Helamans bok 10–12

Introduktion

Att ha Guds fullständiga förtroende är en stor ära. I Lectures on Faith (”Föredrag över tron”) står det att medvetenhet om att ens liv överensstämmer med Gud vilja är nödvändig för ens tro: ”En verklig kunskap om att ens liv stämmer överens med Guds vilja är helt nödvändigt för den som vill ha den tillit till Gud, utan vilken ingen kan få evigt liv” ([1985], s. 7; se Föredrag över tron, s 56).

Tillit och samtycke kommer av lydnad till alla Guds bud. Kapitel 10–12 i Helamans bok belyser hur viktigt det är att ge akt på Andens maningar. Endast genom att så göra kan vi vara säkra på att vi lever i enlighet med Guds vilja. De här kapitlen belyser också hur viktigt det är att vilja vad Gud vill. Herren visste att Nephi ”inte [skulle] be om något som strider mot [Guds] vilja” (Helaman 10:5). När vi visar vår trofasthet i det lilla kommer Herren att anförtro oss med det som är större.

Uttalanden

Helaman 10:1–3. Begrunda

Att begrunda är att ”meditera och tänka djupt, ofta på skrifterna eller annat som rör Gud. I kombination med bön kan begrundan … ge uppenbarelse och insikt” (Handledning för skriftstudier, ”Begrunda”). Nephi och andra profeter tog emot uppenbarelser då de begrundade. Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum lärde: ”Vi [gör] alla … klokt i att ta oss tid att begrunda och meditera. I dessa stilla ögonblick av självrannsakan kan Anden lära oss mycket” (Conference Report, okt. 1995, s. 4; eller Nordstjärnan, jan. 1996, s. 5).
Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum menar att en lugn plats bidrar till begrundan: ”Hitta en fridfull och lugn plats där du då och då kan ta dig tid till begrundan och låta Herren ta ledningen i ditt liv” (Conference Report, apr. 2001, s. 8; eller Liahona, juli 2001, s. 9).
Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum berättade för oss om fördelarna med begrundan: ”När ni begrundar och ber angående doktrinära principer, kommer den Helige Anden att tala till ditt förstånd och till ditt hjärta [se L&F 8:2]. Från de händelser som framställs i skrifterna får ni nya insikter, och principer som kan tillämpas på er situation kommer till ert hjärta” (Conference Report, okt. 2000, s. 19; eller Liahona, jan. 2001, s. 21).

Helaman 10:4–5. ”Du kommer inte att be om något som strider mot min vilja”

Om vi som Nephi lär oss att be ”i Anden” (Helaman 10:17) och i enlighet med Guds vilja, då ”sker det alldeles som vi ber” (se L&F 46:30; 50:29–30). President Marion G. Romney (1897–1988) i första presidentskapet förmedlade några viktiga aspekter av lämplig bön:

”När vi ber till Fadern i Jesu namn om specifika personliga ting bör vi i djupet av vår själ känna att vi är villiga att underkasta våra vädjanden vår himmelske Faders vilja …

Tiden kommer då vi ska känna till Guds vilja innan vi frågar. Då kommer allting vi ber om att vara ’lämpligt’. Allting vi ber om kommer att vara ’rätt’. Detta sker då vi som en följd av rättfärdigt leverne så åtnjuter andlig gemenskap att han dikterar vad vi ska be om” (Conference Report, okt. 1944, s. 55–56).

President Romney var med om ett tillfälle då Herren gav honom ett löfte liknande det som Nephi fick. Äldste Jeffrey R Holland i de tolv apostlarnas kvorum talade om det:

”År 1967 drabbades syster Ida Romney av ett allvarligt slaganfall. Läkarna sade till den dåvarande äldste Romney att blödningen hade orsakat stora skador. De erbjöd sig att hålla henne vid liv på konstgjort sätt men rekommenderade det inte. Familjen beredde sig på det värsta. Broder Romney anförtrodde sina närmaste att han trots sin brinnande, personliga längtan efter Idas återställda hälsa och fortsatta kamratskap framför allt ville att ’Herrens vilja skulle ske och att han skulle ta emot det han behövde utan att gnälla’.

Allteftersom dagarna gick reagerade syster Romney allt mindre. Naturligtvis hade man välsignat henne men äldste Romney var ’motvillig att ge råd till Herren om saken’. På grund av sin tidigare ofruktsamma erfarenhet då han bad om att han och Ida skulle få barn visste han att han aldrig kunde be om någonting i bön som inte harmonierade med Herrens vilja. Han fastade för att han skulle veta hur han kunde visa Herren att han hade tro och skulle acceptera Guds vilja i deras liv. Han ville vara säker på att han hade gjort allt han kunde göra. Men hon blev allt sämre.

