Kapitel 39

3 Nephi 1–7

Introduktion

President Ezra Taft Benson (1899–1994) observerade att ”uppteckningen av nephiternas historia just före Frälsarens besök avslöjar många paralleller till våra dagar, då vi väntar på Frälsarens andra ankomst” (Conference Report, apr. 1987, s. 3; eller Nordstjärnan, juli 1987, s. 3). Endast de som hade ett fast vittnesbörd och var helhjärtade i sin omvändelse kunde förbli ståndaktiga före Frälsarens ankomst till Amerika. Detsamma gäller idag. Endast de som har ett fast vittnesbörd och helhjärtat har omvänt sig kan förbli ståndaktiga före Frälsarens andra ankomst. Ett noggrant studium av 3 Nephi 1–7 hjälper dig förstå hur ditt vittnesbörd om Jesus Kristus och omvändelse till hans evangelium ger dig den understödjande kraft du behöver för att hålla fast vid Frälsaren under de prövande tider du lever i.

Uttalanden

Det kan vara lärorikt att jämföra böckernas längd i Mormons bok med de tidsperioder som de omfattade. Hänvisa till översikten ”Sidor och tidsperioder i Mormons bok” i tillägget (s. 405).

3 Nephi 1. Profetiors uppfyllande

• Nephi bad mäktigt till Herren då fiender hotade att döda dem som trodde på de tecken som förutsagts av lamaniten Samuel. Som svar på hans bön sade Herren till Nephi att han inte skulle vara rädd, för tecknen på Kristi födelse skulle uppfyllas samma natt. Uppteckningen dokumenterar noggrant hur alla Samuels profetior uppfylldes (se översikten i kommentaren till Helaman 14 på sidan 277).

3 Nephi 1:1. Den nephitiska tideräkningen

• I Mormons bok använde nephiterna tre olika referenspunkter för sin tideräkning:

  Referenspunkt	När den användes	Skriftställeblock
  Från tiden då Lehi lämnade Jerusalem	600–92 f.Kr.	1 Nephi 1–Mosiah 29
  Från tiden när regerandet skiftade från kungar till domare	92 f.Kr.–1 e.Kr.	Mosiah 29–3 Nephi 1
  Från tiden för tecknet för Jesu Kristi födelse	1–421 e.Kr.	3 Nephi 1–Moroni 10

  Obs: Tecknet gavs vid Jesu födelse. Men de började inte använda det som referenspunkt förrän 9 e.Kr.

3 Nephi 1:29. Vi måste skydda oss så vi inte leds vilse

• Vers 29 i 3 Nephi 1 illustrerar att det bara krävs en generation för att ett avfall ska uppstå. Vi läser den sorgliga berättelsen om barn till trofasta föräldrar som förleddes av ”lögner och smickrande ord, att förena sig med dessa Gadiantons rövare”.

  President Henry B. Eyring i första presidentskapet lärde: ”Kyrkans ungdomar … håller framtiden i sin hand. Kyrkan har alltid befunnit sig en generation bort från utplåning. Om en hel generation går förlorad, vilket inte kommer att hända, skulle vi förlora kyrkan. Men bara en enda person som går förlorad för Jesu Kristi evangelium stänger dörren för generationer av ättlingar, såvida inte Herren för några av dem tillbaka” (”We Must Raise Our Sights” [Church Educational System conference on the Book of Mormon, 14 aug. 2001], s. 1; se LDS.org under gospel library/additional addresses/CES addresses).

• President Gordon B. Hinckley (1910–2008) gav råd till vår tids ungdomar om hur man undgår att ledas bort från sanningen:

  ”Jag säger till våra unga medlemmar, detta släktes härliga ungdomar: Var sanna. Förbli trofasta. Stå fasta i det ni vet är rätt.

