Kapitel 47

4 Nephi

Introduktion

Fjärde Nephi täcker de nästan 200 åren av enighet och harmoni efter Jesu Kristi besök till Amerika. ”Allt folket blev omvänt till Herren” (4 Nephi 1:2), vilket resulterade i ett samhälle som människor i alla åldrar har drömt om. Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum observerade att efter Kristi besök ”resulterade hans upphöjda undervisning och förädlande ande i den lyckligaste av alla tidsperioder, en tidsperiod då det inte fanns ’stridigheter eller ordstrider bland dem, och alla behandlade varandra rättvist. Och de hade allting gemensamt ibland sig. Därför fanns det inga rika eller fattiga, bundna eller fria, utan de hade alla gjorts fria och var delaktiga i den himmelska gåvan’ [4 Nephi 1:2–3]. Denna välsignade omständighet åstadkoms bara, förmodar jag, vid endast ett annat tillfälle som vi känner till — när de i Enoks stad ’var av ett hjärta och ett sinne och levde i rättfärdighet, och det fanns inga fattiga bland dem’ [Mose 7:18]” (Conference Report, apr. 1996, s. 40; se Nordstjärnan, juli 1996, s. 32).

Tragiskt nog uppenbarar den andra delen av 4 Nephi hur ett rättfärdigt och lyckligt folk tillät högmod och avfall att komma in i deras liv, vilket till slut förde med sig hela samhällets undergång. Försök under dina studier av den här delen av skrifterna att förstå vad som gjorde att det nephitiska samhället var så lyckligt, liksom vad som ledde till dess elände och undergång.

Uttalanden

4 Nephi 1:2. ”Allt folket blev omvänt till Herren”

• President Marion G. Romney (1897–1988) i första presidentskapet förmedlade följande insikt om vad som menas med sann omvändelse:

  ”Enligt Websters [ordbok] betyder verbet ’omvänd’ att ha vänt sig från en tro till en annan, eller från ett handlingssätt till ett annat’. Denna ’omvändelse’ är en ’andlig och moralisk förändring’ … Som det används i skrifterna innebär ’omvänd’ i allmänhet inte bara att mentalt acceptera Jesus och hans lärdomar, utan också att ha en motiverande tro på honom och på hans evangelium, en tro som åstadkommer en verklig förändring i ens uppfattning om livets mening och i ens trohet mot Gud — vilket visar sig i ens intressen, tankar och handlingar …

  Hos den som är fullständigt omvänd har en önskan efter sådant som strider mot Jesu Kristi evangelium i själva verket slocknat. Och den har ersatts med en kärlek till Gud, med en bestämd och dominerande beslutsamhet att hålla hans bud …

  Av detta framgår det att medlemskap i kyrkan och sann omvändelse inte nödvändigtvis betyder samma sak. Att vara omvänd … och att ha ett vittnesbörd behöver inte heller betyda samma sak. Ett vittnesbörd kommer när den Helige Anden vittnar för den uppriktige sökaren om sanningen. Ett aktivt vittnesbörd ger liv åt tron. Det vill säga, det framkallar omvändelse och lydnad mot buden. Sann omvändelse, å andra sidan, är frukten av eller belöningen för omvändelse och lydnad” (Conference Report, okt. 1963, s. 23–24).

4 Nephi 1:2. ”Det fanns inga stridigheter eller ordstrider bland dem”

• Om hur kyrkans medlemmar bör bemöta andra uppenbarade Herren: ”Var och en bör sträva efter det som är till hans nästas fördel och göra allt med blicken endast fäst på Guds ära” (L&F 82:19).

• Hur kan vi i dagens värld bygga ett samhälle där det inte förekommer stridigheter eller ordstrider? President Spencer W. Kimball (1895–1985) lärde hur detta mål kan uppnås:

  ”För det första måste vi få bort benägenheten för själviskhet som snärjer själen, krymper hjärtat och fördunklar sinnet …

  För det andra måste vi samarbeta och arbeta i harmoni med varandra …

  För det tredje måste vi offra och lägga på altaret vadhelst Herren kräver av oss. Vi börjar med att offra ett ’förkrossat hjärta och en botfärdig ande’ [3 Nephi 9:20]” (Conference Report, apr. 1978, s. 123; se Nordstjärnan, okt. 1978, s. 143–144).