En kväll då han var särskilt nedslagen till följd av att Ida var oförmögen att tala med eller känna igen honom, gav sig broder Romney hem för att vända sig, som han alltid hade gjort, till skrifterna i ett försök att kommunicera med Herren. Han slog upp Mormons bok och fortsatte där han hade slutat kvällen före. Han hade läst i Helaman om profeten Nephi som blivit felaktigt anklagad och orättvist beskylld för förräderi. Efter att mirakulöst ha befriats från sina anklagare återvände Nephi hem för att begrunda det som han hade upplevt. När han gjorde det hörde han en röst.

Även om Marion Romney hade läst den här berättelsen många gånger förut slog den honom nu den här kvällen som en personlig uppenbarelse. Skrifternas ord rörde så vid hans hjärta att för första gången på veckor kände han påtaglig frid. Det verkade som om Herren talade direkt till honom. Skriftstället lyder: ’Välsignad är du … för det du har gjort … du har inte … sökt rädda ditt eget liv, utan har sökt göra min vilja och hålla mina bud. Och eftersom du nu har gjort detta så outtröttligt skall jag välsigna dig för evigt. Och jag skall göra dig mäktig i ord och i handling, i tro och i gärningar, ja, så att allt sker dig enligt ditt ord, ty du kommer inte att be om något som strider mot min vilja’ (Helaman 10:4–5).

Här var svaret. Han hade sökt efter att få veta och hörsamma Herrens vilja och Herren hade talat. Han föll på sina knän och utgöt sitt hjärta och när han avslutade sin bön med orden ’må din skilja ske’ antingen kände eller verkligen hörde han en röst som sade: ’Det strider inte mot min vilja att Ida blir botad.’

Broder Romney ställde sig genast upp. Klockan var över två på morgonen men han visste vad han måste göra. Snabbt tog han på sig slipsen och rocken och gick ut i natten för att besöka Ida på sjukhuset. Han kom fram strax efter klockan tre. Hans hustrus tillstånd var oförändrat. Hon rörde sig inte när han lade sina händer på hennes bleka panna. Med orubblig tro nedkallade han prästadömets kraft för hennes räkning. Han uttalade en enkel välsignelse och yttrade sedan det otroliga löftet om att hon skulle återfå sin hälsa och sin mentala förmåga och att hon hade framför sig ’en stor mission’ på jorden.

Även om han inte tvivlade blev äldste Romney förbluffad då han såg Idas ögon öppna sig när han avslutade välsignelsen. En aning häpen över allt som hade hänt satte han sig ner vid sängkanten bara för att höra sin hustrus svaga stämma för första gången på månader. Hon sade: ’Marion, vad i hela världen gör du här?’ Han visste inte om han skulle skratta eller gråta. Han sade: ’Ida, hur mår du?’ Med det humoristiska sinnelag som var utmärkande för dem båda svarade hon: ’I jämförelse med vad, Marion? I jämförelse med vad?’

Från den stunden tillfrisknade Ida Romney allt mer, lämnade snart sjuksängen och hon fick leva tillräckligt länge för att se sin man inröstas som medlem i kyrkans första presidentskap, verkligen ’en stor mission på jorden’ (F. Burton Howard, Marion G. Romney: His Life and Faith [Salt Lake City: Bookcraft, 1988], s. 137–142)” (Jeffrey R. Holland och Patricia T. Holland, On Earth As It Is in Heaven [1989], s. 133–135).

Helaman 10:4–5.

Vilka egenskaper kan du hitta i de här två verserna som gjorde det möjligt för Nephi att få sådana välsignelser?

Helaman 10:7. Beseglingsmakten

Nephi verkade med sådan flit att Herren förlänade honom stor kraft. Han gavs makt över folket och jordens beståndsdelar. Han beviljades också en helig förläning av beseglingsmakten, samma makt som profeten Elia hade haft: ”Elias makt är prästadömets beseglingsmakt genom vilken det som binds eller löses på jorden binds eller löses i himlen (L&F 128:8–18)” (Handledning för skriftstudier, ”Elia”).