  Ni ställs inför enorma frestelser. Ni stöter på dem på nöjesplatser, på Internet, i filmer, på tv, i billig litteratur och på många andra sätt, lömska, lockande och svåra att motstå. Kamrattrycket kan vara nästan överväldigande. Men mina kära unga vänner, ni får inte ge efter. Ni måste vara starka. Ni måste koncentrera er på vad som är mest värdefullt i framtiden istället för att duka under för den lockande frestelsen framför er …

  Ni är den bästa generation vi någonsin haft. Ni kan evangeliet bättre. Ni utför era plikter med större trofasthet. Ni är starkare och kan möta frestelserna som kommer i er väg. Lev efter era normer. Be om Herrens vägledning och skydd. Han kommer aldrig att överge er. Han kommer att trösta er. Han stöder er. Han välsignar er och gör er starkare och er belöning kommer att bli skön och vacker. Och ni kommer att upptäcka att ert föredöme uppmärksammas av andra som ur er styrka hämtar mod” (Conference Report, okt. 2003, s. 86–88; se Liahona, nov. 2003, s. 83, 84).

3 Nephi 2:1–2. De började tvivla på de tecken som hade getts

• Omedelbart efter det att tecknet på Kristi födelse hade getts spred Satan ut lögner ut för att förhärda människornas hjärtan (se 3 Nephi 1:22). Även om effekten inte var omedelbar dröjde det inte länge förrän många människor blev ”hårda i sina hjärtan och blinda i sina sinnen och började tvivla på allt som de hade hört och sett” (3 Nephi 2:1).

  Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum lärde att också vi kan bli sårbara för Satans angrepp på vår tro: ”Vad snabb [Satan] är på att blanda sig i leken även då människor har haft speciella andliga upplevelser, och på att försöka förmå dem som har sett tecken att ’tvivla på allt som de hade hört och sett’ (3 Nephi 2:1–2). Vedersakaren har bättre möjligheter att övertyga oss om att det som vi tror på är dåraktigt om vi oroar oss över att vi ser dåraktiga ut i våra medmänniskors ögon” (Things As They Really Are [1978], s. 41).

  

  Jerry Thompson, © IRI

  Vad är det som de troende bör lära sig om tecken och frälsning? (se L&F 63:8–12). Tecken utgår från tron och är en produkt av den. De stärker de trofasta och frambringar tro hos de andligt mottagliga. Men det huvudsakliga syftet med tecken är inte att frambringa tro utan att vara dess belöning (se L&F 68:9–11). Tecken förmår inte någon att tro. Tråkigt nog är det vanligt att se både i skrifterna och i dagens värld hur de mest underbara tecknen och bevisen på Guds kraft ignoreras eller bortförklaras av dem som saknar tro.

  3 Nephi 2:1–3

  Hur förklarade de här människorna bort tecknen på Kristi födelse? Vad ledde deras otro till? Hur påverkar tron våra handlingar?

3 Nephi 2:1–4. Varför ser de ogudaktiga ibland tecken?

• Skrifterna beskriver några orsaker till varför Herren då och då ger ogudaktiga ett tecken:

  För att upprätthålla profeterna. Det tecken som Nephi, Helamans son, gav till människorna om överdomarens död visade att Nephi hade rätt (se Mosiah 20:21).

  Lämna de ogudaktiga utan ursäkt. De ogudaktiga är helt ansvariga för sina handlingar därefter. Herren har sagt: ”Den som söker efter tecken han skall se tecken, men inte till frälsning” (L&F 63:7).

  Visa att profeternas ord är sanna. Eftersom de ogudaktiga försöker bevisa att profeten har fel visar Herren ibland obestridliga tecken (se Helaman 9:2–4).

  Fördöma de ogudaktiga. När de ogudaktiga ser tecken sker det i Herrens vrede och är till deras fördömelse (se L&F 63:11). Frälsaren sade att ”ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken” (Matteus 12:39).

3 Nephi 3–4. Fysisk och andlig förberedelse

• Det är enkelt att se Satans avtryck i Giddianhis ord (3 Nephi 3:1–10) då han använde smicker (vers 2), låtsades känna omtanke(vers 5) och gav falska löften (vers 7–8) för att genomföra sina onda avsikter. Vilken likhet det finns mellan djävulens löften och Giddianhis löften om frihet när allt han hade att erbjuda var fångenskap och ett löfte om att dela ägodelar som inte ens var hans att dela med sig av (se vers 7).

