Nära slutet av sin verksamhet bland nephiterna förklarade Frälsaren vad som utgör hans evangelium. I 3 Nephi 27–30 finns dessutom mer information om förvandlade varelser (de tre nephitiska lärjungarna) än någon annanstans i skrifterna. Genom att studera kapitel 28 kan du bättre förstå varför Herren väljer att förvandla en del av sina jordiska tjänare. Nephis tredje bok avslutas med att Mormon beskriver Mormons boks roll i insamlingen av Israel i de sista dagarna och Herren (genom Mormon) förmanade icke-judarna i de sista dagarna att omvända sig och komma till honom. Detta är ett bra tillfälle att på nytt bestämma dig för att använda Mormons bok i ditt liv och för att inbjuda andra att komma till Frälsaren.
Uttalanden
3 Nephi 27:3–8. ”Tala om för oss det namn varmed vi skall kalla denna kyrka”
När vi blir medlemmar i Jesu Kristi kyrka tar vi på oss hans namn eftersom det är hans kyrka. I president Gordon B. Hinckleys (1910–2008) första konferenstal som kyrkans president talade han om kyrkans heliga anknytning till Mästaren, dess namn och dess därtill hörande ansvar:
”Denna kyrka tillhör inte dess president. Herren Jesus Kristus är dess ledare, och hans namn har var och en av oss tagit på sig. Vi alla delar denna stora strävan. Vi är här för att hjälpa vår Fader med hans verk och hans härlighet, ’att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan’ (Mose 1:39). Er förpliktelse är lika allvarlig inom ert ansvar, som min förpliktelse är inom mitt område. Ingen kallelse i denna kyrka är liten eller obetydlig. Vi påverkar andra när vi utför vår uppgift. Till oss alla i våra olika uppgifter har Herren sagt:
’Var därför trofast. Verka i det ämbete vartill jag har utsett dig. Hjälp de svaga, lyft upp händerna som hänger ned och styrk de matta knäna’ (L&F 81:5).
’Genom att göra detta gör du den största nyttan för dina medmänniskor och bidrar till hans ära som är din Herre’ (L&F 81:4)” (Conference Report, apr. 1995, s. 94; se Nordstjärnan, juli 1995, s. 72).
Äldste James E. Talmage (1862–1933) i de tolv apostlarnas kvorum beskrev den logik som Herren använde sig av för att besvara frågan om vad hans kyrka skulle kallas: ”Ni minns att efter det att Kristus upprättat sin kyrka bland ursprungsbefolkningen på denna kontinent, när han uppenbarade sig som en uppstånden varelse bland dem, efter det att han utvalt och ordinerat tolv män att leda kyrkans angelägenheter, förelåg det vissa meningsskiljaktigheter om vilket namn kyrkan skulle ha, och de tolv, som mindes Herrens nådiga löfte att när de åkallar honom, förenade i hjärta och avsikt, de då kunde vara säkra på att bli hörda, fastade och bad, och han uppenbarade sig återigen kroppsligen bland dem där under deras rådsmöte och frågade dem vad de ville. De sade: ’Herre, vi vill att du talar om för oss det namn varmed vi skall kalla denna kyrka.’ Hans svar, som det kan låta i modernt talspråk, gick ut på följande: Varför ska det föreligga något tvivel om en så enkel fråga? Vems kyrka är det? Är det Moses kyrka? Om så är fallet, kalla den naturligtvis efter Moses, eller om det är någon annan kyrka, kalla den efter den personen. Men om det är, som ni säger, min kyrka, kalla den då efter mitt namn” (Conference Report, apr. 1922, s. 70).
Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum förklarade relationen mellan att ta på sig Kristi namn och lydnadens lag och att välsignas med den Helige Andens närvaro:
”När vi döps, tar vi på oss Jesu Kristi heliga namn. Att ta på oss hans namn är något av det viktigaste vi gör i livet. Ändå erfar vi ofta denna händelse utan att helt förstå vad det innebär.
Hur många av våra barn — hur många av oss — förstod verkligen att vi inte bara tog på oss Kristi namn utan också lydnadens lag när vi döptes?
Varje söndag under sakramentsmötet lovar vi att minnas vår Frälsares försoningsoffer när vi förnyar vårt dopförbund. Vi lovar att göra som Frälsaren gjorde — att lyda Fadern och alltid hålla hans bud. Välsignelsen vi får när vi gör detta är att vi alltid har hans Ande hos oss” (Conference Report, okt. 2000, s. 6; se Liahona, juli 2000, s. 8).