© 1985 Robert Barrett
President Joseph Fielding Smith (1876–1972) undervisade om den beseglingsmakt som gavs till olika profeter:

”Herren förlänade auktoritet till några av sina utvalda tjänare och gav dem exceptionella förmågor … På det här sättet erhöll Elia maktens nycklar i prästadömet att uppväcka de döda, bota de sjuka, försegla himlarna så att det bara regnade på hans befallning, och i mer än tre år regnade det inte, och dessutom hade han makt att kalla ned eld från himlen för att förgöra kyrkans fiender …

Herren gav liknande myndighet till Nephi, Helamans son, som likaledes hade myndighet att försegla himlarna och utföra andra mäktiga verk, helt enkelt genom sin tro och Herrens befallning [se Helaman 10:7]. Den här underbara kraften har bara förlänats några få av Herrens tjänare” (Answers to Gospel Questions, sammanst. av Joseph Fielding Smith Jr., 5 delar [1957–1966], 4:95).

Helaman 10:13–15. ”Trots det stora underverk”

Profeten Joseph Smith lärde att ”underverk är trons frukter” (History of the Church, 5:355). En del människor söker tro genom underverk, men detta strider mot himlens ordning. Tro föregår underverk — den är inte en följd av dem. Nephis mirakulösa identifiering av Seantum som överdomarens mördare var en följd av profetens tro. Men tråkigt nog var majoriteten av folket som bevittnade det här underverket utan tro. Underverket lyckades inte omvända dem eftersom ”tro kommer inte av tecken [eller underverk], utan tecken följer dem som tror” (L&F 63:9). Den nödvändiga förändringen i deras liv måste börja med ”tro till omvändelse” (Alma 34:15–17). De som var vittnen till detta stora underverk fortsatte olyckligtvis med att förhärda sina hjärtan, och istället för att omvända sig förföljde de Nephi.

Helaman 11:1–16. Profeter ber för folket

Nephis bön för sitt folk åskådliggör en profets omtanke om sitt folk. Profeterna representerar Gud för folket men försöker också ibland medla för sitt folk. När Israels barn plågades av giftiga ormar vände de sig till Mose och vädjade, ’bed till HERREN att han tar bort dessa ormar från oss. Och Mose bad för folket” (4 Mos 21:7).

I Amerika skrev Lehis son Nephi: ”Jag ber ständigt för dem om dagen, och mina ögon väter min kudde om natten för deras skull. Och jag ropar till min Gud i tro” (2 Nephi 33:3).
Våra nutida profeter fortsätter att be för oss. Under generalkonferensen efter den tragiska terroristattacken den 11 september 2001 bad president Gordon B. Hinckley (1910–2008):

”O Gud, vår evige Fader … vars barn vi är, vi ser till dig i tro under denna mörka och allvarliga tid. Vi ber dig, käre Fader, att välsigna oss med tro. Välsigna oss med kärlek. Välsigna oss med kärlek till vår nästa i våra hjärtan. Välsigna oss med uthållighetens anda att vi må utrota den fruktansvärda ondska som finns i denna värld. Beskydda och vägled dem som aktivt verkar i striden. Välsigna dem, beskydda deras liv, skydda dem från skada och ondska. Lyssna på deras nära och kära som ber för deras säkerhet …

O Fader, var barmhärtig mot denna vår nation, och dess vänner i denna stund av nöd. Skona oss och hjälp oss att alltid vandra i tro på dig och på din älskade Son, vars barmhärtighet vi förlitar oss på och som vi ser till som vår Frälsare och vår Herre. Vi vädjar ödmjukt till dig att välsigna fredens sak och snart återföra den till oss, och vi ber att du må förlåta oss våra misstag, överse med våra synder, vara vänlig och nådig mot oss och göra att våra hjärtan vänds i kärlek till dig. Vi ber ödmjukt i hans namn, han som älskar oss alla, ja Herren, Jesus Kristus, vår Återlösare och vår Frälsare. Amen” (Conference Report, okt. 2001, s. 112; eller Liahona, jan. 2002, s. 105).

Helaman 11:4–5. Herren använder sig ibland av naturen för att tillrättavisa sina barn

President Spencer W. Kimball (1895–1985) förklarade att ”Herren använder ibland vädret för att disciplinera människorna för att de överträtt hans lagar” (Conference Report, apr. 1977, s. 4; eller Nordstjärnan, okt. 1977, s. 2; se också L&F 43:21–25).

Helaman 11:18–12:6. Kretslopp av rättfärdighet och ogudaktighet

Vid flera tillfällen i Mormons boks historia genomgick folket kretslopp av rättfärdighet, framgång, rikedomar, högmod, ogudaktighet, undergång, ödmjukhet och rättfärdighet om igen. För mer information och en översikt över högmodets kretslopp, hänvisa till ”Rättfärdighetens och ogudaktighetens kretslopp” i tillägget (s. 408).