  Lachoneus riktade genast sin uppmärksamhet på sitt folk. Han visste att de behövde vara fysiskt och andligt förberedda för det omedelbart förestående angreppet från Giddianhis rövare. Han lät sitt folk bygga starka befästningar (vers 14) och samla sina djur och familjer (vers 13) till en plats — Zarahemlas land (verserna 22–23). Han såg till att de tillverkade vapen och rustningar (vers 26) och samlade in ett sjuårigt förråd av förnödenheter (3 Nephi 4:4). Lachoneus instruerade sitt folk att lämna landområdena ”öde” för att rövarna inte skulle kunna plundra för att få mat (v. 3–4).

  Men viktigast är att Lachoneus såg till att folket förberedde sig andligen. Han påminde dem om tryggheten i omvändelse (3 Nephi 3:15). Hans folk omvände sig och bad mäktigt till Herren (vers 25; 4:8). Sålunda förberedda de sig vist både fysiskt och andligt för sina fienders nära förestående attack.

• Vi har blivit ombedda att förbereda oss fysiskt och andligt i vår tid för nära förestående olyckor. Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum lärde vad vi bör göra för att förbereda oss för de händelser som föregår Frälsarens ankomst:

  ”Tänk om han skulle komma i morgon? Om vi visste att vi skulle få möta Herren i morgon — genom vår för tidiga död eller genom hans oväntade ankomst — vad skulle vi då göra idag? Vad skulle vi ha att bekänna? Vad skulle vi upphöra med att göra? Vilka problem skulle vi reda upp? Vilka personer skulle vi förlåta? Vilka vittnesbörd skulle vi bära?

  Om detta är vad vi skulle göra, varför inte göra det nu? Varför inte söka efter friden medan friden står att finna? Om oljan i våra lampor börjar tryta, låt oss då genast börja skaffa mer olja.

  Vi måste förbereda oss både timligen och andligen för de händelser som profeterats ska ske vid Kristi andra ankomst. Den förberedelse som det är mest troligt att vi försummar är den som är mindre synlig och mer ansträngande — den andliga …

  Följer vi Herrens befallning: ”stå … på heliga platser och låt er inte rubbas förrän Herrens dag kommer, ty se, den kommer snart’? (L&F 87:8). Vilka är dessa ’heliga platser’? Förvisso innefattar de templet och trofast hållna tempelförbund. Förvisso innefattar de hemmet där barnen värdesätts och föräldrarna respekteras. Förvisso innefattar heliga platser de ämbeten vi fått av prästadömsledare, däribland missionskallelser och kallelser som trofast utförs i grenar, församlingar och stavar” (Conference Report, apr. 2004, s. 7–8; eller Liahona, maj 2004, s. 9, 10).

3 Nephi 4:10. Tro på Gud övervinner rädsla

• Nephiterna förberedde sig fysiskt och andligt för att möta Giddianhis rövare. Som ett slutgiltigt bevis på underkastelse till Herren, vilket misstolkades av deras fiender, föll de till marken och ropade till Herren. Därefter ställde de sig upp och mötte sina fiender med tro på Gud. (Se 3 Nephi 4:8–10.) Vi kan också stå upp mot våra fiender och ersätta våra rädslor med tro på Gud.

  Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum skrev om den tro som behövs för att klara av utmaningarna i vår tid: ”Om vi ska förbereda oss och vår familj för svårigheterna under de kommande åren, måste vi ersätta fruktan med tro. Vi måste besegra vår rädsla för de fiender som sätter sig upp mot och hotar oss. Herren har sagt: ’Frukta därför inte, du lilla hjord. Gör gott! Låt jord och helvete förena sig mot er, ty om ni är byggda på min klippa kan de inte få överhand’ (L&F 6:34)” (Conference Report, okt. 1989, s. 43; eller Nordstjärnan, jan. 1990, s. 32).

3 Nephi 5:1–3. Tro leder till omvändelse och alla goda gärningar

• Under sin tid som medlem i de sjuttio förklarade äldste John H. Groberg förhållandet mellan tro och omvändelse:

  ”Om vi tänker djupare inser vi att den första principen — tro på Herren Jesus Kristus — är den drivande kraften till allt annat. Det krävs med andra ord tro på Kristus för att omvända sig eller döpas eller utföra någon annan av evangeliets förrättningar. Jesus gav oss möjlighet till frälsande omvändelse och han gjorde dopet betydelsefullt. Om vi har tro på honom kommer vi att omvända oss och låta döpa oss.