3 Nephi 27:13–22. ”Detta är det evangelium som jag har givit er”
Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum lärde att evangeliets enkelhet är själva anledningen till att en del människor finner det svårt att acceptera det:
”Herren säger på ett ställe i Mormons bok: ’Detta är det evangelium som jag har givit er’, och därefter beskriver han sitt evangelium (se 3 Nephi 27:13–18). Det är en enkel berättelse om en värld som en Frälsare sändes till och som människorna kan acceptera eller förkasta, men som, inte desto mindre, är Messias.
Den här enkla berättelsen är naturligtvis just det som världen inte kan acceptera, och den är så enkel att en del kanske ibland till och med blir kränkta inombords av evangeliets så kallade enkelhet …
Somliga kanske delar några av våra trosuppfattningar och värderingar, men evangeliets återställelse är en stötesten som de inte kan komma över. Men för större delen av människosläktet är det som vi förkunnar ’dåraktigt’” (For the Power Is in Them [1970], s. 47–48).
Frälsaren själv definierade sitt evangelium som tro, omvändelse, dop och den Helige Anden (se 3 Nephi 27:19–20) och att hålla ut intill änden (se v. 16). Han förkunnade också att evangeliet var att han kom till världen för att göra Faderns vilja och att ”lyftas upp på korset” (v. 13–14).
President Joseph F. Smith (1838–1918) definierade den roll skrivna uppteckningar har vid domen:
”Herren gör också en uppteckning och enligt denna kommer hela världen att dömas. Och ni män som bär det heliga prästadömet — ni apostlar, presidenter, biskopar och högpräster i Sion — kommer att kallas att vara folkets domare. Därför förväntas det att ni skall vara ett exempel för dem att följa och se till att de lever enligt evangeliets anda, gör sin plikt och håller Herrens bud. Ni skall nedteckna deras handlingar. Ni skall nedteckna då de döps, då de konfirmeras och då de mottar den Helige Anden genom händers påläggning. Ni skall nedteckna när de kommer till Sion, deras medlemskap i kyrkan. Ni skall nedteckna huruvida de utför sina plikter som präster, lärare eller diakoner, som äldster, sjuttio eller högpräster. Ni skall skriva om deras gärningar, som Herren säger här. Ni skall nedteckna deras tionde … men vi skall döma folket och först kräva att de gör sin plikt. För att göra detta måste de som står i ledningen vara exempel” (Evangeliets lära, s. 129–130).
Äldste John M. Madsen i de sjuttios kvorum inriktade sig särskilt på ordet bör i Herrens lärdomar om att bli som han är. Äldste Madsen beskrev att Herrens ord var mer än en inbjudan, de är ett krav i våra förbund:
”För att ta emot honom och lära känna honom måste vi och alla människor, som Moroni uppmanar oss, ’komma till Kristus och bli fullkomnade i honom’ (se Moroni 10:32; kursivering tillagd). Med andra ord måste vi komma till Kristus och sträva efter att bli lika honom (se Dallin H. Oaks, Conference Report, okt. 2000, s. 40–44; eller Liahona, jan. 2001, s. 40–43).
”Den uppståndne Herren sade: ’Vad slags män bör ni då vara? Sannerligen säger jag er: Sådana som jag är’ (3 Nephi 27:27). Betydelsen av ordet bör, såsom han använder det i sin fråga ’Vad slags män bör ni då vara?’ är avgörande för att kunna förstå hans svar: ’Sådana som jag är’. Ordet bör betyder ’måste’ eller ’att vara bunden av en skyldighet eller moralisk förpliktelse’ (Noah Webster’s First Edition of an American Dictionary of the English Language, 7:e uppl. [1993], ’ought’; se också Lukas 24:26), vilket antyder, och de heliga skrifterna, forntida och nutida, bekräftar detta, att detta är ’ett måste’ och att vi är ’bundna’ som genom förbund, att, som han förkunnade, vara ’sådana som jag är’ (3 Nephi 27:27; se också 3 Nephi 12:48; Matteus 5:48; 1 Johannes 3:2; Moroni 7:48)” (Conference Report, apr. 2002, s. 93; se Liahona, juli 2002, s. 88).
3 Nephi 28:1–6. Den älskade lärjungen Johannes önskningar och verksamhet
Profeten Joseph Smith (1805–1844) och Oliver Cowdery tog emot en specifik uppenbarelse genom urim och tummim angående omständigheterna inför Johannes önskemål att stanna kvar i köttet och de välsignelser som följde. Informationen var hämtad från ”pergament” som skrivits och gömts av Johannes själv, men som tydligen gått förlorad. I april 1829 resulterade Josephs och Olivers specifika frågor om detta avsnitt i Mormons bok i den uppenbarelse som finns nedtecknad i Läran och förbunden kapitel 7.
