juli 2001, s. 25, 27).
President Spencer W. Kimball (1895–1985) uttalade sig om betydelsen av ett känsligt samvete: ”Hur underbart är det inte att Gud utrustat oss med denna känsliga men starka ledning som vi kallar samvete! Någon har träffande sagt att ’samvetet är en himmelsk gnista som Gud har placerat i varje människa för att rädda hennes själ’. Otvivelaktigt är det instrumentet som väcker själen till medvetenhet om synd, sporrar en människa så att hon bestämmer sig för att ordna upp sitt liv, övertygar henne om överträdelsen utan att förringa felet, gör människan villig att se fakta som de är och att bemöta problemet samt lida det nödvändiga straffet — och inte förrän hon är i denna sinnesstämning har hon börjat omvända sig. Att ångra är första början. Att överge den felaktiga handlingen tillhör också början. Men inte förrän samvetet vaknat tillräckligt så att man handlar i frågan, inte så länge det förekommer ursäkter och bortförklaringar, har man ens börjat på vägen mot förlåtelse. Detta är vad Alma menade när han sade till sin son Corianton att ’ingen utom den verkligt ångerfulle blir frälst’ ({se Alma 42:24)” (Förlåtelsens under [1969], s. 135–136).
Alma 42:23. ”Försoningen åstadkommer de dödas uppståndelse”
President Gordon B. Hinckley (1910–2008) bar följande vittnesbörd om storheten i det försoningsoffer som möjliggjorde uppståndelsen:
Bild
Christ’s Crucifixion
Paul Gustave Dore
”Det storslagna uttrycket för hans kärlek kom i döden då han gav sitt liv som offer för alla människor. Denna försoning, utverkad i outsäglig smärta, blev historiens största händelse, en nådehandling för vilken människor inte gav någonting, men som gav förvissning om en uppståndelse för alla som vandrat eller kommer att vandra på jorden.
Ingen annan handling i världens historia kan jämföras med denna. Inget som någonsin hänt är lika stort. Totalt osjälvisk och med obegränsad kärlek till hela människosläktet blev detta en oförliknelig barmhärtighetsgärning för hela den mänskliga rasen.
Med uppståndelsen denna första påskmorgon kom den jublande förkunnelsen om odödlighet. Paulus förkunnade: ’Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande’ (1 Kor 15:22). Han gav inte endast uppståndelsens gåva till alla, han öppnade även vägen till evigt liv för alla som följer hans undervisning och lyder hans bud” (Conference Report, okt. 1999, s. 92; se Liahona, jan. 2000, s. 87).
Frågor att begrunda
Varför kan ogudaktighet aldrig leda till lycka? Varför kan det ibland verka som om ogudaktiga människor är lyckliga?
Vad måste vi göra för att Frälsarens försoning ska bli verksam i vårt liv?
Hur verkar rättvisans lag till din fördel?
Hur verkar barmhärtighetens lag till din fördel?
Föreslagna uppgifter
Förbered och håll om möjligt ett kort tal om andevärlden genom att använda minst två hänvisningar från Alma 40–42.
Vad lärde Alma sin son Corianton om uppståndelsen?
Skriv en kort definition eller förklaring om vart och ett av följande: återställelsens lag, rättvisans lag, barmhärtighetens lag.