  Om vi inte omvänder oss, eller vägrar låta döpa oss, eller inte vill hålla hans bud, är det för att vi inte har tillräcklig tro på honom. Sålunda är omvändelse, dop och alla andra principer och förordningar inte helt åtskilda, utan de är i själva verket förlängningar av vår tro på Kristus. Utan tro på honom gör vi inte mycket som har evigt värde. Med tro på honom koncentrerar vi våra liv på att göra saker som är av evigt värde” (Conference Report, okt. 1993, s. 35; eller Nordstjärnan, jan. 1994, s. 25).

  3 Nephi 5:1–3; 6:4–5

  Vad visste folket med säkerhet? Vad var enligt Mormon det enda som kunde förhindra deras framgång?

3 Nephi 5:13. ”En Jesu Kristi lärjunge”

• Mormon beskrev sig själv som en Kristi lärjunge. President Joseph Fielding Smith (1876–1972) beskrev vad det var för kallelse som Mormon hade: ”Även om de nephitiska tolv i varje fall omtalas som lärjungar, kvarstår faktumet att de förlänats med gudomlig myndighet att vara särskilda vittnen om Kristus bland sitt eget folk. Därför var de i realiteten apostlar för det nephitiska folket, även om deras ansvar, såsom det uppenbarades för Nephi, slutligen skulle underkastas auktoriteten och domsrätten hos Petrus och de utvalda tolv i Palestina” (Answers to Gospel Questions, sammanst. av Joseph Fielding Smith Jr., 5 delar [1957–1966], 1:122).

  Även om Mormon hade en apostels personliga kallelse, kan begreppet lärjunge också ha en mer allmän betydelse. En lärjunge är också ”en efterföljare till Jesus Kristus som lever enligt Kristi lärdomar (L&F 41:5)” (Handledning för skriftstudier, ”Lärjunge”).

  Äldste L. Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum förklarade vidare:

  ”Följande har skrivits om lärjungeskap:

  ’En Kristi lärjunge är en som lär sig bli lik Kristus — lär sig tänka, känna och handla som han gör. Att vara en sann lärjunge, att fullborda denna inlärningsuppgift, är den mest krävande process människan känner till. Ingen annan skolning kan jämföras med vare sig kraven eller belöningen. Det innebär en total förvandling av en person från den naturliga människans tillstånd till en heligs, till någon som älskar Herren och tjänar av allt sitt hjärta, all sin förmåga, själ, sinne och styrka’ (Chauncey C. Riddle, ’Becoming a Disciple’, Ensign, sep. 1974, s. 81)” (Conference Report, okt. 2000, s. 77; eller Liahona, jan. 2000, s. 73).

  Förutom att tala om lärjungeskap kan det hända att Mormon här uttalar sig om sin myndighet inte bara som en lärjunge utan också som en apostel till Herren Jesus Kristus.

3 Nephi 5:22–26. Insamlingens innebörd i de sista dagarna

• Äldste Dallin H. Oaks förklarade insamlingens innebörd och avsikt:

  ”Ett annat tidernas tecken är de trofastas insamling (se L&F 133:4). Under de första åren av denna sista tidsutdelning, skulle Sions insamling ske till olika platser i Förenta staterna: till Kirtland, till Missouri, till Nauvoo och till bergens höjder. Alla dessa var insamlingar till blivande tempel.

  

  Med tillstånd av LDS Church Archives

  När nu stavar upprättas och tempel byggs i de flesta länder där det finns ett större antal trofasta medlemmar, har vi för närvarande fått befallning att inte samlas in till en enda plats, utan samlas i stavar i vårt eget hemland. Där kan de trofasta åtnjuta alla evighetens välsignelser i Herrens hus. Där, i sin egna länder, kan de åtlyda Herrens befallning att utvidga hans folks gränser och stärka Sions stavar (se L&F 101:21; 133:9, 14). På det sättet är Sions stavar ’till försvar och till en tillflykt undan stormen och undan vreden när den oblandad skall utgjutas över hela jorden’ (L&F 115:6)” (Conference Report, apr. 2004, s. 6; se Liahona, maj 2004, s. 8).