  4 Nephi 1:1–4, 16–17

  Gör en lista över egenskaper som kännetecknar dem som är sant omvända.

4 Nephi 1:2. ”Alla behandlade varandra rättvist”

• Äldste Sheldon F. Child i de sjuttios kvorum förklarade vad som menas med att ”behandla varandra rättvist” i sitt tal om ärlighet och integritet:

  ”När vi säger att vi ska göra något så gör vi det.

  När vi åtar oss något så fullgör vi vårt åtagande.

  När vi får en kallelse så uppfyller vi den.

  När vi lånar något så lämnar vi tillbaka det.

  När vi har en ekonomisk skuld så betalar vi den.

  När vi ingår en överenskommelse så håller vi den” (Conference Report, apr. 1997, s. 39; se Nordstjärnan, juli 1997, s. 28).

• President N. Eldon Tanner (1898–1982) i första presidentskapet illustrerade betydelsen av att behandla andra med rättvisa:

  ”Nyligen kom en ung man till mig och sade: ’Jag har kommit överens med en man om att göra vissa avbetalningar varje år. Jag ligger efter med betalningen och klarar det inte. Om jag gör dessa avbetalningar måste jag gå ifrån huset. Vad ska jag göra?’

  Jag såg på honom och sade: ’Håll fast vid er överenskommelse.’

  ’Även om det kostar mig huset?’

  Jag sade: ’Jag talar inte om ditt hus. Jag talar om er överenskommelse. Jag tror att din hustru hellre vill ha en man som står vid sitt ord, uppfyller sina skyldigheter … och därmed måste hyra bostad, än ha ett hus med en man som inte håller sina förbund och löften’” (Conference Report, okt. 1966, s. 99).

4 Nephi 1:3. ”De hade allting gemensamt ibland sig”

• Något av det utmärkande för det nephitiska folket var att de ”hade allting gemensamt ibland sig” (4 Nephi 1:3). President Marion G. Romney förklarade vad som menas med detta och hur det fungerade:

  ”Detta förfarande [den förenade orden] bevarade hos varje människa rätten till privat ägande och skötsel av sina ägodelar … Varje människa ägde sin del eller förvaltning med absolut rätt vilken han kunde avskilja, behålla och sköta, eller på andra sätt behandla som sin egen …

  Han helgade till kyrkan överflödet som han producerade utöver den egna familjens behov och önskningar. Detta överflöd gick till ett förrådshus, varifrån förvaltarskap gick till andra och från vilket de fattigas behov tillgodosågs” (Conference Report, apr. 1977, s. 119; se Nordstjärnan, okt. 1977, s. 94–95).

  President Romney förklarade också vad som leder människor till att leva på ett sådant sätt: ”När vi nått så långt att vi har ’Kristi rena kärlek’ har vår önskan att tjäna varandra vuxit sig så stark att vi till fullo lever efter helgelselagen. Att leva efter helgelselagen upphöjer de fattiga och ödmjukar de rika. Båda helgas av denna process. De fattiga befrias från fattigdomens förödmjukande fångenskap och begränsningar och kan som fria människor nå sin fulla potential, både i andligt och timligt hänseende. De rika, genom att helga och dela med sig av sitt överflöd till de fattigas nytta, inte av tvång utan frivilligt, är ett exempel på den kärlek till medmänniskor som Mormon karaktäriserade som ’Kristi rena kärlek’ (Moroni 7:47). På så sätt står både givare och mottagare på en gemensam grund där Guds Ande kan möta dem” (Conference Report, okt. 1981, 132–133; se Nordstjärnan, apr. 1982, s. 167).

• Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum förklarade hur vi förbereder oss för att leva efter helgelselagen: ”Tiondelagen förbereder oss att leva efter den högre helgelselagen — vilken är att helga och ge all vår tid, våra talanger och resurser till Herrens verk. Fram till den dag då det krävs av oss att vi ska leva efter denna högre lag, är vi befallda att efterleva tiondelagen, som är att frivilligt ge en tiondel av sin årliga inkomst” (Conference Report, okt. 2002, s. 28; eller Liahona, nov. 2002, s. 27).

4 Nephi 1:5. Underverk ”i Jesu namn”

• President Spencer W. Kimball förklarade att underverk också är en del av kyrkan idag, liksom i forna tider:

  ”Vi har verkligen underverk idag — mer än vi kan föreställa oss! Om alla underverk i vår egen livstid skulle upptecknas så skulle det krävas många bibliotekshyllor för att få plats med de böcker som skulle fylla dem.

  Vilka slags underverk har vi? Av alla de slag — uppenbarelser, syner, tungomålstal, helbrägdagörelser, särskild vägledning, onda andar som kastas ut. Var finns dessa upptecknade? I kyrkans uppteckningar, i dagböcker, i tidningsartiklar och i många människors sinnen och minnen” (The Teachings of Spencer W. Kimball, red. Edward L. Kimball [1982], s. 499).

4 Nephi 1:13, 15–16. ”Det förekom inte några stridigheter bland allt folket”

• Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum beskrev källan till den stora frid som beskrevs i 4 Nephi:

  ”Personlig frid uppnås då man i ödmjuk underkastelse verkligen älskar Gud. Överväg noggrant följande skriftställe:

  ’Det fanns [inte] några stridigheter i landet tack vare Guds kärlek som bodde i folkets hjärtan’ (4 Nephi 1:15; kursivering tillagd; se också 1:2).

  Således bör kärleken till Gud vara vårt mål. Detta är det första budet — trons grundval. När vi utvecklar vår kärlek till Gud och Kristus, utvecklas naturligt nog kärleken till familjen och nästan. Sedan kan vi ivrigt följa Jesu föredöme. Han botade sjuka. Han tröstade. Han lärde: ’Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn’ (Matteus 5:9; se också 3 Nephi 12:9).

  Genom kärleken till Gud blir smärtan som orsakas av stridighetens plågsamma kräftsvulst utplånad från själen. Ett sådant helande börjar med ett personligt löfte: ’Må det råda frid på jorden och låt den börja med mig’ (Sy Miller and Jill Jackson, ’Let There Be Peace on Earth’ [Beverly Hills, Calif.: Jan-Lee Music, 1972]). Då sprids detta åtagande till familjen och vännerna och bringar fred till grannar och nationer.

  Sky stridighet. Eftersträva gudsfruktan. Låt er upplysas av evig sanning. Var samstämmiga med Herren i kärlek och förenade med honom i tro. Då ska ’Guds frid, som övergår allt förstånd’ (Fil 4:7) vara hos er och välsigna er och era efterkommande i kommande generationer” (Conference Report, apr. 1989, s. 88; se Nordstjärnan, juli 1989, s. 63).

4 Nephi 1:15–17. Ett samhälle som liknar Sion

• Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum beskrev det tillstånd som enligt 4 Nephi 1:15–17 råder i ett samhälle som liknar Sion. Detta borde vara vad vi strävar efter idag: ”Under de lysande generationer som följde på den uppståndne Kristus besök i den nya världen ’fanns det inga stridigheter eller ordstrider bland [folket], och alla behandlade varandra rättvist’ (4 Nephi 1:2). Det står vidare i Fjärde Nephi: ’Det kunde förvisso inte finnas något lyckligare folk bland alla de folk som skapats av Guds hand’ (1:16). Vi borde sträva efter att nå det tillståndet på nytt. Det sägs i en nutida uppenbarelse: ’Sion måste tillta i skönhet och helighet’ (L&F 82:14)” (Conference Report, okt. 1986, s. 28; se Nordstjärnan, jan. 1987, s. 17). (För ytterligare information om de sista dagarnas Sion, se kommentaren till 3 Nephi 20:21–22; 21:23–29 på sidan 320.)

