Institutet
Kapitel 41: 3 Nephi 12–14

Kapitel 41

3 Nephi 12–14

Introduktion

Under sin jordiska verksamhet höll Jesus sin Bergspredikan för att uppmuntra sina lärjungar att sträva mot fullkomning med hjärtats fulla föresats. Efter sin uppståndelse uppenbarade sig Jesus för folket i Mormons bok på det västra halvklotet och höll åter igen denna predikan.

De evangelienormer som ingår i denna predikan har bekräftats i vår tid genom nutida uppenbarelse. President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet observerade: ”Frälsarens storslagna budskap i Bergspredikan har en betydelse lika stor som den brinnande busken för oss alla: ’Sök först efter att bygga upp Guds rike och att upprätta hans rättfärdighet’ [Joseph Smiths översättning, Matteus 6:38; se också Matteus 6:33]. Detta budskap behöver tränga in i vårt hjärta och vår själ. När vi tar emot detta budskap tar vi personligen ställning i det här livet” (Conference Report, apr. 2004, s. 68; se Liahona, maj 2004, s. 67).

När du studerar dessa heliga principer i Mormons bok får du ytterligare insikter som hjälper dig att förbli trofast och hålla dig kvar på vägen mot fullkomning.

Uttalanden

3 Nephi 12–14. En planritning för vårt liv

  • Bergspredikan, som finns i både Bibeln och Mormons bok, är Herrens planritning för fullkomning. Om denna predikan hade president Harold B. Lee (1899–1973) följande att säga: ”Kristus kom inte endast till världen för att sona människosläktets synder utan också för att vara ett exempel för världen på hur man efterlever Guds lag och lyder Fadern på ett fullkomligt sätt. I sin bergspredikan gav oss Mästaren någonting som man skulle kunna kalla en uppenbarelse om sin egen karaktär, vilken var fullkomlig, eller vad som skulle kunna sägas vara en ’självbiografi, varav han lät nedteckna varje stavelse genom sina gärningar’, och genom att göra detta har han gett oss en planritning för vårt eget liv” (Decisions for Successful Living [1973], s. 55–56).

3 Nephi 12:1–2. Ge akt på apostlarna

  • Frälsaren inledde sin predikan till nephiterna genom att fästa uppmärksamhet på betydelsen av att följa de tolv nephitiska lärjungarna, vilka han kallat och gett makt och myndighet. Nutida uppenbarelse har också betonat den trygghet och de välsignelser som kommer av att man följer Herrens utvalda tjänare (se L&F 1:38nyckelskriftställe; 21:6). Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum förklarade varför det idag är av yttersta vikt för oss att följa första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum:

    Kristus ordinerar sina nephitiska apostlar

    Jerry Thompson, © IRI

    ”Den apostoliska och profetiska grunden i kyrkan skulle vara till välsignelse i alla tider, men särskilt under prövningens eller farans tider, när vi kan känna oss som barn, förvirrade och vilsna, kanske lite rädda, tider då människans falskhet eller djävulens ondska försöker bringa oss ur balans eller vilseleda oss. För att motverka detta som händer i våra dagar har första presidentskapet och de tolvs kvorum kallats av Gud och stöds av er som profeter, siare och uppenbarare …

    En sådan grund i Kristus var och har alltid varit ett skydd … I sådana tider som vi nu har — och mer eller mindre alltid kommer att ha — ska sådana stormar i livet ’inte ha någon makt att dra er ned’ [Helaman 5:12]” (Conference Report, okt. 2004, s. 5; se Liahona, nov. 2004, s. 7).

3 Nephi 12:3–12. Saligprisningarna

  • Frälsarens predikan inleds med tillkännagivanden vilka benämns Saligprisningarna. Dessa inleds med en serie uttalanden som förkunnar ”välsignade är …” (se 3 Nephi 12:1–11). () ”Välsignad” eller ”salig” beskriver vad som händer när de heliga tillämpar lärdomarna i denna predikan.

    BergspredikanLDS Bible Dictionary förklarar att saligprisningarna ”beskriver vissa beståndsdelar som tillsammans formar en förfinad och andlig karaktär och alla dessa beståndsdelar finns närvarande när denna karaktär nått fullkomlighet. Istället för att vara isolerade uttalanden hör saligprisningarna ihop och är avsedda att följa på varandra” (”Beatitudes,” s. 620). Handledning för skriftstudier bifogar: ”Saligprisningarna är ordnade så att varje påstående bygger på närmast föregående” (”Saligprisningarna”).

    President Harold B. Lee lärde att saligprisningarna förkroppsligar ”grundlagen för ett fullkomligt leverne”: ”Fyra av dem har att göra med vårt personliga jag”, och fyra ”har att göra med människors förhållande till varandra” (Decisions for Successful Living [1973], s. 57, 60). Följande översikt illustrerar detta förhållande:

    Till sig själv

    Till andra

    Välsignade är de fattiga i anden.

    Välsignade är de ödmjuka.

    Välsignade är alla de som sörjer.

    Välsignade är de barmhärtiga.

    Välsignade är alla de som hungrar och törstar efter rättfärdighet.