  3 Nephi 6:10–16, 18, 29

  Vad var orsaken till att så många nephiter avföll? Hur kan detta tjänstgöra som varning för oss i de sista dagarna?

3 Nephi 6:12. Framgång och fred kan leda till högmod

• Under åren omedelbart före Frälsarens personliga verksamhet bland nephiterna åtnjöt folket en kort period av framgång. Olyckligtvis ledde denna timliga framgång till ”högmod och skryt på grund av [deras] mycket stora rikedomar” (3 Nephi 6:10).

  President Henry B. Eyring varnade för sådana prövningar i vår tid: ”Lite framgång och fred, eller till och med en liten positiv förändring, kan föra med sig känslor av självtillräcklighet. Vi kan snart känna att vi har kontroll över våra liv, att förändringen till det bättre är vår egen förtjänst, inte Guds, han som talar till oss genom Andens milda, stilla röst. Högmodet skapar ett oljud inom oss vilket gör att det är svårt att uppfatta Andens tysta röst. Och snart, i vår fåfänga, lyssnar vi inte ens efter den. Vi kan snabbt börja tro att vi inte behöver den” (Conference Report, okt. 2001, s. 16; eller Liahona, jan. 2002, s. 17).

• Vid flera tillfällen i Mormons boks historia genomgick folket kretslopp av rättfärdighet, framgång, rikedomar, högmod, ogudaktighet, undergång, ödmjukhet och rättfärdighet om igen. För mer information och en översikt över högmodets kretslopp, se ”Rättfärdighetens och ogudaktighetens kretslopp” i tillägget (s. 408).

3 Nephi 6:12–13. Vi bestämmer hur vi ska reagera på våra omständigheter

• Det står i uppteckningen att ”några var upphöjda i högmod och andra var mycket ödmjuka” (3 Nephi 6:13). Vi måste var och en avgöra hur vi ska reagera. Äldste Marvin J. Ashton (1915–1994) i de tolv apostlarnas kvorum undervisade om denna princip: ”Förvisso är rätten att välja hur vi ska ställa oss till en viss situation en av våra gudagivna förmåner. Vi kan låta händelser omkring oss bestämma våra handlingar — eller också kan vi personligen ta över kontrollen och styra våra liv med sann gudsfruktan som riktlinje och princip. Sann gudsfruktan är att lära Jesu Kristi evangelium och sedan omsätta det i handling. Ingenting kan någonsin bli av verkligt värde för oss om vi inte införlivar dessa principer med våra liv” (Conference Report, okt. 1982, s. 91; eller Nordstjärnan, apr. 1983, s. 120).

3 Nephi 6:15–18. Satan frestade dem att avsiktligt synda mot Gud

• Satan, som gjorde uppror mot Gud i vår förjordiska existens (se Mose 4:3; L&F 29:36; 76:25), försöker framkalla uppror bland Guds heliga. Faran med avsiktligt deltagande i synd har att göra med den röst vi väljer att följa. Kung Benjamin varnade:

  ”Och nu säger jag till er, mina bröder, att om ni, sedan ni fått kunskap och undervisats om allt detta, skulle överträda och handla tvärt emot det som har talats …

  jag säger er att den människa som gör detta, hon träder fram i öppet uppror mot Gud. Därför föredrar hon att lyda den onde anden och blir fiende till all rättfärdighet. Därför har Herren ingen plats i henne, ty han bor inte i oheliga tempel” ( Mosiah 2:36–37).

• I samband härmed noterade äldste Neal A. Maxwell: ”Förvisso borde det ge anledning till större eftertanke än vi idag ger det att tänka på hur vårdslöst vi ibland ger [Satan], som inte kunde kontrollera sitt ego i föruttillvaron, en sådan avskyvärd kontroll över vårt ego här. Vi låter ofta motståndaren indirekt göra det nu som vi vägrade låta honom göra på ett direkt sätt då” (We Will Prove Them Herewith [1982], s. 45).