Äldste L. Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum beklagade sig över mänsklighetens oförmåga att bryta sig ut ur negativa kretslopp: ”Ett av jordelivets största mysterier är väl varför människosläktet inte lär sig av historien” (Conference Report, okt. 1992, s. 19; eller Nordstjärnan, jan. 1993, s. 14). Förvisso har Herren placerat dessa uppenbara handlingsmönster i skrifterna till vår nytta, för att hjälpa oss undvika samma problem i våra egna liv (se L&F 52:14–19).

Helaman 11:22–23. ”Lärosatser”

Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum tillkännagav vad Kristi sanna lärosatser består av: ”Kristi sanna lära är att alla människor måste komma till honom, förvärva tro, omvända sig, bli döpt, ta emot den Helige Anden och uthärda till änden för att vinna frälsning (2 Nephi 31:17–21; 3 Nephi 11:29–41; L&F 10:67; 68:25)” (Mormon Doctrine, 2:a uppl. [1966], s. 204).
President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, uttalade sig på följande sätt om kraften i sanna lärosatser:

”Sann lärdom, som blir förstådd, förändrar attityder och beteende.

Att studera evangeliets lärdomar kommer att snabbare förbättra beteendet än att studera själva beteendet … Det är därför som vi så kraftfullt betonar vikten av att studera evangeliets lärdomar” (Conference Report, okt. 1986, s. 20; eller Nordstjärnan, jan 1987, s. 13).

Helaman 11:21–38. Ogudaktigheten återkommer

Profeten Joseph Smith lärde att djävulen ”sätter alltid … upp sitt rike på samma tid för att strida mot Gud” (History of the Church, 6:364). Närhelst Frälsarens kyrka upprättas eller stärks försöker vedersakaren skapa motstånd på ett eller annat sätt för att bekämpa de framsteg som Guds heliga gör. Ett exempel på hur Satans motstånd dyker upp finns i Helaman 11. Gadiantons rövare hade drivits bort från landet. Kyrkans rättfärdiga nephitiska och lamanitiska medlemmar hade stor fred (se Helaman 11:21). Men det gick bara några år innan Satans inflytande på folket fick dem att återvända till ogudaktighet och tillåta Gadiantons rövare att återfå sin makt och sitt inflytande.

Helaman 12:1–3. Människans föränderlighet

Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum utforskade en del tänkbara anledningar till andlig föränderlighet:

”Rör det sig helt enkelt om oavsiktlig glömska? Eller är det en brist på intellektuell integritet att vägra tänka på och erkänna tidigare välsignelser? Eller är det en brist på ödmjukhet som kräver upprepandet av så stränga lektioner, eftersom vi nonchalerar de mildare och mjukare tecken som bjuder oss att ’minnas honom’? …

Vi behöver Andens dagliga hjälp med att minnas. Annars uppstår minnesluckor när vi är som mest sårbara. Det är inte naturligt för den naturliga människan att med tacksamhet minnas gårdagens välsignelser, särskilt inte när dagens köttsliga behov ständigt gör sig påminda” (Lord, Increase Our Faith [1994], s. 101–102).
President Henry B. Eyring i första presidentskapet bifogade denna insikt om varför vi kan vara föränderliga: ”Beroendet av Gud kan snabbt försvinna när bönerna besvaras. Och när problemen avtar gör bönerna det också. Mormons bok upprepar den sorgliga historien om och om igen” (Conference Report, okt. 2001, s. 15; eller Liahona, jan. 2002, s. 16).

Helaman 12:1–9

Med tanke på de här verserna, vilken roll har minnas eller inte minnas i att hjälpa oss undvika högmodets kretslopp?