    Välsignade är alla fridstiftare.

    Välsignade är alla de renhjärtade.

    Välsignade är alla de som förföljs för mitt namns skull.

3 Nephi 12:3. ”Välsignade är de fattiga i anden, som kommer till mig”

  • President Harold B. Lee definierade vad det innebär att vara fattig i anden:

    ”Mästaren sade: ’Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket’ (Matteus 5:3). Med fattiga i anden menas naturligtvis de som känner ett andligt behov, som känner sig så andligt utarmade att de med stark längtan sträcker sig ut för att få hjälp …

    Var och en av oss, om vi vill uppnå fullkomning, måste någon gång ställa oss själva denna fråga: ’Vad är det som fattas?’ om vi ska påbörja vår klättring uppåt på vägen mot fullkomning” (Stand Ye in Holy Places [1974], s. 210; se också Kyrkans presidenters lärdomar: Harold B. Lee, s. 197).

  • Formuleringen ”som kommer till mig” (3 Nephi 12:3) återfinns inte i Nya testamentets version av Bergspredikan, men den förtydligar Frälsarens undervisning. Det är välsignat att vara fattig i anden om vi kommer till Kristus. Frälsaren beskrev i 3 Nephi 12:2 hur vi börjar komma till honom. Utsagan ”som kommer till mig” kan i princip också tillämpas på de andra saligprisningarna. För att bli tröstad (vers 4), ärva jorden (vers 5), för att fyllas av den Helige Anden (vers 6), få barmhärtighet (vers 7) eller se Gud (vers 8), måste vi komma till Kristus.

    I inledningen till sin predikan om hur vi kunde komma till honom nämnde Frälsaren dopet 17 gånger mellan 3 Nephi 11:21 och 12:2. För att fullständigt ”komma till Kristus” måste vi ta emot frälsningens förrättningar.

    President Ezra Taft Benson (1899–1994) beskrev ytterligare sätt varpå vi kan komma till Kristus: ”Kom till Kristus genom att predika evangeliet, fullkomliggöra våra liv och återlösa våra döda. När vi kommer till Kristus välsignar vi oss själva, våra familjer och vår Fader i himlens andra barn, både levande och döda” (Conference Report, apr. 1988, s. 98; eller Nordstjärnan, juli 1988, s. 77).

3 Nephi 12:4. ”Välsignade är alla de som sörjer”

  • Äldste Spencer J. Condie i de sjuttios kvorum förklarade på vilket sätt saligprisningarna följer på varandra: ”Saligprisningarna kan betraktas som ett recept för rättfärdighet med en stegvis ökning. De inleds med ’de fattiga i anden, som kommer till [Kristus]’ (3 Nephi 12:3). Nästa steg i den celestiala riktningen är att sörja, särskilt för våra synder, för ’sorg efter Guds vilja för med sig en ånger … som leder till frälsning’ (2 Kor 7:10)” (Your Agency, Handle with Care [1996], s. 8).

3 Nephi 12:5. ”Välsignade är de ödmjuka”

  • President Spencer W. Kimball (1895–1985) förklarade att ödmjukhet inte är detsamma som svaghet:

    ”Om Herren var mild, saktmodig och ödmjuk måste vi för att vara ödmjuka göra det som han gjorde när han rättframt fördömde ondskan, djärvt främjade rättfärdiga gärningar, modigt mötte varje problem, blev mästare över sig själv och situationen runt omkring honom och inte sökte framhäva sig själv.

    Ödmjukheten är inte anspråksfull, förmäten eller högmodig. Den är inte svag, vacklande eller krypande …

    Ödmjuk och saktmodig beskriver dygder, inte svagheter. De beskriver ett ständigt milt humör och en frånvaro av vrede och våldsamma sinnesrörelser … Det handlar inte om slavisk underkastelse. Det handlar inte om feghet eller rädsla …

    Hur blir man ödmjuk? För mig innebär det att man ständigt måste påminnas om sitt beroende. Vem är vi beroende av? Av Herren. Hur påminner man sig om det? Genom verklig, ständig, vördnadsfull, tacksam bön” (The Teachings of Spencer W. Kimball, red. Edward L. Kimball [1982], s. 232–233).

3 Nephi 12:6. ”Hungrar och törstar efter rättfärdighet”

  • När syster Sheri L. Dew verkade i Hjälpföreningens generalpresidentskap förklarade hon sambandet mellan att önska (hungra och törsta) och handla, eller förmågan att arbeta på att uppnå de önskade resultaten: ”Vår förmåga att höra andligt hör ihop med vår villighet att arbeta på det. President Hinckley har ofta sagt att det enda sättet han vet att få något gjort är att gå ner på knä och vädja om hjälp och sedan resa sig upp och arbeta. Denna kombination av tro och hårt arbete är den fulländade studieplanen för hur man lär sig Andens språk. Frälsaren lärde: ’Välsignade är alla de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, ty de skall fyllas av den Helige Anden’ (3 Nephi 12:6; kursivering tillagd). Att hungra och törsta är helt enkelt detsamma som andligt arbete. Att tillbe Gud i templet, att omvända sig för att ständigt bli renare, att förlåta och söka förlåtelse samt att fasta och be uppriktigt — allt detta ökar vår mottaglighet för Anden. Andligt arbete fungerar och är nyckeln till att höra Herrens röst” (”Vi är inte ensamma”, Nordstjärnan, jan. 1999, s. 114).