• Äldste M. Russell Ballard förklarade vidare faran med att ge efter för Satans frestelser:

  ”I den förjordiska världen, innan vi lämnade vår himmelske Faders närhet, gav han oss varningar angående de nya erfarenheter vi skulle göra under jordelivet. Vi visste att vi skulle få en fysisk kropp av kött och ben. Eftersom vi aldrig varit dödliga tidigare, hade vi ingen erfarenhet av hur man handskas med jordelivets frestelser. Men vår himmelske Fader visste och förstod. Han befallde oss att råda över vår jordiska kropp och underkasta den anden. Vår ande skulle bli tvungen att klara av de fysiska frestelser som vår kropp skulle möta i den timliga världen. Andlig makt över Satans inflytande får vi genom att hålla vår Herres, Jesu Kristi, befallningar …

  Satan försöker fresta oss vid sådana tidpunkter och på sådana sätt, att han utnyttjar våra största svagheter eller tillintetgör vår styrka. Men hans löften om tillfredsställelse är kortlivade illusioner. Hans onda plan är att fresta oss att synda, eftersom han vet att vi, när vi syndar, avlägsnar oss från vår himmelske Fader och Frälsaren, Jesus Kristus. Vi kommer längre bort från vår himmelske Faders utlovade välsignelser och närmar oss det elände och den smärta i vilken Satan och hans efterföljare försmäktar. Genom att synda överlämnar vi oss själva i Satans makt.

  Mina kära unga vänner! Jag förstår vilken kamp ni utkämpar varje dag, då ni håller Herrens bud. Striden om era själar blir allt svårare. Motståndaren är stark och listig. Ni har emellertid inuti er fysiska kropp en Guds sons eller dotters starka ande. Eftersom vår Fader i himmelen älskar er och vill att ni ska komma till honom, har han gett er ett samvete. Det talar om för er ande, när ni håller Guds bud och när ni inte gör det. Om ni ägnar större uppmärksamhet åt ert andliga jag, som är evigt, än åt ert dödliga jag, som är timligt, kan ni alltid stå emot Satans frestelser och gäcka hans ansträngningar att få er i sin makt” (Conference Report, apr. 1993, s. 5–6; se Nordstjärnan, juli 1993, s. 6).

3 Nephi 7:15–26. Nephis och hans efterföljares trofasthet

• En ljuspunkt i den annars tragiska redogörelsen för hur nephiterna vände sig bort från sin rättfärdighet är den ståndaktiga trofastheten hos Nephi och hans folk. Deras exempel utgör ett mönster som hjälper oss att bevara vår rättfärdighet under tider av ogudaktighet. Vi läser om Nephis starka vittnesbörd, som var en följd av personlig erfarenhet (se 3 Nephi 7:15), att han rättframt undervisade om ”omvändelse och syndernas förlåtelse genom tro på Herren Jesus Kristus” (vers 16). Han betjänade med kraft och myndighet därför att ”stor var hans tro på Herren Jesus Kristus” (vers 18), och de som gav akt på hans vittnesbörd fick själva besök av ”Guds Ande och kraft” (vers 21). De som trodde blev helade (se vers 22), omvände sig, blev döpta och fick ”förlåtelse för sina synder” (se verserna 24–25).

  3 Nephi 7:21–25

  Vad gjorde de som hade omvänt sig? Vad har du för erfarenhet av dessa viktiga principer?

3 Nephi 7:21–26. Fullständig omvändelse

• Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum talade om skillnaden mellan de som är fullständigt omvända och de som inte är det. Han talade vidare om det fortsatte behovet av omvändelse, vilket främjar ståndaktighet hos Kristi sanna efterföljare:

  ”Vi har alla lagt märke till hur en del människor går genom livet och genomgående gör det som är rätt … När de står inför svåra val, verkar de alltid välja rätt, även om det finns lockande alternativ. Vi vet att de utsätts för frestelser, men de tycks omedvetna om det. Vi har också konstaterat att andra inte är lika ståndaktiga i de beslut de fattar. I en omgivning där de påverkas starkt av Anden, bestämmer de sig för att göra bättre … Ändå är de snart tillbaka och gör samma saker som de bestämde sig för att sluta upp med …