Helaman 12:2. När Gud ger sitt folk framgång glömmer de honom

President Ezra Taft Benson (1899–1994) beskrev de svårigheter som kan bli följden av framgång: ”Vi tycks möta det svåraste provet av alla eftersom ondskan är mer subtil, mera listig. Den tycks mindre hotfull och den är svårare att upptäcka. Även om varje rättfärdigt prov representerar en kamp tycks det här speciella provet inte alls vara något prov, ingen kamp och kan därför vara det mest bedrägliga av alla prov. Vet ni vad fred och framgång kan göra med ett folk — det kan söva dem” (Larry E. Dahl, ”Fit for the Kingdom”, i Studies in Scripture, Volume Five: The Gospels, red. av Kent P. Jackson och Robert L. Millet [1986], 5:369).
President Harold B. Lee (1899–1973) jämförde ”överflödets” prov med andra prov i livet: ”Vi sätts på prov och blir testade. Kanske inser vi inte svårighetsgraden i de prov vi genomgår. I kyrkans tidiga dagar begicks mord, medlemmarna förföljdes. De heliga drevs ut i öknen. De svälte, de saknade kläder och de frös. De har lämnat ett stort arv till oss. Men vad gör vi med det? Idag värmer vi oss i en rikedom som är så stor att vi inte har sett dess like i världens historia. Det verkar vara det svåraste provet av alla som vi någonsin varit med om i denna kyrkas historia” (Dahl, ”Fit for the Kingdom”, i Studies in Scripture, 5:369).

Helaman 12:4. ”Fästa sina hjärtan vid världens fåfängligheter!”

Mormon framhöll dåraktigheten hos dem som fäster sina hjärtan vid det som är fåfängt, värdelöst eller innehållslöst i världen. Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum anmärkte: ”’Denna världens fåfängligheter’ inbegriper varje kombination av den världsliga kvartetten ägodelar, stolthet, anseende och makt. Med hänsyftning på dessa saker påminner oss skrifterna att ’du kan inte ta dem med dig’ ( Alma 39:14). Vi borde söka den sortens skatter som skrifterna utlovar till de trofasta: ’stora skatter av kunskap, ja, fördolda skatter’ (L&F 89:19)” (Conference Report, apr. 2001, s. 109; eller Liahona, juli 2001, s. 101).

Helaman 12:5–6. ”Snara att upphöja sig i högmod”

I sitt klassiska tal om högmod karaktäriserade president Ezra Taft Benson många av högmodets aspekter:

”Högmod är i grunden konkurrensinriktat till sin natur. Vi mäter vår vilja med Guds. När vi riktar vårt högmod mot Gud, är det i andan ’ske min vilja, inte din’ …

De högmodiga kan inte acceptera Guds myndighet i form av vägledning i livet (se Helaman 12:6). De sätter sin uppfattning om sanningen emot Guds stora kunskap, sin egen förmåga emot Guds prästadömes kraft, sina bedrifter emot hans stora verk …

De högmodiga önskar att Gud ska hålla med dem. De är inte intresserade av att förändra sina åsikter, så att de överensstämmer med Guds …

Högmodet resulterar i hemliga föreningar som byggs upp för att man vill skaffa sig makt, vinning och världslig ära (se Helaman 7:5; Ether 8:9, 16, 22–23; Mose 5:31). Denna frukt av högmodets synd — nämligen hemliga föreningar — bröt ner både den jareditiska och nephitiska civilisationen och har varit, och kommer att bli, orsaken till många folks fall (se Ether 8:18–25)” (Conference Report, apr. 1989, s. 4–5; eller Nordstjärnan, juli 1989, s. 3, 5).
Äldste Joe J. Christensen i de sjuttios kvorum lärde att högmod leder till orättfärdiga jämförelser och att det också kan leda till vårt fall:

”Högmod får oss att bli alltför angelägna, när vi jämför oss med andra, om hur intelligenta vi tycker att vi är, märket på våra jeans eller andra kläder — de ’dyrbara kläder’ vi bär, om vilken organisation vi tillhör, om vilken sida av stan vi bor på, om hur mycket pengar vi har, om vilken ras eller nationalitet vi tillhör, om vilken slags bil vi kör, om till och med vilken kyrka vi tillhör, hur mycket utbildning vi har fått förmånen att skaffa oss, och så vidare.

I skrifterna finns det många tecken på hur högmod uppstod och förgjorde enskilda, nationer och i en del fall till och med själva kyrkan …

Det har beräknats att inte mindre än trettio gånger i Mormons bok har fredens och framgångens kretslopp förstörts, huvudsakligen till följd av mänskligt högmod” (One Step at a Time: Building a Better Marriage, Family, and You [1996], 138–139). (Se diagram ”Rättfärdighetens och ogudaktighetens kretslopp” i tillägget, s. 408.)