3 Nephi 12:8. ”De renhjärtade”

  • Äldste Joseph B Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade vad det innebär att vara renhjärtad:

    ”Att vara utan svek är att ha ett rent hjärta — en nödvändig dygd för dem som skulle räknas som sanna efterföljare till Kristus …

    Om vi är utan svek är vi ärliga, sanna, och rättfärdiga. Alla de här egenskaperna är Gudomens attribut, och de krävs av de heliga att de har dem. De som är ärliga är rättvisa och sanna i sitt tal, rättfram i sina handlingar, fria från bedrägeri, och står över stöld, felaktig framställning, eller några andra oärliga handlingar. Ärlighet kommer från Gud och oärlighet kommer från djävulen; djävulen var en lögnare från begynnelsen. Rättfärdighet innebär att leva ett liv i harmoni med evangeliets lagar, principer och förordningar” (Finding Peace in Our Lives [1995], s. 181–182; se också Nordstjärnan, juli 1988, s. 71).

3 Nephi 12:9. Fridstiftare

  • Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum vittnade om den yttersta källan till att bli en fridstiftare: ”Att komma till Kristus, som är ’Fridsfursten’Jes 9:6, är vägen till frid på jorden och välvilja människorna emellan [se Lukas 2:14]” (Conference Report, okt. 2002, s. 41; eller Liahona, nov. 2002, s. 39).

  • Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum beskrev hur man blir en fridstiftare: ”Fridstiftare: I ordets fullständiga betydelse är det bara de som tror på och sprider evangeliets fullhet som är fridstiftare i denna saligprisnings egentliga bemärkelse. Evangeliet är budskapet om frid för hela människosläktet. Guds barn: De som adopterats in i Guds familj som en följd av sin hängivenhet till sanningen. Genom att vandra längs den stigen blir de arvingar till Gud och Kristi medarvingar (Rom 8:14–18; Gal 3:26–29; 4:1–7)” (Doctrinal New Testament Commentary, 3 delar [1971–1973], 1:216).

3 Nephi 12:13. ”Jordens salt”

  • I Mormons bok står det att varje medlem i kyrkan bör sträva efter ”att vara jordens salt (3 Nephi 12:13). I den mosaiska offerceremonin var saltet en påminnelse om att vi bör minnas och bevara våra förbund med Gud (se 4 Mos 18:19; 2 Krön 13:5). På ett liknande sätt bör de heliga hjälpa till med att återställa och bevara förbunden i dessa sista dagar. I Läran och förbunden 101:39–40 står det vad vi måste göra för att räknas som ”jordens salt”.

    Uppdraget att vara ”jordens salt” har en viktig innebörd. Under sin tid som medlem i presidentskapet för de sjuttio förklarade äldste Carlos E. Asay (1926–1999) för prästadömsbärarna:

    ”’När människor kallas till mitt eviga evangelium och förbinder sig med ett evigt förbund, räknas de som jordens salt och människornas sälta.

    De är kallade att vara människornas sälta’ (L&F 101:39–40; kursivering tillagd).

    Sältan eller salthalten, i maten ger den smak och gör den omtyckt …

    En världsberömd kemist talade om för mig att saltet inte förlorar sin sälta med åldern. Sältan försvinner genom utblandning och föroreningar. Likaledes försvinner inte prästadömskraften med åldern — den förloras också genom utblandning och föroreningar …

    Sälta och kvalité viker från den människa som förorenar sitt sinne med orena tankar, vanhelgar sin mun genom att tala osanning och missbrukar sin styrka genom att göra det som är ont …

    Jag vill ge följande enkla riktlinjer till er, särskilt till de unga männen, för hur man bevarar sin sälta: Om något inte är rent, tänk inte på det; om något inte är sant, säg det inte; om något inte är gott, gör det inte (se Marcus Aurelius, ’The Meditations of Marcus Aurelius’, i The Harvard Classics, Charles W. Eliot, ed., New York; P. F. Collier and Son, 1909, s. 211)” (Conference Report, apr. 1980, s. 60–61; se Nordstjärnan, okt. 1980, s. 77–78).

3 Nephi 12:14–16. ”Låt ert ljus så lysa”

  • Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum återgav en personlig erfarenhet i samband med att han framhöll betydelsen av att vara ett ljus för andra:

    En fyr”Jag växte upp på Long Island i New York och förstod hur livsviktigt ljuset är för dem som reser i mörker på det öppna havet. Hur farligt är det inte om en fyr har rasat! Hur förödande är inte en fyr vars ljus har slocknat!

    Vi som har den Helige Andens gåva måste vara trogna dess maningar så att vi kan vara ett ljus för andra.

    ’Låt … ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen’ [Matteus 5:15–16].