  

  Tre samhällen som var Sion

  1 Sion före syndafloden
  (Enoks stad)
  Mose 7:16–19

  Adam

  (före syndafloden) Enoks verksamhet

  Noa

  Abraham

  Mose

  tolv apostlar

  (tidens mitt) Jesu Kristi personliga verksamhet bland judarna

  2 Nephitiskt Sion
  (gyllene nephitisk epok)
  4 Nephi 1:1–3

  Lehi

  tolv nephitiska lärjungar

  Moroni

  Jesu Kristi personliga verksamhet bland nephiterna

  nephitisk-lamanitisk historia

  Joseph Smith

  (återställelsen) förberedelse för Kristi andra ankomst

  3 Sion i de sista dagarna
  (det nya Jerusalem)
  Mose 7:60–65

  tusenårsriket

  Frälsarens härliga tusenåriga regering

4 Nephi 1:16–17. Det fanns inga ”slags -iter”

• Tack vare den enighet och fred som rådde i landet lade de tidigare skilda grupperna i Mormons bok, till exempel lamaniterna och nephiterna, åt sidan sina världsliga traditioner och omfattade som sin högsta prioritet läran att ”de var ett, Kristi barn och arvingar till Guds rike” (4 Nephi 1:17). Allteftersom evangeliet sprids till ”varje nation, släkte, tungomål och folk” (Mosiah 16:1) är en av utmaningarna som vi som kyrka ställs inför att vara ”ett”, eller ha enighet bland våra medlemmar. Detta kan vara en utmaning när så många raser, kulturer och traditioner förs samman.

• President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet lärde att trots skillnader i kultur, ras eller tradition, kan enighet utvecklas:

  ”Jag har lärt mig att beundra, respektera och älska de goda människorna från varje ras, kultur och nation som jag har haft förmånen att besöka. Enligt min erfarenhet är ingen ras eller klass överlägsen någon annan i andlighet eller trofasthet. De som verkar bry sig minde om andlighet är de personer — oavsett ras, kultur eller nationalitet — Frälsaren talade om i liknelsen om såningsmannen som ’kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt’ [Lukas 8:14] …

  När kyrkan sprids till allt fler länder i världen, finner vi stora kulturella olikheter i kyrkan. Ändå kan alla komma fram till ’enheten i tron’ [Ef 4:13]. Varje grupp bidrar med särskilda gåvor och talanger till Herrens rike. Vi kan alla lära mycket som är värdefullt av varandra. Men var och en av oss borde också frivilligt söka åtnjuta alla förenande och frälsande förbund, förordningar och lärdomar i Herren Jesu Kristi evangelium.

  Bland mångfalden i folk, kulturer och omständigheter påminns vi om att vi alla är lika inför Herren” (Conference Report, apr. 1995, s. 81–82; se Nordstjärnan, juli 1995, s. 61, 62).

• Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum gav ytterligare råd till kyrkans medlemmar om att bortse från kulturella traditioner, rastraditioner eller andra traditioner som står i motsättning till Jesu Kristi lärdomar, eftersom dessa traditioner underminerar den stora lycksalighetsplanen:

  ”Din himmelske Fader bestämde att du skulle födas i en särskild släktlinje från vilken du erhöll ditt arv av ras, kultur och dina traditioner. Denna släktlinje kan ge ett rikt arv och stora anledningar att glädjas. Ändå har du ansvaret att avgöra om det finns någon del i detta arv som måste överges på grund av att det motarbetar Herrens lycksalighetsplan …

  Jag vittnar om att du kommer att ta bort hindren för lycka och finna större frid när du gör ditt medlemskap i Jesu Kristi kyrka till din främsta lojalitet, och hans lärdomar till grunden i ditt liv. Där familjens eller landets traditioner eller sedvänjor strider mot Guds lärdomar, överge dem. Där traditioner och sedvänjor är i harmoni med hans lärdomar, bör de vårdas och följas för att bevara din kultur och ditt arv. Det finns ett arv som du aldrig behöver ändra på. Det är arvet du fått som en dotter eller son till Fadern i himlen. Om du vill bli lycklig, styr ditt liv i enlighet med detta arv” (Conference Report, apr. 1998, s. 112, 114; se Nordstjärnan, juli 1998, s. 89, 90).