Helaman 12:7–19. Människans intighet

President Joseph Fielding Smith hjälpte oss förstå att formuleringen ”människobarnens intighet” (Helaman 12:7) inte avser människans värde: ”Den här profeten hade inte för avsikt att säga att Herren bryr sig mer om och hyser större kärlek till jordens stoft än till sina barn … Det som han vill poängtera är att jordens stoft är lydigt. Det rör sig hit och dit på Herrens befallning. Allt sker i harmoni med hans lagar. Allting i universum lyder den lag som givits den, så vitt jag vet, förutom människan. Varhelst du vänder dig finner du lag och ordning, elementen lyder den lag som givits dem, de är sanna mot sin kallelse. Men människan gör uppror, och i detta avseende är människan ringare än jordens stoft eftersom hon förkastar Herrens råd” (Conference Report, apr. 1929, s. 55).

Helaman 12:15. Kunskap om astronomi

Helaman 12:14–15 visar att Mormon hade en grundläggande insikt i universums fysiska lagar: ”Det hänvisas här till den bibliska redogörelse som visar att Josua befallde solen och månen att stå stilla så att hans här skulle kunna besegra amoreerna (Josua 10:12–14). Uppteckningen korrigerar här antagandet i den redogörelsen om att solen roterar runt en stationär jord (se också Jesaja 38:7–8; 2 Kung 20:8–11). De här verserna ger en subtil men säker förvissning om att profet-redaktören Mormon, liksom många av de forntida andliga ledarna, hade en allt annat än primitiv uppfattning om Gud, människan och universum” (Joseph Fielding McConkie och Robert L. Millet, Doctrinal Commentary on the Book of Mormon, 4 delar [1987–1991], 3:397).

© Corbis

Helaman 12:23–24. Omvändelse leder oss till Kristi nåd

Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum talade om kraften i Guds nåd:

”I den engelska bibelns Bible Dictionary kan vi läsa att ordet nåd ofta används i skrifterna för att beskriva en stärkande eller möjliggörande kraft:

’Ordet betyder i huvudsak att det är ett gudomligt medel till hjälp eller styrka som ges genom Jesu Kristi rikliga barmhärtighet och kärlek …

Det är likaledes genom Herrens nåd som människor, genom tro på Jesu Kristi försoning och sina synders omvändelse, erhåller styrka och hjälp att utföra goda gärningar som de annars inte skulle kunna bibehålla om de endast förlitade på sig själva. Denna nåd är en möjliggörande kraft som låter män och kvinnor uppnå evigt liv och upphöjelse efter det att de gjort allt de förmår (s. 697).

Sålunda hjälper denna möjliggörande och stärkande kraft i försoningen oss att se och göra och bli det goda på sådana sätt som vi annars aldrig skulle känna igen eller kunna utföra med vår begränsade jordiska förmåga. Jag bär vittnesbörd om att denna möjliggörande kraft i Frälsarens försoning är verklig” (Conference Report, okt. 2004, s. 79; eller Liahona, nov. 2004, s. 76–77; se också L&F 93:20, 27–28).
Äldste Gene R. Cook i de sjuttios kvorum talade om hur personlig Frälsarens nåd är:

”Herrens nåd genom försoningen kan både rena oss från synd och bistå oss när det gäller att bli fullkomnade genom våra prövningar, sjukdomar och till och med ’karaktärsbrister’ … Kristus kan råda bot på våra misstag och otillräckligheter, vilka annars inte går att göra något åt (se 1 Mos 18:14; Markus 9:23–24).

Denna stora sanning borde fylla oss alla med hopp när vi har i åtanke att nådens inflytande i vårt liv är beroende av vår omvändelse från våra synder …

Ett botfärdigt hjärta och goda gärningar är vad som fordras för att vi åter ska finna nåd. När någon ivrigt ber om svar, är kanske svaret mer beroende av omvändelse från egna personliga synder än av någon annan faktor (se L&F 101:7–8; Mosiah 11:23–24).

För att erhålla nåd behöver man inte vara fullkomlig, men man behöver lyda buden efter bästa förmåga. Då kan Herren skänka oss kraft” (Conference Report, apr. 1993, s. 99–100; eller Nordstjärnan, juli 1993, s. 77–78).

Frågor att begrunda

Vilka åtgärder vidtar du för att undvika högmodets kretslopp i ditt eget liv?
Var har du sett prästadömets kraft verka i ditt liv?
Vad kan du göra för att nå en punkt i dina böner då du inte ber om någonting som strider mot Herrens vilja?

Föreslagna uppgifter

Berätta på en hemafton vad du har lärt dig av Helaman 12–14 om hur och varför Herren tuktar sina barn.
Skriv ner i din dagbok hur du handskas med högmodets kretslopp i ditt liv.