    Vi vet aldrig vem som kanske är beroende av oss. Och, som Frälsaren sade: Vi ’vet inte om de inte kommer att återvända och omvända sig och komma till mig med helhjärtat uppsåt, så att jag kan hela dem. Och ni skall bli medlet att föra frälsning till dem’ [3 Nephi 18:32]” (Conference Report, apr. 2002, 82; se Liahona, juli 2002, s. 78–79).

3 Nephi 12:17–20, 46–47. Moses lag fullbordades av Jesus Kristus

  • Vid tiden för Frälsarens jordiska verksamhet hade Moses lag utgjort grunden för det israelitiska religiösa och sociala livet i över tusen år. Nephiterna hade i sin ägo skrivna uppteckningar om lagen på mässingsplåtarna och de nephitiska profeterna undervisade om och iakttog lagen. När Frälsaren besökte nephiterna undervisade han dem om att lagen blivit helt fullbordad i honom. Men de skulle inte föreställa sig att Moses lag var ”omintetgjord” eller ”förgången” (se 3 Nephi 12:17–18). Hur kommer det sig att Frälsaren ”fullbordade” men inte ”omintetgjorde” Moses lag? Moses lag inbegrep både moraliska och rituella aspekter.

    De moraliska aspekterna innehöll sådana befallningar som ”du skall inte döda” och ”du skall inte begå äktenskapsbrott”. Jesus Kristus lärde nephiterna att de inte bara skulle undvika mord och äktenskapsbrott, utan också vrede och begär — tillstånd i hjärtat som leder till mord och äktenskapsbrott (se 3 Nephi 12:21–30). Sålunda fullbordade Jesu Kristi evangelium lagen i den bemärkelsen att den utvidgade de moraliska aspekterna av Moses lag genom att vara en högre lag. Den inkluderade de moraliska befallningarna i Moses lag men gav dem en vidare tillämpning där det krävdes en förändring av hjärtat.

    De rituella aspekterna av Moses lag innehöll befallningar om djuroffer och brännoffer — det som Abinadi kallade för ”förrättningar” och ”förordningar” (Mosiah 13:30). De nephitiska profeterna förstod att dessa delar av Moses lag var avsedda att hjälpa människorna att se framåt mot Jesu Kristi försoningsoffer (se 2 Nephi 25:24; Jakobs bok 4:5; Mosiah 16:14–15). När därför Frälsarens jordiska mission var avslutad var dessa framåtblickande förrättningar inte längre inriktade på en framtida händelse — händelsen hade ägt rum och förrättningarna var uppfyllda i den bemärkelsen att de hade utförts. Sålunda undervisade Frälsaren nephiterna om att djuroffer och brännoffer skulle ”upphöra” och att hans efterföljare i stället skulle ”offra” ett ”förkrossat hjärta och en botfärdig ande” (3 Nephi 9:19–20). Istället för förrättningar som blickade framåt mot försoningen instiftade Frälsaren sakramentet, en förrättning som innebär att vi ska minnas, att vi ska se tillbaka på Frälsarens försoningsoffer (se 3 Nephi 18:1–11).

  • Äldste Bruce R. McConkie förkunnade: ”Jesus kom för att återställa den evangeliets fullhet som människorna åtnjutit före Moses tid, före tiden för den mindre ordningen. Liksom en universitetsprofessor inte förstör aritmetik genom att uppenbara principerna för integralräkning för sina elever kom Jesus naturligtvis inte för att förstöra det som han själv uppenbarat för Mose. Jesus kom för att bygga på den grundval som Mose lagt. Genom att återställa evangeliets fullhet uppfyllde han behovet av trofasthet mot villkoren i det förberedande evangeliet. Ingen behövde längre vandra i månens ljus, för solen hade gått upp i all sin strålglans” (Doctrinal New Testament Commentary, 1:219–220; se också Stephen E. Robinson, ”The Law after Christ”, Ensign, sep. 1983, s. 68–73).

3 Nephi 12:19. ”Ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande”

  • Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum vittnade om betydelsen av ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande: ”Jag vittnar om att ’återlösningen [kommer] i och genom den helige Messias . … för alla dem som har ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande, och för ingen annan kan lagens syftemål uppfyllas’ [2 Nephi 2:6–7; kursivering tillagd]. Detta absoluta krav på ’ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande’ fastställer behovet att vara undergiven, foglig, ödmjuk (det vill säga läraktig), och villig att lyda” (Conference Report, apr. 1997, s. 77; se Nordstjärnan, juli 1997, s. 57).

3 Nephi 12:22. ”Den som blir vred på sin broder”

  • Nya testamentets redogörelse för Frälsarens lärdomar lyder: ”Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen” (Matteus 5:22). Frälsarens lärdomar om detta ämne i Mormons bok är desamma förutom att orden ”without a cause” [”utan orsak”] i den engelska bibeln är borttagna [dessa ord finns inte i den svenska översättningen av Bibeln; ö a]. Detta visar att det är bäst att undvika vrede helt och hållet. Anmärkningsvärt är att det tidigaste kända manuskriptet för Matteus 5:22 inte innehåller formuleringen ”without a cause” (se Daniel K. Judd och Allen W. Stoddard, ”Adding and Taking Away ’Without a Cause’ in Matthew 5:22”, i How the New Testament Came to Be, red. Kent P. Jackson och Frank F. Judd Jr. [Sidney B. Sperry symposium, 2006], s. 161).