Följande definitioner bidrar till att klargöra lärorna om förvandling, förklaring och uppståndelse. Lägg märke till skillnaden mellan förvandlade varelser och förklaringens mer tillfälliga tillstånd:
”Många har förmodat att läran om förvandling var en lära om hur människor omedelbart blev förda till Guds närhet och in i evig fullhet, men detta är en felaktig tanke. Deras plats eller boning tillhör den terrestriala ordningen, och han har en plats beredd för sådana personer till att vara tjänande änglar för många planeter, och vilka ännu inte har inträtt i en så stor fullhet som de vilka är uppståndna från de döda” (Joseph Smith, History of the Church, 4:210; se också Joseph Smiths lärdomar, s. 147).
Förklaring. ”Tillstånd hos människor som tillfälligt förändras till utseende och natur — det vill säga lyfts till en högre andlig nivå — så att de kan uthärda himmelska varelsers närvaro och härlighet” (Handledning för skriftstudier, ”Förklarad, förklaring”).
Uppståndelse. ”Andekroppens återförening med den fysiska kroppen av kött och ben efter döden. Efter uppståndelsen kommer ande och kropp aldrig mer att skiljas åt, och människan blir odödlig” (Handledning för skriftstudier, ”Uppståndelse”).
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum skrev om Mormons boks roll i att fullborda Guds förbund med avseende på Israel:
”Mormon avslutade sin beskrivning av denna majestätiskt upphöjda tid [Frälsarens besök till nephiterna] … genom att vittna om att när en uppteckning av [Jesu Kristi] besök skulle komma till icke-judarna (i form av Mormons bok), så skulle alla kunna veta att förbundet med och löftena till Israel i de sista dagarna ’redan börjar fullbordas’ …
Guds förbund kommer att hållas med hela hans förbundsfolk. Ingen kommer att kunna ’vända Herrens högra hand till den vänstra’ i denna sak. Och kallelsen till icke-judarna, som Kristi besök till nephiterna i Mormons bok slutgiltigt förkunnar i de sista dagarna, är att de kan göra anspråk på samma förbund och löften” (Christ and the New Covenant [1997], s. 308).
I 3 Nephi 29 används orden förakta och bespotta för att varna Mormons boks läsare i de sista dagarna att ta lättvindigt på Herrens förbund med Israel. Användningen av sådana begrepp visar att vid tiden för Mormons boks framkomst kommer det att finnas en djupgående brist på förståelse, tro och vördnad för både den andra ankomstens realitet och Herrens verk att insamla Israel (särskilt Juda stam).
Vid slutet av Frälsarens besök till nephiterna återvände Mormon till det som var ett huvudtema i Herrens undervisning av folket — att icke-judarna i de sista dagarna kommer att förkasta Herrens lärdomar och snabbt mogna i ogudaktighet till sin undergång (se 3 Nephi 16:10; 21:14–21). Uppteckningen i 3 Nephi tycks ha haft en djupgående inverkan på Mormon. I sitt sista vittnesbörd återkom Mormon till Frälsarens lärdomar och profetiorna om de ogudaktiga och fördärvade och vanhelgelserna och hyckleriet i de sista dagarna. I de sista verserna i 3 Nephi erbjöd Mormon det enda motgiftet på dessa destruktiva tillstånd — att komma till Kristus och ha tro på honom, omvända sig från sina synder, och bli fyllda av den Helige Anden så ”att ni kan bli räknade bland mitt folk som är av Israels hus” (3 Nephi 30:2).
Frågor att begrunda
Varför är det viktigt att Jesu Kristi kyrka kallas efter Frälsarens namn?
Hur kan du mer fullständigt ta på dig Frälsarens namn?
Vad är skillnaden mellan förvandling och förklaring? Vilka likheter finns det? Hur skiljer sig förvandling och förklaring från uppståndelse?
Mormon identifierade en del ogudaktiga handlingar. Hur manifesterar de sig i vår tid?
Föreslagna uppgifter
Gör en lista över några av Frälsarens egenskaper som du tycker är särskilt betydelsefulla. Fundera över om du har dessa egenskaper och gör upp en plan för att bättre fullgöra hans befallning att vara ”sådan som jag är” (3 Nephi 27:27).
Läs 3 Nephi 27:5 och sakramentsbönerna (Moroni 4:3; 5:2). Identifiera de principer som nämndes och som hjälper dig att förstå betydelsen av att ta på dig Kristi namn.