  Ibland används ordet omvänd för att beskriva när en uppriktig person bestämmer sig för att bli döpt. Men … omvändelse betyder mycket mer än så … President Marion G. Romney förklarade vad omvändelse är:

  ’Att vara omvänd betyder att ha vänt sig från en tro till en annan, eller från ett handlingssätt till ett annat. Omvändelsen är en andlig och moralisk förändring. Att vara omvänd innebär inte bara att mentalt acceptera Jesus och hans lärdomar, utan också att ha en drivkraftig tro på honom och hans evangelium. En tro som leder till förvandling, en verkligt annorlunda förståelse för livets mening och en annan lojalitet mot Gud ifråga om intresse, tankar och handlingar. Hos den som är fullständigt omvänd har begäret efter sådant som strider mot Jesu Kristi evangelium i själva verket slocknat. Och den har ersatts med en kärlek till Gud, med en bestämd och förhärskande beslutsamhet att hålla hans bud’ (Conference Report, Guatemala Area Conference 1977, s. 8] ….

  Enkelt uttryckt — sann omvändelse är frukten av tro, förändring och ständig lydnad. Tro kommer av att höra Guds ord [se Rom 10:17] och påverkas därav. Du får ett vittnesbörd genom den Helige Anden som bekräftar det du accepterar med tro genom att villigt handla enligt den [se Ether 12:6]. Du leds till att ändra dig på grund av de fel du begått eller det rätta som du inte gjort. Genom det stärks din förmåga att ständigt lyda. Detta kretslopp — tro, förändring och ständig lydnad — leder dig till ännu djupare omvändelse med dess åtföljande välsignelser” (Conference Report, apr. 2002, s. 26–28; se Liahona, juli 2002, s. 26, 27).

Frågor att begrunda

• Vad innebär det att vara en Kristi lärjunge? (se 3 Nephi 5:13). Vad kan hjälpa dig att bli en mer hängiven lärjunge till Jesus Kristus?

• 3 Nephi 6:14 lyfter fram ojämlikheten mellan nephiterna. Hur påverkades kyrkan av denna ojämlikhet? Vad var enligt Mormon den verkliga orsaken till denna ojämlikhet? (se vers 15). Vad händer i allmänhet när människor börjar tro på att de är bättre än andra? På vad sätt är denna del av Mormons bok en bekräftelse av Ordspråksboken 16:18?

• Vi har blivit undervisade om betydelsen av en tro som åtföljs av handlingar och betydelsen av att uthärda i tro. De här kapitlen innehåller både positiva och negativa exempel på detta. Vilka exempel såg du? Vad kan vi lära oss av de här exemplen? Vilka av dem har direkt betydelse för din strävan att förbli trofast?

Föreslagna uppgifter

• Vi undervisas om betydelsen av ett personligt vittnesbörd och en personlig omvändelse i 3 Nephi 1–7. Dela upp ett papper i två kolumner och ge kolumnerna följande rubriker:

  1. Attityder, trosuppfattningar och handlingar som leder till personligt vittnesbörd och omvändelse

  2. Attityder, trosuppfattningar och handlingar som förstör det personliga vittnesbördet och omvändelsen

  Gå sedan igenom 3 Nephi 1–7 och skriv i den rätta kolumnen upp de lärdomar, händelser och principer som du upptäcker. Gör en anteckning om vad du har lärt dig av den här övningen och undervisa om det på en hemaftonslektion.

• President Ezra Taft Benson lärde att många av de händelser som föregår Frälsarens första ankomst i Mormons bok utgör en parallell till händelserna vid hans andra ankomst. Gör en lista över händelser, lärdomar och principer i Helaman 14 till 3 Nephi 7 som du tror har paralleller i de ”sista dagarna”.

• Memorera 3 Nephi 5:13. Tänk på hur du kan förkunna Frälsarens ord för andra när du reciterar de här orden. Du kan inleda din trosförkunnelse med orden ”Jag tror att …”