3 Nephi 12:27–29. Undvik begärelse

  • Äldste Richard G. Scott jämförde både resultaten och motivationen för kärlek kontra begärelse, eller lusta: ”Kärlek, enligt Herrens definition, höjer, beskyddar, respekterar och berikar den andre. Kärleken får en människa att offra något för en annan. Satan uppmuntrar till en falsk kärlek, vilken heter lust. Den drivs av en hunger efter att stilla egna begär. En person som utövar detta hyckleri bryr sig föga om den smärta eller det fördärv som han eller hon orsakar någon annan. Även om motivet ofta är väl gömt av smickrande ord handlar det om självtillfredsställelse” (Conference Report, apr. 1991, s. 43–44; eller Nordstjärnan, juli 1991, s. 34).

3 Nephi 12:30. ”Ta upp ert kors”

  • Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade vad som menas med att ”ta upp sitt kors”:

    ”Att dagligen ta på sig korset innebär att dagligen förneka sig köttets böjelser.

    Genom att efterlikna Mästaren, som utsattes för frestelser men ’inte gav efter för dem’, kan också vi leva i en värld fylld av frestelser, ’sådana som människor får möta’ (se 1 Kor 10:13). Jesus märkte naturligtvis frestelserna, men han ältade dem inte gång på gång i sitt sinne. I stället förkastade han dem genast. Om vi underhåller frestelser, börjar de snart underhålla oss! Att avvisa dessa ovälkomna gäster på sinnets tröskel är ett sätt att inte ’ge efter’. Dessutom är dessa tilltänkta gäster rena barbarer som, om de en gång fått komma in, kan avvisas endast med stora besvär” (Conference Report, apr. 1987, s. 88; se Nordstjärnan, juli 1987, s. 64).

3 Nephi 12:31–32. ”Den som gifter sig med henne som har skilt sig begår äktenskapsbrott”

  • Äldste Bruce R. McConkie redogjorde för vem det är som Frälsaren talade till här och hur det bör tillämpas på oss i vår tid:

    ”Den strikta lagen om skilsmässa gavs inte till fariséerna, inte heller till världen i allmänhet, utan bara till lärjungarna vid ett senare tillfälle, ’när de kommit hem’ som Markus uttryckte det. Dessutom gav Jesus en uttrycklig begränsning av dess tillämpning. Alla människor kunde inte leva efter en så hög norm, den är bara tillämplig för dem som ’har fått den gåvan’ …

    Den kan ha varit gällande under olika tidsperioder och bland olika folk, men kyrkan är inte bunden av den idag. I vår tid är skilsmässor tillåtna i kyrkan av fler anledningar än sexuell omoral, och personer som är skilda har tillåtelse att gifta sig igen och ta del av alla evangeliets välsignelser” (Doctrinal New Testament Commentary, 1:548–549).

  • Det verkar som om ett av syftena med Frälsarens ord inte var att fördöma dem som gifter sig med personer som genomgått skilsmässa, utan att undervisa människor om att inte betrakta skilsmässa som lösningen på alla de mindre irritationsmoment som uppstår i äktenskapet. På tal om skilsmässa har president Gordon B. Hinckley (1910–2008) lärt:

    ”Naturligtvis är inte allt lycksalighet i äktenskapet. För några år sedan klippte jag ut följande ord från en kolumn som skrivits av Jenkins Lloyd Jones:

    ’En vanföreställning tycks finnas bland många tusen av våra ungdomar som håller varandra i hand och pussas på biograferna, att äktenskapet är en liten stuga, omgiven av eviga rosor, som den ständigt unge och stilige maken kommer hem till och där möts av sin ständigt unga och förtjusande hustru. När rosorna vissnar och tristessen och räkningarna dyker upp, trängs man hos advokaterna för att få skilsmässa …

    Den som inbillar sig att lycksaligheten är det normala kommer att slösa bort mycket tid på att springa omkring och ropa att de har blivit lurade’ (”Big Rock Candy Mountains”, Deseret News, 12 juni 1973, s. A4) …

    En av de största tragedierna — och kanske den vanligaste — är skilsmässa. Den har blivit en verklig hemsökelse. I senaste numret av tidningen World Almanac står det, att uppskattningsvis 2 423 000 par gifte sig i Förenta staterna under de senaste tolv månaderna till och med mars 1990. Under samma period beräknar man att 1 177 000 äkta par skilde sig (se The World Almanac and Book of Facts 1991 [New York: World Almanac, 1990], s. 834).

    Detta innebär att det i Förenta staterna går nästan en skilsmässa på två vigslar …

    Själviskheten ligger så ofta till grund för … problem …

    Par som uppvaktar varandra

    © 1986 Derek Smith

    Alltför många som går in i äktenskapet är bortskämda och har på något sätt fått intrycket att allt måste vara precis rätt vid alla tidpunkter, att livet är en rad förlustelser, att begär ska tillfredsställas utan hänsyn till principer. Följderna av ett sådant ihåligt och orimligt tänkesätt är tragiska! …

    Botemedlet för de flesta äktenskapliga påfrestningar är inte skilsmässa. Det är omvändelse. Det är inte separation. Det är helt enkelt det slags redbarhet som får en man att räta på ryggen och uppfylla sina skyldigheter. Det är den gyllene regeln …

    Man måste vara villig att överse med små fel, att förlåta och sedan glömma.