4 Nephi 1:20. ”Det började återigen finnas lamaniter”

• Splittring är en följd av orättfärdighet. Följande kommentar visar att högmod utgör inledningen på alla sådana splittringar och att det är orsaken till att en del ”reste sig mot kyrkan” och själva tog på sig namnet lamaniter (4 Nephi 1:20). ”Varför är det viktigt för ett folk vad de kallas för? Varför var det så viktigt för dem att kallas lamaniter? Varför valde en grupp att överge enighetens överjordiska förmån för att kallas efter det ena eller andra namnet? Svaret är enkelt: högmod. En önskan att vara annorlunda. En längtan efter att bli erkänd. En rädsla för att bli förbisedd. Ett begär efter offentlig uppmärksamhet. De rättfärdiga känner inget behov av uppmärksamhet, ingen önskan att bli hyllade, ingen lust att kräva erkännande. De högmodiga kräver sina rättigheter, även när de har fel. De högmodiga känner att de måste göra saker på sitt eget sätt, även när det sättet är fel. De högmodiga insisterar på att gå sin egen väg, även när den väg de går är bred och leder till undergång” (Joseph Fielding McConkie, Robert L. Millet och Brent L. Top, Doctrinal Commentary on the Book of Mormon, 4 delar [1987–1992], 4:204–205).

  

  Jerry Thompson, © IRI

4 Nephi 1:24. ”Upphöjda i högmod”

• Vid flera tillfällen i Mormons boks historia genomgick folket kretslopp av rättfärdighet, framgång, rikedomar, högmod, ogudaktighet, undergång, ödmjukhet och rättfärdighet om igen. För mer information och en översikt över högmodets kretslopp, se ”Rättfärdighetens och ogudaktighetens kretslopp” i tillägget (s. 408).

  Se kommentaren till Helaman 3:33–34, 36; 4:12 (s. 260) och kommentaren till Helaman 12:5–6 (s. 273).

  4 Nephi 1:24–30

  När du studerar de här verserna identifiera då den process som slutligen ledde folket till att förneka Kristus.

4 Nephi 1:36. ”Trodde uppriktigt på Kristus”

• Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum talade om de egenskaper som utmärker dem som uppriktigt tror på Frälsaren:

  ”Uppriktigt troende är fasta i sina åsikter om Kristus. Trots sina svagheter sätter de Frälsaren i centrum i sitt andliga liv och ser på allt annat ur detta dyrbara perspektiv.

  Uppriktigt troende utför sina plikter i Guds rike med glädje. Dessa plikter är vanligtvis mätbara och okomplicerade. Det innebär att värdigt ta del av sakramentet, tjäna på Kristuslikt sätt, studera skrifterna, be, fasta, ta emot förordningar, uppfylla familjeåligganden, betala tionde och offergåvor …

  Uppriktigt troende är ödmjuka. De är ’saktmodiga och ödmjuka i hjärtat’ [se Moroni 7:43] … De blir inte lätt sårade. De motsätter sig inte råd …

  Uppriktigt troende är villiga att göra det som Kristus vill … Är vi villiga att låta Herren leda oss till erfarenheter som utvecklar oss ytterligare? Eller ryggar vi tillbaka? Det som utvidgar själen är det som får oss att uträtta mer eller gå längre.

  Uppriktigt troende har en väl avvägd förnöjsamhet. De har funnit en balans mellan att vara alltför nöjd och att önska sig en mer betydelsefull roll …

  Uppriktigt troende ber verkligen. Deras böner är uppriktiga … Den uppriktigt troendes böner är åtminstone ibland inspirerade.

  Uppriktigt troende både uppför sig rätt och gör det av rätt anledning. De är så trygga i sin relation till Herren att de skulle fortsätta göra gott även om ingen såg dem …

  Uppriktigt troende glädjer sig åt andras framgångar … De betraktar inte kolleger som medtävlare.