    Man måste kunna hejda sin tunga. Vrede är ett ont och frätande ting, som dödar tillgivenheten och fördriver kärleken.

    Man måste ha självdisciplin som förhindrar missförhållanden …

    Det kan föreligga en rättmätig grund för skilsmässa. Jag är inte den som påstår att en skilsmässa aldrig är berättigad. Men jag säger utan minsta tvekan, att denna farsot ibland oss, som tycks växa överallt, inte är av Gud, utan snarare ett verk av motståndaren till rättfärdighet och frid och sanning” (Conference Report, apr. 1991, s. 94–98; se Nordstjärnan, juli 1991, s 68–71).

3 Nephi 12:48. ”Jag vill att ni skall vara fullkomliga”

  • Det är inte möjligt att bli fullkomlig i detta liv. Men president James E. Faust förklarade att vi måste söka fullkomlighet nu för att vi ska kunna uppnå det i nästa liv: ”Fullkomlighet är ett evigt mål. Vi kan inte bli fullkomliga under jordelivet, men att sträva efter det är en befallning som vi, genom försoningen, till sist kan efterkomma” (Conference Report, apr. 1999, s. 22; eller Liahona, juli 1999, s. 21).

  • President Spencer W. Kimball beskrev också behovet av att sträva efter fullkomlighet: ”’Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig’ (Matteus 5:48). Det är ett uppnåeligt mål. Vi blir inte upphöjda, vi når inte fram till vår destination, såvida vi inte är fullkomliga, och nu är bästa tidpunkten i världen för att börja sträva mot fullkomlighet. Jag har föga tålamod med personer som säger: ’Äsch, ingen är fullkomlig’, med undermeningen ’så varför ens försöka’? Naturligtvis är ingen helt fullkomlig, men vi finner några som kommit en bra bit på väg” (Teachings of Spencer W. Kimball, s. 165).

3 Nephi 13:1–8, 16–18. Utför inte era rättfärdiga gärningar inför människor

  • De här verserna i 3 Nephi lär att man inte ska ge pengar till de fattiga eller be och fasta offentligt för att bli sedd av andra. Herren uppmuntrar oss att utöva rättfärdighet i det privata. President Thomas S. Monson beskrev det värdefulla i anonymt tjänande:

    President Thomas S. Monson”Jag gick fram till receptionen i ett stort sjukhus för att få reda på rumsnumret till en patient jag kommit för att besöka. Det här sjukhuset, liksom nästan alla andra sjukhus i området, genomgick en kraftig expansion. Bakom disken där receptionisten satt syntes en magnifik minnesplatta med inskription om tack till donatorer som gjort utbyggnaden möjlig. Namnet på varje donator som bidragit med 100 000 dollar syntes i mjuk handskrift, inetsad på enskilda mässingsplåtar som hängde från huvudplåten i en glittrande kedja.

    Namnen på välgörarna var välkända. Kommersiella ledare, industriella jättar, lärda professorer — alla var där. Jag kände tacksamhet för deras välvilja och välgörenhet. Sedan fastnade mina ögon på en mässingsplåt som var annorlunda — där fanns inget namn. Endast ett enda ord stod skrivet där: ’Anonym.’ Jag log och undrade vem den namnlöse bidragsgivaren kunde vara. Förvisso upplevde han eller hon en stillsam glädje som ingen annan kunde ana …

    För ett år sedan i vintras [1981] slocknade motorn på ett modernt jetplan strax efter starten och planet föll ned i den iskalla Potomacfloden. Modiga och heroiska handlingar förekom den dagen. Den mest dramatiska av dessa bevittnades av piloten i en räddningshelikopter. Räddningsrepet sänktes ned till en kämpande överlevande. I stället för att ta tag i livlinan och komma i säkerhet band mannen linan vid en annan, som sedan lyftes i säkerhet. Repet sänktes än en gång och ännu en räddades. Fem räddades ur det iskalla vattnet. Bland dem återfanns inte den anonyme hjälten. Anonym ’lämnade han den klara luften ärofullt signerad av honom’ (Stephen Spender, ’I think continually of those—’ i Masterpieces of Religious Verse, red. James Dalton Morrison [New York: Harper and Brothers Publishers], s. 291) …

    Må denna sanning [tjänande] leda våra liv. Må vi se uppåt då vi kämpar oss framåt i tjänandet till vår Gud och vår nästa. Och må vi vända ett öra mot Galiléen så att vi kanske kan höra ett eko av Frälsarens lärdom: ’Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er’ (Matteus 6:1). ’Låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör’ (Matteus 6:3). Och om våra goda gärningar: ’Se till att du inte talar om detta för någon’ (Matteus 8:4). Våra hjärtan blir då lättare, våra liv ljusare och våra själar rikare.

    Kärleksfullt tjänande som ges anonymt är kanske okänt för människor — men gåvan och givaren är kända av Gud” (Conference Report, apr. 1983, s. 73–74, 76; se Nordstjärnan, okt. 1983, s. 94–95, 98).

3 Nephi 13:7. ”Använd inte lönlösa upprepningar”

  • Våra böner är lönlösa när vi uppsänder dem rutinmässigt, med föga eftertanke eller känsla.

    ”Profeten Mormon sade att om någon ’inte ber med hjärtats ärliga uppsåt … är det till ingen nytta för henne, ty Gud tar inte emot sådana’ (se Moroni 7:9). För att dina böner ska bli meningsfulla måste du be uppriktigt och ’av allt [ditt] hjärta’ (Moroni 7:48) … Tänk allvarligt igenom din inställning och de ord du använder” (Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 15).

  • Äldste Joseph B. Wirthlin varnade för upprepningar i böner: ”Våra böner blir ytliga när vi säger liknande ord på liknande sätt om och om igen, så ofta att orden blir mer av en recitation än en kommunikation. Frälsaren beskrev det som ett ’rabblande’ (se Matteus 6:7)” (”Förbättra dina böner”, Liahona, mars 2004, s. 16; se också Alma 34:27–28).

3 Nephi 13:9–13. Herrens bön

  • Vi kan använda principerna i Herrens bön som ett mönster för vårt tjänande i riket. President Henry B. Eyring i första presidentskapet lärde:

    ”Bönen inleds med vördnad för vår himmelske Fader. Sedan talar Herren om riket och dess ankomst. Den tjänare som har ett vittnesbörd om att detta är Jesu Kristi sanna kyrka gläds när den har framgång och känner en önskan att ge allt vad han eller hon har för att bygga upp den.

    Frälsaren ber

    Paul Mann, © 1999 IRI

    Frälsaren själv var ett exempel på normen som bönens följande ord ger: ’Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen’ (Matteus 6:10). Detta var hans bön när han genomled försoningens djupaste smärta för hela människosläktet och hela världen (se Matteus 26:42). Den trofaste tjänaren ber att även de till synes minsta uppgifterna ska utföras på det sätt som Gud vill att de ska utföras. Det är en avgörande skillnad mellan att arbeta och be för att Gud ska ha framgång och att be om det för egen skull.

    Därefter ger Frälsaren denna norm för personlig renhet: ’Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse’ (Lukas 11:4) ’utan fräls oss från den onde’ (Matteus 6:13). Den styrka vi ska ge dem som vi vakar över kommer från Frälsaren. Vi och de måste förlåta för att bli förlåtna av honom (se Matteus 6:14). Vi och de kan bara hoppas förbli rena med hans skydd och med den förändring i vårt hjärta som hans försoning möjliggör. Vi behöver den förändringen för att ha den Helige Andens ständiga sällskap ….

    Ni kan känna er trygga i Herrens tjänst. Frälsaren hjälper er att göra det som han har kallat er att göra, vare sig det gäller en tillfällig uppgift i kyrkan eller för evigt som förälder. Ni kan be om tillräckligt med hjälp för att kunna utföra kallet och veta att ni kommer att få den” (Conference Report, apr. 2000, s. 83; se Liahona, maj 2000, s. 81).

3 Nephi 13:19–24. ”Samla er inte skatter på jorden”

  • President Ezra Taft Benson talade om jordiska rikedomars tillfälliga natur:

    ”Våra känslor fästs ofta alldeles för mycket vid futtiga, förgängliga ting. Jordiska, materiella skatter finns i huvudsak till för att ge oss bostad och föda medan vi är här i livets skola. Det gäller för oss att sätta guld, silver, hus, aktier, mark, boskap och andra jordiska ägodelar på rätt plats.

    Detta är bara en plats med temporär varaktighet. Vi är här för att lära oss den första lektionen mot upphöjelse — lydnad till Herrens evangelieplan” (Conference Report, apr. 1971, s. 17; eller Nordstjärnan, apr. 1972, s. 145; se också Nordstjärnan april 1992, s. 4).

  • Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum förmedlade insikter om de skatter vi kan lägga upp åt oss själva: ”Frälsaren förkunnade att vi inte borde samla oss skatter på jorden, utan skatter i himmelen (se Matteus 6:19–21). I ljuset av det yttersta syftet med den stora lycksalighetsplanen, tror jag att de allra främsta skatterna på jorden och i himmelen är våra barn och våra efterkommande” (Conference Report, okt. 1993, s. 100; eller Nordstjärnan, jan. 1994, s. 71).

3 Nephi 13:34. ”Inga bekymmer för morgondagen”

  • Mormons bok klargör betydelsen av Matteus 6:25–32 genom att utvisa att Jesus vände sig till de tolv nephitiska lärjungarna under denna del av sin predikan (se 3 Nephi 13:25–34). När Jesus förmedlat denna uppmaning till dem vände han sig om och började på nytt tala till folkmassan (se 3 Nephi 14:1). Det är till stor hjälp att notera att Jesus upprepade gånger vände sig fram och tillbaka mellan dessa två åhörarskaror under sin predikan.