  Uppriktigt troende minns att glömma ingår i att förlåta. De följer Herrens exempel: ’Jag … kommer inte längre ihåg [deras synder]’ (L&F 58:42) …

  Uppriktigt troende är oskyldiga vad synd beträffar, men inte naiva. De är vänliga men uppriktiga. De älskar sin nästa …

  Uppriktigt troende är lyckliga. Istället för en bedrövad uppsyn har de som uppriktigt tror på Kristus en kontrollerad iver att utöva rättfärdighet. De tar livet på allvar, men är också vid gott mod” (se ”Uppriktigt troende”, Nordstjärnan, dec. 1994, s. 11–14).

4 Nephi 1:38–39. ”De lärde sina barn att inte tro”

• Äldste Russell M. Nelson rådde föräldrar att undvika etiketter som kategoriserar människor eller leder till att deras barn utvecklar fördomar:

  ”När nephiterna var sant rättfärdiga försvann den tidigare tendensen att sätta in människor i fack. ’Det fanns inte några stridigheter i landet tack vare Guds kärlek som bodde i folkets hjärtan’ …

  Tyvärr är fortsättningen inte lika lycklig. Denna behagliga situation fortsatte tills ’en liten del av folket … hade rest sig … och tagit på sig namnet lamaniter’ [4 Nephi 1:20], återupplivat gamla fördomar och undervisat sina barn att återigen hata, ’alldeles som lamaniterna ända från början lärdes att hata Nephis barn’ [4 Nephi 1:39]. Och så inleddes kategoriseringsprocessen om igen.

  Jag hoppas att vi ska lära oss denna viktiga läxa och ta bort benämningar som gör skillnad på människor ur vår personliga vokabulär. Aposteln Paulus lärde: ’Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus’ [Gal 3:28; se också Kol 3:11].

  Vår Frälsare inbjuder oss att ’komma till honom och ta del av hans godhet. Och han avvisar ingen som kommer till honom, varken svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna … alla är lika inför Gud’ [2 Nephi 26:33]” (”A More Excellent Hope”, Ensign, feb. 1997, s. 63).

4 Nephi 1:42–46. Hemliga eder och sammansvärjningar

• För ytterligare information om stridigheter och hemliga gärningar, se kommentaren till Helaman 1:1–21 (s. 258) och till Helaman 1–2 (s. 258).

4 Nephi 1:46. Inga var rättfärdiga förutom Jesu lärjungar

• När man har läst 4 Nephi 1:46 kan man få intrycket av att Jesu 12 lärjungar och de tre nephiterna var de enda rättfärdiga som fanns kvar bland nephiterna. Men Mormon gjorde ett viktigt förtydligande angående detta i Alma 45:13–14. Enligt dessa verser räknades ”Kristi fridsamma efterföljare” (Moroni 7:3) också bland dessa som kallades för Jesu lärjungar.

Frågor att begrunda

• Hur skulle ditt liv vara annorlunda om du bodde i ett samhälle som liknar det som beskrivs i första delen av 4 Nephi? Hur kan du bidra till att skapa en sådan harmoni och frid i din egen familj och ditt eget hem?

• I andra delen av 4 Nephi hemföll folket åt ett tvådelat mönster som ledde till undergång. För det första, högmod (4 Nephi 1:24–43; se också 3 Nephi 6:28–29) och för det andra, hemliga sammansvärjningar (4 Nephi 1:42–46; se också 3 Nephi 6:28–29). Detta mönster skulle igen visa sig i Ethers bok (högmod i Ether 11:12–14; och hemliga sammansvärjningar i Ether 13:15). Hur kan du undgå att göra samma misstag som nephiterna gjorde i slutet av de 200 åren av fred och framgång?

Föreslagna uppgifter

• Stridigheter och vikten av att eliminera dem framhålls i 4 Nephi. Identifiera några källor till stridigheter i ditt eget liv. Gör sedan upp en strategi för vad du kan göra för att avlägsna eller minimera stridigheter i ditt eget liv.