3 Nephi 14:1–2. Döma

  • Äldste Dallin H. Oaks klargjorde betydelsen av verserna 1–2 i 3 Nephi 14 genom att förklara skillnaden mellan rättfärdiga och orättfärdiga domar. Därefter framlade han dessa rättfärdiga principer:

    ”Jag har förbryllats över att en del skriftställen befaller oss att inte döma medan andra lär oss att vi bör döma och till och med säger hur vi ska göra det. Jag är övertygad om att dessa till synes motstridiga anvisningar är förenliga när vi ser dem i ett evighetsperspektiv. Lösningen ligger i att förstå att det finns två sätt att döm det: slutgiltiga domar, vilka vi är förbjudna att avkunna, och interimsdomar, som vi anmodats att fälla, men enligt rättfärdiga principer …

    Först av allt måste en rättfärdig dom, enligt sin definition, vara en interimsdom …

    För det andra styrs en rättfärdig dom av Herrens Ande, inte av vrede, hämndlystnad, avundsjuka eller egennytta …

    För det tredje måste en interimsdom, för att vara rättfärdig, ligga inom vårt ansvarsområde …

    För det fjärde bör vi, om det är möjligt, avstå från att döma tills vi har tillräcklig kunskap om alla fakta” (”’Judge Not’ and Judging”, Ensign, aug. 1999, s. 7, 9–10).

3 Nephi 14:7–8. Fråga genom bön

  • President James E. Faust bar vittne om gåvan och förmånen vi var och en har att ha tillgång till vår himmelske Fader genom bön: ”Att kunna nå vår Skapare genom vår Frälsare är förvisso en av de stora förmånerna och välsignelserna i vårt liv … Ingen jordisk myndighet kan hindra oss från att ha direkt kontakt med vår Skapare. Det kan aldrig uppstå något mekaniskt eller elektroniskt avbrott när vi ber. Det finns ingen gräns för hur många gånger eller hur länge vi kan be varje dag. Det finns ingen gräns för hur många behov vi kan be om i varje bön. Vi behöver inte gå via en sekreterare eller beställa tid för att nå fram till nådens tron. Gud är tillgänglig när som helst och var som helst” (Conference Report, apr. 2002, s. 67; eller Liahona, juli 2002, s. 62).

3 Nephi 14:12. Den gyllene regeln

  • Äldste Russell M. Nelson citerade den gyllene regeln och uttalade sig på följande sätt:

    ”[Jesus] gav oss den gyllene regeln: ’Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem’ [Matteus 7:12]. Denna princip kan man finna i nästan varje större religion. Även andra, till exempel Konfucius och Aristoteles, lärde ut detta. Trots allt började inte evangeliet med ett barns födelse i Betlehem. Det är evigt. Det förkunnades i begynnelsen för Adam och Eva. Delar av evangeliet finns bevarade i många kulturer. Även hedniska mytologier har berikats av fragment av sanningar från tidigare tidsutdelningar.

    Oavsett var den gyllene regeln påträffas, och hur den än ges uttryck, utgör den det moraliska rättesnöret i Guds rike. Den förbjuder att någon inkräktar på en annans rättigheter. Den är lika bindande för nationer och samfund som för individer. Den ersätter med barmhärtighet och tålamod vedergällningens handlingssätt: ’Öga för öga och tand för tand’ [Matteus 5:38]. Om vi skulle hålla fast vid detta gamla och improduktiva sätt skulle vi snart bli både blinda och tandlösa” (Conference Report, okt. 2002, s. 41–42; se Liahona, nov. 2002, s. 39).

3 Nephi 14:15. ”Akta er för falska profeter”

  • Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum varnade för dem som lär ut eller publicerar falska lärdomar: ”Låt oss … ta oss till vara för falska profeter och falska lärare, både män och kvinnor, som självutnämnda förklarar kyrkans lära och som söker sprida sitt falska evangelium och dra till sig anhängare genom att sponsra kurser, böcker och dagböcker vars innehåll trotsar kyrkans grundläggande läror. Ta er till vara för dem som talar och publicerar det som strider mot Guds sanna profeter och som aktivt söker upp andra i proselyterande syfte med hänsynslöst förakt för den eviga välfärden för dem som de bedrar … De ’sätter upp sig själva som ljus för världen så att de kan skaffa sig vinning och få världens beröm, men de söker inte Sions välfärd’ (2 Nephi 26:29)” (Conference Report, okt. 1999, s. 78; eller Liahona, jan. 2000, s. 74).

Frågor att begrunda

  • Vilka skillnad är det på att villigt göra en god gärning istället för att utföra samma gärning motvilligt?

  • Analysera dina motiv för att fastslå om du söker ”först Guds rike” (3 Nephi 13:33).

Föreslagna uppgifter

  • Gör en omskrivning av så många saligprisningar som du minns utantill. Kontrollera därefter med 3 Nephi 12:3–12 för att se hur det gick för dig.

  • Vad behöver du bli bättre på för att mer fullständigt avstå från orättfärdiga tankar och önskningar? Skriv ner en plan för hur du ska åstadkomma det.